Analoga tider i alla tider - för känslans skull

[Voxa]

Jag såg en bild från en motorcykelmässa i bladet. Kunde svära på att det var en Harley Davidson (jag är ingen kännare) men det var en Yamaha, Retro! Loocken: anno dazumal. Motor: två långslagiga cylindrar, man kunde höra ljudet . . vilken känsla!
Mycket diskussion har förts om att filmens tid snart är förbi. Tja, kanske massproduktion av film går mot sitt slut liksom massproduktion av vinylplattor är ett minne blott.
Men jag tycker mig märka att så fort en trend bryter in kommer förr eller senare en mottrend.
Man ser det på nämnda områden. När Yamaha började tillverka motorcyklar så var det knappast Harley-kopior man gjorde. Men efterfrågan tycks finnas, så . . .
Finsmakarna bland audiofilerna t.ex. kör fortvarande vinyl liksom finsmakarna inom foto kör på film.
Den minnesgode kommer ihåg den tid när klockor med rund urtavla och mekaniska visare knappast bars av någon - för en tid. Nu är en mekanisk klocka med visare de finaste av det fina.
Så kommer det säkert att förbli inom foto också. Proffsen, som kränger konsumtionsbilder, sport t.ex. kommer säkert att köra digitalt liksom digitaltekniken bryter igenom inom radio och television. Det blir billigare så.
Men jag skulle gissa att det kommer att finnas kvar nischade företag som tillverkar och marknadsför analoga produkter även i framtiden. Därmed kommer säkert film och analoga kameror för film att finnas inom överskådlig tid.
Sedan jag kört digitalt en tid nu så får jag en sådan förbannad längtan att köra "på riktigt" igen. För känslans skull. Finns efterfrågan så kommer den på något sätt att tillfredsställas. Tror jag. Vad tror ni?

 

[Graal]

Risk att detta utvecklar sig till en vs. men jag håller med dig i mycket. Ialla fall vad gäller svartvitt och mörkrumsarbete. Men efter att ha sett skärpan, färgmättnaden och kontrasten/omfånget (men även lite av kornstrukturen) i dessa bilder längtar man även efter analoga färgbilder (fotar nästan enbart med svartvit film numera). Bilderna är tagna med en gammal förkrigsoptik för småbild i LTM skruvfattning tillverkad av Carl Zeiss (Sonnar 50mm/2) applicerad på en nytillverkad C/V Bessa T. Jag gissar att filmen är dia och Kodachrome 64 som scannats. Titta på de vita nyanserna i byggnadernas väggar t.ex. Inte blir det bättre känsla med dagens digitala toppkameror. Tyska Zeiss och Leitz från 30-talet samt amerikanska Kodachrome fixar bilder som har en avunsvärd kvalitét och feeling, även i scannad (digitaliserad) form. Ps. bilderna kan förstoras genom att klicka på "larger" i nederkanten.

 

[0Andreas0]

Du kan iallafall vara säker över att det kommer en motreaktion mot det digitala, där man helt plötsligt börjar mystifiera och glorifiera just det där, som en gång fick folk att överge den gamla tekniken. Det blir något exklusivt att köra analogt, och därmed värt att ösa pengar på...

Samma sak med musik; nu när det är tillgängligt för vem som helst, att göra brusfria multispårsinspelningar med exklusiva digitala effekter i sitt hem, så börjar vissa prisa de gamla omständliga och dyra analoga systemen. Och vad som inte gick att sälja för 15 år sedan, har i vissa kretsar helt plötsligt blivit nästan ovärderligt.

Det har inget med objektivitet eller smak att göra. Det handlar om tillgång och efterfrågan.

 

[Voxa]

0Andreas0 skrev:
Du kan iallafall vara säker över att det kommer en motreaktion mot det digitala, ...

Och vad som inte gick att sälja för 15 år sedan, har i vissa kretsar helt plötsligt blivit nästan ovärderligt.

Det har inget med objektivitet eller smak att göra. Det handlar om tillgång och efterfrågan.

Objektivitet kan (tydligen) vara subjektivt . . . och smaken är olika, det är ok.

Att varje reaktion i samhället föder en motreaktion ser vi dagligen; verkar objektivt sett vara en giltig princip men det som var uselt och osäljbart för femton år sedan blir nog inte bättre med tiden . .
Mvh/Göran