Det är väl som med bilar. När det kommer till kameror så tycker jag dock att det är mer värt att köpa nytt och ha garanti. Nyhetens behag med det absolut senaste är inte heller något man skall undervärdera, ger oftast bara marginellt bättre bilder men det brukar öka på roligheten att fotografera.
Köpte för övrigt en Z50 med två objektiv, väska och minneskort för under 7000kr nytt på black friday förra året. Min senaste DX-kamera var en D70, det har hänt lite sedan dess. Trevlig kamera att få en extra vinkel med när man filmar och lätt att bära med när det blir en avgörande faktor.
Jo, kamerahus har jag normalt köpt nya. Objektiv skulle jag utan att räkna efter gissa att hälften till Nikon F är köpta begagnade. Några privat, men nog fler hos handlare. Ibland lite dyrare, dock inte alltid, men visar det sig vara knas så går det att klaga, vilket har hänt en gång. Dock får man ha lite mer tålamod tills det objektiv man vill ha dyker upp i rätt skick och till rätt pris.
Men att köpa nya kamerahus är rent ekonomiskt inte en särskilt bra affär. Bäst affär är att ligga en bra bit bakom "kurvan". Min D700 har inte tappat mycket sedan jag köpte min D810*, som jag bytte in mot D850 (plus, pengar förstås...). Just D700:an köpte jag nog så billigt man kunde ny då jag beställde den från Nederländerna (många tusen dyrare i Sverige just då) precis innan tsunamin som sannolikt gjorde att Nikon inte kunde klämma ur sig D800 när de hade tänkt sig. Och det kamerahuset gillar jag ändå inte greppet på, vilket är ett skäl att det dröjde till D810, som jag köpte på tillfällig kampanj. D850 köpte jag på inbyteskampanj med 5 tkr rabatt i inbytesbonus. Där får man ju dock fråga sig om det underliggande priset är bra. Frågade lite löst en handlare först som kändes ganska ointresserad och gav ett dåligt preliminärt pris, men fick ett rätt hyfsat hos en annan och högg på det. Mest för fokuseringen i dåligt ljus och att sensorn beter sig bättre ca ISO 3200+ och i viss mån det där svårdefinierade "karaktär". Sedan är D850:s hus rejälare byggt också. Det är mer "plast" i D810, även runt fattningen.
*Tänkte först sälja D700, men sedan blev det inte av (ågren?) och än är den kvar. Jag använder den inte så ofta, men även om den idag är omodern så är det lite av en legend, som om man vet vad man ska undvika är mycket bättre än man kan tro om över 15 år gammal digitalkamerateknik. Ibland åker den fram och den har en viss charm, på flera sätt. Hade jag sålt den hade jag säkert saknat den. D700 är den kamera som som helhet känns mest solid av de jag har. Det är lite intressant för D700 och D850 väger ganska lika, men D700 känns mer som en solid metallklump. Greppet skiljer sig rejält och rent objektivt sett är nog D850 bättre ergonomiskt, men känslan är inte riktigt densamma. Det är som att D850-huset har lite onödigt löst fläsk här och där.
Med D700 slipper man också dålig video: den har ingen! Lv-läget däremot...
