Jag minns att jag som barn band in Kalle Anka-tidningar i två band per årgång med varierande resultat. De senare blev väl lite bättre än det första försöket. Jag tror inte att jag följde någon vedertagen praxis utan provade mig fram. Jag såg ju hur färdiginbundna böcker var gjorda, med snören som höll ihop pappersbuntarna och klurade ut en metod att sy ihop tidningarna på egen hand, och klistrade sedan på pärmar och rygg som jag klädde med självhäftande plast. Jag gjorde hål i buntarna med syl och hammare vill jag minnas. Jag hittade senare en bok om bokbinderi på biblioteket och insåg att även om jag hade fått grundprinciperna ganska rätt så hade jag missat en del detaljer. Det fanns väl även den del att ha synpunkter om angående noggrannhet och detaljarbete, men faktum är att de där böckerna finns kvar fortfarande, ca 50 år senare, nedpackade i en kartong nånstans.