Merläsning
Panelsamtal: Retuschör – Ett yrke på utdöende?
Föreläsning
Håller AI på att ta över produktionen av bilder – och vad innebär det för retuschyrkets överlevnad och för bildbranschen i stort? Bilddesign befinner sig just nu i en stor förändringsfas. Vilken roll spelar en yrkesutbildning för att driva utvecklingen åt rätt håll? Den 20 november bjuder Fotoskolan STHLM in till ett panelsamtal på Fotografiska med experter inom branschen som ger sin bild av framtiden.
Läs mer...
59 Kommentarer
Logga in för att kommentera
/B
Första tanken när jag kände på den .. Skräp..
tankarna nu är ... hade den varit en hel del billigare hade det kunnat vara intressant.
kanske skulle vara något mer ödmjukt uttryckt nämligen "för andra kan kameran te sig" osv.
Sökaren är kamerans största problem. Man har ingen aning om var autofokus hamnar om man använder den optiska och den elektroniska är grötig. Det slutade ändå med att jag bara använde den elektroniska, så jag hade lika gärna kunnat köpa en annan kamera.
Objektivet ger inte alls låg vinjettering, utan snarare extremt hög. Det är mjukvaran som korrigerar vinjetteringen och distorsionen. Öppnar man råfilen får man en smärre chock.
En sak som inte nämns är den långa slutartidsfördröjningen, som knappast är bra i gatufotosammanhang. Sen är den manuella fokusen inte sån att den funkar med "lite rattande". Man måste vrida ringen typ tio varv för att gå från en meter till oändligt. Helt oanvändbar, med andra ord.
Jag skulle snarast vilja säga att kameran är utmärkt för den som vill ha något fint men som vill låta automatiken sköta allt. För man blir lätt galen på vad kameran gör, emot ens egen vilja.
Sedan är kameran bitvis väldigt inkonsekvent vilket gör att man får stå och fibbla med inställningar och knappar onödigt länge i vissa situationer. Något som kan bli otroligt frustrerande ute på fältet när man behöver vara snabb.
Men det som slutligen fick mig att sälja kameran var att den faktiskt inte var lika rolig att använda som mina analoga mätsökare. Tekniken blev som ett filter mellan mig själv och bilden. Jag upplevde kameran som ganska trist att använda på något sätt. Den sporrade inte min kreativitet.
Jag har inte sett någon överdriven vinjettering i RAW-bilder importerade i Aperture.
En sån här sökare funkar helt enkelt inte bra med autofokus. På en mätsökarkamera fokuserar du själv och vet var fokus hamnar om kameran är rätt kalibrerad.
Min x100 känns stabil och välbyggd. Dock lite små knappar.
Jag har inte upplevt någon slutarfördjöjning och inte sett mer vinjentering i RAW än JPEG, men det måste jag undersöka mer noga. Är det fler som upplevt detta?
För mig är kameran största förtjänster extremt lågt brus (inte så långt från D700) och ypperlig ljusstark optik.
"Men det är inte metallkåpa som det ser ut att vara utan silverfärgad plast där färgen lätt skavs av."
Det är tyvärr inte en perfekt kamera, men den fungerar bra när man väl kommit överens med den (vilket inte alla nånsin gör).
"The upper control deck and bottom surface of the camera has been cast from magnesium alloy, (semi-solid metal casting), to create a high-precision body with high rigidity. All dials on the upper control deck are also fabricated from metal."
Plastkänsla??? Hur då?
D v s relativt kompakta kameror med fast objektiv med fast brännvidd och genomsiktssökare, ibland med mätsökarfunktion. Och det var inte bara på sjuttiotalet som Magnus antydde utan redan från femtiotalet och även långt efter sjuttiotalet. Ja fortfarande tydligen. :-)
Den här kameratypen var den allra vanligaste bland "vanligt folk". De som inte ville släpa på t ex en Rolleiflex eller en SLR-utrustning och tyckte Leica var för dyr. Och de fotade sällan gatufoto. Jag har själv haft många analoga kameror av den här typen, trots att jag nästan aldrig gatufotar.
En funktion som för mig borde vara mycket användbar, men som i recensionens snäva gatufotoperspektiv inte nämndes, är möjliheten till närbildsfoto. Detta brukar vara mycket opraktiskt, om det ens går, med kameror med endast genomsiktssökare, som t ex Leica. Men gatufotograferna vågar nog inte gå så nära motivet som 10-70 cm. ;-)
När det gäller fördröjningen, som Martin klagade på, så antar jag att det är vid AF. Så vitt jag vet så har de flesta (alla?) kompaktkameror, analoga såväl som digitala, mer eller mindre fördröjning från att man tryckt ner avtryckaren till att kameran har fokuserat. Synd att man behöver vrida fokusringen 10 varv vid MF.
Sammanfattningsvis tycker jag det känns som om Fuji har slarvat bort potentialen kameran har genom att släppa en halvfärdig produkt. Synd, den hade kunnat vara fantastisk.
http://www.rangefinderforum.com/forums/showthread.php?threadid=113047
"Ergonomics and Build Quality
For photographers of a certain age, picking up the Fuji X100 for the first time will bring a tear to your eye. This is the way that cameras used to be made, and only a few still are. Solid alloy chassis, magnesium top and bottom plates, solid metal top panel control knobs such as the shutter speed and exposure compensation dials and a lens mount with knurled metal tabs for changing the aperture ring. Yes – the X100 has a real aperture ring.
The camera falls nicely to hand, as car reviewers are wont to say. It feels right and because of the superior build and materials quality feels worth every penny of its $1,200 list price. There is a slight bulge under ones right hand that makes holding the camera comfortable. It isn't quite a grip, but enough so that ones fingers have something to latch on to. Though of all-metal construction the X100 is light enough to carry over one's shoulder, around ones neck, or even in hand all day without fatigue
Är man van vid den gummerade känslan så i greppet på en systemkamera så känns kanske Fujis materialval här billigare. Många reglage som bländarring, tid, komp, avtryckare, opik mml, är hur bra som helst och i metall men det som sticker ut i plastighet är fyrvalsreglaget bak. Inte alls i nivå med resten av kameran.
Leican är kanske ännu mer välbyggd men det finns mig veterligen ingen som kan mäta sig med X100 ans spec.
Jag sålde min X100 och köpte en gammal M8 istället, och trots att den brusar helt hysteriskt så skulle jag inte för allt smör i småland byta tillbaka. X100:an har inte det jag söker hos en kamera, trots att storleken och bildkvaliteten är perfekt.
Den försöker liksom låtsas vara en mätsökarkamera av gammalt snitt, men är det inte för fem öre. För halva priset får man en Sony NEX-5n som är avsevärt vettigare, men inte lika snygg.
Jag tycker att det var bra synpunkter i recensionen. X100 är en läcker kamera och jag tycker att den känns bra i handen, jag uppfattade den inte som smäckig när jag testade den. Däremot undrar jag lite varför alla så oreserverat hyllar sökaren, jag var inte särskilt imponerad av den. Den optiska sökaren är okej men inte fantastisk, den elektroniska sökaren är ingen höjdare alls i mina ögon. Visst är det häftigt med en hybridsökare, men bara om den gör åtminstone en av sakerna riktigt, riktigt bra. Som det är nu föredrar jag en av de två.
X100 kan ju givetvis inte mäta sig med 5D2 i bildkvalitet, och särskilt inte i situationer med dåligt med ljus. Objektivet lider av en hel del flaring också (mest störande på nattliga bilder med garuljus/månen).
Men, toppenkamera i övrigt, använder bara EVF, garanterat rätt fokus, manuella är lite mer lotteri känns det som, även med uppdateringen.
Jag har förresten kopplat bort bildskärmen helt - pallar inte att vänta på den färdiga bilden i sökaren. Tittar på bilderna efteråt i stället - då är kameran ännu mer som en Leica M!
Däremot så skall fakta var rätt. X100 är byggd i metall!
Dert verkar som att förväntningarn varit oerhörda! Eller så letar/vänatr en grupp på en digital kamera som på alla punkter öveträffar en analog kamera så som den ser ut i t ex Leica utförande! Då missar man det faktum att det handlar om två helt olika saker som visserligen registerar bilder fast på helt olika medier på helt olika sätt. Fser de ytligt ser likadan ut.
Min X100 är en källa till stor glädje och en helt del frustration. Precis som alla mina andra kameror är eller har varit. Men den är byggsd i metall utom då inställningsratten som är av plast! Om det var det enda som några här klämt på så håller jag med att den är plastig, den är ju gjord av plast..
:-)
MEN den exponerar och tecknar väldigt bra - bildfilerna ser bra ut - väldigt lite brus. Vinjettering har jag inte sett mycket av trots att jag bara plåtar i RAW...
Som komplement till min 5DMKII är den perfekt!
Så därför gillar jag den och den blir kvar runt halsen ett tag till...
Det bästa med x100 är ju ändå den extremt tysta slutaren.. Folk tror verkligen inte man tar någon bild.. Asskönt! Jag blev inspirerad!
Man ska tydligen undvika korten på 32GB med den här kameran då uppstarten blir långsammare då, och jag tar aldrig så många bilder med den att jag inte hinner tömma kortet innan det blir fullt (jag fotograferar med den ungefär som om det var en analog kamera).
Efter att ha haft Fuji X100 ett antal månader, så funkar kameran utmärkt för mig! Jag har bla fotat med "manuell exponering" och ställt in avståndet i förväg och då upplever jag ingen försening mellan avtryck och bild.
Så nu hittar jag inget att klaga på, tyvärr!
Nu e resten upp till mig! :)
Även om jag blandar min fotografering mellan X100 ned en analog M Leica då och då!