Om du slentrianmässigt lyfter kameran till ögonhöjd varje gång du knäpper, kommer bilderna i längden att kännas enformiga. Därför måste du röra lite på dig. Gör det riktigt obekvämt för dig en dag och fotografera liggande, stående, på en stol, uppochned och så vidare. När du sen tittar på bilderna upptäcker du hur de nya perspektiven gett dig mångfald och variation.
Naturligtvis behöver man inte ha som vana att göra det obekvämt för sig, men det är lärorikt att se hur bilderna förändras med nya, oväntade perspektiv. Att ta bra bilder handlar mycket om att tänja på gränserna och våga vara lite knäpp när man knäpper. iPhonekameran är så liten och behändig att du kommer åt att fotografera nästan överallt.
Bilden togs med en iPhone och har behandlats med appen Plastic Bullet. Foto: Martina Holmberg
Spännande former
Spännande former finns överallt; en dimmig fönsterruta i närbild, struktur på en husvägg, en ostmacka, rost på en tunna, en växt i närbild. Eller varför inte soporna eller surnad mjölk i vasken?! Gå riktigt nära när du fotograferar det där vattenglaset. Vad händer med formerna? Det mesta kan bli till spännande former. Det beror på hur du fotograferar och vad du gör med bilden efteråt. Det är bara du som sätter gränserna.
Bilden togs med en iPhone och har behandlats med appen Infinicam. Foto: Martina Holmberg
Skapa djup
Det är ganska enkelt att skapa djup i en bild så att den upplevs som mer tredimensionell. Du delar in scenen du har framför dig i tre plan: förgrund, motiv och bakgrund. I den färdiga bilden kommer ögat sen att vandra mellan de tre planen, från förgrunden, via motivet, till bakgrunden. Det här är ett bra sätt att tänka när du befinner dig i en tråkig miljö där det finns något du absolut vill fotografera. För att ge bilden ett djup kan du då hålla ett färgglatt föremål riktigt nära kameran. Det kan vara en halsduk, en blomma eller vad du nu har till hands. Det färgglada föremålet blir till en suddig förgrund som ramar in huvudmotivet och ger djup i bilden. Du kan också söka efter parallella linjer som leder ögat in i bilden. En gata, en trottoar eller ett staket kan fungera.
Bilden togs med en iPhone och har behandlats med appen Infinicam. Foto: Martina Holmberg
Skjut från höften
Ett roligt sätt att hitta nya perspektiv är att fotografera utan att titta i kameradisplayen. Genom att fotografera från höften får du oväntade resultat och spännande vinklar som kan ge känslan av att ha fångat ett ögonblick i farten. Bilderna blir ofta sneda, suddiga och oberäkneliga. Många av dem kommer att bli oanvändbara. Men kanske hittar du guldkorn som får dig att fundera i nya banor. Ofta upptäcker man nya vinklar som man sedan kan söka naturligt när man fotograferar. Ett förslag är att stänga av ljudet på kameran med ljud-av-reglaget på sidan av iPhone och hålla fingret på avtryckaren. Fota sen hej vilt i konstiga vrår och vinklar under en hel dag. Hur skiljer sig bilderna från dem som du fotograferat som vanligt? Finns det nya perspektiv som du inte skulle ha tänkt på om du fotat efter att ha kikat på displayen?
Bilden togs med en iPhone och har behandlats med appen Infinicam. Foto: Martina Holmberg
Gå vidare: Ta snapshots!
Ögonblicksbilder, eller snapshots på engelska, lanserades som begrepp av film- och kameratillverkaren Kodak redan år 1900 i samband med att företaget släppte sin kamera Brownie till försäljning. Kameran var en låda med en avtryckarknapp och en vev för att dra fram filmen. Det var allt – och fullt tillräckligt. Det blev succé.
Plötsligt var det möjligt att ta snabba ögonblicksbilder – enkla vardagsbilder, för att minnas – utan att bekymra sig om slutartid, bländare, filmens känslighet eller framkallning och kopiering av bilderna. Devisen var »You push the button, we do the rest«. Ögonblicket stod i fokus: semestern, familjehögtiden, eller bara känslan av gardinen som vajade i fönstret.
Teknikutvecklingen har under hela 1900-talet gått i rasande fart. En flod av kameramodeller har lanserats med braskande reklam. Och vi har ryckts med. Vi har i omgångar köpt nya kamerahus, häftigare objektiv, blixtar och stativ. Och filter och mojänger och ... Ja, vi har försökt hänga med, och göra så bra bilder som möjligt med alla prylar. Men nu ligger prylarna ändå där i en kartong på vinden.
Nu, drygt 110 år senare, sluts cirkeln.
Plocka fram din kamera – enklaste mobilkamera eller snofsigaste systemkamera.
Hur var det nu? Ja just det: Ögonblicksbilder! Enkla vardagsbilder, för att minnas. Ser du gardinen som vajar i fönstret?
Bilden togs med en iPhone och har behandlats med appen Hipstamatic med Dreampop-blixt. Foto: Martina Holmberg
I nästa avsnitt återvänder vi till Viktor Sundberg – kamerateknikgurun – som tar en titt på hur du lär dig tolka och kompensera för fel i kamerans ljusmätare. Det är när man förenar kamerateknik och kreativitet de bästa bilderna blir till. Allt behövs!
Övningsuppgifter
Tills vi ses nästa gång: ta nu ut svängarna rejält i ditt fotograferande!
- Gör något helt utflippat – något du aldrig har gjort förut. Ta bilder på en lyktstolpe. Eller en ostmacka. Eller på stan, helt på måfå. Tänk fritt och högt – eller tänk för all del inte alls. Plåta bara! Vilka slags guldkorn kan du sedan hitta bland dina bilder? Finns det något spår som kan vara värt att utforska lite mer medvetet?
- Välj ett tema för ditt fotograferande under en dag. Välj något som du fokuserar på, till exempel soptunnor, moln, staket, händer, abstrakta mönster, linjer, färgen rött ... eller något annat. Du bestämmer.
- Välj grodperspektivet för alla din fotografering under en dag, eller skjut dina bilder från höften. Vilka slags fynd kan du göra bland bilderna du skapar på det sättet?
- Fundera på det här: måste en bild vara skarp och korrekt exponerad för att vara bra?
Bilden togs med en iPhone och har behandlats med appen Plastic Bullet. Foto: Martina Holmberg
© Copyright 2011–2012 DEXT/HME Publishing AB och Martina Holmberg. Denna artikel bygger i på utdrag ur boken Bättre bilder / iPhone av Martina Holmberg, och publiceras i överenskommelse med förlaget.
38 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det viktigaste är väl att ta bilder inte med vilken utrustning.
Många minuspoäng här till FS.
Och i samma andetag vill jag säga att det ligger så bra i tiden med att alla vill skriva sina bloggar/bli kända etc. Av någon anledning tror alla att allt dom gör är så intressant och värt att se/höra hehe.
Jag har själv aldrig sysslat med HDR men fick direkt samma tråkiga känsla för det. Det var ballt typ första 10 bilderna jag såg med det. Sedan efter att ha sett 10 00000000 ointressanta HDR bilder på allt från helt vanliga stugor till himlar och soptunnor kan jag knappt se en HDR bild utan att bli illamående.
Så, nu har jag spytt lite hehe.
Annars fans där en del inspiration för glada amatörer i artikeln:)
/Martin.
Betydligt bättre ide att gå ut med sin iphone och inspireras av sig själv och faktiskt lära sig själv utan pekpinnar, än att låta andra berätta vad som är acceptabelt och ok.
(som handlar mer om efterbehandling än foto/seende - skillnaden mellan dessa kan definitivt diskuteras. Seende kan vara att se potentialen i en efterbehandling, men i en "fotoskola" bör man ta saker steg för steg. Är övertygad om att man hade kunnat hitta mer "rena" bildexempel för att exemplifiera det texten vill förmedla).
Givet sammanhanget (fotoskola del 4) tycker jag artikels text är helt ok.
Att skjuta från höften är en bra metod för att skaffa sig en hoper oförutsägbara bilder. Det seende man då övar är främst att se något och hitta något i en bild man inte tidigare sett men ändå har någon slags relation till.
Däremot lär man sig väldigt lite av komponerandet i sökaren, det fotografiska tänkandet liksom ( ja det är ju det som är poängen när man inte tittar i sökaren.)
För en del elever är det ett bra sätt att avdramatisera själva fotgraferandet.
hälsn Gunnar S
Jag tycker personligen inte att övningen tillför själva fotograferandet särskilt mycket, det är lätt att eleven missförstår syftet och tror att vägen till bra bilder är det oförutsägbara och missar det faktum att en bra bild i allra flesta falll är underbyggd med massor av erfarenhet, förmåga att se och att i många fall komponerad i ögonblicket.
Jag har alls inget emot den här typen av bilder, men om man ska vara lite jävlig (och det ska man) så hade de sett tämligen tråkiga ut om man presenterat dem "direkt ur kameran", det vill säga utan alla brutala filter.
Tekniken har en oerhörd betydelse och jag är rätt trött på att många påstår annat. Oavsett om man plåtar med en iPhone eller en analog storformatkamera så blir det aldrig sämre av att man kan ge bilden de tekniska kvaliteter som man eftersträvar. Och då menar jag inte att det skulle vara fel att överlåta det till nån app, men att det fortfarande i allra högsta grad har betydelse för hur bilden upplevs.
Prova gärna att ställa in kameran till lägsta möjliga kontrast och minimal färgmättnad, och se om du kan ta några "bra" bilder. De kommer att se ut som SKIT hur trevliga motiven än är.
Det är mycket "sånt här nu". Jag la ner det här forumet helt under en tid, ja ni minns när det gick under namnet "katt-sidan".
Tidning har varit en fröjd att få lådan, men även den börjar dala efter dom två sista numren. Hoppas att den seriösa känslan hittar tillbaka igen.
Hur som helst, såna här bilder som verkar vara tagna helt omedvetet och sedan körts automatiskt i någon "app" kan fungera som dekoration i ett kollage, men de säger inte särskilt mycket mer. Framför allt hänger bilderna inte ihop med vare sig rubrik eller text utan är snarare en uppvisning i vilka bildeffekter som verkar finnas i en iphone. Vilket bildseende har använts vid urvalet? Hur såg de dåliga bilderna ut? Utan effekterna skulle bilderna förmodligen ha raderats och glömts bort.