Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Cannes - en skog av fotografer tar samma bilder

Produkter
(logga in för att koppla)

Sten-Åke Sändh

Aktiv medlem
Såg en bild i DN med Julianne Moore med ryggen åt ett hav av fotografer alla med samma vita objektiv. Bra bild, men man undrar ju. Hur kan det vara nån ekonomi i detta när alla tar samma bilder i princip. Finns det ingen som organiserar sånt här och sen gör bilderna tillgängliga för de som vill ha dem? Alla skickar inte korrespondenter till världens krishärdar men alla verkar skicka fotografer till en pseudohändelse i Cannes lite tillspetsat. Jag ser inte mervärdet.
 
Kanske för att journalisterna som står på rad för att under 15 minuter ställa samma frågor till kändisarna som alla andra journalister ska ha några polare från tidningen/kanalen att festa med på kvällarna? Det är väl mest en orgie i mutfester för mediafolk?
 
Kolla en helt vanlig hockeymatch i svenska elitserien där det kan stå 5-6 olika fotografer och (i princip) ta samma bilder.

På en melodifestivalomgång kan det rusa fram 15 fotografer när vinnaren sjunger sin låt och (i princip) ta samma bilder.

Jag håller med dig att det känns knepigt men jag antar att ingen vill släppa kakan och låta någon bli för stor t.ex. bildbyråer.
 
Det är väl även en fråga om hur man isfall skulle bestämma vilken bildbyrå som skulle få monopol.

Skulle det vara den som betalade arrangören mest, de som tog mest fördelaktiga bilder för sponsorernas skull, eller, eller osv =)

Fri tävlan råder, och trots fem fotografer så blir det väl oftast olika bilder som blir fotografernas favoriter -> som de sedan säljer.

Eller?
 
jdandanell skrev:
Kolla en helt vanlig hockeymatch i svenska elitserien där det kan stå 5-6 olika fotografer och (i princip) ta samma bilder.

På en melodifestivalomgång kan det rusa fram 15 fotografer när vinnaren sjunger sin låt och (i princip) ta samma bilder.

Jag håller med dig att det känns knepigt men jag antar att ingen vill släppa kakan och låta någon bli för stor t.ex. bildbyråer.

Men ekonomin styr ju ofta rätt hårt till slut. Inte ens de stora tidningarna håller sig med nån skog av korrespondenter längre utan de köper ju materialet från nyhetsbyråerna i stor utsträckning. Särskilt tydligt är detta när man läser gratistidningarna som ju ofta inte bara täcker samma ämnen utan även har lagt in exakt samma texter. Spelar alltså liten roll om man läser City eller Metro även om City är lite mer Stockholmsorienterad kanske.

Läste t.o.m. för länge sedan om att nyhetsbyråerna på begäran kan skriva med en viss bias beroende på om en tidning är konservativ, liberal eller socialistisk. Vet dock inte hur det är med det idag när det intellektuella klimatet blivit alltmer likriktat, men å andra sidan så har man ju sagt det sedan Herbert Tingstens dagar om nu nån kommer ihåg honom överhuvudtaget. Det var väl han som myntade uttrycket om "ideologiernas död" en gång i tiden. Tingsten var ju bl.a. chefsredaktör på DN före Olof Lagercrantz och den tidens intellektuella gigant som bl.a. satte hårt tryck på socialdemokratin.

Men man kanske ska vara glad åt att det fortfarande finns en mångfald i dessa fotosammanhang också. Tendensen i Metro och City är ju inte speciellt kul när det gäller vare sig bild eller text, även om tidningarna är gratis. Ingenting går upp mot en riktig morgontidning - den sista stora vardagslyxen.
 
Sten-Åke Sändh skrev:
...
Men man kanske ska vara glad åt att det fortfarande finns en mångfald i dessa fotosammanhang också. Tendensen i Metro och City är ju inte speciellt kul när det gäller vare sig bild eller text, även om tidningarna är gratis. Ingenting går upp mot en riktig morgontidning - den sista stora vardagslyxen.
ursäkta att jag klipper lite i ditt inlägg Sten-Åke.

Jag håller med dig om att morgontidningen med sina skribenter och fotografer fortfarande är en frisk fläkt men även här börjar man se att de använder sig av sina nerladdningsavtal med bildbyråer samt köper texter från större evenemang som de själva inte kan (anser sig ha råd) att bevaka.

Jag har inte kunskapen men gissar lite att det inte kan vara lätt att vara fotograf på en dagstidning idag. Konkurrensen med Internet/bildbyråer och "läsarbilder" av hög kvalité måste väl skapa möjligheter till att skära ner (tyvärr) på antal anställda fotografer?
 
jdandanell skrev:
ursäkta att jag klipper lite i ditt inlägg Sten-Åke.

Jag håller med dig om att morgontidningen med sina skribenter och fotografer fortfarande är en frisk fläkt men även här börjar man se att de använder sig av sina nerladdningsavtal med bildbyråer samt köper texter från större evenemang som de själva inte kan (anser sig ha råd) att bevaka.

Jag har inte kunskapen men gissar lite att det inte kan vara lätt att vara fotograf på en dagstidning idag. Konkurrensen med Internet/bildbyråer och "läsarbilder" av hög kvalité måste väl skapa möjligheter till att skära ner (tyvärr) på antal anställda fotografer?

Man får verkligen hoppas att de välgjorda reportagen förmår konkurrera med skräpet. Det måste ju också vara betydligt roligare som fotograf och journalist att få möjlighet att göra något man kan vara lite stolta över. Det unnar man verkligen dessa yrkesgrupper.
 
En sak som slagit mig är när det är presskonferens i TV, vid någon större katastrof (tsunamin, anna lindh o.s.v) så springer fotograferna fram och tar bilder på t.ex statsministern eller polismästaren. Det är ju samma typ av bilder på samma människor, som togs 3 timmar tidigare?!?!

/ E
 
En mer intressant fråga, tycker jag, är vem f*n vill ha bilderna på någon kändis som går någonstans i Cannes? Hur kan någon vara intresserad av att titta på dom?

Jo, jag vet att det verkar vara folkets drog att se på kändisar, alla skvaller blaskor och kvällspress (osv, osv), men jag fattar det inte för det. Det måste ju fattas något i ens liv om man tycker det är kul att titta på såna bilder.

Att man tar dom kan man ju förstå, dom säljer.

/Magnus
 
Ibanez Magnus skrev:
En mer intressant fråga, tycker jag, är vem f*n vill ha bilderna på någon kändis som går någonstans i Cannes? Hur kan någon vara intresserad av att titta på dom?

Jo, jag vet att det verkar vara folkets drog att se på kändisar, alla skvaller blaskor och kvällspress (osv, osv), men jag fattar det inte för det. Det måste ju fattas något i ens liv om man tycker det är kul att titta på såna bilder.

Att man tar dom kan man ju förstå, dom säljer.

/Magnus
Hahaha, ja du..
Min fru brukar idiotförklara mig när jag fotograferar Borås Hockeys matcher. Hon kan inte förstå varför någon vill se bilder och är man intresserad av hockey (och BHC) så går man väl dit?!

Inte lätt det här med olika intressen
 
Thunderbird skrev:
En sak som slagit mig är när det är presskonferens i TV, vid någon större katastrof (tsunamin, anna lindh o.s.v) så springer fotograferna fram och tar bilder på t.ex statsministern eller polismästaren. Det är ju samma typ av bilder på samma människor, som togs 3 timmar tidigare?!?!

/ E
ja, detta tycker jag också är lite konstigt. Det verkar ju inte heller vara 3-4 bilder de tar av personerna utan de bränner av i rask takt under en lång tid. Antar att de försöker hitta det perfekta ansiktsuttrycket eller något som speglar anledningen till att de sitter där på presskonferensen.

Inte för att jag brukar se speciellt bra resultat men men...
 
jdandanell skrev:
Hahaha, ja du..
Min fru brukar idiotförklara mig när jag fotograferar Borås Hockeys matcher. Hon kan inte förstå varför någon vill se bilder och är man intresserad av hockey (och BHC) så går man väl dit?!

Inte lätt det här med olika intressen

Jag har rätt lätt att förstå att man har olika intresse, men inte när det är att bara titta på folk som är kända (folk man aldrig kommer att träffa eller ha att göra med).
Jag förstår om man är intresserad av dom när dom gör det dom är kända för.

Jag är väl dum som inte kan förstå det vanliga betende?

/Magnus
 
Jag kommer på mig själv klicka på länkar på t.ex. aftonbladet om Britneys senaste förehavanden och jag blir nästan förbannad på mig själv för att jag har hamnat på "nöjesliv"-sidan. Av någon konstig anledning så läser jag sådant men jag kan inte säga att jag är direkt intresserad.

Antar att det har med alternativen att göra. När sidorna fylls med nyheter från "barnens skräckkammare", "tragedin i arboga", "jordbävning i Kina", "Natascha", "fritz", "monsun i Burma" etc etc så väljer jag nog hellre att läsa om någon kändis som varit full eller något.

Som småbarnsförälder har jag väldigt svårt att läsa nyheterna som finns i våra tidningar nu för tiden.
 
jdandanell skrev:
Jag kommer på mig själv klicka på länkar på t.ex. aftonbladet om Britneys senaste förehavanden och jag blir nästan förbannad på mig själv för att jag har hamnat på "nöjesliv"-sidan. Av någon konstig anledning så läser jag sådant men jag kan inte säga att jag är direkt intresserad.

Antar att det har med alternativen att göra. När sidorna fylls med nyheter från "barnens skräckkammare", "tragedin i arboga", "jordbävning i Kina", "Natascha", "fritz", "monsun i Burma" etc etc så väljer jag nog hellre att läsa om någon kändis som varit full eller något.

Som småbarnsförälder har jag väldigt svårt att läsa nyheterna som finns i våra tidningar nu för tiden.

Jag har varit nyhetsfreak i hela mitt liv men när det varit som värst i Irak så har t.o.m. jag hoppat nyheterna. Jag behöver inte veta att det var 150 som flög i luften i Sadr City idag igen. Det vet jag ändå. Världen verkar oförbätterlig.

Däremot så undrar jag varför vi inte får mer uppbyggliga nyheter om något som förbättrats, blivit bra eller gjort någon glad och kanske lite lycklig. Något som går åt rätt håll, kanske ett bra exempel. Jag undrar varför eländet alltid vinner över det positiva exemplet när det gäller att dra till sig fotofokus. Har det positiva skildrandet svärtats ner av den gamla Sovjetjournalismens fördjugenhet eller finns det andra förklaringar. Varför finns ett sånt praktiskt motstånd mot att skildra sånt som är bra, upplevs som positivt av de flesta och som lyfter fram det som de flesta kan anse som gott?

Sist jag blev euforisk över något förbluffande positivt var när den där lilla killen räddade en bebis som höll på att bli innebränd. Han slet bara på sig sin Spiderman-dräkt och gjorde det! Gick bara in i lågorna och hämtade ungen utan att tveka en sekund. Sånt går man ju på flera dar och glömmer aldrig. Vissa saker tränger trots allt igenom men det sitter ofta väldigt långt inne.
 
Senast ändrad:
Sten-Åke Sändh skrev:
Varför finns ett sånt praktiskt motstånd mot att skildra sånt som är bra, upplevs som positivt av de flesta och som lyfter fram det som de flesta kan anse som gott?

Finns faktiskt en antologi som heter Goda nyheter. Okej, läser man texterna så framgår det att även dessa kan handla om svårare saker som fiffel och båg, men vad som gjort att de valts ut för ännu en publicering är att jobben är välskrivna. Böckerna ges ut av Journalisten i samarbete med bokförlaget Atlas.

En del av det som klassas som goda nyheter känns lite grann som att berätta att solen gått upp. Hur kul är det?
 
Sten-Åke Sändh skrev:
.......Däremot så undrar jag varför vi inte får mer uppbyggliga nyheter om något som förbättrats, blivit bra eller gjort någon glad och kanske lite lycklig. Något som går åt rätt håll, kanske ett bra exempel. Jag undrar varför eländet alltid vinner över det positiva exemplet när det gäller att dra till sig fotofokus............

Hörde på radion när en ansvarig utgivare fick frågan, hans svar var att dom oftast skrev om sånt som avvek från normen, negativt eller positivt.
Lyckade flygplanslandningar blir tråkigt att läsa om medans en som gått åt helvete säljer många lösnummer.

Med tiden kanske det blir "tråkigt" att läsa om mord, allehanda krig eller korrupta politiker och det positiva blir en avvikelse från normen vilket lyfts fram i media.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar