ANNONS
Annons

Blanka negativ

Produkter
(logga in för att koppla)
Min rekommendation:
ISO sätter du efter vad filmen säger.

Ovanför avtrycket sitter en +- knapp, använd den efter hur du vill tweaka exponeringen efter den film du har satt i.

En F5 exponerar inte fel, den rättar sig själv.
Om ett fel skulle uppstå med slutaren så skrivs Err i övre LCDn.
 
ah. smart! ja jag har ju hört/läst att F5an ska ha en självjusterande slutare så jag blev lite förvånad när jag såg resultatet av mina rullar. Men det du säger om att under/överexponera med den knappen låter ju smartare. Ska köra så istället.

// M
 
För runt 20-25 år sedan hade Ilford en film som man kunde exponera efter valfritt ISO mellan 100 och 1600 om jag minns rätt. Man kunde dessutom faktiskt skifta ISO mellan olika bilder på samma rulle! Som en digitalsensor på filmrulle eller nåt...

Använde den aldrig själv, men har för mig att tricket var att filmen såldes som svart-vit, men var till sin uppbyggnad mer som en färgfilm med flera skikt som hade olika känslighet. Vet inte om det finns något liknande idag, men Ilford själva har väl i alla fall gått i putten...
 
Ilfords vet jag inget om men Kodak hade en färgfilm som man kunde välja vilket ISO man ville använda.
Men om det funkade från bild till bild, vet jag inte.
 
Det här spårade ju ur lite till en önsketråd om vilken film man vill arbeta med =) Jag är nöjd med alla svar gällande det ursprungliga problemet. Men alltid kul att snacka foto, så fortsätt gärna för min del!

Jag provar i dagsläget runt bland olika filmer och har kört både Fuji, Kodak osv. Kört en del mellanformat med Ilford osv. Nu har jag ett par fräscha Ektar 100 i kylen, samt en svindyr Kodachrome 60 från tyska ebay. Blir spännande.
 
Ilfords vet jag inget om men Kodak hade en färgfilm som man kunde välja vilket ISO man ville använda.
Men om det funkade från bild till bild, vet jag inte.

Filmen hette Kodak PJM Multispeed och gick enligt specifikationerna att exponera efter ISO 100-800 (nominellt ISO 640), ISO gick att ändra från bild till bild och ingen anpassning behövdes i framkallningen.

Men egentligen var det nog en ISO 400 film där Kodak utnyttjade den stora exponeringslatituden (-2 - +1) hos negativ färgfilm.

Den var tänkt för pressfotografer och togs nog fram som ett svar på den spirande digitaliseringen, filmen dök upp runt 1997 eller så. Den är nu borta sedan länge.
 
Njae, jag tror det är svât att hitta nâgon som är beredd att säga att den filmen fungerade sâ som du beskriver den.
Däremot sâ tâlde den väl under/överexponering bättre om framkallningen justerades.
Nominellt ISO var väl kring 400-500?
Liksom Tri-X fungerar frân ISO 200- 3200 om man verkligen vill.
 
Ilfords vet jag inget om men Kodak hade en färgfilm som man kunde välja vilket ISO man ville använda.
Men om det funkade från bild till bild, vet jag inte.
Ilfordfilmen, som är en C41-film, tillverkas fortfarande och nuvarande version kallas Ilford XP2 Super. Även Kodak har tillverkat, eller kanske fortfarande tillverkar, S/V C41-film. De här filmerna har, liksom negativ färgfilm som också är C41-film, större exponeringstolerans än vanlig S/V film. Det behövs mer än 2-3 stegs underexponering för att negativen skall bli helt blanka. Även för traditionell S/V film behövs mer än 2-3 steg för att få blanka negativ, trots att den har mindre exponeringstolerans.

Olle
 
Multispeed var det nog

Kommer ihåg att Kodak hade en rejäl reklamkampanj och framkallning på plats för press till ngt sommar-OS för länge sedan.
 
Njae, jag tror det är svât att hitta nâgon som är beredd att säga att den filmen fungerade sâ som du beskriver den.
Däremot sâ tâlde den väl under/överexponering bättre om framkallningen justerades.
Nominellt ISO var väl kring 400-500?
Liksom Tri-X fungerar frân ISO 200- 3200 om man verkligen vill.

Nu är det inte jag, utan Kodak själva som påstår att filmen fungerade som jag beskrev det. Eller som tidningen Foto skrev i nummer 3/1995 där det testar Kodak Ektapress Gold II Multispeed Professional film (som var det fullständiga namnet):

Kodaks nya film för pressfotografer var en av sensationerna på Photokinamässan i höstas. Filmen som heter Kodak Ektapress Gold II Multispeed Professional film är sensationell därför att den kan exponeras efter vilken känslighet, eller rättare, exponeringsindex som helst mellan 100 och 1000 utan att någon anpassning vid framkallningen. Det är således inte frågan om pressning, filmen framkallas alltid i den normala C41-processen.

Jag mindes fel angående känslighetsområdet, det gick ända upp till 1000 (inte 800). Filmens nominella hastighet var 640, vilket också var DX kodat på kassetten. Filmen var också märkt med en symbol som visade att den var speciellt lämpad för skanning, vilket vid den här tiden torde syfta på filmens låga kontrast.

Även om det var kul att kunna ändra ISO tyckte jag att bilderna blev lite för platta, snart därefter "upptäckte" jag Fujis filmer främst Reala som blev min standardfilm under många år.

Sedan är det säkert som du säger, att filmen egentligen gav bäst resultat med normal pressning och anpassad framkallning. Men det var inte så filmen ursprungligen var tänkt att användas.
 
Multispeed var det nog

Kommer ihåg att Kodak hade en rejäl reklamkampanj och framkallning på plats för press till ngt sommar-OS för länge sedan.

Stämmer, det var OS i Atlanta 1996. Då hade Kodak tydligen vidareutvecklat filmen och slopat "Gold II" i namnet, mer än 65000 rullar framkallades under detta OS.

Jag har grävt lite bland gamla fototidningar...
 
Nja
Liksom Tri-X fungerar frân ISO 200- 3200 om man verkligen vill.

Hm.. jag behöver inte ens "vilja det".. Resultaten med Tri-X från iso 200 ända upp till iso 6400 var och är fortfarande outstanding! Minns första gången jag pressaden några rullar till 3200.. kunde knappt förstå att de vara pressade, det blev inte en extrem ökning av kontrasten eller nånting.. Hudtonerna blev lite blekare och skuggorna lite svartare.. Otroligt.
FAN! JAG VILL BÖRJA MED SVARTVITT ANALOGT IGEN! :(
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar