Något du kan pröva är att använda din kameras utsnittsmätning, eller vad den nu kan heta på F-65 (Jag är EOS-nisse jag). Alltså, ljusmätningen som mäter en mindre yta i mitten av sökaren. Om nu F-65 har någon sån metod.
Hursomhelst, pröva att köra manuellt och rikta den mot horisonten, ställ in värdena. Då borde du få någon sorts mer eller mindre vettig kompromiss mellan rätt exponering av himmeln kontra marken.
Förutom att använda filter och att använda film med största möjliga exponeringslattitud finns det nog inte så mycket man kan göra annat än att surt konstatera att stora kontraster verkligen är ett
problem.
En möjlig lösning, även om man kanske snarare kringgår problemet är att använda en färgmättad film och vänta längre så att solen hinner gå ner mer och ljusskillnaden mellan himmel och landskap inte är lika stor.
Det finns förvånansvärt mycket färger även i den till synes bleka himmeln efter solnedgången (men då bor jag iofs. i Norrbotten).
Den här bilden t.ex.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=40955
Nu kommer jag iofs inte ihåg om det var såna ljusförhållanden på den här bilden. Det kan ha varit så att solen är bakom en molnbank också men i så fall är det ju också en lösning.
Bilden är fotograferad med Velvia, allmänt känd som en av de mest kontrastrika diafilmerna (om inte den mest kontrastrika), utan filter tror jag alternativt med polfilter (men det kan ju inte ha påverkat så mycket med solens läge), så ibland går det när ljusförhållandena är de rätta...
Får jag något pris för långa meningar nu? ;-)
