MTBF = Mean Time Between Failure
Det är ett begrepp som brukar användas i tillförlitlighetssammanhang. En del tolkar "B" som "Before" men det är alltså inte den rätta betydelsen.
Jag skrev tidigare att man skulle tänka på att kameran innehåller att antal kritiska komponenter, varvid slutaren bara är en. I praktiken kan en kamera gå sönder på många fler sätt än att slutaren havererar. Ju mer den är använd, ju mer ökar sannolikheten för att den kommer att gå sönder på ett kritiskt ställe.
Ett mycket simplistiskt sätt att tänka är att en kamera har ett värde som går mellan nyvärde och noll. Nytt är nytt - det inbegriper garanti och säkerhet mot tidiga haverier. Om man på riktigt tror att den förväntade livslängden är 150.000 exponeringar borde kameran i det läget vara värd noll kronor, men så länge den fungerar har den förstås ett värde den inte sjunker under. Men simplistiskt; vi säger nyvärde på en D300 (inte senaste modellen, ju) 10.000, slutvärde 2000 kr (om den fungerar) eller noll kronor (om den inte fungerar). Då borde en halvtidare kosta runt 6000 kronor, om man räknar optimistiskt, 5000 kronor om man tror på Nikons ryktesvisa livslängd och mindre än så om man ser tillförlitlighet och yttre skick som en egenskap värd pengar.
Givetvis är det det enstaka exemplaret som skall bedömas. Den slitna, misshandlade utomhuskameran är ju något annat än den som gått inomhus i rumstemperatur, på stativ. Men det finns en sak att se upp med, och det är vad man bör vara beredd att lägga på en reparation. Det är ju tveksamt om ett slutarbyte på en gammal kamera är en vettig investering - man kan ju ersätta den trasiga kameran med en begagnad och dyrare än så bör ju ingen reparation få bli.