Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Egna profile till ImagePrint

Produkter
(logga in för att koppla)

gray

Aktiv medlem
För drygt ett år sedan köpte jag en Epson 4800 skrivare och till den en rip från Colorbyte, dvs ImagePrint. Detta för att kunna använda deras PhatteBlack-system och därmed undvika det bläckbyte som är nödvändigt med Epsons orginalsystem vid byte mellan matta och blanka fotopapper.

Systemet har levt upp till mina förväntningar och de problem som jag har stött på har jag tyvärr kunnat spåra tillbaka till mina egna missgrepp, det är alltid roligare att skylla på någon annan! Det som dock har varit ett problem för mig är att hitta profiler till de papper som jag velat prova. Jag har tyckt att uppdateringstakten av nya profiler har varit långsam. Men det har tydligen berott på att den ansvariga personen helt enkelt varit hemma och varit mammaledig. Ett förvånansvärt svenskt problem för att vara ett amerikanskt företag :)

Hur som haver så har profilbristen samt mina funderingar på att själv behandla intressanta papper med coating lett mig till att köpa en kalibrator för att ta fram icc-profiler själv för de papper som intresserar mig. Mitt val blev Spyder 3 print.

Efter att ha slitit mitt hår för att få allt att fungera, och efter att ha fått professionell hjälp av Eva-Teréz Gölin med att reda ut hur jag skulle konfigurera ImagePrint och vilken bläckuppsättning som skulle användas till vad, så fungerade allt. Och plötsligt var det förvånansvärt enkelt att ta fram en pappersprofil.

För att ha någonting att jämföra med valde jag att först profilera Epson A4 Archival Matte Papper, då jag redan har en Imageprint-profil till detta papper. Jag har arbetat med Spyders kalibreringsbild med 225 färgpatchar. Det finns noggrannare färgkartor med 4 sidor totalt men jag tyckte det var nog långtråkigt att behöva mäta upp 225 färgpunkter medan jag bekantar mig med systemet. Och efter att ha provat 10 olika varianter för samma papper känns 225 klickningar per profil som mer än nog.

När jag började förstå inställningsmöjligheterna blev jag snabbt imponerad av de profiler jag kunde producera. Det som speciellt tilltalade mig var att plötsligt hade jag en profil för Epson Archival Matte som fungerar bättre för mig än orginalprofilen. Jag kan få fram flera detaljer i det tonområde som med orginalfilen bara försvinner in i det svarta.
Genom att arbeta med inställningsmöjligheterna i Spyders programvara får jag möjligheter att gå in och justera en redan skapad proil för att komma allt närmare det jag önskar. Något som inte är möjligt att göra med orginalprofilerna i Imageprint vad jag vet. Genom att dessutom justera svartpunkten i Imageprint ökar inställningsmöjligheten. Jag kommer senare att ge mig på de kalibreringskartor som finns på 4 sidor för att se hur mycket noggrannare profiler jag kan göra. Detta bla för att minska den antydan till bandning som jag kan se i vissa delar av färgskalorna på min testbild. Observera att denna bandning även syns med orginalprofilen vilket får mig att fundera med vilken upplösning med avseende på färgpatchar som orginalprofilerna har producerats med.

Jag har även tagit fram profiler till Illford smooth fine art och gold fibre silk med gott resultat.

Är då allt frid och fröjd? Nja, jag har ingen möjlighet att koppla mina profiler till inställningar av upplösning och bläcktyp samt ev. ändringar av svartpunkten. Detta fungerar automatiskt i orginalprofilerna. Det betyder att jag får skriva upp i den lilla svarta vad som gäller för respektive profil. Det är imponerande hur fel det kan bli vid utskrift när jag råkar t.ex välja fel bläckparametrar. Men generellt anser jag att den största begränsningen i mitt system för utskrifter nu är borta.

Jag återkommer senare med lite mer erfarenheter av profilskapande och olika papperstyper
 
Ja, under en period trodde jag själv att det inte skulle gå :)

PS
Tack för infot om "fruset varmvatten".
 
hasse lundberg skrev:
Intressant, jag levde i uppfattningen att man inte kunde göra egna profiler till ImagePrint.

Svartvita profiler kan man inte göra, färgprofiler är enkelt att göra. Men ska man verkligen få till en bra profil, framförallt av svårare material, bör man ha en färgkarta på runt 1500 färgrutor. Mera färgrutor ger ingen förbättring, färre kan ge ett sämre resultat i de svåraste partierna, oftast skuggorna.

Stefan
 
Tjenare Stefan

Nu blev jag nyfiken.
Varför kan man inte göra svartvita profiler?
Bevisligen finns dem för Imageprint (deras egna)

Reidar
Tack för en mycket intressant läsning!!

Mvh /NIclas
 
stefohl skrev:
Svartvita profiler kan man inte göra, färgprofiler är enkelt att göra. Men ska man verkligen få till en bra profil, framförallt av svårare material, bör man ha en färgkarta på runt 1500 färgrutor. Mera färgrutor ger ingen förbättring, färre kan ge ett sämre resultat i de svåraste partierna, oftast skuggorna.

Stefan
Är det samma procedur som när man gör en "vanlig" profil.
Sedan kopiera in profilen till ImagePrints bibliotek.
 
Ja, det är där jag placerar mina profiler när jag vill använda dom med ImagePrint.

Då dagens skrivare verkar att bli allt mer linjära i sin färgåtergivning blir det enklare att skapa profiler som är bra.

Vad det gäller profiler för svartvit utskrift så har de originalprofiler jag provat i första hand tecknat bättre i de tonområden som går mot svart. Då jag oftast arbetar med svaga färgtoningar i mina bilder så har jag egentligen inte brytt mig så mycket om de S/V-profilerna. När jag nu får möjlighet att själv justera hur jag vill prioritera mellan svart och gråtoner försvinner mitt behov av S/V-profiler nästan helt.

Systemet innehåller möjlighet att förfina profilerna i de tonområden som går mot svart genom att man mäter in en speciell tonkarta med dessa tonsteg Jag skall prova att göra några profiler för matta fotopapper med maximalt antal färgpatchar samt färgkartan för gråskalor. Skall bli intressant att testa slutresultatet mot motsvarande pappers orginalprofiler.

Systemet ger även användaren möjligheter att under softproofing i PS med skapad profil finjustera bilden i PS mha kurvverktyget samt att sedan spara ned denna ändring i profilen för att därmed kunna optimera denna ytterligare.

Vad som mer imponerade på mig var Spyders pris.
Då jag har en skärmkalibrator sedan tidigare valde jag att endast köpa printervarianten.
Den kostade runt 4000:- den säljs nu även i paket med deras skärmkalibrator för ca 4900:-

Om man som jag genast har tio olika papper som jag vill prova så blir den fort prisvärd. Desutom går det nu förhållandevis fort att få fram profilen. En timme efter att jag fått papperet i min hand så har jag en klar profil.

Observera dock att profilskapandet sätter jag på hobbykontot. Om jag skulle räkna på arbetstid och mitt normala konsultpris så blev det billigare att köpa enklare profiler.

Utvecklingen går åt rätt håll :)
 
Svedlund skrev:
Tjenare Stefan

Nu blev jag nyfiken.
Varför kan man inte göra svartvita profiler?
Bevisligen finns dem för Imageprint (deras egna)

Reidar
Tack för en mycket intressant läsning!!

Mvh /NIclas
Colorbyte använder en egenutvecklad programvara för att skapa de svartvita profilerna. De vanliga profilskaparprogrammen kan inte göra denna typ av profiler, så det är bara Colorbyte som kan bygga dessa profiler.

Stefan
 
hasse lundberg skrev:
Är det samma procedur som när man gör en "vanlig" profil.
Sedan kopiera in profilen till ImagePrints bibliotek.
Precis samma metod. Sedan finns ju fördelarna med ImagePrint kvar i den bättre kontrollen av skuggor och högdagrar.

Stefan
 
Så har jag då tagit mig tid att fortsätta mitt sökande efter den ultimata profilen till Epson Enhanced Matte papperet :) Och Stefan har helt rätt i att det behövs fler färgpatchar vid uppmätning av en profil än de 225 som jag först använde mig av.

Jag har nu gjort en ny uppmätning med hjälp av tre blad med totalt 729 patchar. Enda nackdelen är att det är tre gånger så tråkigt som att bara läsa in 225! Gjorde detta merarbete någon nytta då? För att besvara denna frågan använde jag mig av Apples Color-sync verktyg för att visa den framtagna profilens färgrymd som en yta. Och det syns faktiskt en skillnad!

Profilen som är skapad av 225 patchar upvisar en markant mer kantig gränsyta jämfört med den som är framtagen med hjälp av 729 patcher. Den har en mycket jämnare gränsyta. Men jag ser egentligen ingen markant skillnad mellan dessa två profiler med min vanliga testbild.

På siten Northlight-images finns det några bra testbilder att använda om man vill veta lite mer hur ens skrivare uppför sig vid bla S/V utskrifter. Då jag i första hand söker att på bästa möjliga utskrift för svagt tonade bilder (nästan svartvita) via egenproducerade profiler så finns det en bra testbild med 4 ”klot” som uppvisar både possitiva och negativa, cirkulära gradienter för att undersöka förekomsten av ickelinjära beteenden i tonskalan:
http://www.northlight-images.co.uk/article_pages/black_and_white_test.html

Och här ser jag skillnad direkt. Den noggrannare profilen har mindre bandning i tonskalan. Men så jämför jag samma utskrift med en gjord med IP:s orginalprofil, och här får min bästa profil ordentligt med spö av IP-profilen. IP-profilen uppvisar i princip inga bandningar i kloten. Imponerande! Men det är för tidigt att ge upp ännu. Nu väljer jag att komplettera min nya profil med Spyder-systemets Extended Gray dvs jag mäter upp en gråkarta med 238 patchar för ökad noggrannhet i profilens hantering av gråskalor. Och förbättringen är markant. IP-profilen är fortfarande bäst men nu är dess försprång mycket mindre. Om jag ger IP 100% så ligger min profil på 90%.

Jag har jobbat lite mer med upplösningen i tonskalan för min profil och nu börjar jag bli riktigt nöjd med tonstegen. När jag kollar upplösningen mha de numrerade tonskalorna i denna testbild:
http://www.outbackprint.com/printinginsights/pi049/essay.html, får jag 4 i den mörka skalan och 252/253 i den ljusa. Om jag här jämför med IP orginalprofil får jag 16/18 och 251/252. Ingen större skillnad i den ljusa änden men en mycket stor skillnad i den mörka. Här upplever jag IP orginalprofil som närmast ”igenbeckad” i de mörkaste tonstegen.

Dock har jag ett litet brunstick i det svarta med min profil som jag inte har hunnit arbeta bort, så nästa steg blir att undersöka om jag kan hantera det med hjälp av de verktyg som Spyder-systemet erbjuder. Annars så får jag se vad som går att göra mha inställningarna i IP. Dock tänkte jag i morgon jämföra min profil med IP orginalprofil för svartvita utskrifter, det är något som jag ännu inte har hunnit. Här förväntar jag mig att åka på storstryk, men vi får se.

Sammanfattningsvis så är jag mycket nöjd så långt. Jag har nu en profil som ger mig mycket god upplösning i det mörkaste tonstegen. Detta är ett framsteg då jag använder mig oftast av diverse färgtoningar i mina bilder, även de som egentligen kan beskrivas som S/V. Jag återkommer med flera resultat.
 
Senast ändrad:
Det handlar mer om principer än om färgers intensitet. Det färgtoningar jag använder mig av skulle med all säkerhet gå att applicera i IP. (Om jag har förstått din fråga rätt).

Det handlar bara om det faktumet att jag helst vill göra mina justeringar på ett enda ställe dvs PS. Därmed står jag fri att vid nästa system/skrivarbyte ta det som passar mig bäst av vad som då finns tillgängligt. Utan att behöva arbeta med att försöka återskapa bilder som byggts upp i steg i olika program om jag vill printa fler ex av samma bild.

Jag är i grunden slö.
 
gray skrev:
Det handlar mer om principer än om färgers intensitet. Det färgtoningar jag använder mig av skulle med all säkerhet gå att applicera i IP. (Om jag har förstått din fråga rätt).
Men du vinner mycket på att använda de svartvita profilerna och tint-funktionen, tycker jag. Framförallt är det de totalt metamerifria utskrifterna som du gör med de svartvita profilerna som gör det så mycket enklare att göra bra utskrifterna.

Stefan
 
Jo, jag löper hela tiden risken med att få oönskade färgstick i mina rena gråtoningar så länge som jag arbetar med färgprofiler. Men det är något som jag har att leva med. Och detta är ett hobby projekt för mitt höga nöjes skull samt ett sätt att lära mig lite mer om hur det hela hänger samman, så resultatet är inte livsviktigt för mig. I det ögonblick jag behöver gå över i "skarpt läge" och leverera en optimal produkt så finns systemet där att använda fullt ut.

Jag har nu arbetat vidare med min profil samt jämfört den med IP gray profil för Epsons Enhanced Matte. Jag måste erkänna att jag blev förvånad av resultatet. Jag valde att skriva ut en testbild av kloten med denna profil. När jag betraktar klotet som är svart ytterst syns ett markant band av svärta vid ungefärlig position 9. det ser ut som om gradienten plötsligt tar slut här och vi får ett markant steg upp i svärta som sedan ligger som en kort gradient in i svart. Jag blir allt mer imponerad av denna testbild och vad den förmår att avslöja.

Jag har nu arbetat bort en stor del av den brunton som svärtan i min tidigare profilvariant uppvisade och ligger mycket nära den svärta som gray-profilen från IP uppvisar. Jag har även arbetat vidare med upplösningen i det mörkaste området mot svart och lyckats att få i princip en detaljrikedom till den nivån i svärta som jag önskar mig. Så nu uppfyller profilen mycket väl vad jag vill att den skall göra med mina tonade S/V bilder.

Men för färgutskrift är det en helt annan historia. När jag tittar på min egen testbild med kontinuerliga färgtoningar syns några mycket tydliga bandningar i dessa. Det bör nog betyda att jag har några felmätningar i min profil från när jag mätte upp mina 729 färgpatchar. Så, "gör om och gör rätt". Fast det struntar jag i just nu. Nu väljer jag att prova att göra profiler för några papper som jag inte har profiler för. Testet med Enhanced Matte var bara för att kunna jämföra med en känd referens för att kunna se vad Spyder-systemet förmår.

Åter till laboratoriet!
 
En liten rättelse:
"Svart" i min profil senaste profilvariant ligger mycket nära den "svartton" som färgprofilen från IP uppvisar. Det är fortfarande en markant skillnad mot IP:s svartvita profil som är betydligt mer "svart".

Rätt skall vara rätt!
 
Mitt lilla hobbyprojekt med framtagning av egna filer har fått mig att göra om min test av papperen i PermaJet:s Sverige-paket. Jag har nu uppgraderat min testbild till att inkludera de S/V-kloten som jag har beskrivit tidigare. Jag har tagit bort färgpatcharna, de ger mig egentligen ingen information som jag efterfrågar i dessa tester. Jag har däremot behållit de färgade tonskalorna samt ansiktsbilderna, de innehåller information som jag söker. Jag lägger bilden sist i detta inlägg som ett exempel på vad man själv kan göra utifrån sitt eget specialintresse.

Jag testar nu om papperen med det enda intresset att undersöka hur bra deras färgprofiler hanterar gråskalorna samt tonskalorna för färg. Och resultatet tycker jag inte är speciellt bra. Framför allt med avseende på S/V profiler. Följande S/V-profiler uppvisar markant bandning när tonskalan går mot svart:

Fibre Base Royale 325 g S/V Profilen
Smoot Art Silk 300 g
Delta Matt Fibre 271 g
Portrait White 300 g
Double Sided Matt 220 g

Men det finns även bra profiler så som Instant Dry Oyster 271 g. Denna blandning av profiler med mjuka tonövergångar och de med markant bandning får mig att misstänka att felet ligger i profilen och inte min skrivare. Framförallt när resultatet är repeterbart. Då jag själv med min enkla utrustning kan producera profiler som ger mjukare tonövergångar än de ovan uppräknade misstänker jag att det inte bara är Canon som har problem med sin kvalitetskontroll.

Ovanstående resultat får mig att fortsätta mitt arbete med att producera egna profiler. Detta då jag tänker koncentrera mina utskrifter till ett antal PermaJet-papper. Mina övningar med lite olika papper har gjort att jag känner mig lite ”bränd” på alla dessa papper som skall vara bra, som t.ex. Ilford Galerie Gold Fibre Silk. Men i praktiska tester är skillnaden liten. Det känns nu mera intressant att verkligen fördjupa sig i ett begränsat antal papper och se vad jag kan åstadkomma med hjälp av optimering av egenproducerade profiler. Det blir allt mer tydligt att det närmast kan vara ett lotteri vilka profiler man hittar till respektive papper.
 

Bilagor

  • tetsbild_b.jpg
    tetsbild_b.jpg
    79.1 KB · Visningar: 74
Senast ändrad:
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar