Fotografera grävling, HUR?

[Markholm]

Har en hel del grävling i skogen vid mig, men inte lyckats fotografera dem, så därför vänder jag min till er.
Har ni några tips på hur jag kan få dessa nattaktiva mårddjur på bild?

Tack på förhand
Mvh Gustav
http://markholmsfoto.weebly.com/

 

[Peterus]

Nu har jag inte försökt själv men gissar att någon form av åtel kan vara bra?!
De är ju aktiva även på kvällen vilket i alla fall på sommaren innebär tillräckligt gott ljus för bra bilder.

 

[Uffe_Nordholm]

Om jag inte minns fel har jag läst en artikel av en engelsk naturfotograf, som hade ägnat sig åt grävling. Han hade tillbringat så mycket tid i deras närhet att de så småningom inte var det minsta rädda för honom, och han kunde ta makrobilder på deras päls när de klättrade upp i hans knän.

Slutsatsen, om denne fotograf berättar sanningen, är att du skall tillbringa mycket tid i grävlingarnas närhet. Inte nödvändigtvis med kameran med dig, men var i närheten. Så småningom kommer grävlingarna att inse att du inte hotar dem, och när det inträffar bör du kunna få bra bilder.

Edit: Och se till att vara i grävlingarnas område när de själva är aktiva.

 

[MagnusBerg]

När jag bodde i Stockholm - närmare bestämt i området Traneberg. Alviks T-station - upptäckte jag att det strök grävlingar på min baksida. Så jag började mata dem med vanligt torrfoder för hund som jag lade i en framkallningsskål precis under ett fönster. På så vis hade jag som mest tre vuxna och två ungar, samtidigt, utanför min bakdörr.
Sedan gick jag steget längre och höll dörren lite öppen - 5 cm - och matade en grävling med burkmat för hundar med en sked.
Nästa steg var att jag satt innanför dörrspringan och matade en grävling med köttbullar direkt ur handen. Jag höll köttbullarna mellan fingrarna och grävlingen tog dem försiktigt och fint.

Att fotografera dem var värre eftersom det var så mörkt på baksidan. Jag gjorde ett försök med att ställa ut mina studioblixtar men det gjorde grävlingarna skygga. Det blev i varje fall några rutor varav en är riktigt bra.
Eftersom jag stod innanför det öppna fönstret och fotograferade, för att inte skrämma grävlingarna, så blev inte vinkeln speciellt bra. Man ska ligga platt på marken om grävlingar ska bli bra på bild. Och det tålamodet - att ligga ute och vänja samt invänta grävlingarna - hade jag inte.

Efter denna grävlingsmatning insåg jag att jag hade råd att skaffa hund. Så då blev det en Golden retriever. Den hängde med i 15 år och har nu fått en minnessida på http://www.alfa.burgsvik.se/ - med massor av bilder.