Efter att läst en hel del och även snackat med canon fotografer har jag förstått att kvaliteten kan variera ganska kraftigt mellan olika exemplar av objektiv. När det gäller till exempel 24-70 2,8L har jag hört från flera håll att det inte är ovanligt att man får gå igenom 3-4 olika objektiv för att få ett som presterar som man kan förvänta sig. Snackade med en professionell Canon-fotograf i dag angående 35/1,4L och han sa att "mitt är bra men det innebär inte att andra behöver vara det." Detta problem är nog inget unikt för Canon utan konkurrenterna är ungefär likadana vad jag förstår.

När man läser recensionerna här på fotosidan verkar det ju inte finnas några problem???
Så min fråga är om Canon har skärpt sina kvalitetskontroller?
Och om inte, hur accepterar folk att proffsprylar inte håller måttet? Jag menar, glasbitarna är ju inte direkt gratis.

Jag plåtar själv huvudsakligen analogt med Leica-M och visst deras gluggar är svindyra, men man vet också vad man får när man köper dom. Jag funderar på att komplettera med en 5D MK2, men om det inte går att få tag på gluggar som håller måttet och matchar den fina kameran känns det ganska meningslöst.

puffar på tråden.
Det finns ju som regel massor av Canonexperter här, kan verkligen ingen svara på detta?

Det är väl så att ca 80% av alla objektiv är så pass bra som de skall vara och att 10% kanske är något sämre. Det skulle leda till att 10% också är något bättre än vad de "ska" vara. Detta är bara mina spekulationer men de verkar stämma när man pratar med andra super-foto-nördar.

När jag jämfört med 5+ andra objektiv så är t.ex. mitt 24-105 som det "ska" vara medan mitt 70-200 är synbart skarpare än ett femtal andra jag testat av andra ägare och alla håller med.

Det är rätt sällan man hör någon klaga live på ett objektiv som denne köpt verkligen suger. Oftast är det väl helt trasigt då och då är det ju bara att byta. Generellt så håller nog de flesta tillverkare en rätt hög klass på sina gluggar.

Har för mig att det var någon mer utvecklad variant av detta ämne här för någon månad sen men detta var min åsikt

FOTO testade ett gäng Sigmor av samma modell för några år sedan och kom fram till att de inte hade någon spridning alls.

För min egen del så testade jag alltid ett antal gluggar före köp tidigare i karriären. Upptäckte givetvis att de varierade i egenskaper (skärpa) som så många andra. Mitt 17-55 var om jag minns rätt det tredje eller fjärde jag testade innan jag blev nöjd och min 80-400 var det andra exemplaret.

Jag är dock rätt övertygad om att egentligen ligger något annat bakom än en fysisk/mekanisk kvalitetsbrist på prylarna. Sedan jag upptäckte fenomenet felfokus så har jag slutat "terrorisera" handlarna och gör istället samma sak med Nikons serviceverkstäder. Samtliga mina elva AF-S objektiv utom ett och alla 5 DSLRer har lidit av felfokus vid leverans. Samtliga har dock blivit helt kalas efter justering. Jag lägger alltså en rejäl slant på att det är här den största variationen finns. Taskigt injusterad AF i hus och gluggar från fabrik.

Men visst finns det andra orsaker likväl. Jag har även stött på dåligt monterade exemplar där skärpan har varierat i sidled över bilden. Dvs någon enskild lins i objektivet varit dåligt centrerad.....

Om du nu misstänker en viss kvalitets spridning, varför inte då köpa några flera ex än du tänker köpa till slut, på öppet köp, säg tio stycken, gör en utförlig egen test, köp testkartor, kör på låg ISO, lycka till!

alf109 sa:

Efter att läst en hel del och även snackat med canon fotografer har jag förstått att kvaliteten kan variera ganska kraftigt mellan olika exemplar av objektiv. När det gäller till exempel 24-70 2,8L har jag hört från flera håll att det inte är ovanligt att man får gå igenom 3-4 olika objektiv för att få ett som presterar som man kan förvänta sig. Snackade med en professionell Canon-fotograf i dag angående 35/1,4L och han sa att "mitt är bra men det innebär inte att andra behöver vara det." Detta problem är nog inget unikt för Canon utan konkurrenterna är ungefär likadana vad jag förstår.

När man läser recensionerna här på fotosidan verkar det ju inte finnas några problem???
Så min fråga är om Canon har skärpt sina kvalitetskontroller?
Och om inte, hur accepterar folk att proffsprylar inte håller måttet? Jag menar, glasbitarna är ju inte direkt gratis.

Jag plåtar själv huvudsakligen analogt med Leica-M och visst deras gluggar är svindyra, men man vet också vad man får när man köper dom. Jag funderar på att komplettera med en 5D MK2, men om det inte går att få tag på gluggar som håller måttet och matchar den fina kameran känns det ganska meningslöst.

Klicka för att se resterande...

Hej jag läste nyligen om detta problem men minns ej var.Tillverkaren av gluggar använder givetvis glaselement av hög kvalite. Problemet finns många gånger att hitta i fattningen då fattningarna ofta tillverkas av underleverantörer som inte klarar att tillverka fattningar med tillräckligt goda toleranser.objektivtillverkaren ser ju till ekonomin och väljer kanske den billigaste leverantören av objektivfattningar.Och billigt är ju nästan alltid dåligt.
mvh Anders.

alf109 sa:

...
Snackade med en professionell Canon-fotograf i dag angående 35/1,4L och han sa att "mitt är bra men det innebär inte att andra behöver vara det." Detta problem är nog inget unikt för Canon utan konkurrenterna är ungefär likadana vad jag förstår.
...

Klicka för att se resterande...

Det är inte unikt för Canon, men Canon har uppenbarligen betydligt värre problem än de andra. Det finns gott om rapporter i stil med - Canon har oacceptabelt låg produktionskontroll, och när det gäller kameran du är intresserad av, Canon 5D MkII, så har ju dess omoderna AF lyckats bli "belönad" med priset för Fotosidans längsta klago-tråd...

Nikon har betydligt mindre problem, men överrraskande nog har har det visat sig vara allra minst strul med Sonys kameror. Med tanke på att Sony inte började tillverka systemkameror förrän år 2006(!), ifall man bortser att de faktiskt var allra först i världen med en elektronisk systemkamera - deras Mavica - redan år 1981, 20 år före alla andra. Det var mera en konceptkamera för att visa vad som skulle komma i framtiden när bildsensorerna blev bättre, sa de (tror att Mavicans bildsensor hade en upplösning av runt 0,25 Mp). De kom igen med besked med sin A900 efter att de utvecklat en sensor med 100 ggr högre upplösning än Mavicans att sätta i den (vilket tydligen uppfyllde deras kvalitetskrav...) - och gick med den direkt upp i topp. Världens dittills högsta upplösning, bästa DR och bästa färgåtergivning. Nikons D3-kameror fick ju sedan en sensor baserad på samma substrat (men med lite andra utläsningskretsar).

Nikon och Canon har 60 års erfarenhet av att tillverka systemkameror, så man tycker ju att deras produkter borde vara kvalitetsmässigt överlägsna, men så är det faktiskt inte alls - egendomligt nog är det tvärtom. Fast i ärlighetens namn så köpte ju Sony som bekant Minoltas hela kamera-avdelning (mycket smart), annars hade de väl omöjligen kunnat klara detta så remarkabelt bra. Sony är fortfarande rejält underskattat - medan jag för egen del är väldigt imponerad av deras prestation. Måhända att detta märks...

Jag är ingenjör, så jag kan inse de hart när omöjliga krav som måste uppfyllas för att gå från ingenting och till fullformat på två år blankt (Canon och Nikon behövde bortåt 8 år för detta). Och Sony gjorde detta utan ETT ENDA systematiskt fel, vilket vare sig Canon eller Nikon har klarat, trots deras enorma erfarenhet.

larsborg sa:

Om du nu misstänker en viss kvalitets spridning, varför inte då köpa några flera ex än du tänker köpa till slut, på öppet köp, säg tio stycken, gör en utförlig egen test, köp testkartor, kör på låg ISO, lycka till!

Klicka för att se resterande...

Tack för ditt konstruktiva inlägg.
Och du kan givetvis låna mig dom 120000 det skulle kosta under tiden?

Poängen är väl att man om man köper gluggar i profssegmentet inte skulle behöva oro sig för företagets kvalitetskontroll? Eller är det bara jag som tycker att det inte är ok om stora delar av produktionen inte håller måttet?

Läste på photozone att dom fick testa fyra 24-70/2,8 innan dom fick tag i ett som funkade som det skulle. Däremot får ju dessa objektiv per automatik epitetet "Toppklass" av våra fototidningar, så man undrar ju? Behövs inget mer än en röd ring för detta?

Och jag har för mig att Mikael Risedal skrivit om samma problem här i forumen, så det kan väl knappast vara taget ur luften? Blir också lite trött på allt märkesförsvarande som florerar här, påminner närmast om frikyrkomöten, eller andra religiösa fundamentalister.

Vill bara påpeka att Sony köpte Minoltas kunnande som startade 1928.
Så riktigt från scratch är det ju inte!

Sen kan man väl konstatera att Canon leder pixelracet (på gott och ont) och därför ställs mycket högre krav på linserna (bokstavligt, ej slang) från en 18MP cropkamera (exvis 7D/550D) än en 12MP (D300s/D90). Det är skillnad på 5.4 resp 3.3 miljoner pixlar per kvadratcentimeter. Även Canons som 500D och 50D har märkbart högre pixeldensiteter än samtliga Nikons. Nikon har för ögonblicket fastnat i 12MP (det lär ändra sig snart) - vilket ställer lägre krav på objektiven än där Canon befinner sig.

Många av Canons fina L-objektiv (som också passar cropkameran 7D) är gjorda i en annan tid då helt andra pixeldensiteter rådde. Canons 5DMkII (24MP FF) har 2.4MP/cm2 - och är en hyffsat högpixlad FF. 5D hade blott 1.5MP/cm2.

Varför är det intressant då? Jo, en som vet vad han talar om (eftersom han publicerar äckligt fina bilder - till skillnad mot många andra tyckare) skriver så här. Läsvärt och tänkvärt för den som inte uppmärksammat vad dagens modernaste kameror ställer för krav på äldre objektiv (här är det 7D det råkar handla om):

The image quality of the 7D is a controversial topic, but in my opinion it is quite simple: the 7D has the highest pixel density of every APS-C camera currently in production (April 2010), so you need good techniques and good lenses. So-so lenses, small focus errors, inadequate shutter speeds, too wide or too narrow apertures, photographer or subject movements, teleconverters, etc. can reduce the image quality on the 7D much more easily than other cameras, so you have to pay a bit more attention.

Det är den alltid lågmälde Juza på Juza Photography som uttalat sig.

Det betyder enkelt uttryckt att Canons ställer högre krav på objektiven (och handhavande) än Nikon. Generellt. Om man exvis sätter ett Sigma 30/1.4 på en 12MP Nikon (D90/300s) jämfört med om samma linser (bokstavligt igen) sätts på Canon (550D/7D) så kommer Canons vara "mycket bättre" på att avslöja tillkortakommanden än Nikon. Hade Canon stannat vid 10MP hade det varit tvärtom. Just nu. För den som vill tänka själv ;o)

Om något år kanske det visar sig att Nikons hyllade 16-85 är crap. Men vi har inget sätt att få reda på det ännu. Däremot är Canons 15-85 moget 18MP. Vilket tex inte 17-85 var.

Oj, det blev en essä

Jo visst ställer de högupplösta sensorerna stora krav. Men det var inte riktigt det jag undrade över, utan hur det kan skilja så mycket mellan olika exemplar av likadana objektiv. För övrigt har ju både Nikon och Sony ännu mer högupplösta fullformatare. Om man köper en profsglugg till vissa specifikationer så skall den väl också prestera som utlovat? Detta gäller oavsett märke tycker jag, och det som kritiken mot L-gluggarna handlar om är ju inte att de inte skulle vara tillräckligt bra i första hand utan att det varierar så mycket mellan olika exemplar.

alf109 sa:

Jo visst ställer de högupplösta sensorerna stora krav. Men det var inte riktigt det jag undrade över, utan hur det kan skilja så mycket mellan olika exemplar av likadana objektiv. För övrigt har ju både Nikon och Sony ännu mer högupplösta fullformatare. Om man köper en profsglugg till vissa specifikationer så skall den väl också prestera som utlovat? Detta gäller oavsett märke tycker jag, och det som kritiken mot L-gluggarna handlar om är ju inte att de inte skulle vara tillräckligt bra i första hand utan att det varierar så mycket mellan olika exemplar.

Klicka för att se resterande...

Ledsen att jag störde din diskussion. Men jag ville belysa pixeldensitetens inverkan. Jag försökte också belysa skillnaden mellan FF och crop i detta sammanhang. Strunta i den om du inte anser/inser det viktigt eller bryr dig om dess inverkan. Andra kan tycka annorlunda som finner finner intresse i din tråd.

wfrank sa:

Ledsen att jag störde din diskussion. Men jag ville belysa pixeldensitetens inverkan. Jag försökte också belysa skillnaden mellan FF och crop i detta sammanhang. Strunta i den om du inte anser/inser det viktigt eller bryr dig om dess inverkan. Andra kan tycka annorlunda som finner finner intresse i din tråd.

Klicka för att se resterande...

Jodå, jag är fullt medveten om såväl pixeldensitet som svårigheter med flacka ljusvinklar vid fullformatssensorer t.ex. Men det var inte det jag undrade över. Försöker väl en gång till då:
Vet någon om ryktena om ojämn tillverkningskvalitet på Canons L-gluggar stämmer?
Detta var alltså min fråga, inget annat.

Och jag är medveten om att andra märken i så fall förmodligen inte är bättre, så det är inte detta jag är ute efter.

alf109 sa:

Jodå, jag är fullt medveten om såväl pixeldensitet som svårigheter med flacka ljusvinklar vid fullformatssensorer t.ex. Men det var inte det jag undrade över. Försöker väl en gång till då:
Vet någon om ryktena om ojämn tillverkningskvalitet på Canons L-gluggar stämmer?
Detta var alltså min fråga, inget annat.

Och jag är medveten om att andra märken i så fall förmodligen inte är bättre, så det är inte detta jag är ute efter.

Klicka för att se resterande...

Om man läser trådarna så ser man att erfarna och kunniga fotografer till och från drabbas av att objektiv från Canon inte är helt korrekta och att de kan behöva byta 3 och fler gånger innan de hittar ett exemplar som de tycker är acceptabelt.

Orsaken till detta kan vi bara spekulera i.
Personligen tror jag att det har att göra med hur delarna till objektiven köps in från underleverantörerna. Ibland byter man underleverantör och då kan man få en dålig/ojämn batch som går in i produktion och man får en tillfälligt ojämn serie ut på marknaden. Alla objektiv testas men det är ju inga MTF mätningar och liknande som görs utan man kollar att mekaniken funkar, att elektroniken inte ger felmeddelande etc.
Så från tid till annan så kan det vara så att ett större antal objektiv av en viss modell har en större spridninng än normalt vilket då visar just på det sättet.
När sedan nån annan ska kolla om det är sant att spridningen är så stor på en viss modell kan det vara på en annan marknad, en annan tid och en annan batch av delar som testas och då behöver spridningen inte alls vara likadan.

Är man noggrann och vill veta så får man helt enkelt ta med sig kameran till butiken och testa att objektivet är OK innan köpet eller utnyttja möjligheten att byta ut/justera ett felaktigt exemplar.

Så generellt så tror jag att risken för den här typen av variationer är störst i de populäraste finobjektiven som har ganska stora tillverkningsserier men inte så stora att man kan ha kontinuerlig linje av tillverkning.
Problemen torde vara störst vid start av en linje och byte av underleverantör, det är alltid lite inkörnings problem i en tillverkningslina. Objektiven i den här kategorin är inte så dyra att man kan göra fullständiga testerr på varje exemplar eftersom de då skulle bli för dyra och volymen minska.

Så Ja till och från finns det säkert denna typ av problem och troligen just med objektiv som är populära hos entusiaster som vill lägga en extraslant på grejer men kanske inte låta sig ruineras vid inköpet.

Det är väl kanske bäst att ställa en direkt fråga till Mikael Risedal som ju har ordentlig koll på det här. Själv har jag inte haft problem med några av mina objektiv. Min uppfattning efter att ha hängt på trådarna här ett tag är att just EF 24-70 F/2.8 L verkar vara det objektiv det har klagats mest på.
Jag har inte sett många klagomål (om ens något) på EF 35mm F/1.4 L som jag har själv.

alf109 sa:

Tack för ditt konstruktiva inlägg.
Och du kan givetvis låna mig dom 120000 det skulle kosta under tiden?

Poängen är väl att man om man köper gluggar i profssegmentet inte skulle behöva oro sig för företagets kvalitetskontroll? Eller är det bara jag som tycker att det inte är ok om stora delar av produktionen inte håller måttet?

Läste på photozone att dom fick testa fyra 24-70/2,8 innan dom fick tag i ett som funkade som det skulle. Däremot får ju dessa objektiv per automatik epitetet "Toppklass" av våra fototidningar, så man undrar ju? Behövs inget mer än en röd ring för detta?

Och jag har för mig att Mikael Risedal skrivit om samma problem här i forumen, så det kan väl knappast vara taget ur luften? Blir också lite trött på allt märkesförsvarande som florerar här, påminner närmast om frikyrkomöten, eller andra religiösa fundamentalister.

Klicka för att se resterande...

Jaha, mitt svar var visserligen något tillspettsatt, men ändå, köp två ex. av en optik, testa, ta det som du bedömmer vara bäst, mycket kan spela roll, - AF kanske är boven, om skärpan inte är den rätta, alltså kamerahus och optik skall lira ihop perfekr, ofta en liten justering, inte alltid fel på optiken,

Jag har en EF 70-200 mm f/4L IS USM som vanligtvis är mycket bra, men på senare tid har jag ibland fått för mig att jag fått något slags konstig, "sned" oskärpa i mina bilder. Idag hände det igen, ganska tydligt den här gången. Men idag var första gången jag lade märke till ett tydligt klonkande inuti objektivet. Uppenbarligen har något lossnat. Men detta objektiv har jag förstås haft sedan 2008-07-08, då det är nästan två år gammalt.

Då är det risk att IS-systemet fått sig en känga, elementet som IS arbetar på är ju upphängt i en lätt fjädrande infästning.

"Sned" eller i bilden osymmetrisk oskärpa och snedförskjuten CA är de vanligaste indikationerna på dålig montering. I extrema telen kan även interna gruppavstånd göra väldigt stor skillnad på skärpan på stora bländare, vissa av supertelena har två eller fler punkter där det är rekommenderat att shimsning ska ske om de lämnas in för justering/korrigering. Jag vet inte hur många service-center som klarar detta eftersom det rimligtvis kräver tillgång till utrustning som kan mäta SA med hög precision.

Min egen erfarenhet gäller förra generationen 70-200F/2.8IS där vi efter fyra exemplar gav upp och tyckte att F/4IS fick "räcka".

En rimlig gissning är väl att Canon införde ett nytt monterings/infästningssystem i sina konstruktioner som sedan inte riktigt klarade att hålla toleranserna vid fullt produktionstryck. Sådant brukar man arbeta bort efter en stund när det nya systemet/systemen får "sätta sig" i produktionen, men Canons anseende har nog fått sig en törn de senaste åren.

apersson850 sa:

Jag har en EF 70-200 mm f/4L IS USM som vanligtvis är mycket bra, men på senare tid har jag ibland fått för mig att jag fått något slags konstig, "sned" oskärpa i mina bilder. Idag hände det igen, ganska tydligt den här gången. Men idag var första gången jag lade märke till ett tydligt klonkande inuti objektivet. Uppenbarligen har något lossnat. Men detta objektiv har jag förstås haft sedan 2008-07-08, då det är nästan två år gammalt.

Klicka för att se resterande...

Välkommen till klubben. Objektivet behöver inte vara två år gammalt för att det ska hända...
Fast Jag slipper än så länge problem med objektivet (bortsett från klonkandet som beror på att en lins/linsgrupp flyttar sig 4-5mm)

Hej
Vill bara tillägga att frågor om injusterade objektiv och kameror också är ett mycket aktuellt ämne för Leica!!! Dels finns det tydligen många nya Leica M9 som måste justeras - trotts kvalitetskontrollen som i sig skall vara rigorös. Dessutom visar det sig att många av de äldre Leica objektiven som använts på de analoga kamerorna måste justeras för exakt fokuspunkt när de används på nya M8 och M9. Men när det väl är gjort så blir resultaten fantastiska.....
Så det är inte alls bara Nikon och Canon som har dessa problem.

/Anders