Byta ut 18-105 VR

[SergeiP]

Vet du eller gissar du?

Per.

Jag vet då inte om något objektiv som har bättre kant prestanda än centrum

 

[and30ers]

Mitt tips är att köpa objektiv till den kamera du har idag. Jag förstår att din D7000 börjar kännas daterad men den kanske hänger med i något år i alla fall.

Sigma 17-50/2.8 OS HSM kostar bara 5.600kr, väger 565g och löser många problem. Om du vill sälja den om ett par år får du säkert tillbaka runt 4K.

En bra FX-normalzoom är antingen f/2.8 utan VR eller f/4 med VR, tyngre och dyrare. Är det bättre?
AF-S 16-35/4 VR kostar 8.450kr och väger 680g
AF-S 24-120/4 VR II kostar 9.350kr och väger 710g
AF-S 24-70/2.8 kostar 12.650kr och väger 900g

 

[and30ers]

Jag vet då inte om något objektiv som har bättre kant prestanda än centrum

Det är inte alltid så enkelt, objektiven är ofta optimerade för sitt ändamål. En sensor med fler linjer/mm kan göra ett skarpt FX-objektiv halvskarpt på DX. Medan ett superdjävlaskarpt FX-objektiv förstås är skarpt även på DX.

 

[SergeiP]

Det är inte alltid så enkelt, objektiven är ofta optimerade för sitt ändamål. En sensor med fler linjer/mm kan göra ett skarpt FX-objektiv halvskarpt på DX. Medan ett superdjävlaskarpt FX-objektiv förstås är skarpt även på DX.

Generalisering (som jag gjorde) säger sällan hela sanningen

 

[and30ers]

Generalisering (som jag gjorde) säger sällan hela sanningen

Samma här. Min slutsats är att under 50mm är DX-zoomar bättre FX-zoomar till ett DX-hus. Bra objektiv från 50mm och uppåt är alltid FX, gäller både fasta och zoomar.

Varför tillverkar ingen bra DX-objektiv >50mm? Marknadspotentialen borde vara hur stor som helst.

 

[JazzBass]

Det är inte alltid så enkelt, objektiven är ofta optimerade för sitt ändamål. En sensor med fler linjer/mm kan göra ett skarpt FX-objektiv halvskarpt på DX. Medan ett superdjävlaskarpt FX-objektiv förstås är skarpt även på DX.

FX-objektiv på DX borde ge mindre problem med både vinjettering och distorsion.

Sen är skärpan ett lite knepigt kapitel. Något förenklat så borde ett okej FX-objektiv rimligtvis leverera exakt lika bra skärpa på DX som på FX om man tar sensorstorleken i beaktande och förstorar båda bilderna exakt lika mycket, alltså visar DX-bilden i ett format på t.ex. 16x24 cm (sensor 16x24mm) och FX-bilden då i formatet 24x36cm (sensor 24x36mm). Om man ska förstora DX-bilden dubbelt mer så är det klart att skärpan lider mer av det, och då behövs bättre ett skarpare objektiv för att bilderna ska vara lika skarpa.

 

[megapixelracet]

Jag skulle satsa på Nikons 10-24 eller Tokinas 11-16/2.8, där skulle jag valt Nikon fast den inte har 2.8, den får ofta bättre omdömme i skärpa än Tokinan. Min personliga åsikt är att i så extrem vidvinkel är inte 2.8 så väldigt lika nödvändig som vid större bränvidder.

Jag skulle nog vilja dra det ännu längre ändå. Det är enligt mig viktigare att UWA-objektiven är bra vid f8 och f11 för det är ju där man kan få ut något vettigt av den brännvidden, mäktiga vinklar och samtidigt allt i fokus, helt magiskt, knappast läge för kort skärpedjup där. Ganska kass närgräns på i princip alla UWA på hela marknaden gör behovet för 2,8 ännu mindre tycker jag, det finns ju inget att separera, och finns det något så är det så litet så det inte syns i bilden. UWA-objektiv är enligt mig objektiv som kräver att man kryper på marken, klättrar upp på saker och likande. De kräver mycket för att man ska få ut något vettigt, och kläderna går sönder.

 

[exposure]

Jag kallar det för "gå runt" objektiv men det är mer ett objektiv som tar in flera brännvidar för när man inte har möjlighet att byta mellan fasta. Jag finner mig ofta i situationer där jag kan komma behöva byta från 35mm till 50mm eller 85mm men har inte ens 30sek det tar för att byta objektivet.

Det är lite tvärtom jag försöker säga, att försöka se vad du kan göra för bild med det objektivet du har på och låta objektivet fånga det du ser än att situationen ska få styra ditt objektivval. Låta det vara så än att fundera och oroa sig för att ha "fel" objektiv på och gräma sig över att man tycker att man "missade situationen". Fånga den med det du har på istället.

Testa att gå ut och fota med bara 35an, eller bara 50an. Utveckla dig med att försöka se bilden utifrån den bränvidden, flytta på dig, rör dig runt ditt objekt, hitta vinkeln. Jag tror du kommer snabbt märka att du behöver inte så mycket annat än 35an, 85an och ett vidvinkel ex. 10-24, där jag tror du kommer använda 10mm mest. Så de brännvidder jag tror man behöver är ungefär 10, 35, 85 och kanske 200+ för ex. vilddjursfoto.

Annars, gå ut och fota med ditt 18-105, kolla igenom dina bilder sen, dra en slutsats till vilken brännvidd du fotar mest i, är tex. 90% av bilderna mellan 30-40, använd 35an. är bilderna övervägande i 18, skaffa ett vidvinkel, är det vid 90-105, använd 85an.

 

[BobRob]

En normalzoom är det sista jag skulle lägga dyra pengar på att få en "proffsvariant" av. Nu beror det ju väldigt mycket på vad man fotar naturligtvis, men jag skulle uppskatta att 80% av mina bilder tas på 10 mm med min Sigma 10-20 eller 150-300 mm med min Nikkor 70-300. För mig handlar inte brännvidden primärt om avståndet utan vilket perspektiv man får, avståndet kan man styra över med fötterna. Då är det just vidvinkel eller tele som ger de mest kraftfulla möjligheterna att påverka perspektivet i bilden.

När du säger att du har 30 sekunder på dig och måste byta från 35 till 50, vore det då inte snabbare att gå lite närmare? Det handlar ju bara om några meter i det fallet. Som jag ser det, som gammal Leica-fotograf, så är den stora poängen med fasta objektiv just att man tvingas flytta på sig och därmed hittar de intressantaste kompositionerna, medan en normalzoom gör det motsatta, dvs gör att man blir stående och letar komposition genom att zooma in och ut. Fotar man mycket med ett fast objektiv med en viss brännvidd så blir man snart oerhört duktig på att se bilderna i den brännvidden utan att behöva titta genom sökaren.

Om du trots detta vill ha något bättre så är förmodligen Tamrons 17-50/2.8 det bästa för DX och vill du sikta på att kunna klara även FX i framtiden får du hosta upp för ett 24-70/2.8 för att få det bästa, alternativt ett 24-120/4 som också är bra, men inte alls lika bra.

 

[zingiber]

Som jag ser det, som gammal Leica-fotograf, så är den stora poängen med fasta objektiv just att man tvingas flytta på sig och därmed hittar de intressantaste kompositionerna, medan en normalzoom gör det motsatta, dvs gör att man blir stående och letar komposition genom att zooma in och ut. Fotar man mycket med ett fast objektiv med en viss brännvidd så blir man snart oerhört duktig på att se bilderna i den brännvidden utan att behöva titta genom sökaren.

om man fotar mycket lär man väl sig så småningom att 'se bilden' (eller kanske snarare 'tänka bilden') på det sätt du beskriver även med en zoom?
med en dos disciplin kan det ju i själva verket vara en stor fördel i övningen eftersom man mycket enkelt kan experimentera med flera olika perspektiv för samma motiv och jämföra resultatet.

jag kan iofs hålla med om att 35-50 inte ger så betydande skillnad i många fall, men tom i ett begränsat 'normal-omfång' 18-50 finns ganska stora möjligheter mellan extremlägena.

 

[BobRob]

om man fotar mycket lär man väl sig så småningom att 'se bilden' (eller kanske snarare 'tänka bilden') på det sätt du beskriver även med en zoom?
med en dos disciplin kan det ju i själva verket vara en stor fördel i övningen eftersom man mycket enkelt kan experimentera med flera olika perspektiv för samma motiv och jämföra resultatet.

jag kan iofs hålla med om att 35-50 inte ger så betydande skillnad i många fall, men tom i ett begränsat 'normal-omfång' 18-50 finns ganska stora möjligheter mellan extremlägena.

Mycket möjligt att man kan, men åtminstone för mig så har det aldrig fungerat så. Jag hittar alltid de bästa kompositionerna med fasta brännvidder. Jag tror det helt enkelt blir för många variabler för att man hjärnan ska hänga med: Med ett fast objektiv flyttar man på sig och tittar efter i sökaren då och då tills man hittar bilden. Med en zoom måste man flytta på sig, titta i sökaren, zooma in och ut, möjligheterna blir helt enkelt för stora, åtminstone om tiden är begränsad, och det är den ju oftast, även vid stillastående subjekt. Även förmågan att "se bilden" utan att behöva titta genom sökaren känner jag är betydligt mer begränsad med en zoom, det finns ju faktiskt ett oändligt antal möjliga beskärningar mellan minsta och största brännvidd och åtminstone jag har svårt för att snabbt utvärdera dessa möjligheter utan att titta genom kameran. Det hjälper också mig mycket med att "släppa kameran" dvs inte stanna upp och börja fundera över de tekniska aspekterna, utan koncentrera mig på det viktiga, nämligen att få rätt komposition i rätt ljus.

Jag tror mycket på devisen att man behöver begränsa sina möjligheter för att skapa bra konst, det gäller både foto, musik, måleri etc. Även när man använder zoom-objektiv förespråkar jag att sätta ett objektiv på kameran och lämna resten hemma eftersom när man begränsar sig till det objektivets omfång så koncentrerar man sig mer på att se bilder som man kan fånga med det och "glömmer bort" att titta efter allt annat och blir bättre på att se de bilder man kan fånga.

Detta är naturligtvis mina högst personliga erfarenheter, inget jag försöker framhålla som en universell sanning. För mig personligen ger en normalzoom mig inget utom om jag ska fota släkten på julafton, ett snabbt, fast "normalobjektiv" någonstans kring 24-40 mm på DX är ett betydligt mer kreativt och mångsidigt val för mig.

 

[jolio]

simply sensational frame center picture quality,

http://www.lenstip.com/182.1-Lens_r...X_18-105_mm_f_3.5-5.6_VR_ED-Introduction.html