Jag hittade den här tråden och tänkte svara på några saker som diskuterats, speciellt om DPI och Apples scaling. Det är en återkommande fråga och det verkar vara mycket missförstånd kring det. Om man gör fel så blir resultatet naturligtvis också felaktigt. Gör man rätt är detta ett ickeproblem.
För mig känns det helt bakvänt att investera i en dyr kamera, fantastiska objektiv, en kraftfull dator för bildbehandling och försöka leva på fotografering, utan att verkligen förstå hur bildskärmar, färgrymder och standarder fungerar.
Moderna kameror har ett enormt dynamiskt omfång och går djupt i svärtan. Det är lätt att medvetet underexponera för att inte fräta ut, för att sedan justera skuggorna i efterbehandlingen. Och samtidigt drömmer man om att köpa det där dyra 85mm f/1.4-objektivet.
Men när det kommer till bildskärmen verkar något gå snett.
"Färgerna är jättefina" står det i ett av inläggen. Men när jag redigerar mina bilder vill jag absolut inte att skärmen ska göra något extra med bilden, som att översaturera färgerna, öka kontrasten för mycket eller skärpa överdrivet. Jag vill att bilden ska visas precis som kameran tog den, eftersom det är utgångspunkten för min redigering.
Om skärmen visar felaktiga färger eller kontrast, riskerar jag att redigera bilden på ett felaktigt sätt. Det kanske ser bra ut för mig, men för en kund eller i en fototävling kan resultatet bli helt fel.
Om man nu har en kamera som sparar information på sensorn i en otroligt dynamisk omfång och väldigt subtila tonövergångar - varför väljer man inte en skärm som klarar av att återge så mycket som möjligt av det?