Det där med livslängd på digitala bildfiler kommer att vara HELT beroende av att någon person kan, vill, betalar och ansvarar för det genomförs backupptagningar, uppgraderingar, säkerhetskopieringar och allt vad det nu kan komma att kallas för att de digitala bildfilerna skall vara läsbara / användabara om 150 år.
Om vi kunde lämna de speciella scenarier i form av atombomber, husbränder och annat som vi i det enskilda fallet inte kan förutse och som kommer att drabba alla bild-format på samma förödande sätt och antar att "normala" förhållanden kommer att råda för vår "bild" så vill jag säga följande.
NÄR DET GÄLLER DIGITALT FOTOGRAFERANDE TROR JAG MAN KAN GENERALISERA OCH TÄNKA SIG TRE GRUPPER AV DIGITALA BILDFILSANVÄNDARE.
GRUPP 1
Tidningsredaktioner, bildbyråer, bildarkiv, yrkesfotografer och andra som livnär på fotograferandet kommer att vidta alla erforderliga åtgärder som behövs för att garantera att bildfilerna finns kvar om "minst 150 år" och går att "öppna" använda då också.
GRUPP 2
Ambitiösa amatörer och andra starkt fotointresserade kommer att försöka göra motsvarande som för grupp 1 så länge de förmår, lever och har intresse, ork, råd och förmåga hänga med i den rasande snabba teknikutvecklingen. När de, tappar intresset, inte längre lever eller orkar fortsätta med att hålla bildfilerna läsbara enligt kommande tiders teknik, så kommer deras bilder med största sannolikhet ganska snart att vara hjälplöst förlorade.
GRUPP 3
Den stora gruppen "semester- och släktkalasfotografer" som fotograferar med sina kompaktkameror och som ibland beställer papperskopior, ibland skriver ut själv men ofta bara nöjer sig med att se på bilderna på bildskärmen / TV:n kommer geneellt sett inte att ha kvar några bild-filer om fem - tio år, när datorn har blivit för gammal och hamnat på soptippen (elektronikåtervinningen), hårddisken har krachat, CD-skivorna inte går att läsa, osv. Då återstår bara det som skrivits ut / kopierat på papper och det kanske håller sig i 50 - 100 år i bästa fall om de handhas rätt.
NÄR DET GÄLLER FOTOGRAFERANDE PÅ FILM kan man använda sig av samma tre katerorier / grupper.
GRUPP 1 ("yrkesproffsen").
Har kvar sina negativ i ordnande sökbara system i långt mer än 150 år år i brandsäkra arkiv med rätt temperatur, luftfuktighet osv.
GRUPP 2 ("De ambitiösa amatörerna")
Har sina negativ nedstopppande i syrafria negativblad i pärmar med tillhörande register. Så länge inte huset brinner ner eller någon av misstag kastar pärmarna / mapparna så finns bilderna / negativen kvar i sina pärmar kvar om "150 år" därtill om det är fråga om svart-vit film (såvida de inte slarvat med fixering och sköljning) och med hjälp av registren kan eftervärlden därtill utläsa var och när bilderna är tagna.
GRUPP 3 ("semesterfotograferna")
Har sina färgnegativ i de enkla brevkonvolut de fick i fotoaffären när de hämtade ut sina pappersbilder. Så länge inte huset brinner ner eller någon kastar dessa negativkuvert så finns negativen kvar och det bör gå att göra nya pappersbilder av dem. Förmodligen är färgerna blekta / förändrade om hundra år, men det går med största säkerhet ändå att kunna se vad som finns på dessa bilder.
_____
Den stora fördelen med film är att man inte behöver göra någonting alls för att bevara bilden och filmen och att bilderna därför finns kvar där i "byrålådan" och att man kan ta fram negativen och utan några avancerade tekniska apparater kan hålla upp filmremsorna mot ljuset och se vad det är för bilder och göra kopior / förstoringar av dem. Den teknik (förstoringsapparat och några skålar) i kombination med dem enkla fotokemi (silverbromid på papper, framkallare, isättika och fix) som vi använt för svartvita pappersbilder i cirka 150 år kommer vi att ha kvar då också.
Mitt råd:
Om Du inte har möjlighet att som GRUPP 1 ha långsiktiga och helsäkra dubblerade digitala backup-system men ändå vill att JUST DEN DÄR SPECIELLA bilden Du tar skall finnas kvar "om 150 år" så ta då DEN BILDEN med en analog kamera på film, helst i svartvitt.
Bedömer Du att de bilder du tar inte kommer att vara av så stort intresse i framtiden, utan mest handlar om att Du själv JUST NU får ha en givande och skapande verksamhet / hobby och att du med en digitalkamera och bildredigeringsprogram kan få utveckla ditt fotograferande och bildskapande utan att det drar med sig dyra film- och framkallningskostnader så gläd dig åt det. Fotografera digitalt och så mycket och så länge du orkar och vill och uppdatera sina bildfiler, ta backupper osv. Men räkna inte med att någon kommer att fortsätta att uppdatera / backuppa bildfilerna till morgondagens teknik så att dessa dina bilder finns kvar att se på om 150 år. (Kanske kan utskrifter med "75-års bläck" finnas kvar och det är kanske gott nog.)
Som jag ser det är svaret
INTE ANTINGEN ELLER, UTAN BÅDE OCK.
Låt oss alltså glädjas över de digitala möjligheterna, men också inse att det kommer att krävas väldigt mycket långsiktigt "datorarbete" av oss fotografer om vi vill att de bildfilerna vi nu producerar skall finna kvar i läsbar / användbar form om 150 år.
Och vill vi som fotografer vill skapa ett långsiktigt bestående fotografi som utan några som helst åtgärder från vår eller från någon annan persons sida heller skall finns kvar om 150 år och mer därtill (förutsatt att man inte kastar eller förstör negativen) så har vi det alldeles utmärkta och beprövade bildmediet FILM.
Sedan kan man diskutera i det oändliga om det är mest KÄNSLA i analogt eller digitalt fotograferande, men se det är en HELT annan fråga.
Slutsats: Inte antingen eller, utan både ock.
