Annons

Ögats bländare?!

Produkter
(logga in för att koppla)

Langsor

Aktiv medlem
Har en lite funder om att man ska kunna omvandla ögats pupillöpning till bländar värden!?

Ganska meningslös fundering men var på ett ungefär tror ni att ögats värden ligger??

Vad jag har tänkt mig så borde det på ett ungefär vara mellan 22 till 9,5

Och så en följd fråga, har ögat längre skärpe djup i ljusa förhållanden eftersom "bländaren" isåfall har ett högre värde...?

Tänkte bara bidra till de anndra "meningslösa" frågorna och funderingarna här på sidan. Alla lika inntresanta att läsa!

Mvh Thomas
 
På fråga B svarar jag ja. Som närsynt märker man av det varje dag om man kör utan synhjälpmedel. Då hjälper det att kisa för att få bättre skärpa på längre håll. Eller att titta genom ett litet hål (fast det gör man inte i praktiken lika ofta som man kisar).

Fråga A har jag ingen aning om men spontant skulle jag säga att ögat förmodligen är betydligt snabbare än du tror. Det baserat på det att ögonglobens diameter begränsar ögats möjliga brännvidd till ca 20 mm (för jag antar att ögat inte är av vare sig tele- eller retrofokuskonstruktion...). Jag gissar vidare att en pupill på full glugg är ca 8 mm stor. Om vi skulle säga att dessa mina två antaganden är korrekta så får vi f/2.5.
 
Nog borde det gå, men det är också individuella värden, samt att olika personer har olika känslighet för ljus(ISO), reciprocitet(mörkerseende), färgssende, osv.

Brännvidden är lite individuell, därav testerna med lampor som sitter olika långt bak för att testa i perifirin. Sen ser vi ju rörelser bättre i utkanterna, och färg bättre i en viss punkt, för att inte tala om att i blinda fläcken så interpoleras omgivande färger in för att ge en kontinuerlig bild. Sen har vi gula fläcken som saknar lite färger, osv.

Kommer jag ihåg rätt nu så funkar linsen så här.
Den är i sig är en ung. flytande lins likt den som panasonic(eller var det philips) håller på att ta fram. Den ändrar tjocklek vid fokusering tack vare omgivande muskler.

Själv har jag lite längre brännvidd och lite större bländare på vänster öga, men jag har också en viss överstrålning i utkanten av linsen som märks vid stor öppning. Har dock väldigt bra mörkerseende, trots före detta närsynthet och astigmatism(Zyoptics/Lasik operation).

Jag har dessutom lite svalare färgtemperatur på höger öga, och lite varmare på vänster. Höger öga har även en lätt sänkning av ISO på höger öga.
 
Senast ändrad:
en fruktansvärt "ödlig" diskussion, sånt som får icke fotointresserade att sucka och höjja ögonbrynen åt oss =P
 
...och vad är slutartiden när man blinkar? Om man blinkar långsammare än säg 1/30 - borde man då sitta på stativ för att se skarpt? ;-)
 
Jag har för mig att jag läst att ögats "slutartid" är ca 1/16 sekund. Det är alltså inte tiden det tar att blinka (vilken torde vara högst individuell), utan den tid som krävs för att ögat skall uppfatta bilden. Om man t ex visar film, borde således 16 bilder per sekund vara "gränsen för rörliga bilder". D v s om det är 16 bilder eller fler per sekund så uppfattar vi det som visas som ett kontinuerlligt händelseförlopp, och färre bilder per sekund uppfattar vi det som enskilda bilder. Jag antar att även denna gräns är flytande mellan olika individer.
 
jimh skrev:
På fråga B svarar jag ja. Som närsynt märker man av det varje dag om man kör utan synhjälpmedel. Då hjälper det att kisa för att få bättre skärpa på längre håll. Eller att titta genom ett litet hål (fast det gör man inte i praktiken lika ofta som man kisar).


Jo detta har även jag märkt men inte tänkt på det viset men det stämmer helt klart!

Jo jag är ganska medveten om att detta är ganska inviduelt men ett ungefärligt genomsnitt borde nästan gå att få fram!?
och jo jag menar inte att ögat inte är snabbt men rent storleksmässigt vad motsvarar tex dina 8mm i kameran som då blir en bländare på 8mm bländaren har väll inte så mycket med hur snabb"filme" är eller är jag helt ute och cyklar!?
 
Fast antagligen behövs ivf minst dubbla det, maggropskänslan säger att det känns som om Nyquists teorem gäller även för detta (fast omvänt) (vilket gör de 24/30 bilder per sekund som oftast används för rörlig bild känns ganska rimliga som anekdotiskt bevis för 1/16 del :))

Nej, det här är en ganska nördig tråd faktiskt ;-)
 
Frågan om ögats iso går inte att besvara så enkelt. Vi kan klara allt från en solbelyst snöslätt till en månbelyst skogsstig. Vilken film klarar det utan tillgång till slutartid? Vi har ju bara bländaren (iris) att ta till.
Vi kan varsebli enstaka fotoner,det kan ingen film - ja ingen standardfilm i varje fall.
Fast å andra sidan är vårt område med skarpt seende en mycket litet område (gula fläcken) i varje ögonbotten. Det är dit vi förlägger det vi vill se skarpt (prova att försöka se en heltidningssida skarp på vanligt läsavstånd med blicken fixerad på ett ord.....) Vid mörkerseednde går vi över på B/W seende med stavarna, vi kan då inte se färg (tapparnas jobb).
Vi projicerar visserligen en bild på näthinnan men denna bild överförs som (elektriska) nervimpulser till hjärnans occipitallob längst bak i skallen. Där projiceras bilden i form av linjer och streck som hjärnan sedan med erfarenhetens hjälp gör begriplig (och rättvänd). Det hela är så komplicerat, elektriskt och bristfälligt att jag lutar år att vi är digitala.....;-D.
Us
 
Sonnaren skrev:
Frågan om ögats iso går inte att besvara så enkelt. Vi kan klara allt från en solbelyst snöslätt till en månbelyst skogsstig. Vilken film klarar det utan tillgång till slutartid? Vi har ju bara bländaren (iris) att ta till.
Vi kan varsebli enstaka fotoner,det kan ingen film - ja ingen standardfilm i varje fall.
Fast å andra sidan är vårt område med skarpt seende en mycket litet område (gula fläcken) i varje ögonbotten. Det är dit vi förlägger det vi vill se skarpt (prova att försöka se en heltidningssida skarp på vanligt läsavstånd med blicken fixerad på ett ord.....) Vid mörkerseednde går vi över på B/W seende med stavarna, vi kan då inte se färg (tapparnas jobb).
Vi projicerar visserligen en bild på näthinnan men denna bild överförs som (elektriska) nervimpulser till hjärnans occipitallob längst bak i skallen. Där projiceras bilden i form av linjer och streck som hjärnan sedan med erfarenhetens hjälp gör begriplig (och rättvänd). Det hela är så komplicerat, elektriskt och bristfälligt att jag lutar år att vi är digitala.....;-D.
Us

jo men nu var det ju inte iso jag undrade över utan pupillens storlekar översatt i bländare?


Nej, det här är en ganska nördig tråd faktiskt ;-)

Jag e ganska nördig men kanske inte ensam här tydligen;-)
 
ska också sägas att jag sitter på jobbet och väntar på att stänga butiken så är ganska utråkad!

Därav denna ganska meningslösa tråd!
 
Frågan är om det går att definiera ögats känslighet på samma sätt som filmkänslighet. Den bygger som bekant på en känslighetspunkt och förhållande mellan belysning och svärtning längs svärtningskurvans (någorlunda) raka del.
 
rideg skrev:
Frågan är om det går att definiera ögats känslighet på samma sätt som filmkänslighet. Den bygger som bekant på en känslighetspunkt och förhållande mellan belysning och svärtning längs svärtningskurvans (någorlunda) raka del.

Inte då frågan va om det går att "översätta pupillens storlekar till bländaröppningar, det va va frågan va! ;-)

Skämt åsido men tror facktikt inte det går att definera ögats känslighet som dels är "flytande" och inte jämn över hela ytan!
 
Langsor skrev:
jo men nu var det ju inte iso jag undrade över utan pupillens storlekar översatt i bländare?
Det är ju en baggis att ta reda på om du känner till ögats brännvidd. Så det är den frågan du måste ställa dig först.

Ögats optik är väl att betrakta som en enkel lins och då torde man kunna mäta från linsens centrum till filmpl.. näthinnan. Så hittar du ett öga att demontera är det bara att mäta upp det avståndet, och sen dela med pupillens diameter så har du bländaren.
 
Som Jim konstaterade tror/anser jag också att man först borde veta ögats brännvidd är, och i och med att jag inte har några ögon liggande här som jag kan mäta avstånd och diameter på (tycker om mina ögon), så funderar jag om man kunde utföra ett experiment.

Tänk er ett ganska mörkt rum med endast lite belysning. Om man vaknar där tar det ju en tid innan man kan urskilja saker, men efter en tid ser man allt i rummet. den tiden kan väl anses som en slutartid. Om man sedan ställer in kameran på den tiden och när fotot ser lika "klart" ut som ögats bild avläser man bländaren. Borde det inte då motsvara ögats bländare om man använder t.ex. en 85 mm lins (Har läst någonstans att den motsvarar ögats brännvidd)?

Det återstår dock ett problem; ISO-värdet. Men mina ögon är inte särskilt gryniga, men å andra sidan uppfattar dom några fotoner i ett mörkt rum som en ex ISO-50 film inte skulle ha gjort. Om man då väljer någonting i mitten, typ ISO 400, borde man inte då få ett någorlunda svar?

Skall tillägga att det här är bara spekulationer, så ta mig inte på allvar... För övrigt diggar jag såna här meningslösa trådar ;)
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.