Karl2
Aktiv medlem
När man fått till det med tid, bländare och ISO i enlighet med tillgängligt ljus, egen och utrustningens förmåga, så får man en exponering när man trycker av. Sensorn i kameran kan återge mörka och ljusa partier, den har en Dynamic Range (DR) om 12-14 exponeringssteg. Ett motiv, som är medelljust hamnar mitt i DR. Det vill säga en medelgrå yta blir medelgrå, men det är ju inte sådant, som man fotograferar. Felet, som kameran gör är att också ljusa motiv och mörka motiv har en tendens att bli medelgrå. En mörkhyad vill man naturligtvis skall bli mörkare än medelgrå. Ett vinterlandskap vill man heller inte ha grått utan något ljusare. En fågel mot ljus himmel vill lätt bli exponerad himmel och mörk fågel. Här kommer exponeringskompensationen in. Man väljer motivets mörkhet eller ljushet med +/- kompenseringsratten. Man bör liksom alltid ha detta i tankarna för att få en optimal exponering.
Det andra alternativet för att få optimal exponering är att inte låta kameran mäta ljuset från motivet, utan man mäter tillgängligt ljus och exponerar i enlighet med det. Då blir mörka motiv mörka och ljusa motiv ljusa och man får liksom kompensationen på handeln. Man kan exempelvis mäta ljuset från en medelgrå yta eller en ljus mans hand och exponera därefter.
Det vill liksom sällan bli riktigt bra. Och har man allt på plats, blir färgnyanserna mindre lyckade. Det hjälper heller inte att se på kamerans LCD-monitor, för den är okalibrerad.
Det andra alternativet för att få optimal exponering är att inte låta kameran mäta ljuset från motivet, utan man mäter tillgängligt ljus och exponerar i enlighet med det. Då blir mörka motiv mörka och ljusa motiv ljusa och man får liksom kompensationen på handeln. Man kan exempelvis mäta ljuset från en medelgrå yta eller en ljus mans hand och exponera därefter.
Det vill liksom sällan bli riktigt bra. Och har man allt på plats, blir färgnyanserna mindre lyckade. Det hjälper heller inte att se på kamerans LCD-monitor, för den är okalibrerad.