Hej! (mitt första inlägg)
Tänkte lite rakt på sak fråga er mer indoktrinerade fotografer vad effekten 'bokeh' innebär.
Jag har läst en del och förknippar/ansluter det med bländar- inställningen. Men är det så enkelt som att 'bokeh' är en term för suddighet/oskärpa/blur eller går begreppet djupare?

Om det går djupare undrar jag just av den anledningen av att jag hört folk som jämfört lika objektiv och kommenterat deras kvalitét berörande just - bokeh; att den är väldigt "vacker" på ett dyrare objektiv osv.

Vore tacksam om ni kunde berätta lite för mig!

Med vänliga hälsningar,
Christopher

Formerna på "bakgrundssuddet". T ex brukar träd skapa en massa runda, alt sexkantiga, suddiga klumpar.

Antag att du vill fotografera en ljuspunkt som ligger utanför skärpeplanet. Då anses

-en vacker bokeh vara att punkten blir en cirkel som är ljusare i mitten och mörkare i kanten.

-neutral bokeh vara att punkten blir en jämnljus cirkel.

-en ful bokeh vara att punkten blir mörk i mitten och ljusare i kanten. Just detta fås med spegeltele.

Mordern optik brukar ge neutral bokeh.

Bländar man ner får cirkeln formen av bländaren (och är då givetvis ingen cirkel).

Bokeh påverkas till stor del av hur många bländarblad objektivet har. Många blad, medför att reflexerna blir rundare och mjukare. Men det finns flera andra faktorer som är medverkande till hur det blir.

Ett exempel på bokeh

http://www.ekvallphoto.se/photos/djur/faglar/normal/108_0897.jpg

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=194226

Utseendet på bokeh'n ges av objektivets Greensfunktion integrerad över exponeringstiden evaluerad längs filmplanet.

En Greensfunktion är lösningen till en icke-homogen partiell differentialekvation med en dirac-impuls i samma punkt som ljuskällan i högerledet.

Differentialekvationen i fråga i detta fallet är en 3D vågekvation i ickehomogent medium (där inhomogeniteterna består av linselementen, filter och annat i ljusvägen som ger annan grupphastighet jämfört med ljusets utbredningshastighet i vacuum/luft.

Randvilkor för partiella differentialekvationen utgörs av objektivets utformning i övrigt samt blandarlammellenas form, öppning, och position.

Således påverkar dessa faktorer bokeh'n i olika utsträckning:
* Läget på ljuskällan
* Linselementen (form läge brytninsindex)
* Bländaren (form, läge)
* Objektivets och kamerans interna utformning i övrigt

Om vi något förenklat (Born-approximationen) betraktar motivet som en linjärkombination av ett oändligt antal dirac-impulser i varje rumslig punkt av motivet så fås bilden som motsvarande linjär-kombination av motsvarande Greens-funktioner.

Att sedan designa ett objektiv för att erhålla en önskad Greensfunktion (läs bokeh) är absolut inte trivialt. För många önskade Greensfunktioner är det inte ens fysikaliskt möjligt.

Hoppas min mycket förenklade (har t.ex. betraktat lösningen till vågekvationen ovan som ett skalärfält när det egentligen är ett vektorfält (olika polarisation) i det elektromagnetiska (ljus) fallet), populärvetenskapliga dock fortfarande något teoretiska förklaring var förståelig ;oD.

Mvh
Richard
(Som siktar på SM i Messerschmittering)
Edit: Notera även att jag fyller år idag )

Bokeh är mer än så! Dessutom är det svårt att hitta några objektiv med neutral bokeh. Om en oskarp punkt bortom skärpeplanet blir ljusare i mitten och mörkare mot kanterna så blir punkten tvärtom hitom skärpeplanet. På vissa objektiv finns ”kritiska bokeh-bländare” där t ex punkter i oskärpa mångfaldigas eller ser ut som fiskstjärtar…
Bokeh har behandlats i tidigare trådar, bifogar några utdrag nedan.
/Harald
”
Bokeh och oskärpa är väl olika saker. Ett perfekt bokeh innebär väl att ett objekt i oskärpa avbildas oskarpt men som EN bild på rätt plats. Ett dåligt bokeh kan innebära att ett objektet i oskärpa avbildas på flera ställen och kanske inte alls på rätt ställe.
Att bokehn ofta är olika vid olika bländare gör ju att det är svårt att betygsätta.
Se t ex här: http://www.pathcom.com/~vhchan/bokeh.html
/Harald

Den algoritm som en ledande objektivtillverkare använder anger att god bokeh är en jämn ljushet på alla områden i oskärpa. På denna site:
http://www.kenrockwell.com/tech/bokeh.htm
anser skribenten att god bokeh är när den oskarpa punkten är ljusast i centrum och blurrar ut mot punktens kanter. Sådan bokeh kan ej finnas både hitom och bortom inställd skärpa. Är den oskarpa punkten bortom den inställda skärpan ljusast i mitten och blurrar mot punktens kanter så är den tvärt om hitom.
Men det kan bli andra fenomen även på objektiv som har en extremt hög upplösning och kontrastöverföring. Exempel på detta finns här:
http://www.luminous-landscape.com/essays/bokeh.shtml
där ett Rodenstock-objektiv tillför små prickar och annat elände i oskarpa områden.
Andra ganska skapliga objektiv kan dubblera vertikala och/eller horisontella linjer. Se här:
http://www.pathcom.com/~vhchan/bokeh.html
där ett Canon- och ett Zeiss-objektiv i vissa lägen ger dessa effekter.
/Harald
”

Gott folk, ovan ser ni några utomordentliga exempel på tvättäkta nördar.

Det skriver iallafall jag under på. Tur att Harald kom med ett lite mera praktiskt svar :O)

Ett exempel på vad jag tycker är vacker Bokeh. Objektivet är ett Carl Zeiss Jena Sonnar 180mm f/2.8 i nyskick som jag fick i början av veckan för €207 (och sen undrar folk varför jag kör med Kiev 88CM istället för hasselblad, suck). Bländaren stod på f/4.

Galaxens President skrev:
Differentialekvationen i fråga i detta fallet är en 3D vågekvation i ickehomogent medium (där inhomogeniteterna består av linselementen, filter och annat i ljusvägen som ger annan grupphastighet jämfört med ljusets utbredningshastighet i vacuum/luft.

Klicka för att se resterande...

Kunde vara kul att få se nåt exempel på hur en sån där diff-ekvation skulle kunna se ut för nån enkel optisk konstruktion (inga jobbiga zoomar med sjuttioelva linser).

Hoppas min mycket förenklade (har t.ex. betraktat lösningen till vågekvationen ovan som ett skalärfält när det egentligen är ett vektorfält (olika polarisation) i det elektromagnetiska (ljus) fallet), populärvetenskapliga dock fortfarande något teoretiska förklaring var förståelig ;oD.

Mvh
Richard
(Som siktar på SM i Messerschmittering)

Klicka för att se resterande...

Jodå, i stort sett begriplig. Men betyder det att om man använder polarisationsfilter stämmer förklaringen bättre?

Magnus
(Som snart ställer upp i distriktsmästerskapet för nördar.)

Nä du

Galaxens President skrev:
Utseendet på bokeh'n ges av objektivets Greensfunktion integrerad över exponeringstiden evaluerad längs filmplanet.

Klicka för att se resterande...

Bokeh:ns utseende har inte med exponeringstiden att göra. Ha, där fick du!

Ehhh???
Jag integrerar ju över exponeringstiden och därmed försvinner beroendet på tiden. Inte hellar har jag med tiden när jag räknar upp sådant som påverkar bokehn.

Egentligen behöver jag inte integrera över exponeringstiden heller för att få utseendet på "the cicle of confusion" (fri översättning: oskärpemönstret) därför att dirac-impulsen i högerledet i den inhomogena vågekvationen är inte bara en dirac impuls i rumsligt läge utan även i tid (x,y,z,t). Således behöver jag inte integrera över hela exponeringstiden utan enbart över skilnaden i restid (propagation delay) för de olika vägarna ljusstrålarna tar från ljuskällan till filmen (återigen har jag använt en med råge godtagbar approximation som baserar sig på att exponeringstiden är avsevärt mycket längre än skilnaden i propagation delay för de olika ljusvägarna mellan ljuskälla och film).

Magnus Karlsson:
Jag återkommer med vågekvationen när jag har typsnitten att skriva dem (jag har inte LaTeX installerat på min dator här hemma, men på jobbet)

/Richard
(Som inte riktigt ser till vem detta skall vara till någon nytta, men kanske som ren underhållning ;oP)

magnus67 skrev:
Kunde vara kul att få se nåt exempel på hur en sån där diff-ekvation skulle kunna se ut för nån enkel optisk konstruktion (inga jobbiga zoomar med sjuttioelva linser).



Jodå, i stort sett begriplig. Men betyder det att om man använder polarisationsfilter stämmer förklaringen bättre?

Magnus
(Som snart ställer upp i distriktsmästerskapet för nördar.)

Klicka för att se resterande...

Partiella diffekvationen skall jag återkomma med (saknar för tillfället bra metod att skriva matematiska formler med, se inlägget ovan).

I och med att filmen är okänslig för polarisation (och sannolikt linselementen med) så summerar den både horizontellt och vertikalt polariserat ljus och därav finns inget behov att betrakta vare sig ljuskällan eller greensfunktionen som ett vektorfält i det här fallet (för att räkna på Bokehn och circle of confusion). Approximationen jag gjorde är alltså OK att göra. Hade vi däremot ett helt motiv i högerledet (motiv=f(x,y,z,t) där f är en vektorvärd funktion med första elementet vertikal polarisation och andra elementet horisontell polarisation) istället för enbart en dirac-impuls
och ett polarizationsfilter någonstans i ljusvägen så måste vi se lösningen till vågekvationen som ett vektorfält för att kunna räkna fram bilden (återigen genom att integrera lösningen till vågekvationen över tiden samt summera över polarisationsriktningarna, allt evaluerat i filmplanet).

Kanske skulle man skriva en bok: "Photography made complicated" ;oP

/Richard

Galaxens President skrev:
Egentligen behöver jag inte integrera över exponeringstiden heller för att få utseendet på "the cicle of confusion"

Klicka för att se resterande...

Men hallå, professorn, det var ju det jag sa.

Yeah, right!