Tack för alla inläggen! Gett en del intressanta synpunkter. Jag skulle också gärna höra era erfarenheter av hårddiskar på märkesnivå.
Jag har själv jobbat med och kring datorer i över 15 år nu och av och till jobbat mycket med människor som har mycket mer erfarenhet än mig av datorer i allmänhet och lagring i synnerhet. Jag har själv inte sett eller hört något som tyder på att det finns någon mätbar och konsekvent skillnad i hårddiskkvalitet mellan olika tillverkare. Det har då och då dykt upp enstaka modeller eller rent av enstaka batchar av diskar som skapat problem, men jag har aldrig sett något som tyder på att ett eller flera märken skulle vara mer eller mindre drabbat än något annat.
Som någon annan skrev, funderar man på att köpa någon viss hårddisk, googla på den och se om den skulle vara en sådan som många klagar på.
Seminariet jag nämnde i inledningsanförandet var arrangerat av Pop- och Jazzinstitutet i Helsingfors. Fast man gärna sett att det var första april, så var det inte det. Observationen om hårddiskarna framfördes av en redaktör från tidskriften Tekniikan maailma (Teknikens värld) specialiserad på långtidsförvaring.
I så fall skulle jag i fortsättningen lyssna mycket selektivt på honom tills han kommer med någon slags trovärdigt stöd för sin (i mina ögon) lindrigt sagt bisarra teori ...
Representanter från Fotografiska museet meddelade på samma seminarium att de numera, i den mån de använder hårddiskar, för säkerhets skull byter dem varje år.
Det låter drastiskt och lite märkligt ... Jag vet att man i vissa mycket högkritiska miljöer (transaktionsservrar i banker osv) gör ungefär så där, men det handlar mindre om säkerhet och mer om att det (hur märkligt det än låter) anses billigare att göra så.
Har man en någorlunda genomtänkt lagringsstrategi (fint ord för lite sunt förnuft
så skall inte något enstaka diskhaveri då och då skapa några märkbara problem utöver en stunds arbete för den som sköter datagrejerna.
Även i ett ganska litet företag (eller på ett museum) är det ganska lätt att ordna så att data med viss automatik sakta men säkert flyttas från äldre till nyare diskar vilket gör att man aldrig behöver lagra några kritiska data på en gammal disk. Att det här blir automatiskt beror helt enkelt på att jag i alla fall aldrig någonsin sett en organisation som lagrar mindre och mindre data, utan alltid mer och mer ...
I takt med att man utökat lagringsutrymmet efter de ökande behoven blir det också så att man hela tiden flyttar data från äldre (mindre) diskar till nyare (större).
Den enkla grundprincipen för digital lagring är att ju viktigare data är, ju fler parallella ställen skall den lagras på. Oviktiga data som man kan leva utan eller som mycket enkelt kan återskapas kan ligga enbart på ett ställe. Men lagrar man allt viktigt parallellt (på två, tre, fyra eller fler ställen), ja då skapar som sagt ett enskilt diskhaveri på sin höjd lite extra arbete med att byta ut den trasiga disken och återställa data på den.
Kort sagt: Tappar man bort viktiga data efter att en enda hårddisk går sönder, då har man helt enkelt inte lagrat på ett bra sätt.
Hårddiskar går sönder, det är ingen hemlighet. Enstaka gör det rätt snabbt på grund av små, små tillverkningsfel, medan majoriteten går i flera år utan problem. Till sist går alla diskar sönder. Tänk på att hårddiskar är små finmekaniska underverk där tunna skivor snurrar med 5400, 7200, 10000 eller i extrema fall rent av med 15000 varv per minut. Det innebär att en 5400-varvsdisk snurrar lite drygt 2,8 miljarder varv på ett år, en 7200-varvare lite knappt 3,8 miljarder varv. Och så fort du läser eller skriver på disken så rör läs-/skrivhuvudena inom delar av millimetrar från de ständigt roterande skivorna ... Allt detta instoppat i ett metallskal, packas och fraktas hit från fabriken i Asien och säljs sedan - med någon slags vinst i alla led - för 499 kronor i den lokala elektronikaffären ...
Att då någon skulle fördyra disken ytterligare med en "best before"-krets för att säkerställa att den gick sönder snabbare ... En i mina öron fullkomligt bisarr idé från någon som inte kan begripa mycket om mekanik och slitage - maximala livslängder sköter naturlagarna om så bra ändå så de behöver man inte hjälpa till med
