Nu har jag till och från skannat 100 magasin med diabilder. Har säket gåt igenom närmare 10 000 bilder.
Det är grymt tidskrävande och man kan inte sitta och finjustera varje bild.
Mycket åker direkt i papperskorgen. Framförallt är jag ute efter att bevara de bilder som mina barn kommer tycka ha ett värde. Så landskapsbilder, arkitektur och en hel del annat ryker. En del bevaras eftersom de är ett tidsdokument.
Under tiden har jag förstått att många andra funderar på att göra samma sak eller håller på.
Det fins väldigt många fallgropar på vägen mot ett tillräckligt bra resultat för att våga slänga bilderna och säga, That´s it.
Fråga mig som har skannat flera av dessa bilder 2 gånger tidigare uan vara nöjd.

Skannern är en viktig del i kedjan. Jag har haft avancerade skanners från Epson tidigare men inte varit nöjd med resultatet. För mig var Canonscna 9000F MKII ett lyft. Dess led-ljus verkade genast ge ett bättre resultat.
En ny Hasselblad X1 scanner skulle säkert få den att stå i skamvrån. Fast det är också en fråga om hur mycket man vill satsa på sina gamla bilder.
Förutom hårdvaran har vi sedan mjukvaran. Måste erkänna jag testat ganska många. Fast aldrig hittat något jag bedömt som totalt förändra resultatet.

Så min tanke med den här tråden är att vi som nu tänker börja eller håller på skall kunna tipsa varandra om tips & tricks för att få ett så bra resultat som möjligt.
Själv kör jag som sagt Canonscan 9000F MKII med ledljus. Det är den bästa flatbäddsskanner för film jag kkommit i kontakt med. INte särksilt dyr heller.
Fast även solen har fläckar. Så låt oss börja där när det gäller råd.

Inte så lyckat. Det verkar som Canonscan eller programvaran inte giller ridhjälmar. Råkat ut för samma sak med en mängd ridbilder från Island.
Egenntligen verkar det vara svarta objekt mot ljusa ytor som programvaran har problem med.
Fast vänder man bilden och skannar från baksidan så fungerar det bättre. SEdan spegelvänder man bilden i LR.
Så det måste också ha något med reflektion att göra.

Det är långt ifrån alla gamla diabilder som ger ett ba resultat. Många som är mörka och täta är väldigt svåra att hantera. Fast när originalet är välexponerat och tagenm i rätt ljus så blir resultatet ofta mycket bra. Åtminstone bra nog för att skriva ut i A4.
Oftast är vad man ser i på skärmen, åtminstone på min 30 tums skärm sämre än vad jag får ut i A4 på min printer.
Jag har lärt mig mycket av mina misstag det senaste halvåret. Ni andra där ute som också sitter och kämpar har nog också många andra saker ni lärt er. Visserligen har vi olika hårdvara och säkert mjukvara. Fat det finns nog generella trick vi alla kan ta till oss.
Peter Henning lär ha magiska trick för hur man får det bästa ur Kodachrome 25. Något vi andra gärna tar till oss.
Är det förresten någon som vet hur man ser om det man skannar är Kodachrome 25 eller Kodachrome 64?
Vad som står på baksidan är t.ex. 85AUGSK. Jag förstår att det betyder 1985 Augusti vilket är när filmen framkallades. FaSt vad betyder SK. Skandinavien alltså var den framkallades eller är det en kod för om det var Kodacrome 25 eller 64?
Så låt oss hjälpas åt att få det mesta ur våra gamla bildskatter.

85AUGSK är det som är stämplat på ramen (år och månad för framkallning). Du behöver ta ur filmen ur ramen och hitta filmkoden i kanten på filmen, som inte står vid varje bild.

Tack för svaret. Man får vara lite våldsam för att få ur filmen ur platsramarna.
I så fall är alla mina 3 exempel Kodachrome 25.

Skanna dia

Ett snabbare och tycker jag ett bättre sätt är att fotografera av bilderna. det går mycket snabbare och man får större möjlighet att framkalla. Tar man då i RAW-format får man ju en digital kopia i samma kvalité som orginalet
Roger

Roger Kindström sa:

Ett snabbare och tycker jag ett bättre sätt är att fotografera av bilderna. det går mycket snabbare och man får större möjlighet att framkalla. Tar man då i RAW-format får man ju en digital kopia i samma kvalité som orginalet
Roger

Klicka för att se resterande...

Har provat detta i lten skala med ett canon 100/2,8 makro. Tyckte inte slutresultatet blev bättre än skannern. Trärtom om faktiskt.
Skall man sedan som jag hantera cirka 10 000 bilder för att sedan ge sig på en ändå större mängd negativ så skulle jag inte rekommendera det.
Nu matar jag skannern med 4 bilder och kör på 4800 i upplösning. Sedan tar det 10-15 minuter innan skannern är klar. Med negativ kan jag köra upp till 12 bilder på en gång.
Sedan sparar man bilderna och matar in 4 ller 12 till. Skulle jag fotografera av dem måste jag ständigt vara aktiv.

Fotografera av är nog bra för ett färre antal bilder fast jobbigt för ett större antal.

Flash Gordon sa:

Har provat detta i lten skala med ett canon 100/2,8 makro. Tyckte inte slutresultatet blev bättre än skannern. Trärtom om faktiskt.
Skall man sedan som jag hantera cirka 10 000 bilder för att sedan ge sig på en ändå större mängd negativ så skulle jag inte rekommendera det.
Nu matar jag skannern med 4 bilder och kör på 4800 i upplösning. Sedan tar det 10-15 minuter innan skannern är klar. Med negativ kan jag köra upp till 12 bilder på en gång.
Sedan sparar man bilderna och matar in 4 ller 12 till. Skulle jag fotografera av dem måste jag ständigt vara aktiv.

Fotografera av är nog bra för ett färre antal bilder fast jobbigt för ett större antal.

Klicka för att se resterande...

Intressant !

Menar du att en Canonscan 9000F ger ett liknande eller bättre resultat än att fotografera av bilderna?
Jag frågar för jag blir ibland rätt less på min Plustek som jag får mata manuellt med 1 ruta i taget. . . suck. . .

Flash Gordon sa:

Har provat detta i lten skala med ett canon 100/2,8 makro. Tyckte inte slutresultatet blev bättre än skannern. Trärtom om faktiskt.
Skall man sedan som jag hantera cirka 10 000 bilder för att sedan ge sig på en ändå större mängd negativ så skulle jag inte rekommendera det.
Nu matar jag skannern med 4 bilder och kör på 4800 i upplösning. Sedan tar det 10-15 minuter innan skannern är klar. Med negativ kan jag köra upp till 12 bilder på en gång.
Sedan sparar man bilderna och matar in 4 ller 12 till. Skulle jag fotografera av dem måste jag ständigt vara aktiv.

Fotografera av är nog bra för ett färre antal bilder fast jobbigt för ett större antal.

Klicka för att se resterande...

Intressant, ger en bra scanner normalt bättre bilder än en modern kamera/sensor? Vad beror detta på i så fall?
Jag har skannat ett mindre antal (runt 1000) dia och jag har definitivt haft en högre hastighet än 4 eller 12 per 10-15 min. Men räknar du in att slippa efterbehandling av RAW kan kanske förstås stämma.

Skanner är ju det traditionella sättet att avläsa informationen i ett negativ eller positiv. Det är först på senare år man börjat fota av bilderna.
Det går givetvis snabbare att fota av bilden. Fast skannern är en bekvämare lösning.
Tycker de lösningar där man får ett plaströr som man skall sätta på sitt makro och sedan en dia/filmhållare är förbaskat simpla för sitt pris.
Man få nästan en vettig skanner för samma pengar. Där har vi en lkjuskälla som går att styra, Negativ och positiv hållare för bilderna. Dessutom kan man förstås skanna vanliga papperskopior också.
Enligt de tester jag gjorde blev det inte bättre av att fota av bilden och då använde jag en 5Ds R.
Så jag tror nog att skannern är den enklare metoden.

Det fanns och finns fortfarande kamerabaktsycken flör mediumformat som har scanbacks och ger mycket hög upplösning.
Nackdelen är att de är långsamma. Det är skannern också.
Fast det är som laga mat i ugnen. Man kan göra annat i mellantiden.

Lite olika arbetssätt med kamera och skanner. Är nog en smaksak vilket man föredrar. Jag tror man kan få bra resultat med båda metoderna. Jag använder båda men oftast kameran. Jag har ett Gepe ljusbord, en slaktad förstoringsapparat som stativ och en Canon 500D med batterieliminator och EF-S 60 2,8 macro. Live view styrt direkt från datorn Det blir ju ganska likt det som Crimson har i den klassiska videon från Moderskeppet. Programvaran som följer med kameran är väldigt trevlig att arbeta med. Jag gillar att kunna se bilden och ställa in exponeringen efter histogrammet. Jag kör med ISO 200 och bländare 5,6 vilket brukar ge exponeringstid på runt 1/10 sek. Jag var lite skeptisk från början till exponeringstiden, men det verkar inte bli någon skakningsoskärpa. Skulle vilja ha mer ljus, funderar på att ta upp ett hål i bordet och sätta dit ett opalglas med lampa under, men är inte riktigt klar över lämplig ljuskälla. Tips någon?

Beroende på hur petig man är kan man köra 50-100 dia i timmen, men man är förstås upptagen hela tiden. Kör alltid i RAW, då kan man finlira lite extra om det är svåra dia. Många använder ju varianter av detta arbetssätt, men för den som funderar på kamerametoden visar detta ett sätt. Sedan är det för min del en fördel med kameran när jag har svartvita eller förgnegativ. Då kan jag invertera bilden i realtid i datorn och det blir mycket lättare att se vad som är på bilderna t.ex om jag lägger en mapp med småbildsnegativ på ljusbordet. Fast det är ju en annan historia egentligen

Jag tror jag testat det mesta och tycker jag äntligen hittat rätt

Började som du med skanner (Epson 4490) i mitt fall. Funkade bra för papperskopior men mindre bra för dian. Berodde på olika tjocka ramar, ramar med Newton-ringar eller glas som blivit mjölkiga och på film som min skanner inte gillade. Kodachrome 400 t.ex.

Med skannern följde även mjukvara för att parera damm och annat störande men det innebar bara att skanningen tog galet mycket tid. Oerhört ineffektivt.

Testade med Ohnar diaduplikator och blev inte nöjd med den heller. Egentligen samma problem där med ramarna, vilket gjorde dem suboptimala som objekt att digitalisera.

Då testade jag tethring med Lightroom. Eftersom jag kör Sony så fanns inget standardstöd för detta utan man måste in med en plug-in som någon ryss knåpat ihop. Det funkade med var väldigt rudimentärt. Reprofotade ett antal magasin men var inte helt nöjd. Hade en Sony A7r med 36 MP och ett Tamron 90mm makro. Problem med detta AF-makro som inte hade tillräcklig precision för manuell fokusering. Första försöker gjordes med mitt stativ men det är en usel lösning eftersom stativet står på golvet och ljusbordet på ett bord. Det lilla golvet rör sig med det skärpedjupet gjorde att det gick bort. Dessutom alltför stökigt att ställa in.

Köpte digitaliseringsbord för reprofoto (Kaiser RS 2 XA) som jag är väldigt nöjd med för ett par tre tusen men den lilla LCD-platta man skickade med (Dörr LP-100) var ett skämt. Alldeles för ljussvag för att vara användbar. Det ledde till ISO:n på 3200 eller 6400 och det är inte helt optimalt ens med sensorn i A7r som ändå då var state of the art (sitter ju i D800 också).

Ändrade belysningen till en 100W dagsljuslampa och gjorde hål i digitaliseringsbordet så jag kunde belysa underifrån. Blev bättre men inte helt bra det heller.

Sedan tog jag tag i detta på allvar:

Skaffade RAW-konverteraren Capture One som är det bästa som finns idag för avancerad tethering. Skaffade en ny kamera A7 II som dessutom till skillnad från A7r har fullt stöd även för displaybilden i kameran i Capture One och som har fullständigt dubbelriktat kommgränssnitt åt båda hållen kamera till dator och dator till kamera. Underbart!

Skaffade Samyang 100mm makro som är konstruerat enbart för manuellt fokus vilket är helt perfekt för detta jobb, eftersom det verkligen har en helt annan precision än mitt Tamron 90mm.

Pricken över i var sedan den Nissin Di700A-blixt jag skaffade. Den kan nämligen fjärrstyras via Nissins Air 1 sändare som radiostyr fjärrblixtarna och inte kräver fri sikt till blixten för att funka. Nu kom jag ner i ISO 100, 1/250 sek slutartid vid bländare 8-11 beroende på motiv och då var jag hemma. Nissinblixten har en inbyggd diffusior och nä man drar ut den så zoomar blixten ut till en bildvinkel som motsvarar 24mm, vilket var perfekt för mig då ljuset annars blir för koncentrerat och starkt. Jag har även en annan 60W dagsljuslampa som jag har på som fokuseringshjälp hela tiden.

För tricket med dia som ju har en bråkdel av den DR och den info som finns i kamerans egna bilder idag är att tappa så lite kvalitet det bara går. Lyckligtvis har jag varit ganska konsekvent i min exponering så normalt är bilderna bra exponerade (en aning underexponerade som dian ska vara för att färgerna ska träda fram). Detta gör att jag inte behöver pressa dem för hårt för det finns verkligen inte mycket svängrum att justera sådant.

Jag skrotar dessutom alla diaramar och lägger bilderna i bensin 5-10 minuter innan fotograferingen. Då lossnar alla klisterrester (från mina gamla Agfaramar) fint i det första badet och i det andra sköljs de helt rena. Sedan är det bara att blåsa av dem så blir de helt kemiskt rean från klister, damm och allt annat störande och sätta dem i filmhållaren (från min Epsons-skanner) och fota.

Det är stor skillnad mot mina första försök och jag har nog digitaliserat en del av mina bilder 3-4 ggr innan jag nu hittat helt rätt för mitt vidkommande.

Jag gör konsekvent en annan sak också med mina gamla resebilder och det är att skita helt i färgerna eftersom de olika kanalerna klarat sig olika bra. Jag kör nu i princip det mesta av min efterbehandling i DxO och har upptäckt att varken Lightroom eller Capture One kan mäta sig med den effektivitet jag får ur DxO. Jag klonar vid behov även i DxO som tycker jag gör det bättre än LR. Jag använder konsekvent en preset som lägger på en lite varm brun ton på det svart/vita.

Vill jag retuschera kör jag ut en DNG-fil ur DxO och gör det i LR med hjälp av de utmärkta Adjustment brush presets jag skaffat från SLR Lounge. De funkar fint till porträtt också.

Det har varit en väldigt lång resa som tagit flera år men jag tycker det varit värt det för det värsta jag vet är att veta att jag faktiskt inte gjort det bästa av en del av dessa helt unika bilder som jag faktiskt tagit under en del av mina resor när jag var ung. Jag gläder mig mycket åt resultatet även om det kostat massor av jobb och en hel del pengar också.

Det märkliga är att batterierna som ju kritiserats hårt i Sonys A7r inte känns som något större problem vilket jag faktiskt befarat att det skulle göra. Jag ser bara till att ha laddade batterier hela tiden även om de räcker förvånansvärt länge. Detsamma gäller batterierna i blixten.

Roger Kindström sa:

Ett snabbare och tycker jag ett bättre sätt är att fotografera av bilderna. det går mycket snabbare och man får större möjlighet att framkalla. Tar man då i RAW-format får man ju en digital kopia i samma kvalité som orginalet
Roger

Klicka för att se resterande...

Intr snabbare nånstans. Jag har skannat in citka 10 000 dia. Finns inte rn chans att sitta och fippla och fota av alla dessa.

Har man många dia är det skanner med magasin som gäller. Man trycker på en knapp så kör den själv, blir inte snabvare ä. Så.Jag menar att det också ger bättre kvalitet än att fota av. Men jag pratar riktiga skanners för ändamålet, ingen flatbädd. Själv har jag en reflecta digit dia.

En riktig skannet är snabbare och ger bättre kvalitet.

Flash Gordon sa:

Skanner är ju det traditionella sättet att avläsa informationen i ett negativ eller positiv. Det är först på senare år man börjat fota av bilderna.
...

Klicka för att se resterande...

Är inte så säker på detta.
Att fota av negativ eller dia är betydligt äldre teknik än vad en skanner är ...

Men man kan säga att den metoden börjat komma tillbaka efter att varit undanträngd av skanner. Lite "retro" med diaduplikator och sådant.

Jag provade att använda diaduplikator någon gång på 60- eller 70-talet men blev inte så imponerad så att fota av mina dia och neg känns inte som något alternativ för mig.

Sen provade jag att skanna dia och neg med en flatbäddskanner med utrustning för det. Blev inte så imponerad av resultatet så jag skaffade en filmskanner, Nikon Coolscan V och senare programvaran VueScan. Jag har jämfört bilder som jag skannat med flatbäddskannern och sen skannat om med filmskannern och jag tycker att resultatet är full synbart bättre med filmskannern.
Sen uppskattar jag filmskannerns möjlighet att ta bort damm och repor i skanningsprocessen vilket sparar mycket efterarbete. Visst finns det de som anser att detta reducerar kvaliteten i det skannade materialet och det är säkert korrekt, men jag tycker knappt att det är märkbart.
Mina viktigaste reflektioner efter ett antal tusen diabilder:

Allt var inte bättre förr! Det som ser tekniskt bra ut i 9 x 12 eller på en pärlduk ser inte lika imponerande ut när man får upp det på en bildskärm. Trots bra film och fotoutrusting (Canon FX och Olympus OM2, båda med originaloptik) är den tekniska kvaliteten inte jämförbar med vad man får av dagens digitalkameror. Sen kan givetvis en bild vara väldigt bra och värdefull trots att den tekniska kvaliteten inte är på topp.

Det är en kamp mot klockan! Alla diabilder åldras och blir sämre med åren, vissa värre än andra. Jag har hittat allt möjligt i lådorna, från nästan perfekta bilder från slutet av 40-talet (svärfars bilder) till kraftigt försämrade bilder från 70- och 80-talet. Så för mig är det viktigare att det blir skannat än att det blir perfekt.

Kvantitet eller kvalitet är frågan!

bentelkalb sa:

Intr snabbare nånstans. Jag har skannat in citka 10 000 dia. Finns inte rn chans att sitta och fippla och fota av alla dessa.

Har man många dia är det skanner med magasin som gäller. Man trycker på en knapp så kör den själv, blir inte snabvare ä. Så.Jag menar att det också ger bättre kvalitet än att fota av. Men jag pratar riktiga skanners för ändamålet, ingen flatbädd. Själv har jag en reflecta digit dia.

En riktig skannet är snabbare och ger bättre kvalitet.

Klicka för att se resterande...

Jo det går mycket snabbare per bild men inte nödvändigtvis med stora volymer. Visst kan man trycka in ett helt magasin i en skanner som är byggd så men även skanning som prioriterar kvalitet före kvantitet arbetar med en bild i taget.

Så du gör helt rätt om du prioriterar kvantitet och det kanske är lockande att ta den ansatsen om man står inför 1000-tals bilder men varför vill du skanna precis allt? Om du ändå tänkt gallra i efterhand så tar det ju onödigt lång tid att skanna.

Har du ingen urvalsprocess alls på ett ljusbord exv. innan? Kör du verkligen allt rakt av?

Ser du inga problem med damm, mjölkiga glas i ramarna e.t.c. ? Jag tycker sådant har varit avgörande för kvaliteten att ta hand om. Mina äldsta bilder är ca 40 år gamla och jag ser klara tendenser hos en del på att de tappar info ordentligt i åtminstone en av kanalerna. Värst är mina Kodak och bäst mina Agfa. Har svårt i mitt fall att förstå storheten i Kodaks gamla filmer.

Tycker att bilder tagna i ljus som solnedgång eller annat ljus som är långt från dagsljus är svåra att korrigera. Många gånger går de få acceptabla med HSL reglagen i LR.
Fast ibland får man välja mellan att kassera eller göra om dem till svartvitt.
Det är ett ganska snävt område runt 5500 kelvin där färgerna blir någorlunda korrekta.
Diafilm hade sina klara begränsningar.

Jag fotograferar av gamla dia med reprostativ (hade slängt förstoringsapparaten..), makroobjektiv, ett litet ljusbord under och min Nikon kopplad till datorn med ControlMyNikon. Det jag tycker varit mest tidsödande är att montera om och göra rent gamla glasmonterade dia före fotograferingen..

De äldsta diabilderna (min fars) är från 1942: https://www.flickr.com/photos/len_elg/collections/72157608356065946/

Jag läste någonstans på 70-talet att glasmonterade dia kunde mögla. Därför slutade jag använda glasade ramar och gick över till hamafix när jag ramade själv. Det är jag tacksam för nu.
För de som jag hade kvar glasade tog mycket längre tid att skanna. Ofta fick jag ta bort den gamla ramen och sätta bilden i en hamafixram och sedan skanna. Mycket tidsödande.

Jag har scannat alla mina diabilder, och särbons också, med min Reflecta. Jag har scannat inte så mycket för att slänga diabilderna (sånt gör man ju bara inte!), utan för att kunna hantera bilderna digitalt på ett enkelt sätt. Jag har alla bilder märkta och sorterade sedan ruta ett (från 1977), och har programmerat scannern till att ge filerna samma namn. Därför kan jag lätt hitta en originalbild igen, om jag tycker att jag vill lägga ner speciell möda på just en eller några få speciella bilder.

Det tar flera timmar att tugga igenom magasinen, men den sköter ju sig självt när den håller på. Jag har haft ett litet scannerhaveri då en metallbit var lite skev, vilket gjorde att en del bilder jag scannade i början inte fick med hela bildbredden. De blev kanske 24*30 mm i stället för 24*36. Jag har inte scannat om dem; vill jag använda just de bilderna scannar jag då. Det som kom med räcker för att se vad de innehåller. Efter demontering av delar av scannern och lite riktande av bitar fungerar detta bra.
Sen hade jag ett haveri till, då en ram lossnade i limningen, klämdes fast och sprack inne i scannern, där den blockerade mekanismen. Då fick jag plocka isär hela Reflectan för att få igång den igen.

Jag har på senare år dokumenterat lite av vad orienteringsklubbens medlemmar har för sig. Nu har jag kompletterat dessa årsarkiv med lite bilder från förr i tiden också. Dessa kan ses i mitt webalbum, för den som vill se hur bilderna kan bli, när scannerns programvara får en inställning för alla bilder och sedan tuffar på med den. Inget individuellt kramande av varje bild, alltså. Inte mer än vad automatiken gör. Här har ju inte målet varit perfekta bilder, utan att folk som var med, eller känner de som var med, lättare ska kunna komma åt att se bilderna.