Att fota - Hur lärde ni er?

[Minifotarn]

Tjena. Jag är en kille på 14 vårar som ska börja fota i snar framtid. Jag behöver då lite tips på hur jag ska göra för att komma igång. Hur lärde ni er? Tycker ni att det är värt att betala en slant för en kurs?

Sen undrar jag också vilka program ni använder för att redigera era foton och hur ni lärde er dom?

Jag är en gammal datornörd. Så kan en del om Ps Elements om det är det ni använder.


MVH Martin.

 

[growingart.se]

Fota allt möjligt och omöjligt, kasta dåliga bilder men de ger erfarenhet. Fota med manuella inställningar så lär man sig principerna. Bildbehandling får man öva, men det går att läsa sig till det mesta om det liksom om teknik. Det tar tid men inget kommer gratis!

 

[61397]

tror inte ens man behöver gå särskillt hårt på de manuella inställnignarna, det brukar vara lagom att börja med Av-läget så man ställer in en bländare själv, då ser man hur slutartiden förändras automatiskt, samt att man får en möjlighet att påverka t.ex. skärpedjup...

 

[Danlo]

Hej!

Kul att du vill utveckla fotointresset.

Jag har gått på tre fotoutbildningar, men de var alla på en teknisk nivå alldeles får enkla då jag verkligen brunnit för foto och redan innan jag gick på skolorna läst alla böcker jag kunnat hitta i ämnet.

En väldigt stor del i digital fotografi är digital efterbehandling. Och då pratar jag inte om plast-hud och lustiga filter och effekter utan kunskapen i hur man ställer färger rätt och att använda lagom mycket kontrast i olika bilder osv.

Om du ska gå en utbildning så försök hitta en som lägger mycket fokus på digital bildbehandling, för detta tar mycket längre tid att lära sig än att exponera rätt.

De flesta korta kurser jag har sett är mest inriktade på "leksaks"-fotografi och effekt-sökeri i Photoshop. Detta är inget man har så mycket nytta av om man vill bli duktig fotograf.

Jag lärde mig mest av att fota fota fota fota.. men man blir aldrig färdiglärd som fotograf.

Det bästa jag överhuvudtaget kan säga är att du ska vänja dig vid att fota människor, hela tiden jämt jämt jämt, framförallt fråga okända människor om du får ta en bild. Det ger en enorm tryggehet i ditt fotograferande.
Jag ångrar fortfarande att jag inte började att tänka så, nu på äldre dagar är det jättesvårt börja tänka och göra så då jag känner mig kriminell så fort jag tar upp min kamera på stan eller andra offentliga ställen.

 

[bengt-re]

Håller med, och visst är det är bra sak att gå någon kurs, men faktum är att det går bra att utbilda sig själv också - det finns rena fotoskolor på nätet och en nästan oändlig kunskapskälla som är lätt att nå och söka i tack vare internet.

Hur man lärde sig fotografera? Tja, de flesta av oss här har aldrig riktigt lärt oss det, inte allt iaf, men som sagt - öva, läsa, testa, få kritik är bra metoder att utvecklas - sen skall man inte lyssna på alla råd - för i att ignorera en del råd är början till att skapa sig en egen stil och sen är det så att nätet, fotovärlden och extra mycket fotosidan kryllar av självutnämnda experter - alla har inte alltid fel, men räkna inte heller med att allt som skrivs här stämmer heller.

Open source är kung - UFRaw och Gimp använder jag - det är gratis och fungerar väl. Man får fundera lite till för att få arbetsflöden som ger önskat resultat, men i praktiken går det göra samma saker ungefär lika bra med dessa verkyg som man man kan med dyra köpta propertiära mjukvaror. Detta är något som du kommer få skit för om du använder dock - det finns en snobbism här som hävdar att allt som det inte står Adobe på är skärp. Jag antar att de måste motivera sina investeringar, men är du bara ute efter att lära dig bildbehandling så fungerar GIMP lika bra och det du lär dig kan du använda i andra mjukvaror också så inget bortkastat i det.

http://moderskeppet.se/ har en del roliga tutorial på Svenska - detta fungerar lika bra på GIMP och är bra sätt att lära sig hitta i programmen.

Lycka till och kom ihåg att du har bättre förutsättningar än de flesta av oss andra här - du har internet, det finns bra utrustning till rimliga priser och du har en ung frisk hjärna! Lycka till!!

 

[Fredrik183]

Lärde mig av min pappa. Läste också böcker om foto som jag lånade på biblioteket. Köpte en hel del fototidningar. Detta varvade jag med att prova och experimentera själv. Man kan dock ha svårt att komma på allt som går att göra på egen hand, så böcker och tidningar tyckte jag var bra inspiration. Numera finns ju Internet, tex finns en artikelserie om fototeknik här på Fotosidan som kanske kan vara en start: http://www.fotosidan.se/cldoc/3485.htm

Har aldrig gått någon kurs i foto så jag kan inte uttala mig om det.

Jag använder bara gratisprogram som tex Gimp. Programmen har jag lärt mig på egen hand genom att prova och experimentera och genom olika tutorials jag hittat på nätet. Tyckte Gimp var knöligt att komma igång med och det hade för mig en hög inlärningströskel, men sedan jag fått upp ögonen för tutorials gick det bättre. För mig har inte Gimp varit intuitivt, vilket många andra program varit, bla Photoshop, men det använder jag inte längre sedan jag hittat Gimp.

Här hittar du ett program som är enkelt att komma igång med för enklare bildredigering, PhotoFiltre: http://pim.skolverket.se/en/information/om_pim/programvaror_i_pim/photo_filtre/ Det finns en svensk manual på samma sida. Föredrar det här programmet själv sålänge det är frågan om grundläggande redigering, annars tar jag till Gimp.

 

[larsborg]

Jag lärde mig, att fotografera under den analoga perioden, med en billig kamera, AGFA Klick, bara en exp.tid, tre olika bländare, helt manuell, inget behov av batterier alls, tog riktigt bra bilder, skitkul kamera = enkel kamera, när man inte kunde mycket i början!

Läste fototidningar och fotoböcker, fotograferade vad jag såg omkring mig, framkallade alla sv/v filmer själv, kopierade sedan till pappersbilder, i eget lab.

Kurser, vem fasen behöver det?
Kanske moster Agda, 97 år?
Bäst, att bara pröva sig fram!
Det gäller även i dag, inom digital fotografering!

Detta behövs, - ett skapligt bildsinne och en lättanvänd kamera, gärna kompakt, den kommer alltid med, stoppas i fickan!

Detta behövs inte, - en grymt avancerad D-SLR, imponerar kanske på polarna, men själv blir du jävligt trött på att bära med dig kollossen till kamera, ligger snart på hyllan!

Bildbehandlingsprogram, för digital fotografering, finns i alla foto-/datortidningar, ofta gratis.

 

[Fredrik183]

Lärde mig visserligen också att fotografera med en kompaktkamera från början, men tyckte det blev så mycket roligare sedan jag övergick till systemkamera där man kunde byta objektiv för olika motiv. Skulle inte vilja vara utan systemkameraerferenheterna från min ungdom. Det var en rolig tid. Numera fotograferar jag dock med en kompaktkamera och koncentrerar mig på bilden istället för tekniken, i den mån de nu går att isolera från varandra. Tycker mig ha lika roligt.

Sedan är ju i stort sett all lite mer seriös fotografi inriktad på att man fotar med systemkamera, från forumet här på Fotosidan till tipsen man läser om i böcker och fototidningar och tutorials på nätet. Som kompaktkamerafotograf får man nog leva med att sammanblandas med Agda 97 som tar fram kameran och knäpper lite bilder till midsommar och på jul. Som systemkamerafotograf blir man automatiskt lite mer seriös i omvärldens ögon, vare sig man knäpper av några kort vid högtider, eller har ett mer genuint fotointresse. Kurs tycker jag man kan gå om man känner för det, alla är olika och lär sig på sitt sätt.

 

[bildsten]

Fotograferat ha jag gjort i snart 50 år och mest med dia och systemkameror.

Jag började med inskannade digitala bilder för över 10 år sedan och använde i många år en enkel version av Photoshop, 5 LE, och klivet över till CS3 när jag skaffade det innebar inte särskilt mycket mer än att jag fick tillgång till justeringslager och ACR. Jag tycker att det är synd att det inte längre finns ett program som PS 5 LE, klivet över till stora Photoshop var väldigt lätt, skillnaden i utseende och hur verktygspaletterna ser ut och fungerar, var minimal tyckte jag. Alla grundläggande funktioner för digital bildbehandling fanns i programmet.

Det mest grundläggande i digital bildbehandling, menar jag, är att förstå hur histogrammet och kurvverktyget fungerar och hur man kan gå in i de enskilda färgkanalerna för att justera så att det blir som man vill ha det vid behov. Det klarar man sej rätt långt med.

Gimp, Irfan View och PS Elements är alla bra program. Personligen tycker jag dock att Elements har lite för mycket egna hyss för sej för att jag ska tycka om det. Ett program som jag använder främst som visningsprogram, och för sortering och urval, är annars gratisprogrammet FastStone Image Viewer, men det duger utmärkt till enklare bildredigering för bilder som ska visas på nätet och på skärm. Det har dock inte de här ovan nämnda verktygen utan förenklade reglage för att påverka kontrast mm. Funktionerna för beskärning, rotering och storleksförändring (omsampling) är däremot mycket bra.

När jag började fotografera digitalt 2003, började jag med en 3 Mp kompaktkamera som jag fortfarande använder till en del saker, bla för att den är mycket säker i fokuseringen, enkel i handhavandet och därmed mycket snabb. Jag har tävlat med framgång med bilder från den. Kameror är viktiga, roliga och intressanta men det är slutligen den som trycker på avtryckaren som avgör om det blir en intressant och engagerande bild. Om sedan bilden är tagen med en digitalkompakt eller en DSLR spelar väldigt liten roll.

Mitt råd är att titta i och läsa böcker om och av fotografer, det har historiskt sett tagits mycket bra bilder. Vissa fotografer har haft stor betydelse för senare tiders fotografer och för fotografins utveckling.

Det viktiga är komposition, kreativitet och det där odefinierbara som kallas bildkänsla och sånt kan ofta tränas upp. Det tekniska kan du läsa in i tex en del artiklar här på FS, köpa tidningen FOTO:s olika "skolor" som du kan beställa från dem och t.ex. låna lämpliga böcker på biblioteket. Att gå med i en fotoklubb i närheten kan också bidra till utvecklingen.

 

[Danlo]

Som systemkamerafotograf blir man automatiskt lite mer seriös i omvärldens ögon, vare sig man knäpper av några kort vid högtider, eller har ett mer genuint fotointresse.

Jag undrar om det inte snart kommer förändras.. jag menar, när snart alla går omkring med systemkamera så kanske vi äntligen börjar komma tillbaka till att det handlar om hur bra bilder man tar med kameran man har och hur bra man är på bildredigering (dvs, den moderna digital mörkrumstekniken, obs,menar inte hudutslätning eller kloning då) som säger hur duktig fotograf man är.

Ett hemskt exempel på alla som tror att dyr kamera ger automatiskt bättre bilder är Luminous-Landscapes "digital medium format and backs"-forum. Där ser jag sällan bilder som jag inte skulle kunna fotografera och efterbehandla mycket bättre med vilken instegs-dslr som helst.

 

[larsborg]

De första åren hade jag min AGFA Klick, sedan köpte jag oxå en systemkamera, i tidig tonår, en ny Asahi Pentax S3, med 1,8/55mm optik, då kom jag in i den mera kunniga fasen av min hobby.

Kameran har jag självklart kvar, ger med sin optik perfekta och kristallskarpa bilder, fullt i klass med Zeiss optik, faktiskt.

Nu är det fortfarande systemkamera, analog och digital, som gäller, Minolta/Sony system, men en liten Canon kompakt hänger ofta med, i fickan.

Eftersom bildsinnet, känsla för komposition, är mycket viktigare än att kunna rabbla mängder av tekniska facktermer eller att ha den senaste grymma kameran, behövs bara övning, övning, - kurser eller fotoklubbar, nej, nej.

Med en kompaktkamera behöver man ofta inte efterbehandla bilden, i något bildbehandlingsprogram, den ger en riktigt bra bild ändå, visst, ännu bättre går det att få bilden, men det är onödigt under den första fasen av fotohobbyn!

Jag var med i en fotoklubb, för många år sedan, där satt man och kollade in sina medlemmars bilder, gav tips till en bättre bild, nästa gång, ingenting tycktes vara bra hos någon fotograf, ändå hade de flesta avancerade systemkameror, - jag minns hur teknik nördiga många var, rent komiskt.
, ,

 

[Kustbo]

Började som många andra med en analog autofokus kompakt och detta var början 70 talet, fotade hellre än bra men kul var det, sen i början av 80 talet fick jag en systemkamera och en fotobok i julklapp det var bland de bästa julklapapr jag fått ;-)

Körde med den och ökade på med gluggar och lärde mig väl hyfsat, men inte mera än en glad amatör blev jag.

Första kontakten med en digitalkamera var via jobbet 97-98 den kostade en smärre förmögenhet men kul var det och att jobba med bilderna i datorn gillade jag direkt, när sen digitala kompaktare kom ner i överkomliga priser köpte jag en sån och började knäppa mera.
Efter en tid kompleterades den med en Superzoom kamera och ett bildprogram då blev det riktigt kul.

Tog en kurs i bildbehandling för att få lite ideer och plocka lite godbitar från mer erfarna fotografer.

Gick allldeles nyss in i den digitala systemkamera gemenskapen och det var ett lyft då det inte går att jämföra möjligheterna med en systemkamera med en kompakt eller superzoom även om dessa tar bra bilder för sitt pris.

Så mitt tips är, skaffa en superzoom som är en vettig och prisvärd kompromiss mellan kompakt och systemare, fota mycket och olika motiv samt snåla inte med bildern ta 5-6 varianter av varje motiv och gallra i datorn, Du lär Dig mycket på det ang bildsinnet, kör gärna i bländarstyrd halautomatik brukar heta A elelr AV då lär Du Dig förhållandet mellan bländare och slutartider och blir då bättre på att få till exponeringarna.

Vad gäller bildprogram så har jag kvar PSE 5.0 och det gör allt jag behöver, har även gratisprogrammet Irfan View för enklare redigeringsjobb då jag skiftar mellan flera datorer och inte vill köpa PSE till allihopa.

Försök att få hänga med några fotografer på en fototrunda, det finns många lokala grupper här på FS som ordnar såna utflykter så sök efter det och fråga om Du får hänga med, Du lär Dig mycket av att studera hur andra gör live.

Lycka till med fotandet och välkommen in i fototräsket ;-)

 

[CLP]

Bidrar med en rolig länk.

Här kan du på ett snabbt sätt lära dig att se sambanden mellan tid, bländare och Iso.

http://www.kamerasimulator.se/

Bara fotografera mycket, läs och titta på bilder... Men glöm aldrig bort dig själv. Folk kommer med tips och ideer som visst är bra att ta till sig, men tro på dina egna ideer och våga experimentera.
Det är besvikelser och misstagen som får en att minnas ordentligt, man funderar lite extra vad som kan ha gått snett om man blir lite besviken ibland.

 

[Danlo]

Med en kompaktkamera behöver man ofta inte efterbehandla bilden, i något bildbehandlingsprogram, den ger en riktigt bra bild ändå

Nej, där har du fel. Om det är din referens för en färg- och kontrastmässigt bra bild så blir jag ledsen.

 

[JohanAnderholm]

Jag gick en kurs i skolan och fastnade. Det som är bra med att gå en kurs är att man inte behöver köpa någon utrustning utan kan testa en massa saker och se om man tycker det är kul och vad som är roligt.

Förutsatt att det är en kurs där man kan låna utrustning dvs.

 

[Bussmicke]

Jag är helt självlärd, läste en liten fotobok för länge sedan som jag testade utifrån. Den läste jag mest för att få ett hum om hur det fungerade.
Det jag annars inte kan har jag lärt av vänner.

 

[larsborg]

Med en kompaktkamera behöver man ofta inte efterbehandla bilden, i något bildbehandlingsprogram, den ger en riktigt bra bild ändå

Nej, där har du fel. Om det är din referens för en färg- och kontrastmässigt bra bild så blir jag ledsen.

Jag skrev:

"Med en kompaktkamera behöver man ofta inte efterbehandla bilden, i något bildbehandlingsprogram, den ger en riktigt bra bild ändå, visst, ÄNNU BÄTTRE GÅR DET ATT FÅ BILDEN, MEN DET ÄR ONÖDIGT UNDER DEN FÖRSTA FASEN AV FOTOHOBBYN!

Precis, så är det, de flesta amatörfotografer, med kompaktkameror, flera miljoner användare m.a.o., gör kopior direkt från filen ur kameran!
De har varken orken eller kunskapen, om något annat, resultatet blir ofta ändå jävligt bra, annars skulle de gå tillbaka med kameran, så fungerar miljoner människor, som inte gräver ner sig i fotohobbyn!

Referensen till utmärkta färg- och kontraster är enbart en frågan om tycke och smak, det du inte känner till, gråter du inte över, sitta vid en dator och finlira en bildfil, när det finns mycket annat ute, för en nybörjare som lockar, lycka till med det, du!

 

[mannbro]

Hur jag lärde (och fortfarande lär) mig:

Beställde en systemkamera på nätet. Hade väl egentligen inga ambitioner på att bli en bra fotograf, det var mest prylbögen i mig som pockade på uppmärksamhet. Hade fått lite pengar över på skatten, och ville använda dem för att köpa någon kul pryl, så jag bläddrade igenom Dustin-katalogen och fastnade för en kamera. En Nikon D50.

I väntan på kameran surfade jag runt lite, hittade fotosidan och läste igenom kursen. När jag fick kameran så var jag ändå helt clueless, så med fotosidans nybörjarkurs och manualen till hands började jag experimentera. Första helgen gjorde jag 1.000 exponeringar...

Helt meningslösa bilder, typ 50 olika bilder per motiv med olika inställningar på kameran, men efter den helgen så satt i princip grunderna vad gäller det tekniska. Jag hade en förståelse för hur ISO, slutartider och bländare påverkar bilden.

Sedan var det väl i princip bara att ha med sig kameran överallt. I början handlade det mest om att ha kameran med så att jag inte skulle missa något motiv.

Efter ett halvår av fotande och ändlöst uppladdande av bilder till Fotosidan så hade jag "varvat" räknaren - 10.000 bilder.

Då satt grunderna så pass bra att jag inte längre behövde fokusera på det tekniska, utan kunde experimentera med olika typer av bilder och motiv. Det handlade dock fortfarande mest om att avbilda även om jag under det här stadiet började experimentera med lite kreativa grepp.

När väl tekniken satt och jag experimenterat och gått igenom alla nybörjarstadier (vattenfall med lång slutartid, HDR, nattfoto, smäktande solnedgångar etc) så hade jag i princip lyckats återskapa, d.v.s. göra egna versioner av, sådant som man "skulle behärska" som fotograf.

I detta stadiet så trodde jag på allvar att när man väl behärskade teknik, kompositionsregler och sådant så var man på något sätt fullärd som fotograf, så jag jobbade hårt för att komma dit.

Jag kände dock en viss tomhet. Visst, mina bilder var ofta ganska vackra och började få bra bemötande i kommentarerna på FS. Jag tog till mig av alla kommentarer och - i min övertygelse att många positiva kommentarer var ett slags mått på en bra bild - så jag såg till att följa alla råd jag fick, i någon slags tro att jag närmade mig den "perfekta bilden", där allt var gjort på "rätt" sätt.

Tomheten fortsatte. Hade jag tröttnat på fotot?

Började titta mer på andras bilder. Både på FS och de stora mästarnas bilder genom böcker och på Internet. Läste det som sas om dem och började upptäcka att det finns fler dimensioner i fotandet, och att det som jag inriktat mig på - att få till en perfekt skolbokskomposition och snygga bilder inte var det som hade betydelse.

Det var ett enormt uppvaknande. Det var då jag insåg att det fanns så många olika dimensioner av fotandet att begreppet fullärd inte ens existerade för fotografer.

Resultatet av uppvaknandet blev att jag mer och mer började vända mig inåt. I stället för att primärt hitta nya motiv att fånga, så började jag fundera i banor som vad jag vill säga med mina bilder, vad jag vill förmedla. Från att vara en avbild av motivet började fotot allt mer bli en avbild av mitt eget inre.

Oerhört intressant.

I stället för att bara använda kameran till att utforska, upptäcka och avbilda nya saker i världen så började jag använda kameran för att utforska och upptäcka nya saker inom mig själv.

Vem är jag? Vad vill jag? Vad är mina värderingar? Hur passar jag in i världen? Vilka mörka sidor ryms inom mig? Varför?

I det här läget har jag slutat att bry mig om att försöka vara alla till lags med mitt fotande. Jag har fått tillräckligt självförtroende, kunskap och insikt för att själv avgöra vad jag tycker om, vad jag vill skapa och vilka uttryck jag vill använda mig av, i stället för att använda regelboken och FS-kommentarernas bekräftelse som måttstock.

Här är jag nu. Jag vet inte om det finns ytterligare "steg" i utvecklingen. Det får framtiden utvisa, men den utmaningen som det innebär att förfina sitt sätt att kommunicera, att upptäcka sig själv, omvärlden och relationerna där emellan är nog tillräckligt stor för att räcka en livstid.

 

[pallep]

Kamera + 2 miljarder timmars läsande på internet.
Fotosidan hjälpte till stor del.

 

[whynot]

Tjena. Jag är en kille på 14 vårar som ska börja fota i snar framtid. Jag behöver då lite tips på hur jag ska göra för att komma igång. Hur lärde ni er? Tycker ni att det är värt att betala en slant för en kurs?

Sen undrar jag också vilka program ni använder för att redigera era foton och hur ni lärde er dom?

Jag är en gammal datornörd. Så kan en del om Ps Elements om det är det ni använder.


MVH Martin.

Hej Martin

Rätt enkel fråga att svara på vid första anblicken, men, som ofta finns det ett MEN.

Min nuvarande satsning startade på något sätt i ”fel ände” och grunden ligger när jag var utvecklingsansvarig i början på åttiotalet, då med det sk. uttrycket, bilden. Och här börjar ordet MEN.

Jag hade förmånen att arbeta under några år med en duktig designer. Han i sin tur var omgiven av andra riktigt minst lika duktiga medarbetare. Människor som skapade fantastiska resultat med nästan ingenting förutom kunskap, känsla, penna och papper. Där lärde jag mig att det finns begränsningar, några få har anlaget andra kan oavsett kurser, erfarenhet, ledsagare etc. aldrig nå dit - men de flesta som jag trivs och klarar sig med att komma en bit på vägen.

Dessa figurer jag nämnt gjorde till synes nästan ingenting, men de planerade sedan satt de resultatet direkt och det var klart, helt klart. En gång kommer jag ihåg att jag sa om ett uppdrag ”hur ska du kunna gör den där enkla grejen annorlunda”, då sa han ”nu är du väl elak”. Efter 25 år ser jag fortfarande hans resultat på nya tillverkade produkter, dessutom har konkurrenter över hela världen kopierat hans uttryck.

Vad vill du lära dig?

För mig finns det förenklat två vägar till bilden, Nr 1. att ha en idé som finns i ditt huvud och bilden skapar du med en kamera som verktyg eller Nr 2. att knäppa kort på något och få en bild.

För mig är det två helt olika vägar, några kör nr 1. Den vägen kräver mycket mer, i botten behöver du ha utbildning, och skickliga ledsagare, man kanske tänker sig att vilja arbeta med bild, form… tillhör man dessutom den lilla skaran som har anlaget… Här kommer kameran in som ett verktyg och liksom all teknisk apparatur kräver det naturligtvis sitt handhavande för att det ska bli som man vill

I nr 2. finns flertalet fotofolk, du köper en kamera och blåser på med allsjöns inställningar. Statistiskt blir av 500 kort någon bild hygglig, med tiden blir det någon av 250 osv och om 40 år kan man kanske vinna en tävling… eller några gör helt om och erfarenheten gör att man kan ha bilden som jobb, några hade kanske t.o.m anlaget. Och med åren börjar några snegla på alternativ nr 1, andra samlar på kyrkor, blommor… Köper man bättre utrustning, böcker, tidningar, en kurs… går det snabbare att bli bättre och till sist tiden vid datorn blir kortare (om det inte är den som är grejen).

14 år hur sparkar man i gång då? en sak är säker, det du tänker nu kommer att förändras. Du kanske inte ens gillar foto om två år eller du är grymt intresserad. Men det får man aldrig reda på om man inte provar. Kameran kanske bara är till för att få en bild att mojsa med i datorn, rätt det också…

Resultatet då, vad är/hur ser en bra bild ut, måste den vara bra? Du märker en bra bild när du ser den, den kanske inte ens är bra, men den är ”bra för dig”, den kan också vara en milstolpe i din utveckling man fick till något…, mormor var motivet och den blev bra varför? Skit i det, punkt slut.

Vilken väg är bäst? 1 eller 2… Det är upp till dig själv, och vad du vill, men ”roligt” i någon form tycker jag är viktigt, som att samlas med gelikar, älska skidåkning eller vad det nu är. Duktiga rådgivare är alltid positivt, dessa hittar man på fotoklubbar, bibliotek, på webben, kompisar, föräldrar etc. men man ska komma ihåg att ”i de blindas rike är den enögde kung”, var därför kritisk till de råd du får.