>Bildforumet ska vara ett utrymme för
>bilddiskussioner och bildanalys.
>Tanken är egentligen väldigt enkel, en variant
>av dagens forum men till skillnad från det
>vanliga forumet så börjar jag en tråd genom att
>välja ut en bild jag vill diskutera och sen
>skriva ett minimum av tex. 50 ord till den. Sen
>kan alla andra gå in och reagera, tycka, göra
>egna eller kompletterande analyser. Men att
>fokus tydligt ligger på bilden, budskapet,
>upplevelsen, osv.
[För diskussionen om denna idé, titta på tråden nedan]
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&threadid=14818&perpage=15&pagenumber=1



Jag skulle vilja börja med att diskutera Umma Liten's fina bild 'ett' i albumet 'becomes you'.



Känslan som jag får av bilden är väldigt vilsam och samtidigt så väcker den min nyfikenhet. Den påminner mig också om knirkande trappor i barndomen, som luktade såpa och kanske lite cigarettrök.

Jag tycker att bilden har många element som samverkar, räcket som för min blick genom bilden, en intressant tapet som gör att jag associerar till förr, härliga vibrerande färger. Hennes dolda ansikte öppnar för tolkningar, och jag tycker att det är en viktig poäng med bilden.

Det utfrätta tycker jag är himla läckert, och blir nyfiken på hur det är gjort?

Den här bilden finns ju i flera varianter, men den länkade i färg är den jag avgjort tycker är bäst. Vad tycker ni andra? Är det någon som har en bild som ni tycker har en liknande "känsla" i sig - det vore kul att spåna kring fler liknande bilder?

Jahapp. En himla bra bild som stannat kvar hos mig!
-Christian

PS. Umma, hoppas du förlåter mig för detta tilltag! Men ta det på rätt sätt!

Oj. Hjälp?

Inte hjälp heller? Det var väl bra istället?

Vad ville du med bilden? Nyfiken...
-Christian

Bra intiativ Christian!Och bra bild Umma!
Färgversionen är som sagt den avgjort bästa i mina ögon.Kontrasterna och tonerna arbetar fram en mycket suggestiv stämning som ställer frågor. En av bildens riktiga styrkor tycker jag är att det inte finns några detaljer som inte vär intressanta. Avsiktligt eller inte så känns det nästa som att allt ifrån ledstången och tapeten till tavlan och armbandet har en egen historia att berätta. En bra historia.

Även jag är intresserad av tekniken även om det inte förändrar bilden som sådan.
MVH Erik Å

Lite kanske. Men bra också. Du är snäll. Jag blir glad. Och jag vet inte alls vad jag ska skriva för jag är ingen sån där..sån som kan..foto och prata och allt det där. Men..eh..jag tycker att det är jättekul att du gillar bilden i alla fall.

Hmm, kom på en idé som kanske kan vara en kul?

Vad sägs om att du Umma nu väljer ut en bild som inspirerat dig och du gillar (inte motkommentarer dårå! av någon annan, och startar en ny tråd som denna. Lite som en stafett.

Fast först kanske några fler som vill diskutera vidare kring Ummas bild?

>Är det någon som har en bild som ni tycker har
>en liknande "känsla" i sig - det vore kul att
>spåna kring fler liknande bilder?

-Christian

Det här måste jag ju hoppa på!

Jag tittar på bilden och funderar på flickans ansikte. Vill jag se det eller vill jag att det ska förbli i mörker? Sen ser jag namnet på albumet (becomes you) och jag tänker "jag ska nog kliva in i flickan och bli henne". Låta det mörka ansiktet bli mitt, stå där och se på trappan från hennes synvinkel. Då tänker jag nästan, säkert påverkad, samma tankar som Christian! Trappans knirrande osv.

Klart spännande bild som säkert kan få många o fantisera. Ett klart exempel på att foto kan vara konst (pekar lite på en annan tråd -> http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?threadid=14859).

Bra initiativ CW, hoppas detta kan sätta sprätt på kommenterandet. Iofs tycker jag att det borde rymmas i den vanliga bildkritiken, det vore liksom enklare.
Ummas bild hade jag inte sett tidigare, men nu har jag tittat ordentligt!
Jag får inga nostalgiska vibbar alls, däremot en lite olustig känsla, som att kvinnan befinner sej i en utsatt position, hennes identitet är utsuddad till den grad att hennes anletsdag försvunnit (jmf den osynliga flickan Ninni i Muminböckerna, om hon är bekant...). Kanske är hon gravid. Det ser ut som att det hänger en vit uppspänd målarduk på väggen, den är ännu oanvänd. Hennes klänning är oskuldsfullt vit mot den lite hemtrevligt 70-talsaktiga tapeten, men ljuset är kallt och hårt. Ska hon gå uppåt eller nedåt i trappan, eller står hon kvar där hon står, passivt väntande?
Det är såna tankar den här bilden väcker hos mej,
Utsatthet, identitetsupplösning, oförlöst kraft, en valsituation som kanske inte är reell.

Hoppas att fler nappar på idén om bilddiskussion, och att du Umma inte blir alldeles skräckslagen utan ta det som nåt positivt att din bild blir uppmärksammad, du behöver ju inte alls känna dej tvungen att delta i diskussionen om du inte vill eller känner att du har nåt att tillägga.

Om Ummas bild

Jag kämpar
En förståndets kamp
Att inte falla ner
i gropen jag grävt
inne i mej själv

Att inte falla ner
i en svacka av nollupplevelser
Att se, men ändå inte se
Att inte förstå

Min känsla - Tankar från en bild.

Vad?
Vad är det nu?!
Jag har sagt det. Flera gånger.
Om och om igen har jag sagt det till er!
Ni hör ändå inte.
Ni hör inte vad jag säger, för ni vill inte.
Fan, ni lyssnar ändå bara på er själva.
Låt mig va. Det är lika bra.
Jag finns ändå inte. Inte för er, ni hör mig ju ändå inte!
Jamen lyssna då för helvete!!!
Se mig.

- Bilden utttrycker en stark känsla av en icke-person. Känns som om tillvaron tynar bort. Det gör den i bilden också, trappan, ansiktet. Fast egentligen skall det vara sommar, gott och glatt och varmt.

Vilka härliga inlägg med betraktelser över Ummas bild! Det finns sannerligen inte bara fotografer här, poeter också.

Gunnvor,
jag sitter här och tänker samma sak! *glad*
Så här borde det vara oftare....

Finns det några andra spännande bilder att diskutera kring?
-Christian

Jag startar en ny Bildforum-diskussion här !
Hoppas att någon nappar!