PierreS
Aktiv medlem
Upplever inte ljudet fr slutaren nämnvärt störande.
Med Canon 7Dn fotar jag endast fågel i sekvHi och har ännu inte stört ngn fågel.
/Arne
Ska testa det
Canon EOS 7D
- Trådstartare P.A.
- Start datum
Ska testa det
mange69
Aktiv medlem
Där satt den, apersson! Sportcitat i all ära, men denna ska du vara stolt över.
AndersLj
Aktiv medlem
Nu är vi lite off-topic, men Canon EF var en rätt häftig kamera som kom någon gång omkring 1980. Den hade en byggkvalitet som var likvärdig med den hos F1. Och därtill var den oerhört "elegant" att använda. Den var väl något av en konceptkamera, med en massa nya finesser.
Hämtat ur minnet: Den var en av de första som hade vertikalt gående slutare av metall, vilket gav kort blixtsynktid. Slutartiderna styrdes mekaniskt på korta tider och elektroniskt på långa (bryttid 0,5 sekunder vill jag minnas), så den fungerade i nödfall även utan batteri. Sökarbilden var så stor att man nästan fick ta ett steg tillbaka för att kunna se hela. Slutartiderna "drogs förbi" mekaniskt längst ned i sökaren så att man såg vald tid. På högra sidan fanns ljusmätarnålen så att man även kunde ställa in expoenringen utan att ta kameran från ögat.
Och så var det slutarljudet. Värdigt att ställas ut på Museum of Modern Art i New York.
De gamla manuellt fokuserade analogkamerorna med tillhörande objektiv hade ett fantastiskt mekaniskt utförande. Jag drömmer fortfarande att det ska komma en "tillsats" som gör om dem till digitalkameror. Ett försök gjordes väl för ett tiotal år sedan, men det rann ut i intet.
Förlåt off-topicen, men vissa slutarljud kan göra att man tappar förståndet...
ALj
mange69
Aktiv medlem
Helt OK, Anders. Jag lyfter på hatten för EF - vad jag tyckte var mycket komiskt var texten jag fetade: "max en, högst två". Oslagbart!
apersson850
Aktiv medlem
Jag köpte min 1975. Den fungerar fortfarande, men dämpskummet som ska bromsa upp spegeln när den går i topp har ruttnat lite med åren, så det tja-klonk som hörs när man tar en bild har ännu mer klonk än vad det hade från början.
När man är van vid dagens pluttkameror känns det nästan magiskt när man fyrar av en EF, och den uppför sig lite som när man gasar en bil med stor V8, alltså vrider sig runt sin egen axel när all mekanik sätter fart. Spegeluppfällning finns dock.
För övrigt har du väldigt rätt i specifikationerna.
AndersLj
Aktiv medlem
Off topic, men man kan låta bli att läsa.
När jag tänker efter så var det nog omkring 1975 som jag köpte min EF. Jag har den kvar, och plockar då och då fram den och torrkör lite. Sjukt? Inte sjukare än att samla på "normala" antikviteter. Jag ser de gamla kamerorna som konstverk, där estetiken inte bara ligger i att betrakta artefakterna, utan även att hantera dem.
EF utstrålar kvalitet och känsla. Inte minst frammatningen, som ju sker med en förvånansvärd kort och distinkt rörelse. För att öppna bakluckan krävs att man både trycker på en låsknapp och lyfter veven. Detta räddade en film för mig när jag åkte Transsibiriska år 1977. Jag hade tagit en bild på några gummor vid en station, och eftersom det var på en station så ville en polis förstöra filmen. Han försökte och försökte öppna, och jag berättade inte hur man skulle göra. Så kom en rysktalande medresenär fram och sa att vi tyckte mycket om Sovjet och var mycket intressrade av Lenin. Då släppte han min kamera.
Ännu mäktigare känsla och ljud har faktiskt T90, men då ingår ju även frammatningen. Min fungerar fortfarande, och det är en sann fröjd att plocka fram den och avnjuta den. (Tyckte jag att jag hörde någon säga något om Säter??). Det finns hur mycket som helst att säga om T90. Någon gång.
Vad har nu detta att göra i en tråd om 7D? En hel del, tycker jag. EF, T90 och 7D kan alla ses som något av konceptkameror, där man provat helt nya idéer. Framför allt T90, som var den första SLR som såg ut som alla SLR-ar ser ut idag.
Och så ljudet i T90 - det klingar så mekaniskt skönt och kraftfullt att det säker skulle få en flock asgamar vid ett bytesdjur att fly hals över huvud om man plåtade dem på 50 m avstånd.
Off topic, men man kan ju låta bli att läsa.
ALj
När jag tänker efter så var det nog omkring 1975 som jag köpte min EF. Jag har den kvar, och plockar då och då fram den och torrkör lite. Sjukt? Inte sjukare än att samla på "normala" antikviteter. Jag ser de gamla kamerorna som konstverk, där estetiken inte bara ligger i att betrakta artefakterna, utan även att hantera dem.
EF utstrålar kvalitet och känsla. Inte minst frammatningen, som ju sker med en förvånansvärd kort och distinkt rörelse. För att öppna bakluckan krävs att man både trycker på en låsknapp och lyfter veven. Detta räddade en film för mig när jag åkte Transsibiriska år 1977. Jag hade tagit en bild på några gummor vid en station, och eftersom det var på en station så ville en polis förstöra filmen. Han försökte och försökte öppna, och jag berättade inte hur man skulle göra
. Så kom en rysktalande medresenär fram och sa att vi tyckte mycket om Sovjet och var mycket intressrade av Lenin. Då släppte han min kamera.Ännu mäktigare känsla och ljud har faktiskt T90, men då ingår ju även frammatningen. Min fungerar fortfarande, och det är en sann fröjd att plocka fram den och avnjuta den. (Tyckte jag att jag hörde någon säga något om Säter??). Det finns hur mycket som helst att säga om T90. Någon gång.
Vad har nu detta att göra i en tråd om 7D? En hel del, tycker jag. EF, T90 och 7D kan alla ses som något av konceptkameror, där man provat helt nya idéer. Framför allt T90, som var den första SLR som såg ut som alla SLR-ar ser ut idag.
Och så ljudet i T90 - det klingar så mekaniskt skönt och kraftfullt att det säker skulle få en flock asgamar vid ett bytesdjur att fly hals över huvud om man plåtade dem på 50 m avstånd.
Off topic, men man kan ju låta bli att läsa.
ALj
