ANNONS
Annons

Överexponering med min D70

Produkter
(logga in för att koppla)

Eterno

Aktiv medlem
Jag har nyss fått min Nikon D70. Men när jag använder auto läget så blir det så lätt överexponerat och när det inte blir det så tycker jag att den underexponerar. Jag är van med min Sony DSC-V1 att kunna få någorlunda exponeringar mellan himmel och land/objekt. Men nu när jag tar så varnar den hela tiden för utfrätta områden bara när någon står i solen med ett vitt linne.Om jag tar en ny "mätning" så blir det för mörkt. Jag hade fått för mig att D70 skulle ha ett brett "exponering spekturm". Är det någon grund inställning jag har missat. Jag har sökt på andra trådar men inte hittat de jag letar efter.

Jens
 
Eterno skrev:
Om jag tar en ny "mätning" så blir det för mörkt.
Hur gör du denna andra mätning? Ett sätt är att vinkla om kameran lite grann så att det den mäter mot innehåller en lite större ljus yta. Jag gissar att det var det du gjorde, men i så fall vred du för mycket på kameran.

Annars kan du ju alltid gå över till manuell exponeringsinställning och slippa allt strul. Fungerar bra för motiv som inte springer bort.
 
Eterno skrev:
Jag har nyss fått min Nikon D70. Men när jag använder auto läget så blir det så lätt överexponerat och när det inte blir det så tycker jag att den underexponerar. Jag är van med min Sony
DSC-V1 att kunna få någorlunda exponeringar mellan himmel och land/objekt. Men nu när jag tar så varnar den hela tiden för utfrätta områden bara när någon står i solen med ett vitt linne.Om jag tar en ny
Fast det viktiga är väl om det du fotograferar är korrekt exponerat eller ej. I solljus kommer dynamiken i bilden ofta att överstiga kapaciteten hos en 12-bitarssensor. Vid svår belysning kan du alltid skjuta RAW och lyfta upp mörka områden i PS (eller GIMP och du använder unix/linux).

"mätning" så blir det för mörkt. Jag hade fått för mig att D70 skulle ha ett brett "exponering
Det har jag inte hört. Jag tror du skall tänka på D70:n och andra DSLR-kameror som om du hade positiv film i kameran. Jag skulle nästan tro att en 12-bitars sensor har t.o.m. större exporneringslatitud än positiv film.

spekturm". Är det någon grund inställning jag har missat. Jag har sökt på andra trådar men inte hittat de jag letar efter.

Jens
Det kan ju vara så att din Sony DSC-V1 hade bra inställningar för den typ av belysning du talar om här. Eftersom den antagligen hade en linjär detektor (CCD) så finns det naturliga begränsningar i vad som kan avbildas och en generell anpassning av exponeringen (och efterföljande gamma-korrektion) kan göra vissa bilder bra men andra sämre (än de behöver vara).
D70:n ger dig i princip de verktyg du behöver men det är upp till dig att använda dem.
 
Re: Re: Överexponering med min D70

jarek skrev:

Det har jag inte hört. Jag tror du skall tänka på D70:n och andra DSLR-kameror som om du hade positiv film i kameran. Jag skulle nästan tro att en 12-bitars sensor har t.o.m. större exporneringslatitud än positiv film.

Antalet bitar A/D omvandlaren jobbar med har väldigt lite med sensorns exponeringsomfång att göra. Det går ju att dela in ljusnivåerna inom 1/2 steg i 4096 nivåer lika väl som det går att dela in ljusnivåerna inom 10 steg i 4096 nivåer. Däremot så kan man få lite bättre omfång med en given sensor när man använder en A/D med högre upplösning (eftersom en del av det som blev helvitt med lägre upplösning då kan bli ljusgrått).

Det upplevda problemet med omfånget på D70 jämfört med kompaktkameran tror jag delvis är psykologiskt - kompakter brukar inte varna för utbrända områden.
Så upplever iaf jag det när jag tittar tillbaka på bilder jag tagit med min DCS-P71, vilka ofta har utbrända områden som jag inte reagerade på då.
 
Senast ändrad:
Re: Re: Re: Överexponering med min D70

andgi skrev:
Antalet bitar A/D omvandlaren jobbar med har väldigt lite med sensorns exponeringsomfång att göra. Det går ju att dela in ljusnivåerna inom 1/2 steg i 4096 nivåer lika väl som det går att dela in ljusnivåerna inom 10 steg i 4096 nivåer. Däremot så kan man få lite bättre omfång med en given sensor när man använder en A/D med högre upplösning (eftersom en del av det som blev helvitt med lägre upplösning då kan bli ljusgrått).

Det upplevda problemet med omfånget på D70 jämfört med kompaktkameran tror jag delvis är psykologiskt - kompakter brukar inte varna för utbrända områden.
Så upplever iaf jag det när jag tittar tillbaka på bilder jag tagit med min DCS-P71, vilka ofta har utbrända områden som jag inte reagerade på då.
Det var ett märkligt påstående. Det är ju precis för den högre upplösningen som man har fler bitar i en A/D-omvandlare. Man vill ju alltid att maxsignalen skall motsvara 2^N-1 och minsignalen 0. Upplösningen blir då (max - min)/2^N (N är antalet bitar).
I CCD-sammanhang är det dock inte bara antal bitar som bestämmer exponeringslatitud. Cellernas storlek är av stor vikt också (vilket de som jämfört fullstora chip med P&S-kamerornas chip kan intyga).
 
Anders har helt rätt. Antalet bitar säger bara i hur många nivåer exponerinsomfånget delas upp i, inte hur stort exponeringsomfånget är. Exponeringsomfånget avgörs av sensorn.
 
Re: Re: Re: Re: Överexponering med min D70

jarek skrev:
Det var ett märkligt påstående. Det är ju precis för den högre upplösningen som man har fler bitar i en A/D-omvandlare. Man vill ju alltid att maxsignalen skall motsvara 2^N-1 och minsignalen 0. Upplösningen blir då (max - min)/2^N (N är antalet bitar).

Du missförstod nog vad jag skrev. Angående upplösing och antal bitar har du helt rätt, men det jag sa var att avståndet i ljusintensitet på det som kameran registrerar som helvitt jämfört med det den registrerar som helsvart inte främst beror på antalet bitar i A/D omvandlaren utan på sensorns egenskaper.

Exempel:
Om en scen gör att utsignalen för en viss sensor A varierar mellan 0.5*Vcc och 0.8*Vcc. (Vi antar att A/D omvandlaren delar in intervallet [0,Vcc] i 2^N steg.) Det betyder att scenen ryms inom sensor As omfång.

Ta sedan en annan sensor B som har sämre omfång, för B varierar utsignalen mellan 0 och Vcc (dvs B har klippt insignalen). B har mao förlorat information oavsett hur bra A/D omvandlare vi använder.
 
Men som jag också sa i mitt första svar så kan man utnyttja lite mer av en given sensors omfång med högre upplösning på A/D omvandlaren. Detta eftersom en extra bits upplösning i A/D omvandlaren gör att de tidigare max och min nivåerna delas i två, så vi får två nya nivåer som inte är utbrända respektive helsvart.
På grund av en CCD/CMOS sensors linjära natur så har detta störst betydelse vid min nivån, där man kan vinna en hel del i omfång.
Se http://www.normankoren.com/digital_tonality.html
för mer information.
 
andgi skrev:
Detta eftersom en extra bits upplösning i A/D omvandlaren gör att de tidigare max och min nivåerna delas i två, så vi får två nya nivåer som inte är utbrända respektive helsvart.
Men skillnaden är ju minimal och har noll praktiskt betydelse. Bitdjupet som kamerorna sparar datat med i sina rådatafiler är väl förhoppningsvis valt med lite råge så att sensorbruset är klart större än "kvantiseringsbruset" för de lägsta siffrorna.

Den där normankoren-sidan är för övrigt rätt underlig. Jag har visserligen inte orkat läsa igenom allt, men det känns som hopplöst mycket snack och väldigt lite logisk korrekt info.
 
Re: Re: Re: Re: Re: Överexponering med min D70

andgi skrev:
Du missförstod nog vad jag skrev. Angående upplösing och antal bitar har du helt rätt, men det jag sa var att avståndet i ljusintensitet på det som kameran registrerar som helvitt jämfört med det den registrerar som helsvart inte främst beror på antalet bitar i A/D omvandlaren utan på sensorns egenskaper.

Exempel:
Om en scen gör att utsignalen för en viss sensor A varierar mellan 0.5*Vcc och 0.8*Vcc. (Vi antar att A/D omvandlaren delar in intervallet [0,Vcc] i 2^N steg.) Det betyder att scenen ryms inom sensor As omfång.

Ta sedan en annan sensor B som har sämre omfång, för B varierar utsignalen mellan 0 och Vcc (dvs B har klippt insignalen). B har mao förlorat information oavsett hur bra A/D omvandlare vi använder.

Detta exempel är rätt tokigt. En scen som på en sensor har en dynammik på 0.8/0.5 kommer inte att få en dynamik på 1/0 på någon sensor.
CCD och CMOS detekterar fotoner och resultatet sparas i form av elektorner, (oftast) 1 elektron per foton som träffat en viss cell. Enda skillnaden mellan en sensor till säg Hasselblad H1 som kanske kan lagra 200000-300000 elektoner vid full sigal och en 10kr sensor till en mobiltelefon med kamera som lagrar maximalt 10000 är att det relativa bruset per cell (vid korrekt exponering). Om väljer att felexponera någon av dessa så kommer dynamiken i bild att minska, inte öka.

Anledningen till att man väljer (eller rentav måste välja) upplösningen till 14-16 bitar på en sensor som kan lagra 200000-400000 är för att få större tillgänglig dynamik, vilket bara är möjligt tack vare cellernas kapacitet. Man vill alltid att sensors fundamentala brus (sqrt(#e)) skall vara större än bit-upplösningen MAX(#e)/2^N (#e: antal elektorner per cell, N: antal bitar i A/D-omvandlaren). Detta är lätt att fixa vid full signal. Vid låg signal blir det genast mycket svårare. För ett sensor-D/A-system måste man således ha dels stor cellkapacitet (MAX(#e)), dels stor bitupplösning (N). Tillgänglig dynamik för fotografering är en kombination av dessa.
Notera att jag hela tiden använder begrepp som dynamik och exponeringslatitud och aldrig absolut signal eller liknande, som ju är helt irrelevant eftersom det är något som man tar hand om med exponeringen.
 
Tricket med rätt exponering är ju att inte överladda sensorn men samtidigt se till att man får signal överallt. Du har mycket större chans att göra detta om du kan exponera en enskild pixel med 0 till 200000 - 400000 fotoner (dyr sensor) mot 0 till 10000 fotoner (billig sensor). Det är detta som menas med dynamiken hös sensorn. Du blandar ihop det med dynamiken i motivet som givetvis kan vara lägre. I slutändan reduceras ju ändå allting ner till 8 bitar/färg för att kunna visas på skärmen. Men visst kan man leka mer med en bild med 12 bitar istället för 8 bitar eftersom det finns mer information i bilden men dynamiken är inte högre.
 
timlu skrev:
Tricket med rätt exponering är ju att inte överladda sensorn men samtidigt se till att man får signal överallt. Du har mycket större chans att göra detta om du kan exponera en enskild pixel med 0 till 200000 - 400000 fotoner (dyr sensor) mot 0 till 10000 fotoner (billig sensor). Det är detta som menas med dynamiken hös sensorn. Du blandar ihop det med dynamiken i motivet som givetvis kan vara lägre.
Eller högre, som vi disktuerade i detta fall. Sensorn blir då begränsande. Därav mitt intresse för just den.

I slutändan reduceras ju ändå allting ner till 8 bitar/färg för att kunna visas på skärmen. Men visst kan man leka mer med en bild med 12 bitar istället för 8 bitar eftersom det finns mer information i bilden men dynamiken är inte högre.
Det reduceras (ofta) till 8 bitar EFTER gamma-korrektion.

/jarek
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar