Jag tycker mig redan skönja svaret på min fråga.
De flesta av er verkar vara överens om att man under fotograferande i icke extrema situationer tar i princip lika bra bilder oavsett märke eller sensorformat.
(jo jag fattar att det som är extremt för person A är normalt för person B och därför väljer en kamera med annorlunda prestanda). Men andemeningen i frågeställningen var själva bildkvaliteten och om man kunde se någon skillnad där. Och under normalt betraktande verkar det inte gå att se någon skillnad.
Jepp. I de flesta normala fotosituationer och spelar kameramodell och märke mycket liten eller nästan ingen roll alls för det praktiska slutresultatet. Men när man närmar sig kanterna för "normal fotosituation" eller rentav går utanför det så börjar det bli skillnad. Men även vilka objektiv man har tillgång till för varje kamera spelar roll vilket gör frågan ännu mer komplex ...
Vill man göra en mycket svepande generalisering så handlar skillnaden mellan dyra och billiga kameror mest om hur mycket begränsningar man är beredd att acceptera. Med en genomsnittlig systemkamera har du färre fotografiska begränsningar än med en genomsnittlig kompaktkamera. Med en dyr proffskamera har du färre fotografiska begränsningar än med en enkel instegskamera. Men de här fördelarna kostar, både i pengar och i saker som vikt eller storlek. Sådant kan vara begränsande på ett annat sätt - en stor och tung proffskamera man inte orkar eller ens kan bära med sig tar ju inga bra bilder ....
Skillnaden mellan olika märken handlar mest om olika sätt att tänka. Bildkvalitet kan mätas på många sätt och tillverkarna prioriterar ibland like olika sidor av det begreppet. Titta bara på hur olika val tillverkare gör när de brusreducerar jpg-bilder ur kameror. Rätt eller fel? Det är lite upp till fotografen. En del fotografer offrar hellre lite detaljer för mindre brus, andra tänker tvärtom. För andra är färgnoggrannhet viktigare. Tillverkarna försöker gissa vad just deras kunder helst vill ha och det ger lite olika prioriteringar.
Samma sak gäller hantering (smidighet, användbarhet ... vad man nu vill kalla det) där olika fotografer har olika idéer om vad som är "bra" vilket gör att olika kameramärken ibland väljer lite olika lösningar.
Sedan går det aldrig att bortse från att alla olika kameratillverkare har sina bättre och sämre perioder. Under några år kan en tillverkare släppa en hel serie mycket lyckade modeller och sedan ha bara lite otur, tänka bara lite fel och plötsligt ha några år då de hamnar lite på efterkälken jämfört med sina konkurrenter.
Sedan håller jag med Arvid om det här:
Jag skulle vilja hävda att rätt kamera kan ge betydligt bättre bilder. Om jag som pentax-människa skulle byta ill exempelvis nikon som jag inte har mycket till övers för så skulle jag inte tycka det var lika kul vilket skulle yttra sig i sämre bilder. Nu är bara frågan om det finns något objektivt bra och dåligt med kameror och hur stor roll detta spelar.
Fotografi handlar om subjektivt skapande, om att jobba utifrån känslor, sina magreflexer och erfarenhet. Man kommer alltid att kunna ta bättre bilder med en kamera man av något skäl, även rätt irrationella sådana, trivs med. Vi kan mäta färgdjup med tre decimaler, analysera kromatisk abberation och dividera om autofokushastighet ... Men det går aldrig att bortse från att känslan i en viss kamera gör fotografering roligare och att man enbart av den orsaken faktiskt tar både fler och bättre bilder.
En slutfundering ...
När någon ställer den till synes oskyldiga frågan "jag tänkte köpa en ny kamera, vilken är bäst" så är min första instinkt att sucka djupt ... Det finns så många helt olika svar på den frågan som är ungefär lika rätt och ungefär lika fel
Men det är bara att ställa följdfrågor och försöka lista ut vad just den här fotografen möjligen kan vara ute efter.
