ANNONS
Annons

Är ett 500mm spegeltele vettigt för artbestämning/dok av fåglar i naturen

Produkter
(logga in för att koppla)
Just det. Det primära för mig är dagen ute i det fria. I den öppna terräng där jag gärna vill röra mig skulle jag då vilja kunna ta en del foton på större avstånd.

Djerfs inlägg kring brännvidderna var intressant för om vi med också detta i minne ställer de två alternativen mot varandra vinner spegellösningen dels "bländarsteget" men också (nästan) "dubbla brännvidden". Plus att den ganska precis dubbelt så stor sensorn(linjärt) i Sony-huset väl också kan tänkas komma slutresultatet till godo i form av mindre brus. Allt detta dock fortf. till priset av (nästan) dubbla vikten och förmodligen också ett antal gånger mer pengar att lägga ut. Nöjer jag mig med typ en FZ50 kan jag stoppa in den i ett färdigt fodral som jag bär i en rem runt halsen. Redan här skulle det nog bli litet knöligare med systemalternativet. Mycket att fundera på!
 
Även Larssons vägande inlägg kom sedan jag postat mitt f.g. Därmed kan vi tydligen lägga IS också till spegel-alternativet. Det där med flyguppvisningarna låter lovande -för där brukar det just gå undan i svängarna. Valet bridge/spegel verkar inte bli lätt... Kan någon av herrarna säga något klokt om typ denna FZ 50? Kan utrustning pV den spec.nivån tänkas duga för flygplan/fåglar?
 
Roligt att se en så intensiv diskussion om spegeltelen. Trodde nästan att jag var ensam om att experimentera med sådana fortfarande.
Har sommaren 07 testat två begagnade spegeltele, inköpta via ebay. Ett 300 f5.6 som tecknar alldeles för mjukt för min smak, troligen pga lätt oxiderad spegel. Det andra ett Chinnon 500 f8, ger däremot, i lämpligt ljus (!) riktigt användbara bilder, även om skärpan inte räcker för några meterförstoringar.
Ett ex på häger finns i mitt album "Naturbilder".
 
För min del var det ett samtal med en person som funderade på att köpa en bridgekamera med 18x zoom som fick mig att börja fundera och som ledde fram till min fråga har på forumet. För många år sedan hade jag nämligen en 24x36 kompakt kamera med AF och 3x zoom som var alldeles utmärkt. Sedan gick den sönder och då köpte jag efterföljaren med 10x zoom. Den var däremot ganska värdelös p.g.a. undermålig optik/skärpa. Min grundkänsla är att de tyngre kompaktkamerorna har en del likheter med schweiziska officersknivar,d.v.s. beundransvärda och rentav roliga som produkter men kanske inte riktigt bra till just någonting. Samtidigt tycks det som om de största bridgekamerorna, i nästan alla avseenden blivit så stora, avancerade och även dyra att den delen av produktsegmentet börjar tangera spegelreflexprodukterna. Och då, tänkte jag, är det kanske på sikt lika så gott, och mer utvecklingsbart, att satsa på en systemkamera redan från början. Även här verkar det nämligen ha kommit fram lågprisade instegsprodukter. När jag sedan börjat läsa div. spegeltelerecentioner fick jag intrycket att Minoltas 500mm redan på sin tid var "bäst" men att den tillverkningen lades ned för ett antal år sedan. Nu verkar denna dock ha tagits upp igen i en vidareutvecklad Sony-version med både AF och IS. Här finner jag det då intressant, som en del svar utvisat, att det faktiskt finns ett motsv. 800 mm tele f/8 som väger ("bara") ung. 600g och som dessutomger hyggliga bilder även handhållet. Allting tyder i vart fall t.v. på att bilder genom det objektivet ger en helt annan kvalitet jämfört med vad dagens bästa bridgekameror kan prestera. Att sedan konventionella teleobjektiv är ännu mycket vassare rent optiskt må så vara men detta då till priset av betydligt tyngre linssystem och krav på motsv. rejäla stativ. Här handlar det då, känner väl jag, mer om fotoexpeditioner än om enkla vandringsturer.Hur kul det sedan kan vara att runt en hel dag med typ 1.2 kilo kamera i en rem runt halsen återstår att ta ställning till. Men annars så!
 
NiklasBJ skrev:
När jag sedan börjat läsa div. spegeltelerecentioner fick jag intrycket att Minoltas 500mm redan på sin tid var "bäst" men att den tillverkningen lades ned för ett antal år sedan. Nu verkar denna dock ha tagits upp igen i en vidareutvecklad Sony-version med både AF och IS.
Minolta 500/8 såldes fram till att Sony tog över, så jag tror inte att tillverkningen var nerlaggd. En Minolta 500/8 med fattning för AF-kamerorna har alltid varit AF och bildstabiliseringen sitter i huset i Minolta och Sony-husen, så den fungerar på alla objektiv.

Skillnaden mellan Minolta 500/8 och Sony 500/8 är bara den kosmetiska designen, så vill man betala lite mindre än vad Sony vill ha kan man leta efter begagnade Minolta 500/8.
 
Läser med visst intresse diskussionen ang. spegeltele alternativt kompakt med långzoom. Frågan är om kvalitén med spegeltelet blir så mycket bättre än långzoom. Kantskärpa blir ganska oviktig om man fotar fågel och det är väl där och ljustyrkan som är långzoomens nackdel. Har läst recensioner på några kompakter med långzoom och det verkar som de ger riktigt hyggligt resultat. Ett spegeltele är ett fruktansvärt begränsat objektiv och med nackdelar som jag ser som stora. En kompakt med långzoom är allsidig på ett helt annat sätt. Skulle man senare skaffa systemkamera är det alltid bra att ha kvar en kompakt i tillägg.

Jag skulle föreslå en kompakt med långzoom för hanterligheten och mångsidigheten. Glöm inte att det också går att filma med hyggligt resultat.

Ett alternativ tycker jag är systemkamera med t ex en 70-300 med bildstabilisering och telekonverter, 1,4 eller 1,7. Kolla t ex Nikons, dock är det litet osäkert vad gäller telekonvertern på Nikons 70-300 http://www.scandinavianphoto.se/product/item.aspx?iID=5296628 Även detta alternativ för allsdigihet och dessutom bättre bildkvalitet. Andra tillverkare har givetvis motsvarande utrustning. /Frode
 
Re: Fast 400 med 2x

Varför inte prova en fast 400/5.6 med konverter för att komma ännu närmare. Finns begagnade för både Tokina och Sigma att få tag på till olika kameror. Komplettera sedan med en 1.6 eller 2x konverter för att komma riktigt nära

Mvh Casi
 
Jovisst. Den högre sanningen är kanske till sist att "allting finns" i olika kombinationer och att man till sist också får ung. de prestanda man betalar för.
Det här 70-300-telet är litet tyngre än Minoltas spegeltele men ger då, kan man säga, "ytterligare ett bländarsteg". Allt detta dock till priset av ung. halva brännvidden. Den kombinationen känns inte som den riktigt rätta för t.ex. mig.

Dagens kompaktzoomar ger sedan ung. 70-300 objektivets maximala brännvidd men då ett eller ett par bländarsteg ned. Samtidigt får användaren här en massa andra prestanda av typen makro och hela detta paket för en bråkdel av priset och vikten hos en reflex-lösning. Allt gott och väl så långt!

I min egenskap av frågeställare uppfattar jag sedan att alla svaren så här långt ( tack än en gång för alla dem!), och de länkar det också hänvisats till, ändå antyder att det här 500/f8 spegeltelet ger mycket brännvidd och just "fågelprestanda" för vikten och pengarna. På kompaktområdet, givet just min typ av efterfrågan skulle det sedan sitta bättre med ännu ljusstarkare och mer långbrännviddiga objektiv. Idag erbjuder alla dessa kameror en utflykt ned mot makro-området som t.v. inte är av särskilt stort intresse just för mig.

Sedan tycker jag kanske att alla ni som så starkt verkar förorda konventionella refraktionsobjektiv (inget ont om dem!) ändå kunde sträcka er till att medge att det här motsv.800mm spegeltelet f/8 som ända bjuder på ett rätt så intressant komplement -eftersom det t.ex. kan handhållas.
 
Visst är det ett alternativ, om det fyller dina behov så är det väl det enda som räknas.

När det gäller "kan handhållas" så tror jag det är svårt, med f/8 måste du skruva upp både ISO och slutartid och minsta darrning blir som jordbävningar vid 800mm brännvidd. :)
 
Det var Göran Larsson som redovisade handhållning vid (som jag fattade det) fotografering av flygande flygplan. Hursomhelst antar jag att den lägre vikten sos spegeltelet i kombination med dess tyngdpunkt närmare kamerahuset alltid gör det mer lämpat för att följa t.ex. flygande fåglar o. likn.

Samtidigt, som jag redan antytt är det inte så mycket jämförelsen konventionellt tele - spegeltele som intresserar mig. Mitt val står mellan en av de här extremzoom-kompakterna å ena sidan och kombinationen systemhus+spegeltele.

Med, idag, nästan dubbla brännvidden och sensorstorleken (och kanske trots allt också en bättre bländare) fattar jag att den senare kombinationen är den kraftfullare för fotografering av t.ex.småfåglar på distans. Dock skulle denna variant sedan också kosta mångdubbelt mer än vad "kompaktkameran" skulle göra.
(Jag noterar att det börjar komma fram kompaktvärstingar som väger bortemot kilot.Segmenten verkar alltemer växa ihop.)
Några fågelskådare med goda erfarenheter av dessa kompaktvärstingar har ännu inte tratt fram.
 
Du har valt den dyraste typen av fotogafering med småbildskamera som kräver reela saker 400-600 mm optik.Jag sysslade ned detta under en period och jag använde då ett MF 400 mm med 2gg konverter. Det värsta var kungs och mesfåglar som ju är ca 8 cm stora och till dessa behövs 600mm eller längre.

Rovfåglar är svåra att komma nära om du inte sitter i en bil/gömsle. Och då räcker det med 300-400 mm.

Jag har fortfarande en 500/8 Nikon spegeltele och jag använder den för att skapa kreativa bilder, dessa runda cirklar i reflexerna, men glöm denna då skärpan inte är i proffsklass och då den är ljussvag. Den är också lätt vilket gör den känslig för vibrationer. Exepel på stativ i våtmark.

Fåglar rör sig ju som däggjur mest i skyming/ gryning och då är ljus förhållanderna dåliga. En AF hjälper om du skall ta flera bilder i serie men är inte nödvändig men en fullformat kamera är ljustarkare och klarar skymning bättre.Jag skulle nog satsa på ett bra stativ eller åtminstonme ett enbensstativ och minst en 400 mm/2.8 med 1.4 konverter och om du har råd så ta en med bildstabilisator. Det finns begangnade AF utan bildstabilatorer som går att få billigare.
Skall du använda ett trebens stativ så välj reela doningar då optiken väger mycket och man är känslig för vibrationer.

Själv använder jag Gizos tyngsta kolfiberstativ och en reel kulled. Bytte upp mig beroende problem med vibrrationer med min AF 300/2.8 optik.

Jan Gustavsson är yrkesfotograf med inriktning på fåglar han använder Canon EF 500mm f/4L IS USM
Se hans länk om utrustning http://www.jangustafsson.se/radkamera.htm

/thomas-
 
Senast ändrad:
NiklasBJ skrev:
Hursomhelst antar jag att den lägre vikten sos spegeltelet i kombination med dess tyngdpunkt närmare kamerahuset alltid gör det mer lämpat för att följa t.ex. flygande fåglar o. likn.
Storleken, vikten och balansen gör det enkelt att hålla kameran stilla. Det verkliga problemet är att lyckas följa ett föremål som rör sig, men det problemet gäller alla objektiv med så smal bildvinkel. Det är relativt enkelt att följa flygplan då man kan förutse var de är på väg, men vad en liten fågel kommer att göra är svårare att förutse, i alla fall för mig.
 
Jag tänkte komma med ett helt annat förslag än vad som tidigare har givits i den här tråden. I och med att högsta möjliga bildkvalitet inte är prioritet nr 1 för dig, så är mitt förslag att du införskaffar en mini dv-kamera och använder denna för att artbestämma/dokumentera fåglar.


En filmkamera har flera fördelar gentemot en stillbildskamera. Här är några tänkbara..

1. Billig (runt 3000 kr)

2. Optisk zoom på tex 32x (motsvarar ca 1200mm)

3. Optisk bildstabilisator

4. Väger nästan ingenting..

5. Lätt att följa flygande fåglar.

6. Har möjlighet att få med läten/ljud från fåglar, vilket ibland kan underlätta korrekt artbestämning.

7. Mer information om fågeln (hur den rör sig, dess beteende etc.) kommer med under en filmsekvens än vad det gör på en enskild stillbild. Ju mer information, desto lättare att göra en riktig artbestämning.




/Jonas
 
esbtse skrev:
Du har valt den dyraste typen av fotogafering med småbildskamera som kräver reela saker 400-600 mm optik.Jag sysslade ned detta under en period och jag använde då ett MF 400 mm med 2gg konverter. Det värsta var kungs och mesfåglar som ju är ca 8 cm stora och till dessa behövs 600mm eller längre.

Rovfåglar är svåra att komma nära om du inte sitter i en bil/gömsle. Och då räcker det med 300-400 mm.

Jag har fortfarande en 500/8 Nikon spegeltele och jag använder den för att skapa kreativa bilder, dessa runda cirklar i reflexerna, men glöm denna då skärpan inte är i proffsklass och då den är ljussvag. Den är också lätt vilket gör den känslig för vibrationer. Exepel på stativ i våtmark.

Fåglar rör sig ju som däggjur mest i skyming/ gryning och då är ljus förhållanderna dåliga. En AF hjälper om du skall ta flera bilder i serie men är inte nödvändig men en fullformat kamera är ljustarkare och klarar skymning bättre.Jag skulle nog satsa på ett bra stativ eller åtminstonme ett enbensstativ och minst en 400 mm/2.8 med 1.4 konverter och om du har råd så ta en med bildstabilisator. Det finns begangnade AF utan bildstabilatorer som går att få billigare.
Skall du använda ett trebens stativ så välj reela doningar då optiken väger mycket och man är känslig för vibrationer.

Själv använder jag Gizos tyngsta kolfiberstativ och en reel kulled. Bytte upp mig beroende problem med vibrrationer med min AF 300/2.8 optik.

Jan Gustavsson är yrkesfotograf med inriktning på fåglar han använder Canon EF 500mm f/4L IS USM
Se hans länk om utrustning http://www.jangustafsson.se/radkamera.htm

/thomas-
Har du ens läst tråden?
Det du föreslår är ju helt tvärt om mot vad trådskaparen är ute efter, dyrt och tungt.
 
Persson lägger ut ett nytt intressant spår.Varför inte? Hade inte alls funderat i dessa banor på egen hand. Tack för tipset! Sa' kolla de' me'!
Konventionella stortelen är hur som helst ingenting för mig.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar