C-41 vs. Tri-X (S/V)

[Innerst]

Jag lämnade precis in en rulle C-41 "svartvit" för framkallning.
Har tidigare kört med Tri-X som jag avgudar jämfört med att göra svartvit från en Raw-fil.

Anledningen till att jag valde C-41 den här gången är framkallningspriset jämfört med Tri-X, en C-41 kostar ungefär dubbla Tri-X men då får man kopior också.

Min far hävdar att C-41-filmen är en färgfilm utan färg och Tri-X är en riktig s/v film.

Frågan är alltså: Är det värt att köra Tri-X? Är C-41 så mycket sämre?

Erik

 

[froderberg]

C-41 filmerna är färgfilmen, men med bara ett färglager (grått) istället för tre med rött, grönt och blått.

Det är helt enkelt en svartvit film med färgteknik. Det finns/fanns svartvita diafilmer också.

En fördel med c41-filmerna är att de fungerar bättre i en skanner. Den infraröda dammborttagningen funkar inte med traditionell svartvit film.

Tri-X skiljer sig i karaktären en hel del mot C41-filmerna, främst att Tri-X är mer grovkornig.

Jämför man exempelvis Tri-X mot T-Max 400 så har Tri-X hög kontrast i skuggorna och låg kontrast i de ljusa delarna. T-Max 400 är tvärt om.

Ilford HP5plus och Fuji Neopan 400 liknar Tri-X och är också lite korniga medan Ilford Delta liknar mer T-Max 400 och är också finkornig.

Olika filmer, olika framkallning, olika fotopapper mm ger olika slutresultat. Det gäller helt enkelt att hitta sin kombination.

Att framkalla Tri-X på vanligt labb skulle jag inte rekommendera. De brukar överframkalla enormt vilket ger govt skorn och tokhög kontrast. Sådana negativ kan vara en mardröm att skanna och kopiera. Men nybörjare vill också ha det kontrastrikt, det är väl därför de gör så.

Med C41 på labb blir resultatet oftast mer korrekt eftersom det finns en standardiserad framkallningsprocess.

Det ska inte vara dyrare att framkalla och kopiera C41-svartvitt än c41-färg. Samma process och samma papper. Men en del lurar på folk extra dyrt svartvitt papper.

 

[Innerst]

Oj! Tack så mycket för ett utförligt svar!
Det där med att C-41 funkar bra med en scanner ska bli kul att få prova, ett helvete att pilla bort allt damm i PS.

Får prova lite olika filmer, som det ser ut nu har jag inte råd att ta kopier eller än mindre kopiera hemma.

Vilken är din favoritfilm Magnus? Det avslöjade du aldrig

Kan tillägga att jag har framkallat min Tri-X hos Fotokungen vid Medborgarplatsen, flera mer rutinerade fotografer har tyckt att dom är duktiga.

 

[Johan Pihl]

Lämnar du dina Tri-x till Fotokungen så behöver du ändå inte använda dammborttagningen. De få dammkorn som finns fixar du på en halvminut med klonstämpeln! Sen är Fotokungen billigare än andra företag, plus att de framkallar manuellt (tror jag iaf)!

Själv har jag bara testat Kodaks C-41, BW CN eller vad den heter (ska komma i ny version nu snart). Och den var väl OK, men går ändå inte att jämföra med vanlig sv/v film. Ser liksom ut som att det ligger en tunn grå hinna över hela bilden!

 

[paco]

Mina sv/v C-41 kopior hade en brun ton, vissa bilder en grönare ton. Detta var nåt år sen, innan eget mörkrum. Filmerna kanske har blivit bättre sen dess.

 

[Innerst]

Johan: Hur menar du att det inte finns damm på negativen från Fotokungen? Det dammet som jag får på mina scanningar är antagligen damm från rummet jag scannar i. Blåser alltid scannern och negativen med "DUST OFF" men lite kommer alltid.

Kollade med Fotokungen hurvida dom kunde scanna men fick till svar att jag skulle förvänta mig damm om jag beställde bilderna på skiva.

 

[svajoh]

Jag har viss erfarenhet av Ilford XP2 super, som är en C-41 svartvit film. Som svar på din fråga vill jag säga att XP2 och Tri-X är väldigt olika och att det inte går att säga att den ena är bättre än den andra. De passar helt enkelt för olika tillämpningar och ger dig möjlighet att skapa olika uttryck i dina bilder.

Det som främst kännetecknar XP2 är dess enorma förmåga att tolerera överexponering (jämfört med den nominella känsligheten ISO400). I sitt datablad anger Ilford att filmen kan exponeras efter exponeringsindex 50 till 800 och ändå framkallas normalt enligt C-41-processen!

Enligt min erfarenhet bör man dock undvika underexponering, då det ger upphov till ett ganska otrevligt korn i skuggorna. Jag brukar exponera XP2 efter exponeringsindex 100 eller 200. Bilden nedan exponerades en solig dag efter exponeringsindex 100 och ljuset då mätt mot den nordliga himlen. Mätt med kamerans semispotmätare var skillnaden i exponering mellan den solbelysta ljusa väggen och de mörka strukturerna i skugga sju bländarsteg. Ventilationstrummorna i rostfritt stål reflekterade solen direkt.

Filmen framkallades normalt och jag skannade in den så att hela tonomfånget i negativet kom med. Ingen enda pixel var "klippt" men resultatet uppvisade mycket låg kontrast och negativet hade säkert varit svårt att kopiera i ett analogt mörkrum. Genom att använda kurvjusteringar i Photoshop var det dock möjligt att få detaljteckning i alla delar av bilden och kornet i skuggan är fullt acceptabelt. Övergången till högdager i ventilationstrummorna är jämn och fin.

Dessa egenskaper gör att XP2 är utmärkt lämplig att använda till motiv med stora skillnader mellan ljusa och mörka partier, som i exemplet eller vid nattfotografering. Det fina kornet och den förhållandevis låga kantskärpan (akutansen) gör att filmen också är populär till porträtt av kvinnor och barn. (Till bilder på väderbitna män är Tri-X det klassiska valet.)

 

[Innerst]

Svante: Det där med att den klarar av överexponering bättre är nog något som kan rädda den senaste fotorundan. Var runt med lite kompisar som inte ville bli fotograferade så jag missade att ställa exponeringen alla gånger eftersom vi rörde oss mellan väldigt svagt ljus till väldigt starkt ljus.

"filmen kan exponeras efter exponeringsindex 50 till 800 och ändå framkallas normalt enligt C-41-processen!"

Menar du att man kan framkalla efter det brukliga men ändå få korrekta negativ? Eftersom jag inte har möjlighet att framkalla själv (än) så måste jag låta någon annan klåpare soppa filmen, då kan det bli svårt att be om att få framkallning efter en viss index. Eller om jag först fotar med inställd iso 200 på kameran och sen ställer in 400, blir båda bilderna korrekta slutprodukter?

Btw: Är det Täby C?

 

[froderberg]

Innerst skrev:
Vilken är din favoritfilm Magnus? Det avslöjade du aldrig

Jag kör på Kodaks svartvita C41-film. Någon grå hinna har jag aldrig märkt. Men kontrasten blir ju ofta lägre än överframkallad svartvit film. Men det går ju att använda hårdare papper eller justera kurvan i photoshop.
Det är som regel alltid lättare att höja kontrast än att sänka.

Här är ett exempel:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/799879.htm?set=mp
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/580472.htm?set=mp

Jag vet även dem som gör färgfilm för att kunna bestämma exakt hur de olika färgerna ska blandas.

Svartvitt från färgfilm.
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/402899.htm?set=mp
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/381698.htm?set=mp
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/391010.htm?set=mp
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/140393.htm?set=mp
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/5839.htm?set=mp

Och så Tri-X:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/251163.htm?set=mp
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/12648.htm?set=mp
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/9289.htm?set=mp

 

[froderberg]

Innerst skrev:
"filmen kan exponeras efter exponeringsindex 50 till 800 och ändå framkallas normalt enligt C-41-processen!"

Det betyder att filmen tåler 3 stegs överexponering och ett stegs underexponering med hyffsat resultat. Men man ska tänka på att täta (överexponerade) negativ kan bli problematiska i skannern. I mörkrummet kan man däremot lätt klara av väldigt överexponerade negativ.

 

[froderberg]

paco skrev:
Mina sv/v C-41 kopior hade en brun ton, vissa bilder en grönare ton. Detta var nåt år sen, innan eget mörkrum. Filmerna kanske har blivit bättre sen dess.

Det har inte med filmen att göra utan betyder att labbet gjort ett dåligt jobb som inte lyckats filtrera rent. Sådana problem kan inte uppstå med svartvitt papper, men poängen med filmen är att kunna kopiera på färgpapper på automatlabb.

 

[svajoh]

Erik:

Vad som är ett "korrekt" negativ är en fråga som kan, och har, debatterats i oändlighet. En C-41-film (gäller även färgnegativ) ger negativ ur vilka det går att utvinna bra bilder även om de är kraftigt överexponerade relativt ISO-talet. Marginalen för underexponering är mindre och yttrar sig i att kopiorna blir korniga på ett otrevligt sätt. För att svara på din fråga; Mäter du ljuset rimligt vettigt kan du utan vidare hoppa mellan att exponera samma film efter 200 och 400 och ändå få mycket lika slutresultat på de olika bilderna.

Situationen under fotorundan du beskriver är ett typexempel på en av fördelarna med C-41. Så länge du inte underexponerar kan du exponera nästan hur som helst. Det enda raka i detta fall är att framkalla filmen normalt.

Nästa steg i processen är ju att framställa papperskopior eller bilder som är lämpade att visa på en bildskärm och här finns flera vägar att gå. Om du lämnar filmen till ett labb och samtidigt begär papperskopior är du lite utlämnad åt slumpen i form av vilka inställningar de har på sin automatiska process. Har du tur blir det mesta bra (åtminstone i 10x15-format). Jag testade en gång att exponera samma motiv från +5 till -5 steg jämfört med korrekt exponering och fick tillbaka bilder som var nästan identiska, med bara lite grövre korn i de underexponerade. Vid andra tillfällen har jag från korrekt exponerade negativ med god teckning i både ljusa och mörka partier fått kopior med extremt hög kontrast och stora utfrätta partier.

En annan metod är ju att kopiera själv i ett analogt mörkrum. Jag sysslar inte med sådant själv, men de som gör det anser att XP2 är svår att handskas med då negativen är så mjuka. (Det är svårt att undvika den "tunna gråa hinna" som Johan Pihl talar om.) Kodaks svartvita C-41-filmer är ännu värre då de, i likhet med färgnegativen, har en orange mask. (Masken finns där för att filmen ska passa bättre i snabblabbens maskiner som mest används till färgfilm och för att minska de färgstick som Jonne (paco) talar om.)

Den bästa metoden att ta tillvara den stora exponeringslatituden är att själv skanna filmen på en bra filmskanner som medger 16 bitars färgdjup och sedan justera bildfilen själv i Photoshop. Vid skanningen ska du vara noga med att få med hela omfånget i bilden och de 16 bitarna behövs för att undvika posterisering (som t.ex. kan leda till att man ser "band" i himlen). Den orangea masken är inget problem om du skannar själv. Om du begär skanning av snabblabbet i samband med att filmen framkallas utsätter du dig för samma risker som när du begär papperskopior.

Det är Täby C på bilden. Om Täby är din hemtrakt så kan jag upplysa om att personalen på Fuji Foto Center Fotomarknaden i Täby Centrum är kunniga och hjälpsamma jämfört med de flesta snabblabb. Det går t.o.m. att få 120-film framkallad där!

Som exempel på en nattbild på XP2 bifogar jag ett annat Täbymotiv (Arninge).

 

[Innerst]

Tack så mycket för alla svar! Ni säger mer vettigt än pappas gamla fotoböcker från 80-talet.

Får vänta ut mina C-41 negativ och se. Ska köpa på mig några olika filmer, framförallt någon superkänslig och någon T-max och prova runt lite.

Får kolla in Fuji Foto Center nästa gång. Är lite beskiven på Experts bristande expertis.

Nu ska jag springa till bussen!