Tycker fotografen anknyter till en klassisk tradition som började redan på 1920-talet med bl.a Man Ray och sedan fortsatt med mängder av fotografer genom åren...
Jag instämmer i detta inlägg, det stämmer rätt väl med vad jag själv tyckt inför dessa bilder. De är välgjorda, och tydligen har de uppfattats som provocerande. Men det är ju inte svårt att provocera med bilder på den nakna människokroppen. Nakenhet utnyttjas ofta avsiktligt för att provocera.
Under tidigare århundraden avbildades oftast en idealiserad nakenhet, människokroppens skönhet, sådan den uppfattades av samtiden. Denna idealiserade nakenhet utmanar oss inte. T ex Venus från Milo, eller en skulptur av en naken nymf utförd av Sergel, provocerar bara den som har mycket konservativa religiösa föreställningar. Något av samma slags bildidé kommer väl nuförtiden till uttryck i den konstform vi kallar fine art nude.
Den typiska nutida nakenbilden är annars antingen utstuderat glamorös (för att sex säljer) eller osmikad, så som de bilder tråden handlar om; uppvisande nakenheten som ett slags enkelt faktum, och kanske inte så väldigt arrangerad som Nils hävdar. Denna typ av bild provocerar många, både positivt och negativt. Själv tror jag att det beror på att detta slag av nakenhet uppfattar vi oftast som väldigt privat. Vi kan acceptera den bland vänner/kompisar i bastun t ex. Men att se den utställd offentligt utmanar mer.
Det är uppenbart att det inte är så svårt att hitta folk som poserar nakna för bilder avsedda för publicering. Till herrtidningarna får jag det intrycket att flickorna köar. Jag tänker också på Bill Masters, medförfattare till den epokgörande boken om människans sexuella gensvar. När han startade sitt projekt trodde han att det skulle bli jättesvårt att hitta människor han kunde använda i sin forskning. För han ville ju studera dem i verkliga, sexuella situationer. Men när han läckt ut på universitetet att han behövde villiga försökspersoner så fick han massor av intresserade.
Så min reflexion är att nakenhet associerad till sex inte är så kontroversiellt i dag, men däremot fortfarande nakenhet som uttryck för det strängt privata.
De bilder vi diskuterar är därför för mig inte i första hand intressanta för att de avbildar den nakna människokroppen rätt upp och ned. Jag instämmer med Nils, jag har sett det förut. För mig ligger deras laddning i att de utmanar gränserna för vad som är privat. Häri ligger uppenbarligen en spänning som framlockar intresse och många olika slags känslor.
Men detta är inte de bilder som just jag dras till. Sanningen att säga så tycker jag inte att nakenheten är så bildmässigt intressant. Jag förstår värdet för en konstnär av att studera den nakna kroppen, det måste vara en konstruktiv och utvecklande utmaning att avbilda den. Men som betraktare av resultatet tråkas jag ut i längden.
Vad jag däremot inte tröttnar på är fina porträtt. För mig är människans ansikte det som är särklassigt mest intressanta att titta på, och ett vackert ansikte har outtömliga skönhetsvärden. Det kan vara en gammal människa som bär ett livs erfarenheter ristat i sitt ansikte, det kan vara en ung fotomodell som strålar av charm, det kan vara ett litet barn, totalt okonstlat och mitt uppe i sitt nu.
PS. Här på ön sökte polisen för någon vecka sedan efter en man som åstadkommit allmän förargelse genom att ”strika” (kuta naken) genom en av parkerna i stan. Ska man skratta eller stöna?