henab skrev:
Att jämställa upphovrätt med ett fysiskt föremål är alldeles för enkelt: Om någon tar min farfars klocka så berövar han mig möjligheten att använda den. Om min farfars bilder blir allmän egendom så hindrar det inte mig att använda dom som jag vill.
Man måste komma ihåg vad som var ursprungstanken med upphovsrättsskydd: Att uppmuntra kreativa människor och ge dom en möjlighet att leva på sitt arbete. I utbyte mot samhällets skydd så ska verket övergå till allmän egendom då upphovsmannen har haft möjlighet att tjäna pengar på sitt verk. Det var aldrig meningen att copyright skulle vara "evig", som den i praktiken är idag.
Grundidéen är jättebra, men jag tycker skyddet är alldeles för långt idag. Man måste fråga sig vad man tycker ger störst samhällsnytta: Om stora multinationella företag har monopol på världens kulturskatter i filmer, fotografier, böcker och skrifter. Eller om man föredrar att de ska vara fria för alla medborgare att använda och njuta av.
Jag sympatiserar med tankarna bakom ditt ställningstagande även om jag inte riktigt förstår varifrån resonemanget med de stora multinationella företagens monopol vis-á-vis alla medborgares rätt att njuta av kulturskatter kom ifrån.
Jag kan inte heller se att det är för enkelt att jämföra med fysiska föremål. Som jag ser det är det fråga om äganderätt i båda fallen, inte formen (materiell eller immateriell) på föremålet jag äger.
Nu tycker jag inte att det är motiverat att skyddstidn för upphovsrätt skall vara längre än den är. Men jag kan inte hållamed om att skyddstiden skulle vara för lång.
När det gäller allmänhetens möjlighet att njuta av kulturskatter finns det tillgodosett genom talrika undantag i upphovsrätten, t.ex. rätten att kopiera för enskilt bruk, undervising, citaträtt för pressen m.m.
Jag kan inte heller bara se den långa skyddstiden som ur arvtagarnas perspektiv ("barnbarnen som knappt träffat farfar upphovsmannen"). För upphovsmannen kan det nog vara viktigt att vara förvissad om att hans barn inte "blir snuvade på upphovsrätten" den dagen han eller hon dör.
Till sist en kommentar till idén om att "domstolarna skulle ringa lagstiftarna". Det kan verka som en bra idé, men vad skall man då ha domstolar till?
Meningen med en domstol är att den skal vara helt opartisk. Därför måste den också själv tolka lagarna. Man skall också komma ihåg att lagar måste vara generellt skrivna och lämna ett tolkningsutrymme. Annars skulle de inte kunna täcka in alla de olika fall som en enskild regel kan appliceras på. De tolkningar som domstolarna gör blir sedan en del av rättspraxis som kan användas som vägledning i senare fall. Denna rättspraxis är en viktig del av rättstillämpningen och kan ibland väga lika tungt som lagreglerna i sig. Inte minst om lagtexten skrevs för decennier sedan.
I vissa länder, t.ex Storbritannien och USA, har man bara ett begränsat antal lagar och använder nästan bara rättspraxis som vägledning i tvister och brottmål. Detta är till vis del också fallet med EG-rätten (det heter faktiskt "EG-rätt" och inte "EU-rätt") PUL är ett regelverk med ursprung i EG-rätten vilket kanske kan göra det lättare att förstå varför den är svår att tillämpa (förutom att PUL, IMHO, är idiotiskt skriven redan från början.
mvh
F
