Bästa tjänsten för inscanning av negativ?

[Seraphim Delta]

Jag har något tusental utvalda negativ som jag vill lämna in, eller skicka iväg, för inscanning. Detta borde rimligtvis kunna ge både bättre kvalitet och lägre pris (och, framför allt, mindre tidsåtgång!) än att köpa en egen scanner.

Förvånande nog hittar jag egentligen ingen test eller artikel, eller ens ett utvärderande foruminlägg om detta. Varken här på Fotosidan eller på andra forum. Jag hittar något enstaka omnämnande om t ex Cewe, BGA, och Crimson, men ingen som verkar ha någon åsikt om tjänsten är bra eller inte.

Just nu lutar det åt att jag bara testar och låta dem scanna något hundratal negativ vardera, men det verkar ju konstigt att ingen alls skulle ha publicerat något omdöme eller gjort detta innan?

Missar jag något? Eller är jag på fel spår — skulle en egen scanner för, säg 8 000 kr, ge bättre inscanningar? Känns ju bara som att professionella firmor borde ha betydligt bättre utrustning? Och, givet att jag inte tar nya fotografier på film, så kommer jag ju inte ha fler negativ att scanna i framtiden.

 

[janc]

Tvivlar på att du får så väldigt många inscanningar med manuell kontroll / justering innan du passerat inköpskostnaden för en scanner. ( Hittar bara priser hos Crimson och då är det ”pris från..” ) Men till det ska givetvis läggas hur du värderar din tid.

Hur som helst en intressant fråga.

 

[Seraphim Delta]

Tack Janc! Ja, du kan ha rätt i att de priser jag sett på t ex 12 kr/negativ är för någon grundläggande lågkvalitéts-scanning. Och att det krävs mer manuell insats (och därmed högre pris) från inscanningsbolaget, om man t ex vill att färger ska vara korrekta eller att det ska vara rimliga detaljer i både skuggor och högdagrar? (Ett mindre färgstick känns som det vore möjligt att fixa själv i efterhand, när man väl har de digitala kopiorna. Men om kvaliteten blir så låg att detaljerna saknas i mörka el ljusa partier, då är man ju rätt rökt….)

Men hursomhelst är det precis den typen av utvärdering jag tänker mig att någon annan rimligtvis måste gjort tidigare? Någon borde ju försökt scanna åtminstone delar av sin negativsamling, och delat med sig av erfarenheterna? Men jag kan inte hitta något alls, där någon försökt använda sig av inscanningstjänster. Skumt…

 

[janc]

Sedan finns alternativet att fotografera av negativet med ett (repro)stativ och macroobjektiv eller diaduplokator men för tusentals neg blir det rimligen ett rätt omfattande arbete.

 

[janc]

Tack Janc! Ja, du kan ha rätt i att de priser jag sett på t ex 12 kr/negativ är för någon grundläggande lågkvalitéts-scanning. …..…

Den jag hittat är denna

Få negativ och dior skannade i RAW-format | Crimson

Vi digitaliserar alla former av negativ, dior och fotografier med RAW-skanning. Du får filerna obeskurna i RAW-format som kan sedan grundställas och dammretuscheras. Vi hanterar alla format upp till 25×35 cm.

crimson.se

vilken säkert håller hög kvalité men mycket av jobbet är ju kvar…

 

[pdahlen]

Tack Janc! Ja, du kan ha rätt i att de priser jag sett på t ex 12 kr/negativ är för någon grundläggande lågkvalitéts-scanning. Och att det krävs mer manuell insats (och därmed högre pris) från inscanningsbolaget, om man t ex vill att färger ska vara korrekta eller att det ska vara rimliga detaljer i både skuggor och högdagrar? (Ett mindre färgstick känns som det vore möjligt att fixa själv i efterhand, när man väl har de digitala kopiorna. Men om kvaliteten blir så låg att detaljerna saknas i mörka el ljusa partier, då är man ju rätt rökt….)

Men hursomhelst är det precis den typen av utvärdering jag tänker mig att någon annan rimligtvis måste gjort tidigare? Någon borde ju försökt scanna åtminstone delar av sin negativsamling, och delat med sig av erfarenheterna? Men jag kan inte hitta något alls, där någon försökt använda sig av inscanningstjänster. Skumt…

Jag har sett några liknade trådar på FS, om du söker på forumet så kanske du hittar någon like, som du kan ta kontakt med. Finns nog en del här som använt BGA.

Själv använda jag en scanner och scannade själv

 

[Polar300]

Du måste värdera din egen tid VÄLDIGT högt om kommersiellt utfört arbete
ska kunna konkurrera med engångsutgiften att köpa en bra dia- / negativ-skanner.

Men, men det finns säkert människor uppe på den nivån - även här på forumet...
/Odd

 

[Seraphim Delta]

Du måste värdera din egen tid VÄLDIGT högt om kommersiellt utfört arbete
ska kunna konkurrera med engångsutgiften att köpa en bra dia- / negativ-skanner.
/Odd

Haha! Njae, men jag tycker det är en relevant poäng. Såvitt jag ser det går det få en bra prosumer-nivå scanner för 8500 kr (t ex Epson V850). Om vi säger att det är 1000 negativ som jag valt ut är tillräckligt bra för att vara värda att scannas, så blir det 8,50 kr per bild. Då tycker jag ärligt talat inte att de kanske 3,50 kr/negativ (dvs 3500 kr totalt) som jag sparar jämfört med BGA känns som en big deal, givet att jag säkert sparar 40h arbete (en arbetsvecka!)

Ofta kan det ju vara värt att köpa utrustning och göra jobbet själv, men har är ju ett krux att jag inte fotograferat med film sedan typ 2007. Dvs det blir liksom inte fler negativ att scanna i framtiden…

Men det handlar inte ”bara” om att spara tid. Rimligtvis har professionella aktörer *betydligt* bättre utrustning än denna konsumentscanner? Och bra automatiserad mjukvara som kan göra största delen av de för- eller efterjusteringar som man annars måste göra själv?

Men allt detta är ju mest hypoteser, eftersom jag inte hittar någon riktig utvärdering eller test eller omdöme om någon av de kommersiella tjänsterna…

 

[janc]

Haha! Njae, men jag tycker det är en relevant poäng. Såvitt jag ser det går det få en bra prosumer-nivå scanner för 8500 kr (t ex Epson V850). Om vi säger att det är 1000 negativ som jag valt ut är tillräckligt bra för att vara värda att scannas, så blir det 8,50 kr per bild. Då tycker jag ärligt talat inte att de kanske 3,50 kr/negativ (dvs 3500 kr totalt) som jag sparar jämfört med BGA känns som en big deal, givet att jag säkert sparar 40h arbete (en arbetsvecka!)

Ofta kan det ju vara värt att köpa utrustning och göra jobbet själv, men har är ju ett krux att jag inte fotograferat med film sedan typ 2007. Dvs det blir liksom inte fler negativ att scanna i framtiden…

Men det handlar inte ”bara” om att spara tid. Rimligtvis har professionella aktörer *betydligt* bättre utrustning än denna konsumentscanner? Och bra automatiserad mjukvara som kan göra största delen av de för- eller efterjusteringar som man annars måste göra själv?

Men allt detta är ju mest hypoteser, eftersom jag inte hittar någon riktig utvärdering eller test eller omdöme om någon av de kommersiella tjänsterna…

Notera då bara att den scanning du fårför priset ”Epson + 3,50” i mitt exempel ovan inte inkluderar några justeringar utan dom får du göra själv.

 

[Ventures]

Skillnaden i alternativen ovan är att man har en skanner när allt är klart i ena fallet som man kan göra vad man vill med. Skanna om de bästa bilderna eller sälja och få tillbaka minst hälften av vad den kostat. Men den egna tidens värde är förstås en parameter att beakta. När jag skannade mina diabilder, ca 7000 så orkade man bara två rullar per kväll. Det tog m.a.o ett par år att ta sig igenom.

 

[J O Härnström]

Haha! Njae, men jag tycker det är en relevant poäng. Såvitt jag ser det går det få en bra prosumer-nivå scanner för 8500 kr (t ex Epson V850). Om vi säger att det är 1000 negativ som jag valt ut är tillräckligt bra för att vara värda att scannas, så blir det 8,50 kr per bild. Då tycker jag ärligt talat inte att de kanske 3,50 kr/negativ (dvs 3500 kr totalt) som jag sparar jämfört med BGA känns som en big deal, givet att jag säkert sparar 40h arbete (en arbetsvecka!)

Ofta kan det ju vara värt att köpa utrustning och göra jobbet själv, men har är ju ett krux att jag inte fotograferat med film sedan typ 2007. Dvs det blir liksom inte fler negativ att scanna i framtiden…

Men det handlar inte ”bara” om att spara tid. Rimligtvis har professionella aktörer *betydligt* bättre utrustning än denna konsumentscanner? Och bra automatiserad mjukvara som kan göra största delen av de för- eller efterjusteringar som man annars måste göra själv?

Men allt detta är ju mest hypoteser, eftersom jag inte hittar någon riktig utvärdering eller test eller omdöme om någon av de kommersiella tjänsterna…

En flatbäddsskannner är aldrig bra för att skanna småbildsformat 24x36mm.
Epsonskannrarna duger bra till större filformat som 6x6.
En dedikerad filmskanner för 24x36mm är ett mycket bättre val.
Ett mycket bra alternativ är att själv fotografera av filmrutorna med ett makro-objektiv, stativ och ljusbord. Har man inget makroobjektiv så kan man köpa ett begagnat och avyttra det igen när man är färdig med arkivet.

 

[kingfisher]

Jag kan fotografera cirka 4 bilder per minut med min Nikon ES-1+Canon 50/2,5 makro+mellanring på min Canon 6D eller Sony A7RIII, men mer än 20MP behövs inte. Så på en timme 240 bilder. Om man tar en timme om dagen (för att utnyttja solen som belysning) så tar det 10 dagar, och kvaliten är nästan identisk med Nikon Coolscan LS5000 och minst 10 gånger snabbare.
Skärmbild med jämförelse, ES1 vänster LS5000 höger. Originalbild Kodachrome 25 eller 64.

 

[Sten-Åke Sändh]

Michael G: Det är ju ytterst filmen och kornet som sätter gränserna för den tekniska bildkvaliteten och repron handlar ju egentligen bara om att inte tappa ytterligare kvalitet genom dålig kunskap, slarv eller liknöjdhet.

Det jag vet efter att reprofotat mängder med dian är också att man kan åtgärda en hel del i RAW- konverterarna men det är även så att en del verktyg som fungerar med vanliga RAW från digitalt födda bilder faktiskt inte fungerar på samma sätt eller inte alls med digitaliserade analogt födda bilder men ibland går det ändå att hitta "work arounds" för att lösa en del av problemen med exv. fult grovt korn.

I det senare fallet kan man exv. "slå sönder detta med digital filmkorns emulering". Jag brukar exv. emulera ett finare Tri--X -korn istället för det ibland störande grövre korn jag haft i mina Agfa dia. En annan marodör är definitivt "Microcontrast" i DXO Photolab. Drar man ner det i botten händer rena miraklet ofta om man istället ersätter det med "Fine Contrast". Utan de möjligheterna skulle jag nog inte sett det mödan värt att ens försöka rädda mina dian som i många fall inte åldrats särskilt vackert. Filmpack 5 och nu 6 har också varit till stor hjälp för mig.

... men ser inte den nedre vänstra bilden klart bättre ut än den högra?

 

[Bussmicke]

Jag fotograferar av dia med Canon 6D mark ll och EF 100 2,8L Macro så långt som möjligt. Bilder tagna i svårt ljus eller där exponeringen inte är jämn över bilden (soliga och skuggiga) partier om vart annat blir skanner bättre. Till den använder jag en Plustek OpticFilm 8200i.

 

[Viewmaster]

Men hursomhelst är det precis den typen av utvärdering jag tänker mig att någon annan rimligtvis måste gjort tidigare? Någon borde ju försökt scanna åtminstone delar av sin negativsamling, och delat med sig av erfarenheterna?

Många har scannat - eller reprofotograferat - stora mängder dia och negativ och har delat med sig erfarenheter i olika trådar här (och på andra forum). Men det du primärt efterlyser, en jämförelse mellan scanningtjänster, har jag nog aldrig sett. Jag tror att ämnet inte är toppintressant eftersom manuell scanning värd namnet ofrånkomligen blir begränsande dyrt för en privatperson med flera tusen bilder. Det är ett område där jag föreställer mig att AI skulle kunna vara användbart och givande men jag tror strängt taget att marknaden är för liten för några banbrytande utvecklingsprojekt.

Jag blev nyligen klar med en delsamling på 3000 småbildsdia som jag reprofotograferade, efter att ha utvärderat skillnaderna i resultat och arbetsflöde mot min Minolta Dimage Dual Scan IV filmscanner. Scannern är ju visserligen gammal idag men står sig fortfarande hyfsat i prestanda. Två faktorer var direkt avgörande för valet av reprofotografering: tidsåtgången (med glaslösa ramar runt 40 sekunder/bild inklusive allt) och att man får RAW-filer.

Alternativet att skicka till kommersiell scanning föll bort tidigt, dels av kostnadsskäl och dels eftersom det inte känns bra att fysiskt skicka iväg materialet ut i paket-oändligheten.

 

[martley]

Jag har en ganska tjock negativpärm liggandes som jag har lite ångest för. Jag skulle gärna vilja digitalisera det innehållet och jag började en gång med en ganska billig Plexgear-skanner från Kjell & Co (finns inte längre i sortimentet, deras nuvarande skannrar är betydligt dyrare oh förhoppningsvis av bättre kvalitet). Själva skanningen gick väl sådär, det blev bilder, och den klarade både negativfilm och dia, men det var också en del problem. Ett av de större var att hela apapraten var av plast som laddade upp sig med statisk elektricitet och blev en veritabel magnet för damm och annat som lade sig på bildsensorn. Man kanske inte vill photoshoppa bort samma hårstrå från tjugo bilder som man hunnit skanna in innan man upptäckte det.
Det krävs alltså en del extra arbete med själva bildmaterialet, men det största och svåraste arbetet insåg jag ganska snart var inte själva handhavandet av skannern och eventuell bildbehandling (som nog kan behövas med bleknade diabilder eller handframkallade svartvita negativ som kanske inte alltid blev riktigt korrekt framkallade), utan hur man indexerar och namnger bilderna. Negativbladen är tyvärr inte särtskilt väl uppmärkta från början, de ligger sorterade i nån sorts kronologisk ordning i pärmen och i allra bästa fall kan det stå skrivet nåt i stil med "semester 1984" eller "Pers och Ingrids bröllop", eller "Barndop" i kanten på negativbladet. När man hanterar digitalbilder från kameran innehåller alltid exif-datat tid och datum för när bilden togs och ibland även annat intressant som gps-koordinater, men det inskannade materialet får förstås bara tid och datum för när bilden skannades in, och filnamnet blir nåt meningslöst löpnummerbaserat namn som skannerns programvara hittar på, och något exif-data är inte att tänka på. Så att sortera in det inskannade materialet och identifiera var och när bilderna ursprungligen togs och kanske även identifiera personerna på bilderna tror jag utgör den största delen av arbetet, även om man kanske kan slippa en del monotont inskanningsarbete ifall man lejer ut det, den delen kan man ju få hjälp med men knappast med identifieringen av bilderna. Jag har sett att det står en del siffror och annat i marginalen på filmrullarna och är lite osäker på varifrån den informaitonen kommer, om det är kameran som lägger in nån information där, elelr om det är fotolabbet eller om det ligger där från början på den oexponerade filmrullen, men möjligen skulle man kunna få hjälp av den informationen.

 

[J O Härnström]

Jag digitaliserade mitt dia-arkiv för några år sedan med hjälp av en diaprojektor och makroobjektiv.
Det gick undan och resultatet blev bra, mycket bättre än vad man får med en konsument filmskanner.
Tricket var att byta ut ett glasfilter i projektorn mot ett opaliserande glas, som sitter framför kondensatorlinsen i projektorn. Sedan tar man bort projektorns objektiv och fotograferar av bilderna genom öppningen. Glasmästaren fick skära till en passande bit av opalglas.
Jag fotograferade några hundra dia per kväll och sammanlagt tog det några timmar att gå igenom och få arkivet (ca 1500 bilder) digitaliserat.
Mina svartvita negativ fotograferar jag av mot ett ljusbord med "strålande" resultat.

Tänk på att det är endast de riktigt dyra filmskannrarna som har tillräckligt bra dynamiskt omfång för att ge rättvisa åt filmbilder av hög kvalitet. Det tar mycket lång tid att skanna en bild.
En digital systemkamera ger bättre kvalitet i alla parametrar än en konsument filmskanner.

Det visade sig när jag digitaliserade att de bilder som i minnet höll god teknisk kvalitet i själva verket var tekniskt dåliga. Vilket avslöjades på ett bryskt sätt på datorns skärm. (Den kallduschen är jag inte ensam om). Men det spelar ingen roll, de bilderna som var fina är fina ändå eftersom den tekniska kvaliteten är helt underordnad i sammanhanget.
Sen går det oftast bra att snygga till bilderna i redigeringen så att de ser bättre ut än originalet.

 

[J O Härnström]

He he, nästan nostalgi. I en gammal tråd har jag beskrivit metoden med projektorn lite närmre:

Gamla dia

Jag skall börja att byta ut gamla glasramar till glaslösa ramar. Men då är det dia som behöver torkas av. Och då undrar jag med vilken kemikalie och vilken typ av torkduk jag skall använda så att man inte förstör filmen. Det är dia från slutet på 50-talet fram till 90-talet. Dom äldsta diorna...

www.fotosidan.se

 

[Ventures]

Jag har en ganska tjock negativpärm liggandes som jag har lite ångest för. Jag skulle gärna vilja digitalisera det innehållet och jag började en gång med en ganska billig Plexgear-skanner från Kjell & Co (finns inte längre i sortimentet, deras nuvarande skannrar är betydligt dyrare oh förhoppningsvis av bättre kvalitet). Själva skanningen gick väl sådär, det blev bilder, och den klarade både negativfilm och dia, men det var också en del problem. Ett av de större var att hela apapraten var av plast som laddade upp sig med statisk elektricitet och blev en veritabel magnet för damm och annat som lade sig på bildsensorn. Man kanske inte vill photoshoppa bort samma hårstrå från tjugo bilder som man hunnit skanna in innan man upptäckte det.
Det krävs alltså en del extra arbete med själva bildmaterialet, men det största och svåraste arbetet insåg jag ganska snart var inte själva handhavandet av skannern och eventuell bildbehandling (som nog kan behövas med bleknade diabilder eller handframkallade svartvita negativ som kanske inte alltid blev riktigt korrekt framkallade), utan hur man indexerar och namnger bilderna. Negativbladen är tyvärr inte särtskilt väl uppmärkta från början, de ligger sorterade i nån sorts kronologisk ordning i pärmen och i allra bästa fall kan det stå skrivet nåt i stil med "semester 1984" eller "Pers och Ingrids bröllop", eller "Barndop" i kanten på negativbladet. När man hanterar digitalbilder från kameran innehåller alltid exif-datat tid och datum för när bilden togs och ibland även annat intressant som gps-koordinater, men det inskannade materialet får förstås bara tid och datum för när bilden skannades in, och filnamnet blir nåt meningslöst löpnummerbaserat namn som skannerns programvara hittar på, och något exif-data är inte att tänka på. Så att sortera in det inskannade materialet och identifiera var och när bilderna ursprungligen togs och kanske även identifiera personerna på bilderna tror jag utgör den största delen av arbetet, även om man kanske kan slippa en del monotont inskanningsarbete ifall man lejer ut det, den delen kan man ju få hjälp med men knappast med identifieringen av bilderna. Jag har sett att det står en del siffror och annat i marginalen på filmrullarna och är lite osäker på varifrån den informaitonen kommer, om det är kameran som lägger in nån information där, elelr om det är fotolabbet eller om det ligger där från början på den oexponerade filmrullen, men möjligen skulle man kunna få hjälp av den informationen.

Lite I utkanten av ämnet. Diabilderna hade jag hyfsad ordning på då filmerna numrerades från början i kronologisk ordning, plus att de flesta låg i sina magasin. Negativen var lite besvärligare men de fick också filmnummer i kronologisk ordning som prefix i filnamnet. Lite detektivarbete genom att titta på filmsort och numrering i negativkanten hjälpte när negativen blandats. Sedan var det lite lättare att datera. Ungefärligt fotodatum i många fall förstås. I många fall, från 90-talet och framåt, finns även videofilm filmad samma tillfälle med datumet i bild. Jag hade också bakstycke med datum till min F3:a och det underlättar också. Datumen läggs in i exif. Många bilder är fortfarande inte uppdaterade men tanken är att ha datum i exifdatan som stämmer hyfsat. Sedan följer tillägg av nyckelord och om möjligt även GPS-koordinater.
Svårigheten ökar förstås att hitta platser med åldern på bilderna, men Google maps funkar på miljöer som finns kvar. Allt detta görs i Lightroom och är förstås mycket tidskrävande, så det görs lite sporadiskt när det finns tid.
Dessutom skannar jag diabilderna utan ram då en inte obetydlig del av bilden annars täcks av ramen så det tar extra lång tid att sprätta upp ramarna. Inte minst de fabriksmonterade kodachromediorna.

 

[Viewmaster]

Jag tror att detta är ett område där det kan vara väldigt konstruktivt att ta ett steg tillbaka och resonera litet med sig själv om vad som är "good enough". En frågeställning är hur man får bäst resultat, en annan och mer pragmatisk är hur man får lämpligast resultat sett till syfte, kostnad och arbetsinsats.