Formatering SD vad händer egentligen

[PMD]

I grunden handlar det ju om att man envisas om att köra ett urgammalt och med dagens mått mätt kasst filsystem i minneskort.

Fördelen med standarder är att de ökar chansen att grejer från olika tillverkare fungerar ihop. Nackdelen är att de bromsar utvecklingen.

Det finns filsystem som har pekare från ett block, eller grupp av konsekutivt "fysiskt" allokerade block, till nästa block. Det gör att fragmentering är ett mindre problem om man vill fiska disk.

 

[Grevture]

Fördelen med standarder är att de ökar chansen att grejer från olika tillverkare fungerar ihop. Nackdelen är att de bromsar utvecklingen.

Jo, precis. En ständig balansgång. Se på DCF som väl inte är en formell standard, men något åt det hållet, som visserligen gör det enkelt för program att hitta bilder på minneskort (eftersom de vet var de skall leta) men som också på grund av bristande utveckling håller kvar oss i trams som 8+3-filnamn. Men, det är ett sidospår från tråden så det kan vi kanske diskutera på annat håll
https://en.wikipedia.org/wiki/Design_rule_for_Camera_File_system)

Det finns filsystem som har pekare från ett block, eller grupp av konsekutivt "fysiskt" allokerade block, till nästa block. Det gör att fragmentering är ett mindre problem om man vill fiska disk.

Finns det sådana funktioner i FAT/FAT32? Borde ju som sagt kunna underlätta vi data recovery.

 

[Erik Schalin]

Finns det sådana funktioner i FAT/FAT32? Borde ju som sagt kunna underlätta vi data recovery.

Finns överallt när du vill programmera för det. O det är sällan man vill.
Rekursiv dynamisk minnesallokering funkar åt det hållet. Klassiskt att C programmerade program får minnesläckor när man börjar använda det och inte har 100% koll.
I flygsammanhang är det totalförbjudet att använda.
Ett rent h-e att reda ut om en minnesposition blir skadad. Du hittar aldrig slutet på filen.

 

[Grevture]

Finns överallt när du vill programmera för det. O det är sällan man vill.
Rekursiv dynamisk minnesallokering funkar åt det hållet. Klassiskt att C programmerade program får minnesläckor när man börjar använda det och inte har 100% koll.
I flygsammanhang är det totalförbjudet att använda.
Ett rent h-e att reda ut om en minnesposition blir skadad. Du hittar aldrig slutet på filen.

Ouch, fraser som "rekursiv dynamisk minnesallokering" ger mig flashbacks till saker jag satt och översatte åt IBM på 1990-talet I synnerhet fick det mig att tänka på ett (som det kändes just då) oändligt textavsnitt som tog upp do's and dont's inom programmering som man av något obegripligt skäl fick för sig att översätta till svenska (vill minnas att man sedan kom på bättre tankar och lät de delarna vara på engelska).

Men du har rätt, alla former av relativ adressering är väl nästan alltid en styggelse.

Tillägg: Som en del i flashbacken dök det upp en liknelse jag fick från en programmerare kring relativ adressering. Fritt citerat ur minnet:
"Visst kan det vara både kompakt och effektivt. Så länge brevbäraren kan sitt distrikt perfekt och känner alla funkar det utmärkt att skicka brev till "Lägenheten ovanför Larsson". Men när brevbäraren blir sjuk och en vikare skall ta över går det åt h-e."

 

[Erik Schalin]

Fritt citerat ur minnet:
"Visst kan det vara både kompakt och effektivt. Så länge brevbäraren kan sitt distrikt perfekt och känner alla funkar det utmärkt att skicka brev till "Lägenheten ovanför Larsson". Men när brevbäraren blir sjuk och en vikare skall ta över går det åt h-e."

he he he Amen!

 

[PMD]

Men du har rätt, alla former av relativ adressering är väl nästan alltid en styggelse.

Ibland är det det enda rimliga. T.ex. så vill man inte adressera medlemmarna i en struct individuellt med globala adresser. Det skulle bli väldigt tungrott och förta en hel del av fördelarna med sammansatta datastrukturer.

 

[PMD]

Finns det sådana funktioner i FAT/FAT32? Borde ju som sagt kunna underlätta vi data recovery.

FAT: (Nästan) helt säkert inte. Annars skulle det väl användas med tanke på att fördelarna är så stora.
FAT32 är en utökning av FAT (via FAT16) för att kunna använda större lagringsytor, så jag tror inte att det har många fler avancerade finesser, men FAT och dess kusiner är inte mitt område.

 

[Grevture]

Ibland är det det enda rimliga. T.ex. så vill man inte adressera medlemmarna i en struct individuellt med globala adresser. Det skulle bli väldigt tungrott och förta en hel del av fördelarna med sammansatta datastrukturer.

Jo, jag uttryckte mig onyanserat. Det normala är väl att blanda, som i ditt exempel där man väl har en absolut adress till structen som sådan, men sedan relativ adressering för att komma åt medlemmarna inom den. Det jag for efter är mer att man ibland kör fullt ut med relativ adressering så att det till slut inte finns några absoluta adresser att härleda från. Uppstår det då ett fel någonstans går det som sagt åt skogen. Men finns det absolut adressering på någon nivå kan man om inte annat begränsa felet.