mipert

Aktiv medlem

• 20 Juni 2002

• #1

Jag gick runt på Triangelns köpcenter i går med min dotter i barnvagnen och då såg jag henne, en ung tjej med rött hår och fantastiskt ansikte.
Hon satt och fikade med sin mor och bror? och hela mitt modellfotografvarningssystem skrek ut "henne skall du fotogafera"!

Men, jag fegade (vilket jag inte brukar) och gjorde inte det jag borde, nämligen att gå fram och presentera mig som fotograf och säga jag skulle vilja fotografera henne.

Nu är hon borta och med henne en väldigt bra bild som skulle gjort min bildpärm fulländad.

Varför kan man aldrig få vara riktigt glad?

 

Kodiak

Aktiv medlem

• 20 Juni 2002

• #2

Har det att göra med att det manliga släktet blir självande och fegt när en grymt vacker kvinna passerar? Det är ju enkel fråga egentligen... Och ingen konstig fråga heller, speciellt med tanke på att du är yrkesfotograf.

 

acke

Avslutat medlemskap

• 20 Juni 2002

• #3

Efterlys henne. Rött hår, köpcenter, fika, klockslag, kläder,...
Om hon bor i området så är chansen stor att någon känner igen beskrivningen.

 

jimh

Kodsnickare

Forumpersonal

• 20 Juni 2002

• #4

Nu vill jag inte vara någon amatörpsykoanalytiker, men det låter som om din fru kan ha skäl att bli orolig ;-)

 

Senast ändrad: 20 Juni 2002

Kodiak

Aktiv medlem

• 20 Juni 2002

• #5

Särskilt när man konstaterar att en del av mipert:s foton består av lättklädda damer...

Hur mycket (lite) kläder var det tänkt till wonderwoman?

Du skulle skickat fram dottern, det är ett kanonsätt att få kontakt med tjejer har jag märkt... Det kör jag med...

 

mipert

Aktiv medlem

• 20 Juni 2002

• #6

Hade min fru varit med hade hon inte tolererat sådan tvekan utan gått fram och frågat i stället för mig.

Detta har ingenting med sex och sådant att göra, ibland tvekar man att ta en bild på en gladlynt hund som leker i vid kanalen där vi bor. Precis samma sak.

Man vet att detta blir bilden som kompenserar alla dessa bortslösade timmar i mörkrummet med skitnegativ.

Jag pratar inte om en snygg, sexig tjej så där i allmänhet utan om en tjej som hade "det".

Fotogudens finger hade rört vid henne och placerat henne där som en gåva till mig som belöning för det lilla goda jag gjort i livet.


Och jag vände ryggen till!

Efterlysning? hur då, var då?

Onsdag eftermiddag, cirka klockan fyra.
Ung, sådär 15-16 (kass på att bedöma ålder)
Svartklädd, rött hår med sned lugg som föll ned över ansiktet, ljust ansikte.
Satt och åt mittemot Paparazzi i Triangeln.

Hon skulle förmpdligen bli chockad om hon fick höra talas om denna efterlysning, hon skulle själv inte kunna förstå att det handlade om henne.

Klädsel för fotografering skulle vara svart polotröja med metalliskt bakgrund.
Överljus från ljuslåda med ögonen nästa igensotade. NPS.

Hon faller inte in i kategorin "lättklätt".

 

Senast ändrad: 20 Juni 2002

acke

Avslutat medlemskap

• 20 Juni 2002

• #7

Prata med personalen på stället där de åt. Hon kanske är stammis där?

 

Kodiak

Aktiv medlem

• 20 Juni 2002

• #8

mipert skrev:
Hon faller inte in i kategorin "lättklätt".

Klicka för att se resterande...

 

berga

Aktiv medlem

• 20 Juni 2002

• #9

Känner igen det, inte flickan utan hunden. Bilden finns där, men jag orkar inte gå de där 10m till kameran.

Det kan ju vara så att bilden är bättre genom hjärnfilter än UV-filtert? och vi vet undermedvetet om det?

Det kan ju också vara så att vi ibland tycker att livet är underbart utan att tänka på jobb, i ditt fall, eller på hobby, i mitt fall.

Slutligen tycker jag att det är rätt skönt att veta att jag kunde ta världens bästa bild, men avstod .

Du kommer säkert att träffa henne eller hennes syster någon annan gång.

 

Jimsan

Aktiv medlem

• 20 Juni 2002

• #10

Dom bästa bilderna är dom man aldrig tar!

Känner igen situationen till 100 procent.
Varför skall man altid fega ur i sista stund?
Det är bara att ta sig i kragen nästa gång.

Jag menar...
Det värsta som kan hända är ju att tjejen inte vill bli fotad. (Eller att hennes pojkvän är en 130 kilos Hells Angels-medlem med riktigt dåligt humör.)
;-)

 

gundersen

Avslutat medlemskap

• 20 Juni 2002

• #11

*Haha*...du kanske fegade på grund av det här:
*Människor som kommer fram och presenterar sig som fotografer - kan bli bemötta som snuskgubbar*...
Känns som vi lite grann lever i en värld där det är superseriöst att fota makro och insekter men oseriöst att vilja fota vackra människor = tjejer...

 

swede

Aktiv medlem

• 20 Juni 2002

• #12

Snuskgubbe?

Ola..När är man en snuskgubbe?

Har det med åldern att göra?

Jag har nog aldrig hört någon nämna snuskgubbe om mig..

Hilsen Peter

 

walter-g

Aktiv medlem

• 20 Juni 2002

• #13

Reaktionen känner jag igen- från förr när jag var yngre.Nu vet jag att det är (ett måste) bara att gå fram och fråga om man får fotografera.Titulera dej inte som fotograf om du inte är välkänd, utan säg bara att du vill fotografera henne på grund av att.....
men att hitta igen henne, det verkar inte sannolikt..

 

jimh

Kodsnickare

Forumpersonal

• 20 Juni 2002

• #14

Walter, hur konfronterade du modellen i senaste Foto? ;-) Grattis förresten.

 

mipert

Aktiv medlem

• 20 Juni 2002

• #15

Jag är inte rädd för att betraktas som snuskgubbe.

Jag har frågat åtskilliga tjejer, någon kille också, om fotografering och aldrig blivit otrevligt bemött. De flesta säger ja.

Det har hänt att en pojkvän har reagerat negativt, en gång hade jag ett meddelande på svararen om att jag skulle pass...

Jag tog ett snack med honom och det löste sig, blev tyvärr inga bilder på hans söta flickvän dock.

Jag vet varför jag fegar ur, det måste man veta om man skall orka vara modig och fråga.

Jag titulerar mig alltid som fotograf men jag är väldigt noga med att inte låtsas som att det kommer leda till modellkontrakt och sådant.

Nästa gång...

 

Bryggarn

Aktiv medlem

• 20 Juni 2002

• #16

Jag känner så väl igen situationen.

Du milde vad jag tvekade att fråga en tjej om jag fick fotografera hennes ögon.
Det var för att det var en tjej jag kände och som jag skulle fortsätta att träffa -i egenskap av scoutledare.

Gick som katt kring grötfatet i en vecka, men sen tog jag mig i kragen, det gick bra och bilderna ligger i ett av mina album här på fotosidan. Hon själv tycker om bilderna, alla är nöjda och glada.

Att jag skulle gå fram till en vilt främmande människa och fråga om nåt sånt...

..nej. Jag kan inte se mig själv göra nåt sånt. Men jag har stor respekt för er som gör det.

 

gundersen

Avslutat medlemskap

• 21 Juni 2002

• #17

Känner iofs igen mig att för att komma nära och få tillfälle till bra bilder så måste man gå fram, hejsa lite och förklara vad man vill. Ibland har man väl inte orken och modet till det helt enkelt...Det där med "snusk" var inte gravallvarligt menat men som exempel: Någon frågar:
- Vad fotograferar du för nåt?
- Tjejer gärna!
Person nummer ett tänker: Hmmm..undrar om det är nåt snusk...
Men det får man ta tycker jag. I alla fall gör jag det. Fotar gärna tjejer som vill bli bra på bild.

 

mipert

Aktiv medlem

• 22 Juni 2002

• #18

För att ni skall förstå vad jag missade så vill jag tillägga att tjejen var en ung version av Cate Blanchett.
(Sagan om ringen, Elisabeth, Bandits och andra filmer.)

 

steinick

Aktiv medlem

• 23 Juni 2002

• #19

Newtons första lag (tröghetslagen) lyder: varje kropp förblir i sitt tillstånd av vila eller rörelse med konstant hastighet längs en rät linje, såvida inte krafter tvingar den att ändra sitt rörelsetillstånd.

Om vi översätter denna fysikaliska lag till fotografiska termer får vi det vi kan kalla lagen om fotografisk tröghet:

- Jag är trött.
- Det regnar.
- Filmen är för långsam.
- Jag har fel objektiv på kameran.
- Bussen väntar.
- Min man/fru börjar bli otålig.
- De vill säkert ha pengar av mig.
- Folk glor på mig.
- Jag kan inte språket.
- Jag har ingen blixt med mig.

Listan kan göras mycket längre, och varje fotograf kan själv komplettera med egna exempel. Det gäller att vara observant på när man börjar komma med argument för att inte ta några bilder.

 

KGS

Aktiv medlem

• 23 Augusti 2004

• #20

mipert skrev:
tjejen var en ung version av Cate Blanchett

Klicka för att se resterande...

ha ha ha den här tjejen kommer bara att bli vackrare o mer perfekt ju mer du tänker på henne. Ibland är minnet bättre än verkligheten.

En sen natt i Riga träffade jag en mycket söt flicka som erbjöd både det ena o det andra. Jag avstod från både det ena o det andra men tog en bild av tösen o gav henne några spänn... Dagen efter när jag kollade bilden så... well... blixtljuset var skoningslöst o minnet förstört...