Daniel Papic
Aktiv medlem
Det är verkligen inte konstigt att folk vill "sänka tempot" i det dom gör. Jag ser mig omkring & ser mängd, hastighet, femtusen olika val att välja mellan, mycket, stort, allt på samma gång, hellre 2800 opersonliga bilder på minneskortet än 5 som man liksom jobbat fram. Men det blir svårare & svårare att se de som verkligen ger sig hän, de som får lov att vara spetsade på ett smalt område. Det är ändå ingen som vill betala för deras kunskap. Ditåt är vi på väg. Jag är själv en av resenärerna på det tåget. Men jag står på kanten & funderar på att hoppa av. Ofriskt är vad det är. Det var inte bara nackdelar förr när vi tryckte på avtrycket & blev påminda om att det kostar 7-8 spänn varje gång spegeln small upp. Det gav ju om inte annat en skaparglöd. Dagens pengatörstande bolag producerar bättre & bättre prylar som vi vill ha, även jag. Men var gång jag drömmer mig framåt mot nåt annat så ser jag inte det som finns just framför mina fötter. Det blev nästan poetiskt eller nåt men känslan kom till mig när jag läste detta.