Årets foto - Vad är ett bra foto?

[Niclasfoto]

Arleklint skrev:
Niklas: Tror du det var medvetet av fotografen att skära i ögonbrynen?

Är inte det troligt?

Jag ser det som ett mycket vällyckat och fungerande visuellt vibrerande estetiskt resultat.
Oavsett hur medvetet eller lite medvetet det är fotograferat.. Eftersom jag inte vet ngt om det så kan jag bara anta i min analys.

Just den beskärningen anser jag bestyrker själva förmedlingen om att barnet är i centrum men att barnet är kvinnans allt och ansvar.. Kvinnan och hennes blick rör sig ut ur den rektangeln som vi är tilldelade.. rörande och talande iaf för/till mig. Barnets situation poängteras i kvinnans blick som skär estetiken nästan i två delar,, på väg ut,,


Jag tänker som så (spec när estetiken är så vibrerande och spänd) att om vi skulle mixtra till bilden med extra innehåll här och där så får vi snart ett allt för uttänkt och lite engagerande resultat.


MVH Niclas,

 

[Arleklint]

Niclasfoto skrev:
...
Jag ser det som ett mycket vällyckat och fungerande visuellt vibrerande estetiskt resultat.
Oavsett hur medvetet eller lite medvetet det är fotograferat..

Så för dig är alltså bilden bra oavsett vad fotografen tänkt?

 

[Niclasfoto]

Niclasfoto skrev:

Oavsett hur medvetet eller lite medvetet det är fotograferat.. Eftersom jag inte vet ngt om det så kan jag bara anta i min analys.
MVH Niclas,

Som sagt..


Varför lämnar du det som avgör min mening i citatet?

 

[Maxell]

Jag har en liten teori.

Bilden är beskuren i akt och mening att centrera den lilla handen mitt i bild, för att på så sätt sätta fokus där.

Men för mig så funkar det inte. Eftersom det är en människa så letar mina ögon automatiskt efter ögonen, och dessa finner jag precis under överkanten. Och då blir mina ögon och min hjärna förvirrade.

Vill man ha fokus på något så tror jag att man ska placera det var som helst förutom mitt i bild.

Således en kompostitionsmässigt dålig bild... men den fungerar förmodligen utmärkt insatt i sitt sammanhang.

 

[Niclasfoto]

Maxell skrev:
Jag har en liten teori.

Bilden är beskuren i akt och mening att centrera den lilla handen mitt i bild, för att på så sätt sätta fokus där.

Men för mig så funkar det inte. Eftersom det är en människa så letar mina ögon automatiskt efter ögonen, och dessa finner jag precis under överkanten. Och då blir mina ögon och min hjärna förvirrade.

Vill man ha fokus på något så tror jag att man ska placera det var som helst förutom mitt i bild.

Således en kompostitionsmässigt dålig bild... men den fungerar förmodligen utmärkt insatt i sitt sammanhang.

Så du menar att en bild som fungerar där den är tänkt att fungera är en fortfarande dåligt "planlöst" bild även om den har kvaliteter som främmar dess tänkta uttryck och sammanhang?

Jag förstår helt dina tankar ang bilden och upplever typ nästan prick det samma. Skillnaden är att jag värderar lösningen/bilden som sådan annorlunda.

Jag söker också ögonkontakt coh tycker också att det irriterar, men jag tolkar det som att bilden handlar om kvinnan och barnet, där barnet står i beroende ställning till modern och modern är placerad där hon har allt annat än balans på situationen. Mkt bra löst enligt mig. Det berör och frustrerar, det fungerar oerhört effektivt på mig.


Jag tror alltså att vi Mats och säkert många fler upplever mycket av innehållet på liknande sätt och vis men att vi värderar det lite olika.

Eftersom de visuella greppen hjälper mig att förstå budskapet/verkligheten (som jag nu tooolkar det såklart och att det dessutom är detta som är bildens skapandeintention så tycker jag att det är ett bra fotografi.

MVH Niclas,



MVH Niclas,

 

[Maxell]

Niclasfoto skrev:
Så du menar att en bild som fungerar där den är tänkt att fungera är en fortfarande dåligt "planlöst" bild även om den har kvaliteter som främmar dess tänkta uttryck och sammanhang?

Jag förstår helt dina tankar ang bilden och upplever typ nästan prick det samma. Skillnaden är att jag värderar lösningen/bilden som sådan annorlunda.

Jag söker också ögonkontakt coh tycker också att det irriterar, men jag tolkar det som att bilden handlar om kvinnan och barnet, där barnet står i beroende ställning till modern och modern är placerad där hon har allt annat än balans på situationen. Mkt bra löst enligt mig. Det berör och frustrerar, det fungerar oerhört effektivt på mig.


Jag tror alltså att vi Mats och säkert många fler upplever mycket av innehållet på liknande sätt och vis men att vi värderar det lite olika.

Eftersom de visuella greppen hjälper mig att förstå budskapet/verkligheten (som jag nu tooolkar det såklart och att det dessutom är detta som är bildens skapandeintention så tycker jag att det är ett bra fotografi.

MVH Niclas,



MVH Niclas,

Jag menar att bilden förmodligen fungerar alldeles utmärk när den är insatt som en illustration och omgiven av en text om svälten i Afrika. Men som ensam bild tycker jag inte den fungerar.

Men jag tror också att jag förstår hur du menar Niclas.
Bilden försöker skildra en stark och orolig händelse och för att förstärka detta så används en beskärning som inger allt annat än harmoni och balans. Helt ok att göra så, men personligen tycker jag det är lite för lätt att genomskåda det tricket.

Det skulle för övrigt vara intressant att se hela sammanhanget och hur bilden då framstår.

 

[Niclasfoto]

Ja vi förstår varandra, absolut.

Jag tror inte att folk flest genomskådar tricket, jag tror att Moster Anita under/o-medvetet faktiskt upplever oron utan att se och störas av trixet.
Ett trix som fungerar (gör det det är tänkt att göra) är enligt mig ett bra trix.
Vi som dagligen läser mängder av bilder plockar helt klart ut detaljerna effektivt.

Det jag är väldigt nyfiken på i sammanhanget är hur "juryn" har tänkt. Har de analyserat bilden, hmm ja det har de nog gjort. Undrar då hur de har värderat de olika aspekterna, vi förstår ju att denna bild har fått "högst poäng"..

Fotografen är bara strax över 35 år. Vilket också speglas i uttrycket tycker jag. Få i det gamet över 50 jobbar i ett så pass "postmodernt"
("nära konseptuellt") uttryck, där går man helt klart på mer "säkra kort", med tex en uttalad balans inom formatet och det även om syftet är skärande panik och ångest...
Men frågan blir då såklart,, de som värderat bilden kan inte ha varit heller de så gamla. Eller så har de varit gamla och kört på intutition Hehe.. nej jag tror nog att de haft kontroll på sina tolkningar och ja jag tror de är i samma ålder som fotografen.. + - 10 år..

MVH Niclas, som spånar fritt..

 

[Niclasfoto]

EDIT:
"His raw talent shone through even when he was working for Reuters as a text reporter. His first picture as a full-time professional photographer was taken only a year ago in Sudan"

Källa: http://www.nppa.org/news_and_events/news/2006/02/worldpress.html


**

Detta (citatet ovan) anser jag påvisar en som jobbar med friskt sinne utifrån en tidigare profession som arbetat med ordet som budbärare.

Han vet av sin tidigare erfarenhet hur ordet kommunicerar och han överför det till sitt visuella bildspråk. Resultatet blir mkt bra i mina ögon.
Ni som menar annat har ju såklart detta som argument till er sak. Att han faktiskt inte arbetetat hela sin karriär med foto utan som reporter..

Jag tror personligen att kreatörer som mest jobbar i ett game faktiskt är hjälpta och i stor nytta av att utmana sig i andra kontnärliga uttryck.. Spela/lyssna till musik utan att kunna läsa en ton.. Läsa/skriva utan att vet så mycket om det. Laga mat utan att veta så mycket om det osv osv...
Det berikar det man själv specialiserat sig i, utan tvekan.


MVH Niclas, spånar fortfarande..

 

[clavicl]

Finns det verkligen folk som verkligen tror att fotografen FÖRST känner av budskapet han vill förmedla, komponerar därefter (jag placerar ögonen såhär för att...) och sist trycker av för att kapsla in sitt färdiga budskapspaket!?

Jag är övertygad om att han såg lilla handen, slängde upp kameran och zoomade snabbt in på 200mm och brände av 5-6 snabba bilder med handen i mitten för AF-punkten låg där. De övriga 4000 bilderna han tog har haft samma snabba "ogenomtänkta" budskap i bildögonblicket.

Nä, det hela är ett resultat av hög kvantitet samt ett skickligt öga vid bildurvalet. Det är först här som analyserandet kan börja, och det är vid efterbehandlingen som eventuella beskärningar, kontrastförändringar, uppljusningar och nermörkningar kan lyfta fram/skapa det djup som många verkar tro vara fotografens intention vid själva plåtaögonblicket.

 

[Niclasfoto]

clavicl skrev:
Finns det verkligen folk som verkligen tror att fotografen FÖRST känner av budskapet han vill förmedla, komponerar därefter (jag placerar ögonen såhär för att...) och sist trycker av för att kapsla in sitt färdiga budskapspaket!?

Jag är övertygad om att en duktig/erfaren fotograf på sådant uppdrag vet ca vad han vill uppnå och aggerar så på hög intuitiv nivå i den unika/enskillda situationen.

Helt klart så händer det ju fort, precis som du säger.. men fotografens förberedelser, person, +++ spelar in i hur han väljer att rikta kameran mot situationen.



Mvh Niclas,


EDIT:
Jag tror vi är många som ser tiden innan fotograferingen som den viktigaste delen av fotograferingen.
I själva exp,ögonblicket så sker allt oerhört fort och resultatet värderas & analyseras till stor efteråt, men därmed inte sagt att resultatet inte är färgat av det som var intentionen! Så ser jag den saken.

 

[alos]

Jag blir faktiskt väldigt illa berörd av dessa bilder som "vunnit" årets foto mm.
Alla bilder återger någon form av tragedi, våld, blod, svält, elände mm.

Bedöms bilden utifrån vilken som visar den hemskaste scenariot ?

Vilka krav ställs för att bilden ska nomineras som kandidat till det här utnämnadet

Otäckast eller den som återger Lidandet med stora bokstäver i sin ultimata form.

Det är mina tankar, fast jag är ju iofs bara en liten amatör men .... / Annette

 

[steinick]

Det är en tävling för pressfotografer[. Fotografen eller hans/hennes arbetsgivare skickar in bilder. Det finns 10 tävlingskategorier och bilderna bedöms av en jury bestående av 13 personer (bildredaktörer, fotografer och bildbyråfolk).

 

[Andreas74]

Har inte orkat läsa alla inlägg i denna tråd men bilden tycker jag är klockren, om det inte vore för:
Den stora suddiga handen i förgrunden som förstör ganska mycket.
Och kanske en nååågot snäv beskäring ovanför ögonen.

Annars tycker jag bilden är helt lysande och ganska ovanlig.

 

[ntz]

Niclasfoto skrev:
EDIT:
"His raw talent shone through even when he was working for Reuters as a text reporter. His first picture as a full-time professional photographer was taken only a year ago in Sudan"

Källa: http://www.nppa.org/news_and_events/news/2006/02/worldpress.html


**

Detta (citatet ovan) anser jag påvisar en som jobbar med friskt sinne utifrån en tidigare profession som arbetat med ordet som budbärare.

Han vet av sin tidigare erfarenhet hur ordet kommunicerar och han överför det till sitt visuella bildspråk. Resultatet blir mkt bra i mina ögon.
Ni som menar annat har ju såklart detta som argument till er sak. Att han faktiskt inte arbetetat hela sin karriär med foto utan som reporter..

Bara en liten notis apropå fotografens bakgrund.

Innovatörerna bakom ett paradigmskifte kommer oftast från en annan, närliggande disciplin, arbetsområde, etc. Därför är de inte så hård bundna till de regler, normer, tyst kunskap mm som gäller inom området, är mera fria i förhållande till det gällande paradigmet och mycket mera benägna att utmana dess auktoriteter och normer än de som är paradigmets väktare.

 

[frederick.l_telia.com]

För mig är bilden klockren. Bilden vann i kategorin "Pressbild" om jag inte har fel, vilket gör att känslan är betydligt viktigare än 100% teknisk kvalitet. Denna typ av bilder syns alltmer sällan i dagspress i synnerhet och press i allmänhet. Allt för sällan ser vi bilder likt Jens Assurs bilder från 90-talets krigshärjade länder som visar upp den sida av verkligheten vi helst inte vill se, bilderna är svåra att ta och för oss att ta till oss, men det är viktiga dokument, historiskt och medmänskligt sett. Av mig får bilden 10 av 10 möjliga poäng.

 

[Niclasfoto]

ntz skrev:
Bara en liten notis apropå fotografens bakgrund.

Innovatörerna bakom ett paradigmskifte kommer oftast från en annan, närliggande disciplin, arbetsområde, etc. Därför är de inte så hård bundna till de regler, normer, tyst kunskap mm som gäller inom området, är mera fria i förhållande till det gällande paradigmet och mycket mera benägna att utmana dess auktoriteter och normer än de som är paradigmets väktare.

Enig. Där ligger viktiga aspekter. Detta är det jag sade med andra ord, som jAg ser det

MVH Niclas,

 

[ntz]

En undran

Nu kommer jag med en undran/ett påstående som dök upp redan första gången jag såg bilden men som i början var ganska oklar och ostrukturerad. Era inlägg här hjälpte till så att de lösa tankarna fick en struktur.

Innan jag såg bilden läste jag i en utländsk dagstidning nyheten att priserna hade delats ut. Bilden fanns inte i tidningen utan bara en verbal beskrivning och ett referat av juryns ordförande James Colton`s intryck och reflektioner över den. (Ungefär det som man kan läsa om man följer länken som Niclas har lagt upp). Alltså innan jag sett bilden visste jag vad den innehöll och hur andra reagerat inför den. När jag för första gången tittade på bilden såg jag också svält och elände och bilden berörde mig mycket starkt. Bilden motsvarade de förväntningar som hade byggts upp genom andras reflektioner. Såg bilden som en helhet som sände ett starkt budskap. Men efter en stund fick jag en känsla av att något inte stämde riktigt. Granskade bilden och kom fram till att den bröt mot vissa etablerade normer, t ex genom den ovanliga beskärningen. Då började jag undra hur bilden skulle betraktas/kommenteras av t ex Fotosidans medlemmar om man inte kände till dess status utan trodde att den var tagen av en "vanlig" medlem.
Jag startade tråden och inväntade inläggen. Redan efter de första inläggen började det gå upp ett ljus för mig och jag granskade bilden en gång till. Någon har skrivit här att bilden kunde ha varit tagen i Gamla Stan. Det är det som är det problematiska med bilden. Tittar man noga på kvinnan ser inte några speciella tecken på undernäring och barnets hand är inte mycket annorlunda än händerna av min yngsta dotters dåtida bästis på dagis som har afrikanskt påbrå. Plötsligt omvandlades bilden till något annat. En fin bild av ömhet och närhet mellan mor och barn, inget mer. Inget elände och svält.

Kan det vara så att det är två faktorer i samverkan som styr oss att vid första anblicken, rent instinktivt, se bilden som en illustration av svält, elände, etc? Den ena faktorn kan vara det att vi är vana att se människorna i Afrika avbildade i deras svåraste stunder och situationer. Den andra faktorn kan vara det att bildens hårda beskärning, frånvaron av den visuella kontexten, det faktum att den är annorlunda, stör oss, hindrar oss från att se vad den egentligen föreställer.
Kanske blir vi halvblinda dels på grund av våra egna stereotypa sätt att betrakta Afrika, våra förväntningar, och dels på grund av att bilden är annorlunda.

Jag ifrågasätter inte en sekund att kvinnan och barnet skulle befinna sig i en svår situation utan det som jag diskuterar är bilden i sig.

Kan det vara så?

 

[Tomasz]

Frågan har tagits upp i denna tråd: http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?threadid=45146&highlight=stigmatiserade

 

[Maxell]

alos skrev:
Jag blir faktiskt väldigt illa berörd av dessa bilder som "vunnit" årets foto mm.
Alla bilder återger någon form av tragedi, våld, blod, svält, elände mm.

Bedöms bilden utifrån vilken som visar den hemskaste scenariot ?

Vilka krav ställs för att bilden ska nomineras som kandidat till det här utnämnadet

Otäckast eller den som återger Lidandet med stora bokstäver i sin ultimata form.

Det är mina tankar, fast jag är ju iofs bara en liten amatör men .... / Annette

Du är inte ensam om att reagera. Jag känner mig också lite illa till mods när jag ser vinnarbilderna. Tyvärr är det nog så att journalister idag har uppfattningen om att ju större katastrofen är, desto bättre är nyheten och därmed blir även bilden och texten bättre. Det vittnar ju om inte annat vinnarbilderna i denna tävling om.