Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Begravning..

Produkter
(logga in för att koppla)
"Det finns alltid någon som kan tycka att det är osmakligt att fota på en begraving och tyvärr kan det lätt bli prat om det."


Men Ulf, försöker du inte förstå vad han har skrivit?

Det KAN upplevas som stötande, helt klart och i en begravning gäller det att vara EXtra försiktig med hur man uppträder. Det betyder ju inte att det i grunden skulle vara fel att fotografera på en begravning.

Mvh Niclas
 
Sonnaren skrev:
Det är bara en och en halv generation sedan det var allmänt skick och bruk. Är vi mera "civilicerade" nu än då? Jag kan bara se det som ett återupptagande av en gammal sed. Tror inte att anledningen till att den försvann är annat än en besynnerlig rädsla för döden och (hemska tanke) att vi bryr oss mindre om anhöriga idag än förr.
Us
Svenska kyrkan har restriktioner (inte skrivna lagar, men just restriktioner,) bl a att fotografering på begravning inte är tillåten och enligt honom jag talade med (representant och ansvarig på något vis för kyrkan Stockholms stad) så var detta av hänsyn till de anhöriga. Men ville de anhöriga själva fotografera och om de var överens såg han inget hinder.
Iaf kanske den restriktionen har med minskandet att göra. Jag vet de som ogillat fotografering vissa begravningar och jag kan även förstå att inte alla vill vara med om fotografering under akten. Detta trots att jag själv inte tycker det är oetiskt på något vis så länge det är närståendes vilja. Dock reagerar ju alla olika och man bör kunna förstå det känsliga i sammanhanget och acceptera att inte alla känner lika inför det.
 
Senast ändrad:
Jag får säga som någon gör i en snart aktuell film (Karl-Bertil Jonsson): " Det var ta mig tusan det finaste jag hört sedan jag konfirmerades".
Självklart är det de anhörigas röst som skall vara den enda giltiga i sammanhanget.
Däremot tror jag inte att det kan vara så att det måste vara en anhörig som håller i kameran.
De måste ha rätten att bestämma om fotografering får ske - eller inte. Men jag tror nog att de får anlita någon om så önskas.
Men det är bra att hyenorna kan hållas borta. Riktigt bra.
Us
 
Niclasfoto skrev:
"Det finns alltid någon som kan tycka att det är osmakligt att fota på en begraving och tyvärr kan det lätt bli prat om det."


Men Ulf, försöker du inte förstå vad han har skrivit?

Det KAN upplevas som stötande, helt klart och i en begravning gäller det att vara EXtra försiktig med hur man uppträder. Det betyder ju inte att det i grunden skulle vara fel att fotografera på en begravning.

Mvh Niclas
Jo självklart förstår jag vad han säger, bra och klart formulerat som det är.
Jag uttrycker min åsikt att det inte är stötande när en anhörig gör det och sedan må omvärlden tycka vad den vill. Givetvis gäller detsamma om någon annan gör det på anhörigs uppdrag nota bene!
Anstötligt blir det först när någon utomstående gör det, må vara om det är av sensationslystnad eller i de bästa "konstnärliga" avsikter.
En sorg är en privat angelägenhet. Har man konstnärliga ambitioner - må vara - men då får man använda sin egen sorg.
Nu vill jag inte tala mera om detta här i Peters forum, däremot är jag villig att diskutera saken i allmän form i annan tråd.
Us
 
Som för flera andra river denna tråd upp en del starka minnen för mig. Min far gick bort 1999 och har man inte gått igenom nåt liknande förut blir händelsen självklart omvälvande.

Minnesbilderna från tillfället när vi tog farväl av min (då avlidne) far på sjukhuset kommer för alltid vara extremt starka. Tror inte att jag kommer uppleva många starkare ögonblick i livet. Kanske när jag så småningom själv blir far i någon förlossningssal.

Min reflektion blir kanske makaber, men jag tror att foton från ett sånt tillfälle hade blivit starka och eventuellt vackra, men jag är ändå glad att jag inte ville eller ens tänkte tanken att ta bilder då.

Även själva begravningsakten minns jag som igår. Varje snyftning, varje psalm och de få korta stegen fram till kistan för ett sista farväl finns inetsade i mitt minne.

Att jag sedan skulle vilja ha haft sinnesnärvaro nog då för att ta bilder efter akten är en annan sak.

Hoppas allt "går bra". Begravningensakten blir jobbig, men det tror jag redan du vet.

Att jag överhuvudtaget skriver detta är att jag vid tiden för min fars begravning tog till en väldigt vanlig försvarsmekanism. Jag blev den som tog hand om min mor och familj, tröstade och ordnade. Jag blev även lite bror duktig och distanserade mig från själva händelsen för att så mycket måste lösas rent praktiskt. Jag blev rationell för att fly det emotionella.

Jag säger inte att du går igenom samma sak, men mitt råd är att du försöker vara din fars son vid detta tillfälle. Inte fotograf. I alla fall inte under akten. Om du har "sinnesnärvaro" att plåta efter själva akten tycker jag du ska göra det.
 
Svartvitt tror jag kan bli bra om du får till det.Det klart all färgprakt på blommor och sånt förvinner ju. Det finns många bra begravningsbilder i svartvitt. Tänker på en som Sune Johnsson tagit med en gammal spenslig gubbe som grävt graven och står med spaden och torkar svetten ur pannan. Du kan ju fota mer än bara i kyrkan, göra det som en serie med flaggan på halv stång och dögrävarn, gravölet och hela köret. Beklagar sorgen!
 
Beklagar sorgen.
Jag har plåtat vid två begravningar: min farmors och en god väns. Tro mig det är ingen lätt uppgift att plåta med så mycket känslor och tankar som snurrar i skallen, men jag gjorde det för att anhöriga ville det. Att plåta kistan med locket öppet kan vara mkt känsligt, så tänk på att varna innan om du vill ge bilderna till några anhöriga.
Jag tror också att plåta vid själva akten kan kännas störande, framför allt om du fotar "gästerna". Som ngn nämnde brukar det finnas tid innan och även flertal minuter efter.
Glöm bara inte att be prästen att låta ljus osv vara tända, vilket kan ge ett behagligt ljus inne i kyrkan. Jag använde även en blixt riktad upp i taket som upplättning vilket fungerade utmärkt trots ca 6-8m upp till tak.

Även om du är en profissionell fotograf, så är det även en mycket nära anhörig som gått bort och det är inte lätt att tänka klart vid begravningensakten så min rekommendation är att plåta innan eller efter.


Lycka till och beklagar än en gång.

mvh
Patrik
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar