Annie Leibovitz porträtt av Ketanji Brown Jackson

[jphotog]

Annie Leibovitz har fått mycket kritik för sina porträtt av Ketanji Brown Jackson som är nyutnämnd domare i USAs högsta domstol. Hon är den första svarta kvinnan i det ämbetet.

Det är framför allt ljussättningen som står i skottgluggen och Leibovitz har tidigare kritiserats för hur hon ljussätter färgade modeller.

Leibovitz säger själv att hon inte är speciellt tekniskt lagd när det kommer till fotografi. Hennes metod är att lära känna personen hon fotograferar och att försöka förmedla något om personligheten.

Det jag läser ut av porträtten är, utan att veta något om Brown Jackson, är att hon närmar sig ämbetet med ödmjukhet och respekt för konstitutionen och historien. Hon vill inte ta plats som person utan genom sitt arbete. Därför är ljuset nedtonat på bilderna och på en av dem står hon lite i skuggan av Lincolnmonumentet.

Vem som helst kan ta ett porträtt som är perfekt balanserar ljuset mellan modellen och omgivningen, men att spegla någons personlighet och gärning är en annan sak?

Jag tycker Leibovitz har fått oförtjänt kritik. Jag tycker hennes bilder visar Brown Jackson respekt.

Annie Leibovitz Criticized for Her 'Dark' Photos of Ketanji Brown Jackson

Many argue the photos are poorly lit.

petapixel.com

 

[Ventures]

Jag tycker hon ser lite nedtryckt ut i bildernas ytterkanter. Inte som huvudmotivet. Men det kanske ska spegla hennes roll?

 

[ztenlund]

Jag tycker hon ser lite nedtryckt ut i bildernas ytterkanter. Inte som huvudmotivet. Men det kanske ska spegla hennes roll?

Klicka upp bilderna på Twitter om du inte gjort det. De är beskurna av plattformen annars.

 

[Tibor]

Oaktat modellens hudfärg är det ganska mediokra bilder av en av världens mest haussade fotografer…..

 

[jphotog]

Det här är en bra video om Annie Leibovitz:

 

[MNB]

Har Ketanji Brown Jackson påpekat det på något sätt? Hon är väl den enda som har "rätt" att kritisera? Om hon är nöjd, varför blir andra kränkta för hennes skull?

Ibland känns det verkligen som att folk vrider på varje sten för att hitta något som inte finns där...

 

[esbtse]

Vem bryr sig om detta? Man kan inte leverera allt med högsta kvalitet. Det gäller även yrkesfotografer.

 

[MattiasL]

Vem bryr sig om detta? Man kan inte leverera allt med högsta kvalitet. Det gäller även yrkesfotografer.

Nog sjutton kan man leverera på topp om man har Vogue-resurser.
Men poängen som görs är att det har varit svarta personer på Vogues omslag mycket få gånger, och att man då gjort det på ett dåligt sätt, samt att det alltid är vita fotografer som gör omslagsjobben. Man menar alltså att Leibovitz har dålig kunskap om att ljussätta mörka hudtoner. Hon har väl en viss stil som ofta drar åt lite grönblått, och som kanske inte alltid riktigt funkar. Det verkar ju konstigt att en av världens största fotografer skulle vara okunnig om en viss hudton. Samtidigt så gör hon väl som sagt lite av en grej av att vara tekniskt ointresserad (vilket kanske verkar lite märkligt på den nivån). På det stora hela så har ju hela fotoindustrin hur länge som helst varit kalibrerad efter ljusa hudtoner, så frågan är ju mycket större än Leibovitz och Vogue.

Exempel:

How Kodak's Shirley Cards Set Photography's Skin-Tone Standard

Named for the original model — an employee of Kodak — the portraits were used by photo labs to calibrate printers. But until the 1970s, that model was always white.

www.npr.org

 

[Ventures]

Jag skulle också vilja kunna leva på att jobba som Leibovitz. En armé av assistenter riggar upp allt. Leibovitz glider upp i en limousine och trycker på avtryckaren för att strax glida vidare. En assistent tar ur minneskortet skickar det med bud till kontoret där ett gäng photoshopexperter tar vid. Nåja. Det kanske inte går till riktigt så. Men det såg ut som det i något tv-program om Leibovitz jag sett.

 

[jphotog]

Vem bryr sig om detta? Man kan inte leverera allt med högsta kvalitet. Det gäller även yrkesfotografer.

När jag tog del av debatten tänkte jag först som du. En dålig dag på jobbet.

Sen tittade jag igen och funderade lite.

Jag tror att Leibovitz velat tona ner Brown Jackson för att berätta något om henne.

Brown Jackson kanske inte vill vara en rockstjärna som RBG? Jag ser någon som är ödmjuk inför ämbetet, historien och konstitutionen. Brown Jackson vill kanske att eftermälet ska vara vad hon åstadkom i högsta domstolen, inte bara att hon är svart och kvinna.

 

[Calle S]

Har Ketanji Brown Jackson påpekat det på något sätt? Hon är väl den enda som har "rätt" att kritisera? Om hon är nöjd, varför blir andra kränkta för hennes

Precis. Hon har med all säkerhet godkänt bilderna innan publicering. Jag tror knappast att en person i den ställningen låter saker passera utan att säga sitt först.

 

[jphotog]

Precis. Hon har med all säkerhet godkänt bilderna innan publicering. Jag tror knappast att en person i den ställningen låter saker passera utan att säga sitt först.

+1

 

[TmF]

Nu fotar jag sällan (eller aldrig) porträtt. Men hur kan man göra detta till en ”ras-fråga”? Läser man kritiken så handlar allt om att man istället skulle ha anställt en mörkhyad fotograf och att Annie gjort detta medvetet?

Sen håller jag fullständigt med om att man kunde ha gjort detta bra mycket bättre. Bilderna är alldeles för mörka för min smak.

 

[Erik Schalin]

Det är inte första gg Annie Leibovitz är i blåsväder. Hon tar fantastiska bilder. Och jag tycker att bilderna verkligen visar domarens respekt för historiken och ämbetet.

 

[jondavid]

Tramsig diskussion. Jag tycker det är helt ok bilder, typiska för Annies sätt att plåta. Lite i underkant i exponering och mättade. Hudtonerna är det viktiga och här handlar det om en mörkhyad människa som ser ut precis så som på bilderna. Skulle fotografen göra henne ”ljusare”? Trams. Det var nåt man pysslade med i amerikansk tv på 50-talet då man h,årdsminkade t ex Nat King Cole näst intill vit trots att han hade en näst intill svart hudton. Alla vet att Annie Leibovitz plåtar på sitt sätt, hennes varumärke som fotograf osv. Det finns inte en pixel av rasism i de här bilderna!

 

[Sten-Åke Sändh]

..... på det stora hela stora hela så har ju hela fotoindustrin hur länge som helst varit kalibrerad efter ljusa hudtoner, så frågan är ju mycket större än Leibovitz och Vogue.

Exempel:

How Kodak's Shirley Cards Set Photography's Skin-Tone Standard

Named for the original model — an employee of Kodak — the portraits were used by photo labs to calibrate printers. But until the 1970s, that model was always white.

www.npr.org

Varför har det varit så och i så fall varför "så länge"? Jag gillar inte direkt den urvattnade looken som även mäklarindustrin hänger sig åt ofta. Jag kan ju förstå var Fredrik Lindström och Henrik Shyffert fått sin inspiration till sina satiriska texter kring denna besatthet av "ljust och fräscht" som många tydligen är besatta av i Sverige - möjligen med undantag av Gert Wingård som tydligen har röda väggar hemma hos sig och några få undantag till.

På Hamngatan i Vaxholm, där jag bodde förr, hade under visst inflytande från lokala förmågor i husets förening trappuppgångarna målats i en röd färg bara något snäpp från kulören i Sovjetunionens flagga. Alla uppskattade inte den insatsen. Lägenheten jag bor i nu har ett rum i ljust grått och mörkt blått (ungefär halva var) och det blå ska vi måla om snarast - gissa i vilken färg? Jo just i "klassiskt vitt silkesmatt". Beror det här på att vi lever i mörker en stor del av året?

Var någonstans i övriga världen utom möjligen i Danmark är alla väggar målade i "klassiskt vitt silkesmatt"? Det är ju oerhört andefattigt, ängsligt och likriktat.

 

[PMD]

Nu fotar jag sällan (eller aldrig) porträtt. Men hur kan man göra detta till en ”ras-fråga”? Läser man kritiken så handlar allt om att man istället skulle ha anställt en mörkhyad fotograf och att Annie gjort detta medvetet?

I USA går det att göra allting till en rasfråga. Ibland med rätta, ibland väldigt krystat.

Sen håller jag fullständigt med om att man kunde ha gjort detta bra mycket bättre. Bilderna är alldeles för mörka för min smak.

Då blir det istället en estetisk smakfråga, vilket är mycket lättare att diskutera.

 

[esbtse]

När jag tog del av debatten tänkte jag först som du. En dålig dag på jobbet.

Sen tittade jag igen och funderade lite.

Jag tror att Leibovitz velat tona ner Brown Jackson för att berätta något om henne.

Brown Jackson kanske inte vill vara en rockstjärna som RBG? Jag ser någon som är ödmjuk inför ämbetet, historien och konstitutionen. Brown Jackson vill kanske att eftermälet ska vara vad hon åstadkom i högsta domstolen, inte bara att hon är svart och kvinna.

Porträttet utstrålar utsatthet.

Har för mig att det var en Afrikansk fotograf som fick? Hasselbladspriset för ett antal år sedan. Det är bara att importera en sådan fotograf som är van med icke vita ansikten. Men då har man inte en berömd fotograf att ta sitt portätt.

 

[esbtse]

Nog sjutton kan man leverera på topp om man har Vogue-resurser.
Men poängen som görs är att det har varit svarta personer på Vogues omslag mycket få gånger, och att man då gjort det på ett dåligt sätt, samt att det alltid är vita fotografer som gör omslagsjobben. Man menar alltså att Leibovitz har dålig kunskap om att ljussätta mörka hudtoner. Hon har väl en viss stil som ofta drar åt lite grönblått, och som kanske inte alltid riktigt funkar. Det verkar ju konstigt att en av världens största fotografer skulle vara okunnig om en viss hudton. Samtidigt så gör hon väl som sagt lite av en grej av att vara tekniskt ointresserad (vilket kanske verkar lite märkligt på den nivån). På det stora hela så har ju hela fotoindustrin hur länge som helst varit kalibrerad efter ljusa hudtoner, så frågan är ju mycket större än Leibovitz och Vogue.

Exempel:

How Kodak's Shirley Cards Set Photography's Skin-Tone Standard

Named for the original model — an employee of Kodak — the portraits were used by photo labs to calibrate printers. But until the 1970s, that model was always white.

www.npr.org

Inte ens då håller du en hög och jämn kvalitet. Det vet de flesta som arbetar med konst och även de som arbetar med fotografi. Det finns pedanter genom fotohistorien men i porträtt idag så är tiden begränsad. Man kan ju börja med att fundera på under vilka förhållanden hennes team fick arbeta.

 

[mombasa]

Du tänker på Malick Sibidé. Men det är ju ljusår mellan honom och Ann Leibovitz. I plats, i utrustning , i uppbackning, i berättelse. Ganska långt från en diskussion om hudton. Han gjorde fina bilder den där Malick.