Jo, jag är bekant med begreppet. Man tar två bilder och lägger samman dom i det medföljande programmet till CCP, och utifrån det skapar en specifik profil. Eftersom jag (bara) har en kamera, så blir det lite enklare för mig. Men om dom är väldigt lika den profil Adobe använder, blir det inte lite då att gå över ån efter vatten ?
Ja, det verkar vara ett vettigt alternativ, och med tanke på storlek (och vikt) är det inget stort besvär att ta med sig CCP i väskan.
Så långt har jag också förstått det.
Fick det från tuben i en tutorials om just CCP. Det var någon som frågade om just detta, och svaret var ungefär att man kan göra det, men inte att det var av nödvändighet.
Nu föll ju QP-card bort i o m att jag inte har något, så det är inte ointressant i diskussionen (för mig i vart fall).
Tackar för dina reflektioner och svar på frågeställningen, meen vad har du för uppfattning om resonemanget gällande vitbalansen, i mitt inledande inlägg, (om du öht har någon uppfattning i frågan ?)
När jag säger de är lika Adobes profiler menar jag att de fungerar under många olika typer av ljus. I övrigt tycker jag åtminstone att för Canon 5Ds r och även Fuji är de du skapar själv med CCP är mycket bättre. Adobe standard snöper min 5Ds r med ett steg i skuggorna. Detta för att Adobe vill efterlikna Canons JPG profil och dess kontrastkurva. Jag struntar faktiskt i Canons JPG profiler. Har ingen ambition att efterlikna dem. Jag vill ha bästa möjliga utgångspunkt för att efterbehandla filen efter min egen smak.
Jag låter alltid kameran stå på auto vitbalans. I raw kan man alltid justera det i efterhand. Fotar man jpg är det mer känsligt. Fast numera är dagens kameror väldigt bra på att pricka ganska rätt. Var man vill attt färgtemperaturen skall ligga och balansen mellan grönt och magenta är en smaksak.
Ta en bild tagen i stearinljus. Om jag ställer den färgtemperaturen med hjälp av ett gråkort får jag en bild som ser ut som den är tagen i dagsljus. Det är inte vad jag önskar utan en bild med trevligt varmt ljus fast inte heller extremt varmt. Vad som är bäst är upp till tycke och smak.
NÄr det gäller exemplet med ett porträtt under lövträd är det också en sådan situation. Folks hud blir lätt gröntonade av ljuset som strilar ner från trädens blad.
Har man då tagit en bild av CCP så är det lätt att vitbalansera bilden med hjälp av de grårutorna. Där finns val för kallare eller varmare hudtoner.
Är ljuset riktigt besvärligt kan man ju då alltid skapa en egen profil för det. Då justeras alla toner så det blir så bra som möjligt för det ljuset.
Jag skulle inte börja ställa in vitbalans manuellt. Fotar du i raw når du inga större fördelar. En blå himmel alltså dagsljus kan ge väldigt olika värden. Rent teoretiskt borde det vara 5 500 kelvin. Fast det är sällan vad kameran anger. Det kan pendla mellan 4500 och 5 500 och olika kameror ger olika värden vid samma tillfälle.
Vid andra tillfällen kan värdena bli rent extema. Blåtimmen är en sådan.
En solnedgång är en annan. Då visar kameran gärna på en lägre kelvin Fast det är inte vad vi vill. Vi vill ta fram färgerna i solnedgången så vi behöver justera upp värdena mot dagsljus eller ändå högre.
Det finns situationer där man vill fotografera av något så exkat som möjligt. Till exempel ett konstverk. Här har konsntären lagt ner sin själ på att blanda färgen och få en exakt nyans.
Då hjälper dig CCP att komma mycket nära om du också har bra ljus. Detsamma kan gälla vid produktfoto.
Fast när vi fotar porträtt, landskap och mycket annat är det inte det vi är ute efter. Vi vill få fram en bra bild.
Velvia, Kodachrome och många andra färgfilmer var aldrig ute efter att ge verklighetestrogna färger. De var ute efter att ge snygga bilder.
Så med CCP får du en bra utgångspunkt när det för Canon innebär att vägkoner är oranga och inte röda och gräset lite mer realistiskt grönt.
Vad du sedan gör av det är upp till dig.
