Hejsan!

Jag har gnällt i en massa trådar över problem med kamera och problem med fokus etc. Vissa saker har varit fel men jag har börjat tänka på en sak.

Bakgrund: Jag har en 300D och har till det en Canon 50mm/f1,8 II. Jag har upplevt väldiga problem med porträtt när jag kör på f1,8 och centrumpunkten för val av fokus. Skärpan ligger nästan alltid på brösten (om jag fotograferar en flicka), dvs något för långt fram.


Tanke: Se bilden som är bifogad nedan. Pilen är i vänstra bilden är riktningen från kameran till skärpeplanet, den vertikala linjen. I den högra tänker vi oss att vi låst AF med centrumpunkten och sedan komponerat om bilden. Vi har, mätt hos modellen, sänkt kamerans centrumpunkt 1 m.

Visst borde det bli nånting sånt här då?
Uträkning::

a = arctan (1/3) = 18,435 grader, dvs den vinkel som vi sänkt kameran.

Här får ni vända och rita lite trianglar för att hänga med, men:
x = 3 - 3 cos(a) = 3 - 2,846 = 0,154 m

Om jag fått tag i en korrekt DoF-räknare så ska 3 m och f1,8 ge vettig skärpa mellan 2,89-3,12 m. Tänker man sig ca 12 cm runt det lutande skärpeplan som finns i bilden är det långt ifrån säkert att den punkt man faktiskt fokuserade på blir skarp. Skärpan ligger precis bakom det man egentligen siktade på. Tänker man sig ett porträtt så skulle skärpan kunna ligga någonstans vid magen/brösten, bli sämre vid ansiktet och sedan bli ganska bra igen vid hjässan eller på en tänkt hatt.


Har jag gjort något riktigt dumt antagande, tänk och räknat fel eller kan det vara så att jag faktiskt har rätt? I så fall så kan man ju knappast använda f1,8 och centrumpunkten för AF vid porträtt och tro att man ska få vettig skärpa. Därmed skulle det ibland riktigt dåliga resultatet från mina tester kunna förklaras.

Tacksam för synpunkter!


Mvh Martin

Till att börja med så är beräkningen av vinkeln a felaktig. a=arcsin(1/3) dvs ca 19.5 grader. Vill man sedan få det nya vågräta avståndet tar man 3/cos19.5=3.18. Har man ett skärpedjup på ca 1 dm blir det mellan 3.08-3.28 meter.

I din högra bild har du inte ritat in skärpedjupet parallellt med skärpeplanet vilket är felaktigt.

Sen förstår jag inte hur du kan vinkla kameran så mycket och få med den ursprungliga punkten på bilden. Ett 50 mm har inte den bildvinkeln.

Hejsan Per!
Näe, du har helt rätt i att jag räknat fel! Jag får väl skylla på den sena timmen (även om dina beräkningar är gjorda ännu senare, hehe!).

Att sänka kameran motsv 1 m går inte, det är helt sant. Men väl 0,6 m. Så vi kan ju byta ut den siffran och se om min tanke faller. Från början valde jag bara en sträcka som motsvarar ca en halv människa för att ha något att räkna på.

I den högra bilden har jag inte ritat in något skärpedjup alls, det jag vill visa var vilka avstånd jag räknade ut. Ledsen om det var otydligt. Dessutom var jag uppenbarligen förvirrad, ser jag nu, och jag har gjort lite tankehopp som blir fel här och var. Och så är bilden rätt dåligt ritad... Jag antog från början att skärpeplanet måste luta och att skärpedjupet också "lutar" så att säga. Se den nya bilden nedan där det aprikosa motsvarar "skärpedjupet".


3/cos(a) ger helt rätt det vågräta avståndet till skärpeplanet. Det jag ville hitta i min ursprungliga skiss var avståndet framför motivet (där jag oftast hittade skärpa i skräpbilderna) till skärpeplanet. Nu, lite piggare, ser det lite konstigt ut. Jag orkar inte räkna på biten framför just nu, kan ju nöja mig med det som skulle motsvara själva ansiktet.

Med 0,6 m istället för 1 m så blir vinkeln ca 11,54 grader. Det vågräta avståndet till skärpeplanet blir 3,06 m. Om den DoF-kalkyator jag hittade hade rätt så skulle det bli ca 11-12 cm på vardera sida av skärpeplanet som blev skarpt. Det borde innebära att det inte bli så jättestort fel, utan att tex ögonen bör ligga i skärpa (även om det kanske inte är knviskarpt) när jag väljer mittpunkten, låser AF och sedan komponerar om.

Det lilla kanske räcker för att sabba bilderna iofs, om man dessutom slarvar lite... jag kan nog bli lite bättre.

Testade igår med en 10D, en 300D, stativ och två olika fasta 50mm. Endast på ett fåtal bilder upplevde vi att skärpan låg så att vi kände oss riktigt nöjda, så något lite fishy är det allt! 10D var bättre än 300D och den ena optiken lite bättre än den andra. Tyvärr var både 300D och den lite sämre optiken min... :/

Se även denna länk!

http://www.outbackphoto.com/workshop/phototechnique/essay06/essay.html

Jag tolkar det som att man får bakfokus med denna metodik (om vi önskar skärpa vid ögonen vill säga).

Komponera inte om med f/1,8...

/Pontus

Varför fokuserar du inte manuellt?

/Jimmy

Ang. manuell fokusering

Tänker nog gå äver mera mot det i fortsättningen. Men vid hel- till halvkroppsporträtt är ansiktet såpass litet i bild att det känns svårt och tidsödande med manuell fokus. (Speciellt med glasögon). Samt att moderna AF-objektiv har många gånger alltför känslig och lättrullad fokusring! Ibland även ett visst glapp vilket är oerhört jobbigt.

Tacka vet jag den oljedämpade känslan och låga utväxlingen som jag känt med en Pentax 645 mellanformatare!

Förstår att AF-optik måste vara lättrullade för fokusmotorn. Men varför kan inte båda fördelarna implementeras i ett och samma objektiv? Så att man kan ha dämpad rörelse vid MF som sedan kopplas ur vid AF!

Oj, det var en gammal stendöd tråd som plötsligt fick liv igen! Och jo, fokusera manuellt går kanske bra, men det är svårt med en liten sökare och dåliga hjälpmedel. Tacka vet jag gamla analoga i det avseendet!

Komponera om med f/1,8 har det blivit mer sällan efter upptäckten och analysen, bättre att vara noggrann och välja en annan fokuspunkt för att slippa flytta kameran.