Självläkande porträttfotograf
"Fotografi är en enda stor lögn. Av alla genrer är fotografi den vi vill tro på mest men det finns ingen objektiv verklighet i något foto" säger Sonia Nansid som är aktuell med en utställning.
Vad handlar Conocerse om?
– Conocerse på spanska betyder både att lära känna någon och att känna sig själv. Detta är ett projekt om mina erfarenheter i livet av möten med människor, användningen av ord, utforskande av känslor samt att komma till avslut så att man kan gå vidare, om min personliga erfarenhet av att flytta till ett nytt land.
Varför var det viktigt för dig att göra det här projektet?
– I December 2007 förlorade jag en person som var mig mycket kär under väldig tragiska omständigheter. På bråkdelen av en sekund var jag tvungen att bestämma mig för om jag ville fortsätta leva eller om jag bara skulle ge upp. Jag valde det första, lämnade allt och flyttade till Sverige. Jag mådde väldigt dåligt både fysiskt och psykiskt men upptäckte att när jag tog bilder inte på samma sätt tänkte på mig själv och mina problem. Samtidigt så visade bilderna mina känslor och min sinnesstämning som en spegel.
– Kameran blev som en katalysator för mina känslor och farhågor och jag förstod snart att det inte fanns någon återvändo. Det enda sättet att gå vidare med mitt liv var att ställa mig öga mot öga med mina jobbiga upplevelser, något som alla gör på sitt eget sätt. Mitt sätt blev genom fotografi och kameran mitt instrument. Till detta måste jag tillägga upplevelsen av att lära sig ett nytt språk, möta nya människor samt hur det fick mig att känna mig hjälplös att inte kunna uttrycka mig med ord på det sätt jag ville. Jag var tvungen att göra något med denna skenande lavin av dåliga och bra saker som hänt i mitt liv och projektet var ett sätt att skapa reda mitt i kaoset.
Hur länge jobbade du med att samla bilder?
– Bilderna i projektet så här långt är från 2011 och 2012.
Hur gjorde du för att hitta dina motiv?
– Jag är inte säker på om jag hittar dem eller om de hittar mig eller intetdera. Ibland kan jag se en bild som jag har tänkt på för länge sedan att jag skulle vilja ta och då vet jag att det är rätt tidpunkt att ta den. Det bara händer. Jag kanske borde fråga mitt undermedvetna om det.
Varför valde du att jobba med fotografi?
– Därför att fotografi är en enda stor lögn. Av alla genrer är fotografi den vi vill tro på mest men det finns ingen objektiv verklighet i något foto. Fotografi är ett uttryck av ett intryck och det är helt i samma linje som mitt ledmotiv: “förstör aldrig en bra historia med sanningen”.
Vilken utrustning valde du att jobba med - och varför?
– Under min utbildning på Kulturama hade jag tillgång till ett extensivt sortiment av utrustning. Vad jag fann mest glädje i att använda var en storformatskamera av märke Sinar och det jag gillade minst var en digital Hasselblad H3D. Detta till trots så har jag använt den senare en hel del i detta projekt. En annan kamera jag använt mycket är min Nikon D700 med ett 50mm objektiv. Jag använder aldrig en zoom lins, någonsin.
– En del bilder är också tagna med min Hasselblad 500C samt min Nikon F2, två av de bästa kameror som någonsin tillverkats. Som du kan se så jobbar jag både digitalt och analogt. Processen för mig är olika. När det kommer till analogt foto så hjälper det mig att utveckla mitt tålamod samtidigt som det låter mig sätta lite avstånd mellan bilden och känslorna relaterade till momentet då jag tog dem medan digitalt fotografi låter mig snabbt granska mitt arbete.
– Utöver detta så är jag ett stort fan av DIY utrustning. Att bygga saker jag kan använda till mitt fotograferande får mig att känna mig som ett barn igen. En av bilderna i projektet, vilken kommer att visas på Cervantesinstitutet, är tagen med en hemmagjord ’pinhole’-lins. All sorts utrustning är inget mer än verktyg och det är viktigt att välja rätt efter de behov man har, men kan man inte få tag på den utrustning man vill ha så måste man jobba med vad man har.
Vad har varit roligast?
– Att se mig själv förändras i processen. Att se världen genom sökaren har hjälp mig att sätta lite distans till mina känslor och problem, samtidigt som det har hjälpt mig att komma närmare andra människor och närmare naturen. Ett av de viktigaste elementen vid fotografering är att observera. Genom att observera, inte bara se, så har jag märkt att vi alla egentligen är väldigt lika. Det spelar ingen roll om jag har förlorat en för mig viktig människa och min granne har förlorat sin katt. Sorgen och det mentala lidandet är densamma. Så till sist så har det här projektet även hjälpt mig att utveckla min empati och därmed gjort mig till en bättre människa.
Vad har varit svårast?
– En del av bilderna är handskrivna i bakgrunden direkt på fotot. Det tar lång tid och är en smärtsam process jämfört med att kommunicera med folk på olika språk. Att skriva på svenska är mycket svårare än att göra det på katalanska som är mitt modersmål. Men vad är livet om inte lidande?
Vad ville du uppnå med projektet och tycker du att du har lyckats?
– Jag vill visa mig själv och kommunicera med andra. I slutänden så är varje bild ändock ett självporträtt. Det återstår att se hur folk tar till sig bilderna, men jag har åtminstone lyckats med att kommunicera med mig själv.
Vad händer framöver?
– Vem vet? Allt beror på omständigheterna. Men om jag skulle få önska så vore det att kunna hjälpa andra att hitta sin kreativitet. Kreativitet kan man lära sig som man lär sig att läsa och det kan verkligen göra skillnad i ens liv.
Utställningen Conocerse öppnar den 15 november med en invigningen klockan 18:30. Adressen är Cervantesinstitutet, Bryggargatan 12A i Stockholm. Utställningen avslutas den 4 januari 2013.
Läs mer
Snabba fakta:
Namn: Sonia Nansid | Foto: Cato Lein
Ålder: 41
Bor: Stockholm
Inspirationskällor: Cartier-Bresson, Daido Moriyama, Klavdij Sluban, Antoine d'Agata, Lars Tunbjörk, Alexey Titarenko
Kamerautrustning: Hasselblad 500C + 80mm, Nikon F2 + 50mm och Nikon D700 + 50mm
Webbsida: www.nansid.se
Bakgrund: När Sonia flyttat till Sverige utbildade hon sig till fotograf på Kulturama. Hon har deltagit i flera grupputställningar i Warszawa, Stockholm, Berlin och på International Photo Festival i Pingyao i Kina under 2011 och 2012. Hon bor och verkar i Stockholm, en stad som aldrig upphör att fascinera henne och är en källa till hennes inspiration.
Utställningen är en del av Cervantesinstituts initiativ att främja spanskspråkiga fotografer i Sverige och fotografier som har med den spanskspråkiga kulturen att göra.
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
23 Kommentarer
Logga in för att kommentera
/H
/D
/Hans
/David
Vad som avses med att en subjektivist inte kan uttala sig om objektivitet kommer sig av själva utgångspunkten. Om det är det subjektiva perspektivet som skall innehålla sanningen blir det omöjligt att säga att det är så för alla.
Hur skulle det kunna vara på något annat sätt David?
Resultatet blir självmotsägande utsagor som "Det är sant att inget är sant" eller "Jag är säker på att man inte kan vara säker på något".
/H
1 Ord som subjektivister och objektivister är meningslösa eftersom det inte finns ngn generell och allmängiltig definition. Det är tex i högsta grad subjektivt att kalla vissa människor subjektivister bara för att man själv tycker så. Alla människor är subjektiva i den meningen att vi utgår från vår egen erfarenhet, uppfostran, samhällstillhörighet osv, osv. Också du Hans.
2 Sanning är ett mkt större begrepp än jag tror du uppfattar Hans. Åtminstone om man vidgar det från att gälla trivialiteter. Med trivialiteter menar jag påståenden som att det regnar ute.Visst, det är sant eller osant (om det inte duggar förstås, eller är snöblandat då en del skulle säga snöar och andra regnar och båda sanna fast olika........). Att leva sin sanning är att vara medveten om vilka val vi gör, hur vi förhåller oss till omvärlden för att kunna göra det så det överensstämmer med det vi tror på och bryr oss om. Det gäller allt - livsstil, matvanor, religion, politik, etik, konst, fotografi........och det är uppenbart att det finns lika många sanningar som individer. Och det är lika uppenbart att ingen sådan egen sanning är överlägsen någon annan. Ur mitt perspektiv är det viktigaste inte att "slåss" för min egen sanning utan det viktiga är att vara medveten. Den egna sanningen gäller ju mitt liv, mitt förhållningssätt och bara mig, inte någon annan.
3 Det som gjort att jag reagerat på vad du skriver är just att du gör anspråk på att din sanning är allmängiltig. Du har all rätt i världen att tycka precis vad du vill om Sonia Nansid´s text och bilder, men din uppfattning är din och i allra högsta grad subjektiv. Jag tror att det är så här enkelt Hade du tex istället för att skriva "Självporträtten är lögner således" och istället sagt nånting i vägen "Jag gillar inte självporträtten och tycker inte de säger mig det hon tycker" skulle du aldrig fått så mkt "mothåll". Säkert svar från oss som tycker annorlunda om texten och bilderna men inte negativa reaktioner.
4 Att tro att den egna sanningen är mer värd än andras har varit orsak till mycket ont i världen (missförstå inte detta, jag vill bara betona hur viktigt det är för mig att inse både att det finns andra sanningar än min och att de är lika mkt värda som min. )
"och det är uppenbart att det finns lika många sanningar som individer. Och det är lika uppenbart att ingen sådan egen sanning är överlägsen någon annan. Ur mitt perspektiv är det viktigaste inte att "slåss" för min egen sanning utan det viktiga är att vara medveten. Den egna sanningen gäller ju mitt liv, mitt förhållningssätt och bara mig, inte någon annan."
Här tömmer du begreppet sanning på innehåll och uttrycker något som skulle kunna vara "Jag är dogmatisk om att ingen ska vara dogmatisk" eller "Den objektiva sanningen är att sanning inte finns"
Någon kognitiv dissonans tycks dock inte inte uppstå hos dig.
Att det går att anlägga olika perspektiv på företeelser baserat på , kön, ålder, bostadsort, religion är inte jämförbart med begreppet sanning.
Tror du att du vunnit en miljon på travet kan det vara en sanning för dig men har du inte spelat på en vinnare så hjälper det inte vad du tror.
Mer av detta på FS!
Jag är i alla fall tacksam för att FS lyckas publicera något annat än pressmaterial om Apples senaste smurfplatta för en gångs skull. En öppenhjärtig och ärlig intervju, något man knappast förknippar Terje med, som ger en inblick i en fotografs inre kan ju knappast vara fel? Att bilderna talar för sig själv gör inte fotografen mindre intressant för det, vilket några inlägg bevisat redan.
Det finns således goda skäl att uppfatta hennes uttalanden som pretentiöst förklädda osanningar.
Om dessutom alla bilder som tagits är det Sonia Nansid kallar "självporträtt" måste det "själv" hon talar om vara av ett alldeles speciellt slag. Både avgränsat och möjligt att konkretisera samtidigt som hon kallar fotografiet lögn och något hon utvecklas med.
Fan tro't.