Digitalt vs analogt

[gorse]

Jag har mest bara fotograferat digitalt men jag har med tiden köpt lite gamla kameror på tradera, mest riktiga härken av utfällbar dragspelstyp. Jag tycker de är rätt så snygga med alla rattar och mässingsspakar. Och, det är klart. Man måste försöka fotografera med dem också. Nu har jag några rullar med svartvit 120-film och med lite pyssel lyckas skanna in negativen med en epson 4780 flatbedsskanner. Det blir överaskaskande bra för att vara så gamla grejor. Jag har träffat överaskande rätt vad det gäller exponeringen. Men, är verkligen analog fotografering så överlägset som man säger? Jag tvivlar grovt. Visseligen är det charmig karaktäristik och väldigt roligt. Men...

Jag har hittils gnällt på min digitala kamera när det kommit lite skit på sensorn. Det skall jag genast sluta med. Allt detta damm, ludd och microhårsstrån kan ju driva vem som helst till vansinne. Det kommer ta tusentals timmar att plåstra bort.
Jag har hittills lämnat in mina negativ och jag har fått tillbaka dem i nån slags smörpapperskuvert. Men, när jag lägger negativen i scannern gnuggade jag glaset i skannern till vansinne. Ändå hittar jag fläckar i skanningarna. Nu har jag lokaliserat dessa fläckar till torkfläckar på negativen, inte helt lätta att upptäcka men de finns där. På alla negativen, alltid nånstans och i varierande grad. Kanske inte kommer synas så mycket när man väl skrivit ut igen.

Korn... Jag har gnällt på bruset i min inte så fina digitalkamera. Men det är ju precis ingenting gämfört kornen i filmen. Zoomar man in är det ju värsta mosaiken. Kör man skärpning på detta kommer det förstärkas rent löjligt. Å andra sidan kan jag nu konstatera att alla photoshoptipsen i fototidiningarna som säger att man kan lägga till analog känsla genom att lägga på brus är helt ute cyklar. Brus och korn liknar ju inte varandra ens med bästa vilja i världen.

På tal om skärpa. Nu är det kanske inte rättvist att bedömma en dragspelskamera för nån hundralapp med nya fina digitalkameror, men jag kan inte påstå att bilderna är så värst skarpa? Ifs kan kamerans ålder spela roll liksom mina skanningar.

Jag har haft väldigt roligt, men jag får en överväldigande känsla att om det vore musiksamanhang, så är det om man skulle burit ner grammofonen och börjat lira gamla LP-skivor med allt knaster och repor. Var det så när det begav sig? Jag antar att raw-konverterarens faciliteter borde vara ekvivalenta med mörkrummets pjattningar och skuggningar?

 

[aasaboe]

Var det så när det begav sig?

Ja, det var det. Om inte den digitala tekniken kommit, hade jag aldrig återupptagit fotointresset. Finns inte en chans ;-)

 

[Helmetrock]

Ja, så illa var det, att de inte uppfann digitalt direkt ;-)

Här är en artikel från digitalfotots barndom, ett test mellan en analog Pentax 67och en Canon 1Ds av första generationen. Den ger lite perspektiv på ämnet.

http://www.luminous-landscape.com/reviews/shootout.shtml

 

[Niklas Groop]

Men, är verkligen analog fotografering så överlägset som man säger? Jag tvivlar grovt. Visseligen är det charmig karaktäristik och väldigt roligt. Men...

Korn... Jag har gnällt på bruset i min inte så fina digitalkamera. Men det är ju precis ingenting gämfört kornen i filmen. Zoomar man in är det ju värsta mosaiken. Kör man skärpning på detta kommer det förstärkas rent löjligt. Å andra sidan kan jag nu konstatera att alla photoshoptipsen i fototidiningarna som säger att man kan lägga till analog känsla genom att lägga på brus är helt ute cyklar. Brus och korn liknar ju inte varandra ens med bästa vilja i världen.

En liten undran bara, vem är det som påstår att att analog fotografering ska vara överlägsen? billigare och, enligt mig, trevligare ja, men inte överlägsen. Jag skulle tippa på att många som hellre fotar med gamla analoga kameror gör det på grund av känslan i själva huset och/eller av gammal vana; man vet hur och vad man gör och vilket resultat man får.

När det gäller korn så är det antagligen så att man hatar det eller så älskar man det. Jag tillhör den senare kategorin och tycker att en tydlig kornstruktur på en mörkrumskopia är svårslagen. Digitalkamerans brus kan vara okej, ibland, oftast är det bara grumligt och tråkigt.

Dammet däremot är inte roligt och har man lämnat in en film för framkallning så upplever jag det som att mängden damm ökar jämfört med om jag framkallat själv.

Vilken film kör du med?

Mvh Niklas

 

[Matte_J]

Ja, det var det. Om inte den digitala tekniken kommit, hade jag aldrig återupptagit fotointresset. Finns inte en chans ;-)

Samma sak för mig. Jag kan respektera att analogt foto är en kul nostalgigrej och man kan ha det som en "hobby i hobbyn", men att byta ut det digitala fotot mot analogt... Nej, då lägger jag hellre ned igen.

 

[gorse]

En liten undran bara, vem är det som påstår att att analog fotografering ska vara överlägsen?

Nu skall jag erkänna att jag generaliserade en smula, men det är de tongångar jag ofta hör tex i min fotoklubb och närliggande klubbar. Men, gör inte stor affär av det, det var som sagt jag som generaliserade en smula.

När det gäller korn så är det antagligen så att man hatar det eller så älskar man det. Jag tillhör den senare kategorin och tycker att en tydlig kornstruktur på en mörkrumskopia är svårslagen. Digitalkamerans brus kan vara okej, ibland, oftast är det bara grumligt och tråkigt.

Jag är lite kluven. Jag tidigare retat mig lite på den lite allför flitiga användingen av brusreducering, men när jag själv photoshoppat tycker jag mig få bättre resultat om man lägger tillbaka lite finkorning brus. Jag sa inte att det är dåligt med korn, men det är rätt mycket gämfört med mina digitala bilder.

Dammet däremot är inte roligt och har man lämnat in en film för framkallning så upplever jag det som att mängden damm ökar jämfört med om jag framkallat själv.

Jag är rätt bra att skräpa ner negativen själv. Det räcker ju med att man tar ur dem ur sin ficka så är det nattsvart.

Vilken film kör du med?

Kodak 100TMX står det i kanten. Jag kommer inte riktigt ihåg exakt vad jag hade. För dragspelskamrorna har jag försökt använda ASA 100 för att kunna gissa bländarvärdena hyggligt efter tabellen på baksidan. Jag har en gammal ljusmätare jag hittade på loppis men den får man knacka på för att den skall hoppa igång. Verkar stämma med tabellen på baksidan på kameran.
För min DIANA (som inte är en dragspelskamera förvisso) har jag valt ASA 400 enligt boken som kom med.
Bilden nedan är nog från min Voightländer nånting. Orest är platsen. Bilden blev lite mörkare i litet format, det ser ljusare ut i fullskärm.

 

[snap01]

det är många som gjort meterstora förstoringar från tex dia som är hur bra som helst. Jag har gjort flera förstoringar med tex Hasselblad x-pan 30 gångers förstoring 192x73 som är hur skarpa som helst med riktigt bra kvaliet. Nu är dom inscannade på en imacon då blir det riktigt bra. Hasselblad köpte två bilder som dom hade på fotomässan i tyskland. Där digitalt är överlägset är om man behöver köra på högre iso där hänger inte en högre iso film med, däremot på lägre iso är det inga som helst problem med analogt.
Jag körde analogt mellanformat just med pentax 6x7,Hasselblad o pentax 6x4,5 o min första dlsr var 1ds canon o den gav liknande bildkvalitet upp till A3 format.
Fördelen med dslr är att du slipper scanna allt går fortare kunden kan få bilden snabbare o att du får mer koll på slutresultatet.Nackdelen är att förut så klippte man bara o mappade bilderna så tog deras repro hand om bilderna gick rätt fort att klippa 800 bilder betydligt snabbare än att ställa o fixa 800 bilder.

 

[Pekka M]

[…] Korn... Jag har gnällt på bruset i min inte så fina digitalkamera. Men det är ju precis ingenting gämfört kornen i filmen. Zoomar man in är det ju värsta mosaiken. Kör man skärpning på detta kommer det förstärkas rent löjligt. […]

Hej! Jag undrar om du nu tittar på kornet från en mörkrumskopia, eller på det digitala brus som din scanner har gett upphov till?

Apropå fläckar och damm. Jag har också precis börjat framkalla själv, fast bara småbildsformat – och bara för att det är kul! Jag uplever inte problemet med torkfläckar, men beroende på vattenkvaliteten där du bor kan du behöva ha i några droppar vätmedel i sköljvattnet. Dammet sitter nog inte på scannerns glas utan på negativen. Jag blåser på dem med en sån gummiblåsgrej (om du förstår vad jag menar) innan jag lägger dem på glaset. Det gör stor skillnad.

 

[Benganbus]

En liten undran bara, vem är det som påstår att att analog fotografering ska vara överlägsen? billigare och, enligt mig, trevligare ja, men inte överlägsen. Jag skulle tippa på att många som hellre fotar med gamla analoga kameror gör det på grund av känslan i själva huset och/eller av gammal vana; man vet hur och vad man gör och vilket resultat man får.

När det gäller korn så är det antagligen så att man hatar det eller så älskar man det. Jag tillhör den senare kategorin och tycker att en tydlig kornstruktur på en mörkrumskopia är svårslagen. Digitalkamerans brus kan vara okej, ibland, oftast är det bara grumligt och tråkigt.

Dammet däremot är inte roligt och har man lämnat in en film för framkallning så upplever jag det som att mängden damm ökar jämfört med om jag framkallat själv.

Vilken film kör du med?

Mvh Niklas

Helt rätt Niklas!

"man vet hur och vad man gör och vilket resultat man får"
Tycker det är en bra sammanfattning!
Det blir inga konstigheter liksom!

Men visst fotar jag digitalt också! Självklart!
När det tex är bråttom och beställaren vill ha tekniskt bra bilder för tex tryck od.
Eller till bloggen! När det skall var 1/2-timmesaktuellt! Mycket praktiskt!

Men,om jag skall fotografera på riktigt och det betyder inte en 1800-talskamera
utan då tar jag en Leica M4, en Summicron 35 mm och Tri-X!
Då känner jag Zen, och konsten....

Men jag har inget emot det digitala, tvärtom, det blir mycket bra och superskarpa färgbilder,
framkallningen går jättefort, och man har massor med bilder i kameran!
Ganska fantastiskt! Vad mer kan man begöra?
/B

 

[JohanLund]

Jag fotograferar helt klart mest analogt nu. Ofta i rätt stora format så som 6x9 och försöker så gott det går tänka igenom teknik och metod för att få en hög teknisk kvalité. Trots detta så är de bilder jag får ut ur min 5d2 helt klart bättre. Klarare, skarpare, mer lätt arbetade ger möjlighet till färg/svartvitt i efterhand.

Trots detta föredrar jag de bilder jag tar analogt. Känslan att göra mer i kameran, mer innan. Att skapa bilden i sinnet innan exponering snarare än efteråt. I och med att jag gärna chansar med nya kombinationer av film och framkallare så innebär det också ett slumpmoment jag uppskattar.

Så vad ska jag säga.
Bättre? Absolut inte.
Roligare? Helt klart!

 

[Makten]

Vad som är ”bättre” i det här fallet är en smaksak, men stora filmformat har vissa kvaliteter som du inte kan efterapa med digitala kameror (åtminstone om du ska hålla dig till 24x36 mm eller mindre). Framför allt brukar det handla om en lokal kontrast och ”definition” som är lite svår att förklara. Med gamla bälgkameror är det tveksamt om bländaröppningen är tillräckligt stor för att du ska få något kortare skärpedjup än med ett ljusstarkt objektiv på FF digitalt, men möjligen blir bakgrundsoskärpan snyggare. Dock antar jag att det är skalfokusering som gäller om kamerorna saknar mätsökare, så det går nog bort ändå om fokus ska hamna rätt.

Jag föreslår att du byter till en ISO 400-film istället och framkallar hemma själv Tmax 400 är nästan helt kornfri och då kan du blända ner rejält på dagtid vilket gör att det inte är lika noga med fokus.
Vidare bör du framkalla filmen själv istället för att lämna bort den till klåpare som dammar ner den och ställer till med torkfläckar. Några sådana problem behöver du inte ha om du gör rätt.

Merparten av efterbehandlingen bör gå ut på att lägga en vettig kontrastkurva, vilket inte är så lätt. Men när det lyckas kan man få resultat som återigen är svåra att efterapa med digitalt, om du har en skanner som är såpass bra att bruset inte tar överhanden (dock är jag tämligen övertygad om att det nästan alltid är kornet man ser, vilket förstärks av hög kontrast).
Tricket är att göra kurvan brantast där du vill ha din mellantonkontrast, för att sedan kunna vara relativt linjär i hög- och lågdager. Alltså inte direkt som en vanlig S-kurva, som har en tendens att sota igen skuggor och bränna ut högdagrar när mellantonskontrasten är lagom hög.

Här har du lite exempel på bilder tagna med en (visserligen modern) bälgkamera och mestadels Tmax 400: http://www.flickr.com/photos/makten/sets/72157627749886368/
Det torde gå att få ungefär lika bra resultat med en äldre kamera, såvida ljusförhållandena inte är för svåra (de kan helt sakna antireflexbehandling till exempel).

Vill man inte böka så förfärligt med efterbehandlingen så rekommenderar jag att köra Tmax 400 vid ISO 800, överframkalla en liiiiten skvätt och sen bara sätta svart- och vitpunkt. Det blir förvånansvärt bra!

 

[J. Patric]

Korn... Jag har gnällt på bruset i min inte så fina digitalkamera. Men det är ju precis ingenting gämfört kornen i filmen. Zoomar man in är det ju värsta mosaiken. Kör man skärpning på detta kommer det förstärkas rent löjligt. Å andra sidan kan jag nu konstatera att alla photoshoptipsen i fototidiningarna som säger att man kan lägga till analog känsla genom att lägga på brus är helt ute cyklar. Brus och korn liknar ju inte varandra ens med bästa vilja i världen.

Tyvärr har många flatbäddsskannrar ohyfset att förstärka kornet när man skannar film. De kan klumpa ihop filmkorn och ge grusiga resultat, något man inte får i mörkrummet. En skanner kan göra en film med osynligt korn till grovkornig.

På tal om skärpa. Nu är det kanske inte rättvist att bedömma en dragspelskamera för nån hundralapp med nya fina digitalkameror, men jag kan inte påstå att bilderna är så värst skarpa? Ifs kan kamerans ålder spela roll liksom mina skanningar.

Här är en av mina gamla "dragspelskameror" för 400 kr jämförd med min moderna 10 MP digitalkamera för 1700 kr:

http://farm7.staticflickr.com/6218/7004764313_04263355a8_b.jpg

Jämförelsen är inte helt rättvis, eftersom bilden från bälgkameran är en skannad papperskopia med pärlyta. Negativet är förstås skarpare. Men man kan i alla fall se skillnad i skärpa och den typiskt digitala "vaselin-grötigheten" som smetar ut detaljer syns tydligt.

Skärpan beror inte så mycket på åldern eller om det är film eller digitalt, utan på vad du har för objektiv, filmformatet, filmplanhållningen, om objektivet sitter rätt, hur du fokuserat, bländaren, vad du använder för film osv... Liknande gäller ju även för digitalkameror.

Vad är det för kamera du använt, och vad har den för objektiv?

 

[Betacam_SP]

Min uppkevelse är denna;
Jag fotade analogt och scannade dessa i en diascanner.
Att fota analogt kostar ju en massa pengar.
Fram till 2007 höll jag fast vid det analoga. Jag köpte mig en Canon d60 + en 400d.
Jag hade även en eos 1 hs analog. Fotade analog och digitalt paralellt.
Sedan till hösten bestämde jag mig för att köra heldigitalt.
Det var en ekonomisk fråga. Det kostade för mycket.
Jag gillade känslan i det analoga. Fotade mest med negativ.
Men nn när jag tittar på de analoga bilderna så vill jag inte gå tillbaks.
De digitala bilderna är ju så rena och fria från korn.

Jag har mest bara fotograferat digitalt men jag har med tiden köpt lite gamla kameror på tradera, mest riktiga härken av utfällbar dragspelstyp. Jag tycker de är rätt så snygga med alla rattar och mässingsspakar. Och, det är klart. Man måste försöka fotografera med dem också. Nu har jag några rullar med svartvit 120-film och med lite pyssel lyckas skanna in negativen med en epson 4780 flatbedsskanner. Det blir överaskaskande bra för att vara så gamla grejor. Jag har träffat överaskande rätt vad det gäller exponeringen. Men, är verkligen analog fotografering så överlägset som man säger? Jag tvivlar grovt. Visseligen är det charmig karaktäristik och väldigt roligt. Men...

Jag har hittils gnällt på min digitala kamera när det kommit lite skit på sensorn. Det skall jag genast sluta med. Allt detta damm, ludd och microhårsstrån kan ju driva vem som helst till vansinne. Det kommer ta tusentals timmar att plåstra bort.
Jag har hittills lämnat in mina negativ och jag har fått tillbaka dem i nån slags smörpapperskuvert. Men, när jag lägger negativen i scannern gnuggade jag glaset i skannern till vansinne. Ändå hittar jag fläckar i skanningarna. Nu har jag lokaliserat dessa fläckar till torkfläckar på negativen, inte helt lätta att upptäcka men de finns där. På alla negativen, alltid nånstans och i varierande grad. Kanske inte kommer synas så mycket när man väl skrivit ut igen.

Korn... Jag har gnällt på bruset i min inte så fina digitalkamera. Men det är ju precis ingenting gämfört kornen i filmen. Zoomar man in är det ju värsta mosaiken. Kör man skärpning på detta kommer det förstärkas rent löjligt. Å andra sidan kan jag nu konstatera att alla photoshoptipsen i fototidiningarna som säger att man kan lägga till analog känsla genom att lägga på brus är helt ute cyklar. Brus och korn liknar ju inte varandra ens med bästa vilja i världen.

På tal om skärpa. Nu är det kanske inte rättvist att bedömma en dragspelskamera för nån hundralapp med nya fina digitalkameror, men jag kan inte påstå att bilderna är så värst skarpa? Ifs kan kamerans ålder spela roll liksom mina skanningar.

Jag har haft väldigt roligt, men jag får en överväldigande känsla att om det vore musiksamanhang, så är det om man skulle burit ner grammofonen och börjat lira gamla LP-skivor med allt knaster och repor. Var det så när det begav sig? Jag antar att raw-konverterarens faciliteter borde vara ekvivalenta med mörkrummets pjattningar och skuggningar?

 

[Emaks]

Min uppkevelse är denna;
Jag fotade analogt och scannade dessa i en diascanner.
Att fota analogt kostar ju en massa pengar.
Fram till 2007 höll jag fast vid det analoga. Jag köpte mig en Canon d60 + en 400d.
Jag hade även en eos 1 hs analog. Fotade analog och digitalt paralellt.
Sedan till hösten bestämde jag mig för att köra heldigitalt.
Det var en ekonomisk fråga. Det kostade för mycket.
Jag gillade känslan i det analoga. Fotade mest med negativ.
Men nn när jag tittar på de analoga bilderna så vill jag inte gå tillbaks.
De digitala bilderna är ju så rena och fria från korn.

För mig är det tvärtom, det analoga blir billigare eftersom jag gör mina bilder själv i mörkrummet på fiberpapper. Motsvarande kvalitét digitalt och med utskrift är för dyrt för min ekonomi. Högkvalitativa utskriftspapper är konstigt nog avsevärt mycket dyrare än motsvarande gelatinsilverpapper med silveremulsion, och konsten att få det lika bra är få förunnat (givetvis kräver även mörkrummet sin kvinna/man). Digital bildframställning på papper kräver också både mycket dyr utrustning och avancerade skrivare samt specialkunskaper (i alla fall för att jag ska bli nöjd). Arkivbeständigt bläck är heller inte gratis och man måste regelbundet underhålla sakerna för att de ska fungera (även använda dom regelbundet). Alternativet att låta specialfirmor skriva ut bilder åt mig är helt uteslutet eftersom det skulle bli mångdubbelt mycket dyrare än om jag gör bilderna själv i mörkrummet. Förstoringsapparaten står där och behöver varken underhållas eller användas regelbundet, håller längre än en mansålder dessutom).

Mörkrumskopior (speciellt om man använder vc-huvud eller färghuvud) ger i regel mera återhållsamt korn än scannade diton (du måste givetvis använda en tillräckligt bra scanner som har en faktiskt uppklösning som kan återge filmkorn rätt, annars blir det bara scannerbrus man ser), även med 400 ISO filmer. Och kör man mellanformat är kornet i princip osynligt i vanliga bildstorlekar upp till 30x40 - 40x50cm, oavsett film och om du använder rätt framkallare/framkallningsteknik (undantaget Delta 3200 och liknande). Vill du ha kornet mera synligt kör man med kondensorapparat och filmer typ Fomapan 400 och framkallar i Rodinal eller annan skarpkornsframkallre.

Så visst kan man se det från olika synvinklar och jag förstår att det för dig blir billigare. Men för den som gör sina bilder på papper (svartvita företrädesvis) och kan sin sak i mörkrummet så är förhållandet tvärtom. Det analoga är klart billigare. Sen är det ju en ren smaksak om man vill att bilderna ska se kliniskt rena ut, eller ha lite struktur. Men även analogt går det bra att få såna resultat med specialfilmer (visserligen relativt lågkänsliga) eller bara större nagativformat.

En annan fördel som jag (med flera) ser med svartvit film, är att man direkt får den där typiska tonskalan som gör svartvitt så snyggt. Dvs stor vidd/kontrast i mellangregistret och plattare i högdagrar och skuggor. Digitalt får man ofta jobba otroligt mycket mera med för att få till det där rätta stinget i de svartvita bilderna. I färg däremot har det digitala en fördel gentemot det analoga eftersom den raka tonfördelningen då passar ganska bra, och det ofta räcker med att dra lite i kontrastreglagen för att bli nöjd. Scannar du dina negativ och redigerar digitalt i datorn har du också en fördel gentemot oss som är helanaloga och jobbar svart (i mörkrummet). Slarvmarginalerna vid exponeing och filmframkallning är betydligt större då än om du gör dina bilder i mörkrummet. Här finns inte mycket marginal för felexponering och felframkallning om det ska bli något vettigt i slutändan. Dessutom erbjuder datorn och redigeringsprogrammen oändligt mycket större möjligheter att påverka bildernas utseede (även för en nybörjare på bildredigering)än vad vi kan åstadkomma i mörkrummet med de enkla verktyg som står till buds där. Men det är bara vad jag tycker, och andra kan säkert ha motsatt upplevelse?

http://gelatin-silver.blogspot.com

 

[Betacam_SP]

Intressant att läsa. Inser att jag borde ha kallat mitt foto för halvanalogt.
Jag digitaliserade ju faktskt mina bilder. Sedan drog jag ut dom på skrivaren.
Känslan med de analoga bilderna är spännande. Allt beroende på användningsområde.
Enligt mitt tycke så skall man fota editorial, tidningsbilder osv. Så vill man nog ha den strikta rena digitala känslan. Däremot för mera estetiskt fotande, konstfoto osv. Där gör sig analogt utmärkt.
Men det är smaksak.
Nakdelen med diafilm är det extremt snäva kontrastomfånget. Digitalt rawformat är ofta väldigt tolerant.

Svartvit negativfilm är oerhört förlåtande för felexponeringar.
Instämmer helt att det är svårt att få det att se bra ut ifrån en digitalkamera när man fotar digitalt.
Då var tmax eller motsvarande mkt bättre. En helt annan gråskala..

För mig är det tvärtom, det analoga blir billigare eftersom jag gör mina bilder själv i mörkrummet på fiberpapper. Motsvarande kvalitét digitalt och med utskrift är för dyrt för min ekonomi. Högkvalitativa utskriftspapper är konstigt nog avsevärt mycket dyrare än motsvarande gelatinsilverpapper med silveremulsion, och konsten att få det lika bra är få förunnat (givetvis kräver även mörkrummet sin kvinna/man). Digital bildframställning på papper kräver också både mycket dyr utrustning och avancerade skrivare samt specialkunskaper (i alla fall för att jag ska bli nöjd). Arkivbeständigt bläck är heller inte gratis och man måste regelbundet underhålla sakerna för att de ska fungera (även använda dom regelbundet). Alternativet att låta specialfirmor skriva ut bilder åt mig är helt uteslutet eftersom det skulle bli mångdubbelt mycket dyrare än om jag gör bilderna själv i mörkrummet. Förstoringsapparaten står där och behöver varken underhållas eller användas regelbundet, håller längre än en mansålder dessutom).

Mörkrumskopior (speciellt om man använder vc-huvud eller färghuvud) ger i regel mera återhållsamt korn än scannade diton (du måste givetvis använda en tillräckligt bra scanner som har en faktiskt uppklösning som kan återge filmkorn rätt, annars blir det bara scannerbrus man ser), även med 400 ISO filmer. Och kör man mellanformat är kornet i princip osynligt i vanliga bildstorlekar upp till 30x40 - 40x50cm, oavsett film och om du använder rätt framkallare/framkallningsteknik (undantaget Delta 3200 och liknande). Vill du ha kornet mera synligt kör man med kondensorapparat och filmer typ Fomapan 400 och framkallar i Rodinal eller annan skarpkornsframkallre.

Så visst kan man se det från olika synvinklar och jag förstår att det för dig blir billigare. Men för den som gör sina bilder på papper (svartvita företrädesvis) och kan sin sak i mörkrummet så är förhållandet tvärtom. Det analoga är klart billigare. Sen är det ju en ren smaksak om man vill att bilderna ska se kliniskt rena ut, eller ha lite struktur. Men även analogt går det bra att få såna resultat med specialfilmer (visserligen relativt lågkänsliga) eller bara större nagativformat.

En annan fördel som jag (med flera) ser med svartvit film, är att man direkt får den där typiska tonskalan som gör svartvitt så snyggt. Dvs stor vidd/kontrast i mellangregistret och plattare i högdagrar och skuggor. Digitalt får man ofta jobba otroligt mycket mera med för att få till det där rätta stinget i de svartvita bilderna. I färg däremot har det digitala en fördel gentemot det analoga eftersom den raka tonfördelningen då passar ganska bra, och det ofta räcker med att dra lite i kontrastreglagen för att bli nöjd. Scannar du dina negativ och redigerar digitalt i datorn har du också en fördel gentemot oss som är helanaloga och jobbar svart (i mörkrummet). Slarvmarginalerna vid exponeing och filmframkallning är betydligt större då än om du gör dina bilder i mörkrummet. Här finns inte mycket marginal för felexponering och felframkallning om det ska bli något vettigt i slutändan. Dessutom erbjuder datorn och redigeringsprogrammen oändligt mycket större möjligheter att påverka bildernas utseede (även för en nybörjare på bildredigering)än vad vi kan åstadkomma i mörkrummet med de enkla verktyg som står till buds där. Men det är bara vad jag tycker, och andra kan säkert ha motsatt upplevelse?

http://gelatin-silver.blogspot.com

 

[Betacam_SP]

Intressant att läsa. Inser att jag borde ha kallat mitt foto för halvanalogt.
Jag digitaliserade ju faktskt mina bilder. Sedan drog jag ut dom på skrivaren.
Känslan med de analoga bilderna är spännande. Allt beroende på användningsområde.
Enligt mitt tycke så skall man fota editorial, tidningsbilder osv. Så vill man nog ha den strikta rena digitala känslan. Däremot för mera estetiskt fotande, konstfoto osv. Där gör sig analogt utmärkt.
Men det är smaksak.
Nakdelen med diafilm är det extremt snäva kontrastomfånget. Digitalt rawformat är ofta väldigt tolerant.

Svartvit negativfilm är oerhört förlåtande för felexponeringar.
Instämmer helt att det är svårt att få det att se bra ut ifrån en digitalkamera när man fotar digitalt.
Då var tmax eller motsvarande mkt bättre. En helt annan gråskala..

Jag saknar de olika känslorna som man fick med olika filmsorter.
Jag fotade ofta med Kodak ultra 400 / 200, kornkänslan.
Sedan Kodak E-100 vs. Mättade bilder. Ej snyggt på människor.
Tmx 100/400.

 

[Emaks]

Själv tycker jag kornstruktur i färgbilder ofta ser bedrövligt ut. I svartvitt däremot blir det mera som en del av helheten och kan förhöja känslointrycket. Fotade jag färg skulle jag förmodligen använda digitalkamera eller enbart köra med mellanformat.

http://gelatin-silver.blogspot.com

 

[Betacam_SP]

Själv tycker jag kornstruktur i färgbilder ofta ser bedrövligt ut. I svartvitt däremot blir det mera som en del av helheten och kan förhöja känslointrycket. Fotade jag färg skulle jag förmodligen använda digitalkamera eller enbart köra med mellanformat.

http://gelatin-silver.blogspot.com

Aha okey.
Har du någon filmscanner? Isåfall vilken modell?
Jag har en Canon fs4000us. Den är kung!

 

[Emaks]

Jo jag har en filmscanner som kan visa kornet ganska likt det är i verkligheten, Reflekta Crystalscan 7200. Däremot är den sämre på att återge de fina och mjuka övergångarna i högdagrar och skuggor, det klipper lite för mycket. Men jag gör ju mina bilder i mörkrummet, negativ scannar jag mest för att kunna visa på webben (gör oftast kopior i 30x40 vilket inte funkar så bra i en A4-flatbäddare). På den tiden jag fotade färgdia gjorde jag också en hel del bilder i mörkrummet på Cibachrome.

 

[Betacam_SP]

Jo jag har en filmscanner som kan visa kornet ganska likt det är i verkligheten, Reflekta Crystalscan 7200. Däremot är den sämre på att återge de fina och mjuka övergångarna i högdagrar och skuggor, det klipper lite för mycket. Men jag gör ju mina bilder i mörkrummet, negativ scannar jag mest för att kunna visa på webben (gör oftast kopior i 30x40 vilket inte funkar så bra i en A4-flatbäddare). På den tiden jag fotade färgdia gjorde jag också en hel del bilder i mörkrummet på Cibachrome.

När du säger det så är min också sådan, den har aldeless för snävt kontrastomfång.
Känner du till någon scanner som är bättre på det området?