Är dagens DSLR sämre än pressad Tri-X?

[perstromgren]

Jag har ingen större erfarenhet av att använda känslig film - har bara använt Tri-X och 400 ASA diafilm vid några enstaka tillfällen - och undrar hur dagens teknik står sig mot dessa. Jag tyckte att speciellt diafilmen var väldigt korning jämfört emd den 50-asafilm jag normalt använde. När man skäller på t.ex. Olympus för att de är brusiga, hur står det sig det mot 400-asafilm? Och hur går det om man pressar tri-x ett par steg? Jag är medveten om att brus och korn inte är jämförbart, men sådär mellan tummen och pekfingret?

Per.

 

[jpgrahn]

Absolut inte!

Jag har ingen större erfarenhet av att använda känslig film - har bara använt Tri-X och 400 ASA diafilm vid några enstaka tillfällen - och undrar hur dagens teknik står sig mot dessa. Jag tyckte att speciellt diafilmen var väldigt korning jämfört emd den 50-asafilm jag normalt använde. När man skäller på t.ex. Olympus för att de är brusiga, hur står det sig det mot 400-asafilm? Och hur går det om man pressar tri-x ett par steg? Jag är medveten om att brus och korn inte är jämförbart, men sådär mellan tummen och pekfingret?

Per.

Man kan väl inte säga att den är sämre än opressad Tri-X?
Allt vad gäller film var ju mycket mer korning än vad vi har nu. Om jag minns rätt.
Jag minns att jag ibland kunde köra Tri-X pressat till 800 eller kanske rent av pressad till 1600 i något nödläge. Men det var inget större nöje.
Min favorit var att köra Tri-X på 200 ASA och sedan underframkalla.
/johan

 

[perstromgren]

Allt vad gäller film var ju mycket mer korning än vad vi har nu.

Om du har rätt fattar jag inte varför det skriks så mycket. Här har vi många decennier använt kornig film och sedan när någon kommer fram med ett alternativ (DSLR) så vill bara hela tiden ha ännu mer brusfrihet!

Per.

 

[alf109]

Om du har rätt fattar jag inte varför det skriks så mycket. Här har vi många decennier använt kornig film och sedan när någon kommer fram med ett alternativ (DSLR) så vill bara hela tiden ha ännu mer brusfrihet!

Per.

Skulle tro att alla nyare dslr är överlägsna så till vida att dom brusar mindre på höga iso än vad filmen är kornig. Det går dock inte att jämföra korn och brus riktigt, ett grovt korn kan vara snyggt, vilket bruset sällan är tycker jag. Det jag personligen tycker skiljer till den sv/v filmens fördel är förmågan att återge fina tonövergångar i såväl hög som lågdagrar. Det digitala har som regel minst lika bra maxsvärta och vitt blir vitt, men jag upplever förmågan att återge toner som är mycket nära svart eller vitt som överlägsna med det analoga. Med andra ord tycker jag att detaljåtergivning när det är mycket små skillnader i toner är bättre analogt. Sedan är det nog som med så mycket annat en smaksak. Men jag tycker kanske att detta med brus fått onödigt stora proportioner i dslr debatten, det skulle som sagt vara kul om någon testade hur fina tonövergångar kameran klarar att återge. Jag tror att detta tex är minst lika viktigt för den färdiga bilden.

 

[Gunnar D]

Jag önskar mig en Tri-X ISO1600 knapp på min kamera.
Finns väl inget så snyggt som en kopia på papper med högt silverinnehåll från en pressad Tri-x. Soppad i HC-110 t ex.

 

[froderberg]

Jag har ingen större erfarenhet av att använda känslig film - har bara använt Tri-X och 400 ASA diafilm vid några enstaka tillfällen - och undrar hur dagens teknik står sig mot dessa. Jag tyckte att speciellt diafilmen var väldigt korning jämfört emd den 50-asafilm jag normalt använde. När man skäller på t.ex. Olympus för att de är brusiga, hur står det sig det mot 400-asafilm?

Det finns fler olika aspekter av kvalitet.
- Den reella upplösningen är som regel bättre med en digital systemkamera
- Färgåtergivningen är bättre vid iso 1600 och över i dagsljus. Inomhus eller i andra knepiga förhållanden är digitalkameran bättre vid alla känsligheter.
- Det dynamiska omfånget är bättre hos filmen, den lyckas fånga större skillnader mellan ljust och mörkt.
- Känslan kan upplevas som bättre och naturligare i filmbaserad bild

 

[Bokeh]

Ricoh GRD version 1 ligger bra nära Tri-X på 800iso i svartvit, det är den bästa digitalkamera jag sett efterlikna filmkornet.

/kent

 

[Göran Larsson]

Om du har rätt fattar jag inte varför det skriks så mycket.

När vi använde film betraktade vi våra bilder på papper i 13x18-storlek. Motivet var det viktiga.

Nu sätter vi ISO till 1600 och betraktar våra bilder, förstorade till 100%, på en datorskärm. Motivet är utan intresse. Avsaknaden av brus och perfekt kantskärpa är allt.

 

[paco]

Tri-x blir inte särskilt kornigt vid 2 stegs pressning, men det beror på hur man framkallar. På mitt exempel har jag inte agiterat mer än 10s i början. Agiterar man 5s varje halvminut så blir det garanterat kornigare.

Exempel

 

[mannbro]

Om du har rätt fattar jag inte varför det skriks så mycket. Här har vi många decennier använt kornig film och sedan när någon kommer fram med ett alternativ (DSLR) så vill bara hela tiden ha ännu mer brusfrihet!

Per.

En ledtråd är att man nog förr i större utsträckning använde ljusstarka primes och kanske vidvinkligare än vad som är populärt idag, då kommer man ju undan med lite lägre ISO än med dagens superzoomar med 5,6 i teleläget, 200mm *1,5 i crop, så man ska ner på 1/300 för att det ska bli skarpt med 5,6 i bländare....

Med Trix och en ljusstark 28:a eller 35:a kan man ju gå ner några steg och ändå få ok slutartider.

Sedan är ju digitalbrus (enligt mig) väldigt fult i färg och stör mer, särskillt i lågdagrarna, men jag tycker faktiskt att det kan vara helt OK i Svartvitt om man exponerar så att man kan dra ner lågdagrarna lite lite där bruset annars blir lite för markant digitalt.

Men främst handlar det nog om pixel-peeping-hysteri

 

[Strmbrg]

När vi använde film betraktade vi våra bilder på papper i 13x18-storlek. Motivet var det viktiga.

Nu sätter vi ISO till 1600 och betraktar våra bilder, förstorade till 100%, på en datorskärm. Motivet är utan intresse. Avsaknaden av brus och perfekt kantskärpa är allt.

Jag brukar reflektera över just detta:
"Perfekta bilder" - Vad betyder det?
"Perfekt Musik" - ?

För egen del uppskattar jag digitalfoto främst pga enkeheten i hanteringen, samt inte minst att jag kan slösa på exponeringar hur mycket jag vill!

I och med "slösfaktorn", så kanske jag kan komma närmare det "perfekta MOTIVET"! Att bilden är tekniskt perfekt skadar väl inte i de flesta fall... Men det viktiga för mej är att få till motiv som jag tilltalas av.

Notera att jag alltså INTE säger att teknisk perfektion är oviktigt! Däremot tror jag att MOTIV-MÄSSIG "perfektion" är mycket mer väsentligt.

/Strmbrg,
(F:n, jag ser ju inte vad jag skriver här i solljuset...)