varaktigheten
Försök till svar:
DIGITALT FOTOGRAFERANDE
GRUPP 1
Tidningsredaktioner, bildbyråer, bildarkiv, yrkesfotografer och andra som livnär på fotograferandet kommer att vidta alla erforderliga åtgärder som behövs för att garantera att bildfilerna finns kvar "om hundra år och mer" och går att "öppna" använda då också.
GRUPP 2
Ambitiösa amatörer och starkt fotointresserade kommer att försöka göra motsvarande så länge de förmår, lever och har intresse, ork, råd och förmåga hänga med i den rasande snabba teknikutvecklingen. När de inte längre lever eller orkar fortsätta med att hålla bildfilerna läsbara enligt kommande tiders teknik, så kommer deras bilder med största sannolikhet att vara hjälplöst förlorade.
GRUPP 3
Den stora gruppen amatörer som fotograferar med sina kompaktkameror och som ibland beställer papperskopior, ibland skriver ut själv men ofta bara nöjer sig med att se på bilderna på bildskärmen / TV:n kommer geneellt sett inte att ha kvar några bild-filer om fem tio år, när datorn har blivit för gammal och hamnat på soptippen (elektronikåtervinningen), hårddisken har krachat, CD-skivorna inte går att läsa, osv. Då återstår bara det som skrivits ut / kopierat på papper och det kanske håller sig i 50 - 100 år om de handhas rätt.
FOTOGRAFERANDE PÅ FILM
GRUPP 1.
Har kvar sina negativ i ordnande sökbara system i flera hundra år i brandsäkra arkiv med rätt temperatur, luftfuktighet osv.
GRUPP 2
Har sina negativ nedstopppande i syrafria negativblad i pärmar med tillhörande register. Så länge inte huset brinner ner eller någon av misstag kastar pärmarna / mapparna så finns bilderna / negativen kvar i sina pärmar kvar om hundra år och långt mer därtill om det är fråga om svart-vit film (såvida de inte slarvat med fixering och sköljning) och med hjälp av registren kan eftervärlden därtill utläsa var och när bilderna är tagna.
GRUPP 3
Har sina färgnegativ i de enkla brevkonvolut de fick i fotoaffären när de hämtade ut sina pappersbilder. Så länge inte huset brinner ner eller någon kastar dessa negativkuvert så finns negativen kvar och det bör gå att göra nya pappersbilder av dem. Förmodligen är färgerna blekta / förändrade om hundra år, men det går med största säkerhet ändå att se vad som finns på dessa bilder.
Den stora fördelen med film är att man inte behöver göra någonting alls för att bevara bilden och filmen och att bilderna därför finns kvar där i "byrålådan" och att man sedan kan ta fram dem och utan några tekniska apparater kan hålla upp filmremsorna mot ljuset och se vad det är för bilder. Och den enkla fotokemi (silverbromid på papper, framkallare, isättika och fix) för svartvita pappersbilder vi haft nu i cirka 150 år kommer vi att ha kvar då också.
Mitt råd:
Om Du inte har möjlighet att som GRUPP 1 ha långsiktiga och helsäkra dubblerade digitala backup-system men ändå vill att just den bilden Du tar skall finnas kvar "om hundra år" så ta då DEN BILDEN med en analog kamera, helst i svartvitt om den är väldigt viktig för Dig.
Bedömer Du att de bilder du tar inte kommer att vara av så stort intresse i framtiden, utan mest handlar om att Du får ha en givande och skapande verksamhet / hobby och att få utveckla ditt fotograferande utan att det drar med sig dyra film- och framkallningskostnader så är det alldeles förträffligt att fotografera digitalt.
Svaret är allstå:
INTE ANTINGEN ELLER, UTAN BÅDE OCK.
Låt alltså syftet med ditt fotograferande vara styrande.
