All bearbetning sker då automatiskt i låg-precision, vilket gör att många på varandra följande operationer av vissa slag lätt framkallar bandning och andra otrevligheter. T.ex så fungerar "surface blur", "smart sharpen" och många andra area-arbetande operationer helt i låg-precisionsläge om de ges tillfälle till detta (för att öka hastigheten), och det har ganska stor påverkan på hur effekten av filtren blir. Det räcker med en så liten bearbetning som en kurvförändring, en Gaussian och sedan ytterligare en kurvförändring för att felmarginalen ska bli två bitar - ganska mycket i en åtta-bitars bild.
Att arbeta i många lager kan också ha samma effekt, speciellt om man använder "smart filters". Photoshop är ju ett verktyg optimerat mot hastighet och "good enough" - inte mot precision. Se följande exempel: En kurva, en surface blur samt en kurva till på först RGB-8 (med alla värden lika, dvs bilden är grå) och sedan grå-8. Grå-16 ger ungefär samma resultat som RGB-8, men vissa skillnader finns. Detta är ändå ett väldigt enkelt exempel - om man tänker sig en lite starkare arbetad bild med samma förluster i kanske 5-7 led samt tre lager så ser man ganska snart att massvis av bildinformation går förlorad.