Härligt avskalad intervju. Det låter skönt med så varierande dagar!

Tendentiöst och ännu ett "profiterande reportage" inom eländesforskningen! Fina bilder, men få av dem berör. Bilderna framstår i det stora utbudet av "gatufotografering" som mediokra och inte speciellt journalistiskt sanna.

Intervjun spänner över allt från en första föreläsningen i praktisk filosofi till journalistikens teoretiska problem. Och som sagt var har inslaget med New York att göra? Tillika framstår intervjun som föga sanningssägande med ett intervjuoffer som undviker all ögonkontakt med intervjuaren och kameran.
Eller med Tegnérs ord: "det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda"!

Intressant och bra. Skönt när det inte känns som inövade svar, känns mer spontant och ärligt.

Forsell är uppenbart en meriterad och berest fotograf som, om jag förstår det rätt, arbetar som frilansande fotojournalist. Jag berörs av flera av de foton som visas i videon, men inte alla. Att hon kanske inte är helt bekväm framför kameran tycker jag inte man kan klandra henne för. Det var ingen katastrof. Att hon har lite svårt att beskriva sitt värv på svenska kan jag, som utlandssvensk sedan 15 år, tycka är konstigt. Jag får inte Dolph Lundgren-vibbar men nog är det underligt att Forsell inte lyckas på ett tydligare och mer övertygande sätt beskriva sitt arbete och de viktiga syften som det tjänar.

Jag vänder mig i sak mot två delar av intervjun, dels statistiken om våld i nära relationer dödar och skadar mer än cancer och dels åsikten att israeliska män och kvinnor som gör militärtjänsten kommer ur den sargade och sårade.

Våld i nära relationer är ett fruktansvärt fenomen som måste belysa och angripas, så enkelt är det. Mörkertalet är av naturliga skäl stort men de siffror som finns är ibland ofattbart stora. Många av Förenta Nationernas organ är aktiva för att dra uppmärksamhet till denna viktiga fråga och ett flertal länder, däribland Sverige, bedriver verksamhet för att förebygga och stödja. Jag tycker dock Forsell gör det viktiga arbetet för att bekämpa detta hemska fenomen en otjänst genom att generalisera den statistik som man, mörkertalet till trots, har fått fram. Det må tyckas vara hårklyveri, men såvitt jag vt är det inte statistiskt visat att våld i nära relationer "dödar och skadar mer än cancer". Vad FN säger är att kvinnor mellan 15-44 år har större risk att utsättas för våldtäkt och annat våld hemma än att drabbas av cancer, bilolyckor, krig och malaria, allt enligt data från Världsbanken (http://www.un.org/en/globalissues/briefingpapers/endviol/index.shtml, se även http://endviolence.un.org/situation.shtml). Det citerade budskapet från FN är givetvis dramatiskt och naturligtvis formulerat på det sättet av en anledning och den kända informationen och statistiken är mycket bekymrande. Men det tjänar ingen att förvränga den information som finns.

Jag delar kontor med en kvinnlig israelisk jurist som, givetvis, har genomfört militärtjänsten. Hon har dessutom tjänstgjort i det israeliska militärrättsliga systemet. Jag känner även andra israeler som också har genomfört militärtjänstgöringen. Men jag kan inte känna igen att dessa människor skulle ha lämnat tjänstgöringen "sargade och sårade". Forsells uttalande, tycker jag, är grovt generaliserande. Det vittnar om väldigt liten vetskap om hur de män och kvinnor som genomgår militärtjänsten faktiskt upplevt den. Det är också något inflammerande, enligt min mening, att hävda att "en stor del av konflikten i Israel och Palestina pågår i vardagen" och sedan i nästa mening hänvisa till den treåriga militärtjänsten och dess påstådda resultat på de tjänstgörande. Mot bakgrund av de jag känner kan jag säga att inte alla lämnar det militära på det sätt Forsell beskriver. Troligen är det som i de allra flesta länder med värnplikt, att vissa tyckte mycket om den, att den stora massan accepterade den och fann den bitvis värdefull och lärorik, samt att vissa fullständigt avskydde den.

I allmänhet tycker jag att Forsells uttalanden är generaliserande och jag anser att det inte är förenligt med god journalistisk sed att uttala sig så. Hennes bilder må vara delvis berörande men hennes uttalande förtar en mycket stor del av den effekten och får mig att undra hur väl hon faktiskt har förstått de situationer som ligger till grund för hennes fotojournalistiska projekt.