Det går ju att slå ihop flera bilder för att få längre exponeringstid utan streck från stjärnorna, till exempel med DeepSkyStacker. Är det någon som vet hur det står sig mot en motoriserad följare?
Det fungerar utmärkt, men blir trixigt om du har landskapselement med i bilden.
Metoden står sig bra, eller tom bättre (beroende på hur mycket du exponerar), men man kan förstås fortfarande inte exponera varje enskild delbild längre än att man undviker stjärnspår i denna. Det är för övrigt denna metod många astrofotografer använder sig av, trots motoriserade stabila teleskopmonteringar som knappt är transportabla pga sin vikt.
En svårighet som direkt uppstår om man försöker detta med vidvinkel och utan följning, är att objektivet har olika distorsion i olika delar av bilden. När stjärnorna då vandrar över bildfältet hamnar de med tiden på olika inbördes avstånd från varandra beroende på distorsionen.
Går att justera i PS, align image layers tror jag metoden heter (använder inte PS själv). Man får då först maska bort landskapselementen i bilden, annars blir PS förvirrat. Kommandot körs och bilderna justeras då så att de överlagrar varandra. Sedan får man maska in landskapselementen i bilden igen. Då man nu ändå är i PS är det ju lika bra att passa på att medelvärdesbrusreducera bilderna där. I princip samma som DSS gör vid stackningen.
DSS brukar jag inte använda, men jag tror det också klarar att stacka med kompensation för distorsion när stjärnorna vandrar över bildfältet. Låter detta vara osagt, bara att prova för den som vill
Hittade en tutorial som verkar vettig och där det ser ut som om just detta görs:
http://www.asignobservatoryii.com/tutorials.htm
Vill man verkligen göra sig för kan man använda denna metod, men i min mening är ändå stjärnhimlen ganska ljus när det gäller astroscape med vidvinklar och landskapselement med i bilden. Man får testa och jämföra resultatet med och utan denna stackning om man tycker metoden är värd merarbetet.
Men är man utan kameravridare och vill fota ljussvaga himmelsobjekt (och framför allt om bara stjärnhimlen är med i bild) är detta en klart användbar metod. Men blir delexponeringarna korta, pga att lång brännvidd används, kommer utläsningsbruset att göra sig påmint vid stackningen och bilderna blir ändå inte så brusfria som man kunde önska. I dessa fall är en kameravridare oumbärlig för att få upp exponeringstidernas längd i subbarna, delbilderna.