Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Bilden och innehållet

Produkter
(logga in för att koppla)

J. S-g.

Aktiv medlem
Vi måste prata om bilden i större utsträckning än vad som är fallet nuförtiden.

Därför vill jag fråga dig vad du ser i Ben Couvillions leap? Kort sagt, vart går dina associationer?
 
Mycket bra idé.

Kanske skulle ett eget forum bildas för detta.

Jag har suttit en stund och tittat på bilden nu, men jag får faktiskt ingen känsla alls :(

/ Marcus
 
Skönt trådämne och en intressant bild.

Jag skrev ganska lång betraktelse först, men så tyckte jag blev det lite för personligt (all bildkritik säger väl på något plan mer om kritikern än om verket) för att jag skulle vilja publicera mina reflektioner på webben.

Och så tänkte jag att det är kanske därför det är så svårt med bildkritik i forumform, för att man vill titta den man talar med i ögonen för att se att de knyter an på rätt nivå.

Så den betraktelsen får bli mitt bidrag istället.

Men något lite kan jag bjuda på - jag får en känsla av att pojken(?) hänger i trådar från taket som någon slags marionettdocka. Det gör att jag uppfattar honom som utsatt i en kall och steril miljö.
 
Håller med Marcus,


Jag tycker att bilden är viktig, men tycker inte att bilden i länken var något speciellt, säger mig inget speciellt alls.

Kanske var bilden medioker, kanske är jag underutvecklad som betraktare.
Men...om fotografen är kommunikatören bör han/hon se till att "målgruppen"nås av budskapet.
(kommunikationsmodell fig 7b i Kotlers:principles of marketing kap 6,3:e utg)

Eller skall alla vi med kameror bara gå in för att göra så underliga bilder som möjligt ??
 
Kunde inte se bilden men det är intressant ämne. Jag gick en sommarkurs i bildanalys och jag kan säga att skolans uppfattning om bildanalys skiljer sig kraftigt från den gängse uppfattningen här på FS.

Det finns en medlem, eller fanns iaf, som heter Maria Ahlström tror jag. Jag sett en analys som hon gjort och hon skrev en hel A4 nästan om en bild. Detta utan att kommentera direkt vad bilden sa henne utan det var en rätt klinisk analys. Typ vilka bildelement fanns det, vart var de placerade osv...

Här på sidan är det mest personliga åsikter och inget annat.

Mvh
Maverick
 
tyvärr ingenstans. jag blir så förvirrad av den svävande personen att jag inte kan se bilden. men det kanske är bildens mål?

men hursomhelst ett strålande initiativ. det är roligt att prata om bilder.
 
F. Otografen skrev:
Men...om fotografen är kommunikatören bör han/hon se till att "målgruppen"nås av budskapet.
(kommunikationsmodell fig 7b i Kotlers:principles of marketing kap 6,3:e utg)

Nu är det väl rätt så stor skillnad på marknadsföring och (konst)fotografi. Värdet i det senare ligger i tvetydigheten: att budskapet -- gillar inte det ordet i det här sammanhanget -- är upp till betraktaren. Värdet i det senare ligger i hur väl det lyckas öka försäljningen av produkten/tjänsten.
 
Maverick skrev:
Det finns en medlem, eller fanns iaf, som heter Maria Ahlström tror jag. Jag sett en analys som hon gjort och hon skrev en hel A4 nästan om en bild. Detta utan att kommentera direkt vad bilden sa henne utan det var en rätt klinisk analys. Typ vilka bildelement fanns det, vart var de placerade osv...

Här på sidan är det mest personliga åsikter och inget annat.

Det ligger mycket i det. En förening av de två vore naturligtvis det bästa, men det är inte alltid man kan få det bästa av två världar. I brist på annat kan man bara säga det som faller en in när man ser bilden ifråga (vilken det nu må vara). Kanske vore det inte en dum idé att vid varje bilduppladdning framhäva intresset av en viss sorts kritikkommentarer från de andra medlemmarna: om man är intresserad av tips om ljussättning, komposition, personliga betraktelser, tolkningar av innehållet, et cetera.
 
F. Otografen skrev:
Håller med Marcus,


Jag tycker att bilden är viktig, men tycker inte att bilden i länken var något speciellt, säger mig inget speciellt alls.

Kanske var bilden medioker, kanske är jag underutvecklad som betraktare.
Men...om fotografen är kommunikatören bör han/hon se till att "målgruppen"nås av budskapet.
(kommunikationsmodell fig 7b i Kotlers:principles of marketing kap 6,3:e utg)

Eller skall alla vi med kameror bara gå in för att göra så underliga bilder som möjligt ??


Och vad har nu Kotler med detta att göra. En emperisk akademiker som aldrig varit med sin samtid och rönt alldeles för stor kännedom trots sitt ringa bidrag.
Nåväl, hans teorier avser ju marknadsföring, inte estetik. Om han händelsevis skulle hänföras till just estetik, måste vara reklamditon, och just den har alltid ett styrt syfte, till skillnad fråm den fria bilden...
Nåväl, upplevlsen sitter alltid hos mottagaren oavsett syfte. Men Kotlers burar och grafer har aldrig haft med bilder att göra.

/UGE
Reklmbroiler..
PS! Jag tycker det vore bra om alla med kameror åtminstone försökte göra så underliga bilder som möjligt. Det skulle nog vara utvecklande:)
 
Några egna tankar

Titeln talar om ett hopp, om en rörelse som frusits stilla av slutartiden. Exponeringen pekar också i den riktningen. Men samtidigt känns det som om personen svävar, hänger eller sitter -- på något vis trotsar våra invanda föreställningar. Den första linjen lånar sig till associationer till Edward Muybridge och hans rörelsestudier, här underfundigt uppdaterat. Den andra linjen lånar sig till mera strikt symboliska eller metaforiska associationer. Jag måste säga att jag föredrar den senare varianten. Fläkten i taket, fönstret, möblerna på utsidan, de kala väggarna och det kalla ljuset. Kroppens svävande mitt emellan allt detta. Här finns en rik flora att ösa ur, synes det mig.
 
J. S-g. skrev:
Det ligger mycket i det. En förening av de två vore naturligtvis det bästa, men det är inte alltid man kan få det bästa av två världar. I brist på annat kan man bara säga det som faller en in när man ser bilden ifråga (vilken det nu må vara). Kanske vore det inte en dum idé att vid varje bilduppladdning framhäva intresset av en viss sorts kritikkommentarer från de andra medlemmarna: om man är intresserad av tips om ljussättning, komposition, personliga betraktelser, tolkningar av innehållet, et cetera.

Har prövat med det och det brukar för det mesta resultera i att man inte får några kommentarer alls. Kan iofs bero på att bilden är dålig och sådan bilder kommenteras ju inte längre på FS.

Fast ibland kan jag undra om folk blir lite skrämda av att jag som fotograf redan bildat mig en uppfattning om min bild och bara vill ha hjälp med en viss detalj eller område. Att jag som fotograf liksom tar bort möjligheten att såga bilden eller för den delen att salutera den.

Betraktaren får då inte möjlighet att ge sin personliga åsikt om bilden utan begäran begränsar sig kanske till ton eller kontrast, som är vanligt att jag vill ha hjälp med.

Mvh
Maverick
 
Till en början såg jag inte så mycket. En man som hoppar, i en korridor på en färja. Visst var rörelsen snyggt frusen, men det har gjorts förr för många gånger för att det ska bli intressant.

Jag tittade på bilden igen, på mannen som vänd hitåt hoppar. Och blev osäker på åt vilket håll mannen faktiskt är vänd. Jag försökte titta närmare på siluetten men blev bara än mer konfunderad. Nu upplever jag bilden mer eller mindre som en synvilla. En synvilla som faktiskt känns spännande. Siluetten känns inte längre lika naturlig i bilden. Den har blivit ett orosmoment. Just nu lyssnar jag på hetsig swingjazz vilket ytterligare förstärker känslan av surrealism hos siluetten.

I takt med att jag tittar på bilden tycker jag om den mer och mer. Iochmed att den framochbakvända siluetten intresserar mig kan jag även uppskatta den smakfulla tonen i bilden.

Känslan att han befinner sig på en färja har nästan försvunnit. Men det finns en annan känsla där nu, av att inte veta vad jag ser.
 
Själv har jag övergivit modernismens krav på originalitet. Robert Venturi, som den postmodernist han är, sade i en intervju i New York Times Magazine en gång att det är bättre att sträva efter att vara bra, än att sträva efter att vara originell. Det håller jag fullständigt med om, och försöker också efterleva den sentensen.


Det är intressant att läsa era tankar och funderingar. Det hjälper och förändrar ens eget seende.
 
Jag räknade kallt med att alla förstod att mitt inlägg var kryddat med en riktigt rejäl portion ironi. Men jag var kanske inte ironisk nog,,,
(vet inte ens om detta finns: fig 7b i Kotlers:principles of marketing kap 6,3:e utg).
 
Ironi fungerar mycket sällan i skrift: det krävs mycket stor skicklighet från författarens sida för att ironin inte skall bli förfelad.
 
Något krav på orginalitet ville jag inte få fram med vad jag skrev. Jag konstaterade bara att fotografi är ett medium perfekt lämpat för att frysa rörelser och har använts till det många gånger varför just det inte känns utmanande eller intressant. Huruvida det är originellt eller inte håller jag med om är ointressant.

(Vill man studera ironi i skrift rekomenderar jag varmt Tage Danielssons böcker.)
 
ANNONS