Tomas Töråsen
Aktiv medlem
Jag skulle vilja svara på detta helt opersonligt och filosofiskt. Detta är inte ämnat till nån speciell person alls utan nåt jag uppfattat lite smått här o var på forum på nätet och även bland bekanta under längre tid.
Vad har kreativitet med kameran att göra? Allt skulle jag säga. Kameran ämnar att vara verktyget för fotografen att uttrycka sin kreativitet genom saker som komposition, ljus, förståelse av hur t.ex brännvidd och förändrade perspektiv kan stärka eller försvaga vissa uttryck och komponenter i bildytan. Detta gäller oavsett vad du än fotar. Allt från konstnärliga abstrakta foton till abstrakta porträtt till mer dokumenterande fotografi. Det är ett konstnärligt förmedlande,
Oavsett om det är en målning eller ett fotografi vi ser på så förmedlar och tolkar vi genom samma kompositionsregler. Oavsett hur uttalat fotografiet är ämnat som konstverk så är det svårt att undgå att åtminstone en del av det är förmedlande konst, pga kompositionsregler och ljus osv styr hur bilden kommer uppfattas.
Ok... ytterligheten skulle vara totalt dokumenterande fotografi där man använder mätutrustning och specialkamera för att dokumentera en partikel eller nåt liknande, och då endast i forskningssyfte och referensmaterial. Så fort vi pratar om att sälja bilden så behöver vi blanda in konsten i det till viss del för att ha en säljande attraherande bild.
I ett sådant ytterlighetens fall skulle endast bildkvalite vara av innebörd, kanske.
Men i ärlighetens namn. Om vi blandar in den löjliga helt absurda köp- och teknikhysterin vi män lider av idag, så blir nog antalet partikelfotande forskare ganska få i förhållande här på fotosidan och säkert andra forum.
Det är när vi blandar in just det sistnämnda som vi får generellt sätt just män, som sitter och dividerar på forum om pixlar hit och dit och nästan bara har konstiga bilder tagna ner i gruset eller på en pappersbit där man sitter och diskuterar pixeltäthet in absurdum såpass att ingen tid blir över till nåt fotande såsom jag beskrev det längre upp.
Och ta detta med att jag själv är man och pekar ut mig själv minst lika mycket som nån annan. Jag tror det kan vara värt att åtminstone överväga att detta existerar i oss.
Sen försvarar jag absolut rättigheten för var och en att köpa precis vadsomhelst och göra vad den vill med sina pengar.
Men att skillnaden på en D600 och D90 skulle vara så enorm håller jag inte med om. Det är inte enligt min mening så att det skapas procentuellt fler starka tidlösa foton idag om man räknar hur många som har kameror jämfört med hur många som hade kameror förr i tiden. Räkna då in att man inte heller hade photoshop eller avancerade blixtar på den tiden och ta in vad köphysteri-fokusering/teknik gör emot den sanna fotografin.
Vad har kreativitet med kameran att göra? Allt skulle jag säga. Kameran ämnar att vara verktyget för fotografen att uttrycka sin kreativitet genom saker som komposition, ljus, förståelse av hur t.ex brännvidd och förändrade perspektiv kan stärka eller försvaga vissa uttryck och komponenter i bildytan. Detta gäller oavsett vad du än fotar. Allt från konstnärliga abstrakta foton till abstrakta porträtt till mer dokumenterande fotografi. Det är ett konstnärligt förmedlande,
Oavsett om det är en målning eller ett fotografi vi ser på så förmedlar och tolkar vi genom samma kompositionsregler. Oavsett hur uttalat fotografiet är ämnat som konstverk så är det svårt att undgå att åtminstone en del av det är förmedlande konst, pga kompositionsregler och ljus osv styr hur bilden kommer uppfattas.
Ok... ytterligheten skulle vara totalt dokumenterande fotografi där man använder mätutrustning och specialkamera för att dokumentera en partikel eller nåt liknande, och då endast i forskningssyfte och referensmaterial. Så fort vi pratar om att sälja bilden så behöver vi blanda in konsten i det till viss del för att ha en säljande attraherande bild.
I ett sådant ytterlighetens fall skulle endast bildkvalite vara av innebörd, kanske.
Men i ärlighetens namn. Om vi blandar in den löjliga helt absurda köp- och teknikhysterin vi män lider av idag, så blir nog antalet partikelfotande forskare ganska få i förhållande här på fotosidan och säkert andra forum.
Det är när vi blandar in just det sistnämnda som vi får generellt sätt just män, som sitter och dividerar på forum om pixlar hit och dit och nästan bara har konstiga bilder tagna ner i gruset eller på en pappersbit där man sitter och diskuterar pixeltäthet in absurdum såpass att ingen tid blir över till nåt fotande såsom jag beskrev det längre upp.
Och ta detta med att jag själv är man och pekar ut mig själv minst lika mycket som nån annan. Jag tror det kan vara värt att åtminstone överväga att detta existerar i oss.
Sen försvarar jag absolut rättigheten för var och en att köpa precis vadsomhelst och göra vad den vill med sina pengar.
Men att skillnaden på en D600 och D90 skulle vara så enorm håller jag inte med om. Det är inte enligt min mening så att det skapas procentuellt fler starka tidlösa foton idag om man räknar hur många som har kameror jämfört med hur många som hade kameror förr i tiden. Räkna då in att man inte heller hade photoshop eller avancerade blixtar på den tiden och ta in vad köphysteri-fokusering/teknik gör emot den sanna fotografin.
Åh, så kreativitet handlar om att använda fina fasta objektiv eller de mindre värda zoomarna? Jag har en D800 som jag definitivt utnyttjar till sin fulla potential och använder bara fasta om det inte finns något annat alternativ!
Det kanske inte är så att han väntar sig att han ska bli kreativare av att byta kamera? Han kanske helt enkelt vill ha bättre bildkvalité, ISO-prestanda och dynamiskt omfång? Han kan bli hur kreativ han vill, en D90 ligger ljusår efter en D600 vad gäller bildkvalité!
Varför skulle kameran över huvud taget ha med kreativitet att göra? Det är ju helt olika saker!