gray
Aktiv medlem
För drygt ett år sedan köpte jag en Epson 4800 skrivare och till den en rip från Colorbyte, dvs ImagePrint. Detta för att kunna använda deras PhatteBlack-system och därmed undvika det bläckbyte som är nödvändigt med Epsons orginalsystem vid byte mellan matta och blanka fotopapper.
Systemet har levt upp till mina förväntningar och de problem som jag har stött på har jag tyvärr kunnat spåra tillbaka till mina egna missgrepp, det är alltid roligare att skylla på någon annan! Det som dock har varit ett problem för mig är att hitta profiler till de papper som jag velat prova. Jag har tyckt att uppdateringstakten av nya profiler har varit långsam. Men det har tydligen berott på att den ansvariga personen helt enkelt varit hemma och varit mammaledig. Ett förvånansvärt svenskt problem för att vara ett amerikanskt företag
Hur som haver så har profilbristen samt mina funderingar på att själv behandla intressanta papper med coating lett mig till att köpa en kalibrator för att ta fram icc-profiler själv för de papper som intresserar mig. Mitt val blev Spyder 3 print.
Efter att ha slitit mitt hår för att få allt att fungera, och efter att ha fått professionell hjälp av Eva-Teréz Gölin med att reda ut hur jag skulle konfigurera ImagePrint och vilken bläckuppsättning som skulle användas till vad, så fungerade allt. Och plötsligt var det förvånansvärt enkelt att ta fram en pappersprofil.
För att ha någonting att jämföra med valde jag att först profilera Epson A4 Archival Matte Papper, då jag redan har en Imageprint-profil till detta papper. Jag har arbetat med Spyders kalibreringsbild med 225 färgpatchar. Det finns noggrannare färgkartor med 4 sidor totalt men jag tyckte det var nog långtråkigt att behöva mäta upp 225 färgpunkter medan jag bekantar mig med systemet. Och efter att ha provat 10 olika varianter för samma papper känns 225 klickningar per profil som mer än nog.
När jag började förstå inställningsmöjligheterna blev jag snabbt imponerad av de profiler jag kunde producera. Det som speciellt tilltalade mig var att plötsligt hade jag en profil för Epson Archival Matte som fungerar bättre för mig än orginalprofilen. Jag kan få fram flera detaljer i det tonområde som med orginalfilen bara försvinner in i det svarta.
Genom att arbeta med inställningsmöjligheterna i Spyders programvara får jag möjligheter att gå in och justera en redan skapad proil för att komma allt närmare det jag önskar. Något som inte är möjligt att göra med orginalprofilerna i Imageprint vad jag vet. Genom att dessutom justera svartpunkten i Imageprint ökar inställningsmöjligheten. Jag kommer senare att ge mig på de kalibreringskartor som finns på 4 sidor för att se hur mycket noggrannare profiler jag kan göra. Detta bla för att minska den antydan till bandning som jag kan se i vissa delar av färgskalorna på min testbild. Observera att denna bandning även syns med orginalprofilen vilket får mig att fundera med vilken upplösning med avseende på färgpatchar som orginalprofilerna har producerats med.
Jag har även tagit fram profiler till Illford smooth fine art och gold fibre silk med gott resultat.
Är då allt frid och fröjd? Nja, jag har ingen möjlighet att koppla mina profiler till inställningar av upplösning och bläcktyp samt ev. ändringar av svartpunkten. Detta fungerar automatiskt i orginalprofilerna. Det betyder att jag får skriva upp i den lilla svarta vad som gäller för respektive profil. Det är imponerande hur fel det kan bli vid utskrift när jag råkar t.ex välja fel bläckparametrar. Men generellt anser jag att den största begränsningen i mitt system för utskrifter nu är borta.
Jag återkommer senare med lite mer erfarenheter av profilskapande och olika papperstyper
Systemet har levt upp till mina förväntningar och de problem som jag har stött på har jag tyvärr kunnat spåra tillbaka till mina egna missgrepp, det är alltid roligare att skylla på någon annan! Det som dock har varit ett problem för mig är att hitta profiler till de papper som jag velat prova. Jag har tyckt att uppdateringstakten av nya profiler har varit långsam. Men det har tydligen berott på att den ansvariga personen helt enkelt varit hemma och varit mammaledig. Ett förvånansvärt svenskt problem för att vara ett amerikanskt företag
Hur som haver så har profilbristen samt mina funderingar på att själv behandla intressanta papper med coating lett mig till att köpa en kalibrator för att ta fram icc-profiler själv för de papper som intresserar mig. Mitt val blev Spyder 3 print.
Efter att ha slitit mitt hår för att få allt att fungera, och efter att ha fått professionell hjälp av Eva-Teréz Gölin med att reda ut hur jag skulle konfigurera ImagePrint och vilken bläckuppsättning som skulle användas till vad, så fungerade allt. Och plötsligt var det förvånansvärt enkelt att ta fram en pappersprofil.
För att ha någonting att jämföra med valde jag att först profilera Epson A4 Archival Matte Papper, då jag redan har en Imageprint-profil till detta papper. Jag har arbetat med Spyders kalibreringsbild med 225 färgpatchar. Det finns noggrannare färgkartor med 4 sidor totalt men jag tyckte det var nog långtråkigt att behöva mäta upp 225 färgpunkter medan jag bekantar mig med systemet. Och efter att ha provat 10 olika varianter för samma papper känns 225 klickningar per profil som mer än nog.
När jag började förstå inställningsmöjligheterna blev jag snabbt imponerad av de profiler jag kunde producera. Det som speciellt tilltalade mig var att plötsligt hade jag en profil för Epson Archival Matte som fungerar bättre för mig än orginalprofilen. Jag kan få fram flera detaljer i det tonområde som med orginalfilen bara försvinner in i det svarta.
Genom att arbeta med inställningsmöjligheterna i Spyders programvara får jag möjligheter att gå in och justera en redan skapad proil för att komma allt närmare det jag önskar. Något som inte är möjligt att göra med orginalprofilerna i Imageprint vad jag vet. Genom att dessutom justera svartpunkten i Imageprint ökar inställningsmöjligheten. Jag kommer senare att ge mig på de kalibreringskartor som finns på 4 sidor för att se hur mycket noggrannare profiler jag kan göra. Detta bla för att minska den antydan till bandning som jag kan se i vissa delar av färgskalorna på min testbild. Observera att denna bandning även syns med orginalprofilen vilket får mig att fundera med vilken upplösning med avseende på färgpatchar som orginalprofilerna har producerats med.
Jag har även tagit fram profiler till Illford smooth fine art och gold fibre silk med gott resultat.
Är då allt frid och fröjd? Nja, jag har ingen möjlighet att koppla mina profiler till inställningar av upplösning och bläcktyp samt ev. ändringar av svartpunkten. Detta fungerar automatiskt i orginalprofilerna. Det betyder att jag får skriva upp i den lilla svarta vad som gäller för respektive profil. Det är imponerande hur fel det kan bli vid utskrift när jag råkar t.ex välja fel bläckparametrar. Men generellt anser jag att den största begränsningen i mitt system för utskrifter nu är borta.
Jag återkommer senare med lite mer erfarenheter av profilskapande och olika papperstyper
