Canon VS. Nokon
- Trådstartare RG
- Start datum
maxzomborszki
Aktiv medlem
Det är väl ganska naturligt och gäller väldigt mycket. Om man inte är rent ut sagt missnöjd och förbannad över hur dåligt något funkar så vill man inte erkänna att man kunde gjort ett bättre val (och ÄVEN om man är lite missnöjd kan det slå tillbaka och man vägrar erkänna för ens sig själv att man kunde fått bättre). En ren skyddsmekanism alltså.
Ytterligare en anledning är att du är mer hemma på en produkt och därmed känner den utan och innan, vilket förstärker känslan. Okunskap är en starkt bidragande faktor till misstänksamhet.
Sen kan det lätt gå till överdrift där man måste försvara något till varje pris vilket skiljer ganska ordentligt från när man bara tycker bra om något och kan stå för sina åsikter.
Bästa sättet att motverka alltför fanatiska ståndpunkter är prova olika saker och bilda sig en egen uppfattning snarare än att gå på fördomar och hörsägen. Jag hade en Canon AT-1 tidigare och var mycket nöjd med den. Skulle jag inte saknat automatik så hade jag fortsatt använda den.
Anders Svensson
Aktiv medlem
1. Förmodligen därför att man varken vinner eller förlorar på att byta kameramärke. Skillnaderna mellan systemen finns naturligtvis, men de är inte stora. Att vara märkespartisk är ett ofarligt nöje.
2. Man är människa, och man rationaliserar sina beslut. Är det inte uppenbart dåligt eller fel ändrar man sig inte gärna.
3. Flockmentalitet. Som ny (obildad, oerfaren, okunning, omogen etc) fotograf vill man gärna undvika att bli ifrågasatt. Ett sätt är att vara konform, dvs ha samma utrustning som alla andra. Då slipper man åtminstone den fajten.
4. Man har rationella och relevanta skäl att hålla fast vid produkten. En Nikonägare som har mycket närbildsutrustning släpper förmodligen inte gärna den (och behöver inte heller). Den som har hundra tusen i snabba, långa teleobjektiv med IS släpper inte gärna det heller - kan man tänka.
Botemedlet mot märkes-bögeri (ursäkta uttrycket) är naturligtvis att ta mycket lätt på prylen, och fästa stor vikt vid bilderna... Det är garanterat mycket få som kan ta en titt på slutresultatet och sedan tala om vilken kamera som använts...
atotowi
Aktiv medlem
Utan att på nåt sätt försvara tillverkaren men om slutaren går sönder pga förslitning så behöver det inte täckas av garantin. Det brukar finnas uppgifter på hur många gånger slutaren garanteras hålla för.
Garantin är mot tillverkningsfel och att varan håller för normalt brukande. Så onormalt slitage är undantaget, sen ligger bevisbördan hos tillverkaren under garantitiden.
Canon EOS 1D/Ds mk testade för 200 000 exponeringar , 30D för 100 000.
Har man tagit markant mer än det så skulle jag gissa att Canon anser att det är normal förslitning och inte vara villiga att ersätte det på garantin. Jag gissar att Nikon har liknande siffror.
Garantin är mot tillverkningsfel och att varan håller för normalt brukande. Så onormalt slitage är undantaget, sen ligger bevisbördan hos tillverkaren under garantitiden.
Canon EOS 1D/Ds mk testade för 200 000 exponeringar , 30D för 100 000.
Har man tagit markant mer än det så skulle jag gissa att Canon anser att det är normal förslitning och inte vara villiga att ersätte det på garantin. Jag gissar att Nikon har liknande siffror.
Anders Svensson
Aktiv medlem
Reflektion om slutarslitage: Det är ju fullt tänkbart att en "amatör" sliter slutare som ett proffs med en modern digitalkamera till hands. Att ta "30 rullar" (tusen exponeringar) är ju ingen konst med ett 4 GB minneskort och bra batterier och entusiasmen kan ju dra iväg när det är "gratis". De flesta tar det kanske litet lugnare...
Det andra är att elektromekaniska komponenter (som slutare) lyder under den sk "badkarskurvan" - fel inträffar antingen mycket tidigt eller mycket sent. Ur den synvinkeln bör man prova kameran ordentligt och använda den intensivt under första tiden - klarar den det är oddsen goda att den håller länge, om inte är garantidiskussionen enkel.
Ifall slutaren pajar efter 120.000 kan man gärna fundera på hur resten mår. Spegel (alla), AF-mekanik, bländarmekanik etc (gäller Nikon) är också slitagekänsligt.
Det andra är att elektromekaniska komponenter (som slutare) lyder under den sk "badkarskurvan" - fel inträffar antingen mycket tidigt eller mycket sent. Ur den synvinkeln bör man prova kameran ordentligt och använda den intensivt under första tiden - klarar den det är oddsen goda att den håller länge, om inte är garantidiskussionen enkel.
Ifall slutaren pajar efter 120.000 kan man gärna fundera på hur resten mår. Spegel (alla), AF-mekanik, bländarmekanik etc (gäller Nikon) är också slitagekänsligt.
Zoso
Aktiv medlem
Det gör jag aldrig
Jag har tveklöst bytt hus långt före den siffran, satsa istället på att fota dina bilder nogrannare, ta dig tid för varje bild och planera dina bilder samt använd Rawformat, då blir det inte många bilder tagna, men förhoppningsvis bättre bilder, jobba sedan mer med bilderna i editeringen.
Jag har aldrig förstått varför man skall behöva ta tusen bilder vid ett och samma tillfälle, det måste bli ett väldigt tidskrävande arbete att editera alla dessa bilder efteråt, för att inte tala om all plats dom tar, och vem är intresserad att titta på huvuddelen av dom ?
/kent.
atotowi
Aktiv medlem
120 000 exponering är ca 40 års användning med 3000 exponeringar om året.
Jag fotograferar rätt mycket (ute så gott som nån gång varje helg och ibland lite mitt i veckan oxå) makro/natur/landskap och det blev ca 2600 exponeringar förra året. Gör man som jag ställer upp stativ, justerar kollar ljus placerar ut reflektorer, fixar skärpan, funderar gör nya justeringar osv så är det inte ovanligt att det tar 30 minuter att få till en bra bild...
Men fotograferar man annat t ex sport där ett större antal exponeringar i sekvens kan vara avgörande för att fånga ett ögonblick då kan ju antalet exponeringar rinna iväg.
Man ofta är det inte antalet försök för att få en bra bild som är avgörande utan förarbetet.
Jag fotograferar rätt mycket (ute så gott som nån gång varje helg och ibland lite mitt i veckan oxå) makro/natur/landskap och det blev ca 2600 exponeringar förra året. Gör man som jag ställer upp stativ, justerar kollar ljus placerar ut reflektorer, fixar skärpan, funderar gör nya justeringar osv så är det inte ovanligt att det tar 30 minuter att få till en bra bild...
Men fotograferar man annat t ex sport där ett större antal exponeringar i sekvens kan vara avgörande för att fånga ett ögonblick då kan ju antalet exponeringar rinna iväg.
Man ofta är det inte antalet försök för att få en bra bild som är avgörande utan förarbetet.
Tyckaren
Aktiv medlem
Å andra sidan är det väl som vanligt:
Ju duktigare fotograf (läs rutinerad), ju lättare har man för att stå på rätt plats vid rätt tillfälle, och ha kameran rätt inställd = mindre antal exponeringar för att få "rätt bild".
Om man dessutom har en kamera som har lättare för att förstå "vad man menar", blir det ju också färre exponeringar - det är därför det är så viktigt att titta bortom finesserna och alla specar, för att testa hur kameran VERKLIGEN fungerar.
Hälsningar
Adam
Ju duktigare fotograf (läs rutinerad), ju lättare har man för att stå på rätt plats vid rätt tillfälle, och ha kameran rätt inställd = mindre antal exponeringar för att få "rätt bild".
Om man dessutom har en kamera som har lättare för att förstå "vad man menar", blir det ju också färre exponeringar - det är därför det är så viktigt att titta bortom finesserna och alla specar, för att testa hur kameran VERKLIGEN fungerar.
Hälsningar
Adam
maxzomborszki
Aktiv medlem
Stämmer ofta mycket bra.
När jag skulle ta porträtt på ca 500 personer så gick det blixtsnabbt, trots den stora mängden, tack vare planering, förarbete och samarbete mellan mig och min kompis som också fotograferade. I snitt blev det bara ca 1,5 bilder/person (vissa ville ha ytterligare försök när de såg sig själva på TV-skärmen). Alltså, i snitt varannan var nöjd på första försöket, i själva verket var det bättre då de som behövde mer än en bild ofta ville ha fler än två och oftast var det inget problem, men det vet de flesta som tagit porträtt...
Men trots detta blev det denna dag ca 700-750 exponeringar. Och då plåtade jag inga mingelbilder på festen efteråt.
När jag tog nattfoto/skymningsbilder blev det 5-6 exponeringar på en kväll.
Antalet exponeringar varierar väldigt mycket beroende på VAD man fotograferar och VAD man har för rutiner. Det finns inga "normala" fotografer. Vad skulle det vara för typ av fotograf i sådant fall?
Anders Svensson
Aktiv medlem
Det behöver det inte vara, och kvalitetskameror kan repareras och justeras in igen om slitaget är "normalt". Går något (reparerbart) sönder "på riktigt" är det ju en annan sak. Men att delrenovera en kamera som gått över 100K exponeringar kanske inte är en så bra ide, ens för de som tar flera hundra bilder om dagen.
Angående 120K: I den gamla, onda tiden innebar det ca 3.300 rullar film. Om vi antar att man betalade runt 50 justerade nutidskronor per rulle för dia med framkallning skulle det betytt att man bränt minst 150 tusen bara på film och framkallning. Då blir ju ett nytt kamerahus då och då en obetydlig del av kostnaden.
Anders Svensson
Aktiv medlem
Kamerakonstruktörerna tänker nog i den riktningen, annars skulle det bli svårt att göra litet enklare kameror. Moderna företag brukar vilja ha "lagom" med reklamationer. Får de för många får de (välförtjänt) dåligt rykte, får de inga alls bygger de kameran alltför påkostat (dyrt). Jag är rätt säker att man specat brukarprofilen helt olika för konsumentkameror och proffskameror och att man räknar med betydligt lugnare liv för de förstnämnda.
För att återknyta till "Canonica vs Nokinolta" (Yin och Yang?) så är skillnaderna garanterat MYCKET större mellan samma tillverkares billiga och dyra kamera, än mellan märkenas topp- respektive bottenmodell.
Andreas K
Aktiv medlem
Zoso skrev:
Det gör jag aldrig
Jag har tveklöst bytt hus långt före den siffran, satsa istället på att fota dina bilder nogrannare, ta dig tid för varje bild och planera dina bilder samt använd Rawformat, då blir det inte många bilder tagna, men förhoppningsvis bättre bilder, jobba sedan mer med bilderna i editeringen.
Jag har aldrig förstått varför man skall behöva ta tusen bilder vid ett och samma tillfälle
Som studio eller mingelfotograf så är det säkert så.
Men då man fotar vilda djur eller fåglar som inte går att regisera så stiger antalet bilder radikalt.
Som exempel så tog jag 55236 bilder med min D70 under mitt första år.
Kassationsnivån var väldigt stor.
När man blir mer erfaren så sjunker antalet kassationer lite gran men man har fotfarande behovet att ta ett stort antal bilder vid rörelse sekvenser.
Att Nikon envisas med att inte erbjuda VR på 500 och 600 mm fick mig att överge märket.
Nikon har bättre ergonomi men jag skulle aldrig gå tillbaka om dom inte erbjuder bättre brus egenskaper och VR på supertelen.
