Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
Merläsning
Panelsamtal: Retuschör – Ett yrke på utdöende?
Föreläsning
Håller AI på att ta över produktionen av bilder – och vad innebär det för retuschyrkets överlevnad och för bildbranschen i stort? Bilddesign befinner sig just nu i en stor förändringsfas. Vilken roll spelar en yrkesutbildning för att driva utvecklingen åt rätt håll? Den 20 november bjuder Fotoskolan STHLM in till ett panelsamtal på Fotografiska med experter inom branschen som ger sin bild av framtiden.
Läs mer...
89 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det verkar inte som att lagen stoppar spridning av kränkande bilder, exempelvis när en kille vill hämnas på sin fd flickvän genom att publicera nakenbilder som vid fototillfället var tagna i samförstånd.
Jag undrar också om det är pressfotografen som ska prövas när det gäller fotografering genom fönster eller om det är uppdragsgivaren eller ansvarig utgivare.
Det är nog rätt ovanligt att vi i Sverige kan komma undan ett brott med motiveringen att det var min uppdragsgivare som sa åt mig att begå brottet.
"Budbilsföraren: Ursäkta konstapeln att jag körde för fort, men det får du ta med min arbetsgivare, han sa åt mig att det var bråttom!"
Självklart måste det vara fotografen som har ansvaret - något annat vore orimligt, men man vet ju aldrig med rättssystemet nuförtiden...
Det går kanske att jämföra med när ett polisbefäl beordrar sina polismän att gå in i en lokal med våld. Då får befälet ta ansvaret om det visar sig att beslutet är en felbedömning.
Lagen verkar inte gälla publicering/spridning vilket lagrådet önskade när de kritiserade det förra förslaget.
Det gäller ju även att kunna bevisa att bilderna är "smygtagna". Med tanke på hur mycket som idag trots starka bevis avskrivs eftersom det "inte anses kunna leda till åtal" (jag har själv upplevt att polisanmäla ett skriftligt hot via SMS som snabbt avskrevs av polisen) så lär nog inte en omklädningsrumsbild vara så högprioriterad
Inkluderar detta vem som helst som skulle kunna ha syftet att skicka in bilden som en läsarbild till "grundlagsskyddat massmedium"?
Annars är det klart rimligt att man skall vara skyddad i sitt hem. Detta borde gälla även yrkesutövande fotografers verksamhet. Jag kan inte se någon rimlighet i att sådana i vissa fall skall ges rätten att fotografera in genom fönster i en miljö som annars har lagskydd. Allmänintresset kan här inte gå före integritetsintresset.
Det finns absolut lägen där det är rimligt för en yrkesfotograf att ta kränkande bilder i någons privata miljö. Att publicera en bild som visar hur en justitieminister begår övergrepp mot en mindreårig flicka (vilket Geijeraffären insinuerar) skulle vara rimligt, exempelvis.
Allmänintresset får gå före integritetsintresset i vissa lägen. Detta bör inte vara lagstadgat kring själva fototillfället, utan rimligtvis avgöras i ett senare skede.
För mig låter det som du bara vill berättiga ditt eget behov av smygfotografera andra människor.
Och nej, jag har inte en fetischistisk inställning till smygfotografering. Ge upp.
Men visst kan jag "ge upp" om du vill ;)
God Jul
Tidigare publicerades bilder i kontrollerade former, i mindre skala, och med en ansvarig utgivare som filter.
I dag är alla potentiella publicister. Men någon form av lagstadgat ansvarstagande vid publicering, likt ansvarig utgivare, finns inte.
Lagen försöker alltså släcka elden vid källan, so to speak, då en begränsning av distributionen, via exempelvis internet, är omöjlig i praktiken.
För övrigt så förstår jag inte alls de som tjatar om att det är fotografens ansvar att "vägra" ett jobb. Vadå vägra? Alla som har arbetat på en redaktion vet hur komplicerade diskussionerna kring publiceringar kan vara. Det är aldrig upp till fotografen själv att avgöra vad som är i allmänhetens intresse eller inte.
Därför är det svårt för mig som fotograf att avgöra om bilden jag tar är olaglig eller rättfärdigad.
Däremot kan jag som fotograf så klart neka att ta en bild. Men jag kan inte riktigt se vilket läge en redaktör skickar ut en fotograf att plåta något som är ensidigt kränkande och utan allmänintresse överhuvudtaget.
Det problematiska med den nya lagen är att den "illegaliserar" en handling som både kan upplevas som rättfärdigad och kränkande.
Ur ett journalistiskt perspektiv så är det svårt att granska makthavare om man inte får göra intrång i deras privata sfärer.
Där var det för övrigt Anders Petersen som smygfotade åt Bratt och Guillou. Han slapp finkan, men å andra sidan tog han säkert inga kränkande eller olagliga bilder just då.
Han senare produktion ligger nog mer i farozonen för den nya lagen.
"Det är mer komplicerat än så. Det är först när en bild sätts i en kontext som den kan klassificeras som laglig eller olaglig, motiverad eller omotiverad.
Därför är det svårt för mig som fotograf att avgöra om bilden jag tar är olaglig eller rättfärdigad."
Lagförslaget tar inte upp publicering, utan det är själva handlingen att fotografera som kriminaliserar under vissa omständigheter.
Den resulterande bilden är ointressant för frågan om en viss sorts fotografering bedöms som laglig eller olagligt enligt lagförslaget.
I princip ogillar jag lagar som kriminalierar handlingar som inte skadar någon för att förhindra senare handlingar som faktisk är skadliga. Detta lagförslag tycks mig vara av den arten. Jag tycker att staten bara ska göra skadliga handlingar olagliga, och har inget emot att straffet för sådana handlingar är rejält hårda.
(Ja, vi har alla lite olika åsikter om vad som är skadligt, men det går oftast att komma fram till kompromisser som de allra flesta kan acceptera.)
Det är lätt att slå sig för bröstet och ropa "kränkande fotografering ska vara olaglig", vilket är vad justitieministern gör med sitt lagförslag.
Det blir svårare när man börjar räkna in faktorer som yttrandefrihet och samhälls- och maktgranskande journalistik.
I en del inlägg på exempelvis Fotosidan (jag syftar inte på dig Per) verkar det givet att man är en dålig person om man till exempel smygfotograferar i en privat miljö utan tillstånd.
Att det kan finnas lägen då smygfoto är det enda sättet att avslöja missförhållanden, granska korrupta makthavare eller helt enkelt beskriva en verklighet som samhället har nytta av att känna till, det verkar moralväktarna inte reflektera över.
Vi lever i en öppen demokrati som fungerar eftersom vi har yttrandefrihet. Vi har en tredje statsmakt, massmedierna, som granskar de som sitter på maktpositioner i samhället.
Om makthavare försöker inskränka yttrandefriheten och pressfriheten så bör man också se över hur mycket av demokratin som tar skada.
Jag tror Beatrice Asks lagförslag tilltalar människor som tror på snabba fixar och som inte orkar se de mer komplicerade bieffekterna.
"Släng snusket i finkan!" liksom.
Sedan att en och annan rättighet och granskande journalist följer med är väl inte så noga...
Jag kan väl tillägga att jag tycker att vi har en justitieminister som inte verkar vara så påläst på rättstatens principer. Tänk bara på uttalandet om gredelina kuvert ...
Undrar verkligen hur mycket av lagförslaget som kommer från hennes frijazzande. Lagtexten känns inte helt genomtänkt, vilket lagrådet har påpekat.
http://www.regeringen.se/sb/d/15629/a/206354
Jag ser det som slöj problemet innan valet, har jobbat i skolan som gymnasielärare i över 8 år och en dag får jag läsa att det är ett problem om elever har slöja på sig?? Vad är problemet undrade jag men detta spred sig som en löpeld och till sist trodde alla att det var ett problem. Vilket faktiskt var tvärt om, de flesta elever med slöja jag haft har varit väldigt duktiga och haft höga betyg.
Vad är nästa steg i begränsningen av yttrandefriheten att vi inte får säga vad vi tycker.
Jag skulle vilja veta om kränkande fotografering är ett problem som kan lösas med en lag och förutom incidenten med hyresvärden som satte upp kameror i badrummet vilka mer problem har vi i Sverige haft?
Jag kan tänka mig att det är vanligare med ex-pojkvänner som sprider nakenbilder på ex-flickvän som tagits i samförstånd, men där spridningen blir kränkande. Det reglerar inte den här lagen vad jag kan se.
Sen är jag lite förvånad över Jaroslaws reaktion med tanke på att han själv jobbar på gymnasieskola. Just skolor tror jag är ett av de ställen där dessa kränkningar eskalerar mest. Ungar som smygplåtar med sina mobiler i omklädningsrum och toaletter och sprider vidare är ett fenomen som knappast kommer att minska. Eleverna är kanske för unga för att vara straffmyndiga, men vetskapen om att det är olagligt och i normalfall leder till hårda straff bör ha en viss effekt.
Du tänker för snävt. Det finns folk som plåtar/filmar andra i kränkande situationer utan huvudsakligt syfte att sprida bilderna vidare. Kanske har man en sådan sexuell böjelse, kanske vill man ha materialet för en ev framtida utpressning, kanske gör man det som en dominanshandling (jag vet allt om dig, vad du gör, hur din kropp ser ut, vad du har för defekter osv). Jag tror att det i första hand är dessa individer lagen är ute efter. Och sen när bilderna/filmerna väl är tagna kan de lätt hamna i orätta händer eller spridas som hämnd, och här finns det lagar idag. Folk klantar sig med brandväggar och tappar bort mobiltelefoner dagligen.
Eller ska jag tolka det som att du tycker det är okej att i smyg fotografera och filma folk som har sex eller går på toaletten så länge det inte läggs ut på nätet eller sprids på annat sätt?
Lagrådets kritik, angående handling vs bildinnehåll:
”Enligt Lagrådets bedömning framstår förslaget som tveksamt framför allt
med anledning av att det, enligt Lagrådets uppfattning, formellt sett är
avsett att omfatta endast sättet att anskaffa uppgifter, men i praktiken
utformats så att uppgifternas innehåll kommer att vara avgörande.”
Angående internet #1:
”Lagrådet har ansett att det finns mycket starka skäl för att behandla
frågorna om olovlig upptagning av integritetskänsliga bilder och
spridning av sådana bilder i ett sammanhang, vilket det enligt Lagrådet
bör kunna finnas förutsättningar för /.../”
Angående internet #2:
”Den tekniska utvecklingen har inneburit helt nya möjligheter att med
olika typer av hjälpmedel fotografera på snart sagt vilken plats som helst,
när som helst och under vilka förhållanden som helst. Bilder kan enkelt
beskådas i direkt anslutning till att de tas, och med hjälp av digital
utrustning kan de ges en omedelbar och omfattande spridning via
mobiltelefoner och internet.”
Om mediernas ansvar och rättigheter:
”I sammanhanget kan påpekas att även om en fotograf, en journalist
eller någon annan skulle göra sig skyldig till kränkande fotografering vid
anskaffande av viss information har han eller hon meddelarfrihet och rätt
till anonymitet. Det är vidare viktigt att understryka att utgivarens
ensamansvar inte påverkas av en kriminalisering av kränkande
fotografering med de utgångspunkter som redovisats ovan. Det är alltså
fortfarande bara en person, i första hand en utgivare, som är straffrättsligt
ansvarig för innehållet i en skrift eller ett annat medium som omfattas av
grundlagarna. ”
När jag gick i skolan, så var det mest kränkande som kunde hända, att grabbarna hittade hål eller sprickor i väggarna så de kunde kika på oss tjejer när vi duschade efter gymnastiken. Det var tämligen oskyldigt i förhållande på vad som publiceras på internet idag, men ändock väldigt kränkande och gav en mycket fadd eftersmak. Ja, ja.. jag vet, det här lagförslaget, kan inte stoppa den här smygfotograferingen, men det är ändock en markering om vad som är ok och inte är det.
Jag är faktiskt så naiv så jag tycker det är bra, att det äntligen sker någon form av lag som stoppar den här sortens fotografering.
Det går att rada bild efter bild, som med det nya lagförslaget inte skulle vara tillåtet, och handen på hjärtat har detta bilder egentligen något egentligt nyhetsvärde, mer än som sensation. Ta ex.vis en bild jag spontant kommer att tänka på, när Moderaternas nya partisekreterare tydligen grät och blev tröstad inomhus vid ett fönster och denna scen fångades på bild. Nyhetsvärde, nja... spekulativ - mer det
Att anse att det här lagförslaget skulle vara en inskränkning i pressfrihet, eller demokratin, är nog att ta till floskler eller kanske skall vi vända på det och istället börja tänka så här... Hade varje fotograf använt lite mer etik och moral i sitt yrkesutövande så kanske den här lagen inte behövts.
Vår populistiske justitieminister får säkert pluspoäng av många i vårt avlånga land för det här lagförslaget, men inte av mig.
Det är detta som jag tycker, i korta drag, är fel med lagen.
Du skriver att du vet att lagförslaget egentligen inte kommer att stoppa smygfotograferingen, men att det ändå krävs en markering om vad som är okej.
Visst, jag vill liksom du slippa all meningslös och kränkande fotografering. Men innan jag går ut med fanan i högsta hugg på stan och ropar "stoppa omoralen!" vill jag att de som har formulerat lagtexten överväger alla konsekvenser av lagen. Jag vill att man även tar hänsyn till min rätt som människa att röra mig fritt och uttrycka mig.
Om den rätten ska begränsas så vill jag ha att det står klart och tydligt i lagtexten. Så är inte den utformad i dag. Det är också det som lagrådet har kritiserat på flera punkter.
Du avslutar med att peka ut resonemang kring demokrati och pressfrihet som floskler i sammanhanget, och att det i stället vore rimligt om folk skaffade sig lite etik och moral.
Det kommer alltid att finnas människor som inte har samma etik och moral som du. Det kommer att finnas fotografer som tar bilder som du anser är helt felaktiga att publicera, men som andra anser är rimliga. Så länge vi har yttrandefrihet så kommer gränserna för vad som är moraliskt och etiskt att testas om och om igen. Och det är på det stora hela en väldigt viktig... håll i dig nu... demokratifråga.
Hur någon känner sig är oväsentligt vid bedömingen av ett brott (eller om en handling är ett brott). Domstolar ska avgöra om objektiva rekvisit är uppfyllda. (Subjektiva rekvisit ska också vara uppfyllda, men där gäller det gärningsmannen).
Jag tror inte att någon som utsätts för kränkande fotografering enligt lagförslaget känner något speciellt alls. Paragraf 6a i lagförslaget säger nämligen att fotograferingen ska ske i hemlighet för att den ska vara kränkande. Den som blir fotograferad märker rimligen inte fotograferingen om den sker i hemlighet.
Finns bilderna på mig på internet? Kan en framtida arbetsgivare hitta dessa bilder, mina barn? Osv.
Ett knytnävsslag i ansiktet kan göra fruktansvärt ont och tex orsaka farliga skador, likväl som det kan göra bara lite ont sen gå över några dagar efter... Det går inte att förneka att psykisk press pga att någon smygfotat en och man inte vet vem som får se bilderna eller risk för utpressning tex, hur detta påverkar självkänslan osv. Klart att det kan skada offret, att säga annat är att vara naiv, en skada måste inte synas utanpå - även insidan kan skadas.
Sen går det inte heller att säga att offret får aldrig veta... Får ingen någonsin veta så blir ju gärningsmannen heller aldrig lagförd... Hela scenariot bygger ju på att personen som tar dessa kränkande bilder faktiskt upptäcks och då är det väldigt troligt att den som utsatts oxå får veta detta,
"Finns bilderna på mig på internet? Kan en framtida arbetsgivare hitta dessa bilder, mina barn? Osv."
Men lagförslaget tar inte alls upp publicering. Det är själva handlingen att fotografera någon, i hemlighet, på vissa platser, som ska göras olaglig.
Det borde väl vara upp till var & en att själv avgöra om man ska figurera på film eller bild i tex sin sexakt eller när man går på dass, inte upp till den som tar bilderna för att ha dem själv?
Och uppsåtet att såra, alltså att man sprider bilderna kan ju dyka upp långt efter på grund av hämndlystnad eller nått annat.
"Det borde väl vara upp till var & en att själv avgöra om man ska figurera på film eller bild i tex sin sexakt eller när man går på dass, inte upp till den som tar bilderna för att ha dem själv?"
Jag är inte så säker på det. Jag kan knappast skadas av något jag inte vet om.
Så i och med en ny lag kan alla foton sparas tills det bevisas att de är kränkande? Individen i samhället är helt utan ansvar och finkänslan. Överheten skall behagfullt få välja,vraka och beslagta under förespegling att det kan vara kränkande. Svinen är då helt försvunna i ett utopiskt samhälle ??? Tills det är bevisat att fotot var kränkande och vad sker då? Det kan ju ta hur lång tid som helst i sverige.
Det måste ju vara spridning av kränkande foto som är ett brott. Fast då styrkande bevis foto för en kan i och för sig kännas kränkande för en annan. Ingenting behöver göras på denna nivå. Vad händer i framtiden, när någon fotograferar vakter och poliser i aktion som begår övergrepp? Är det då bara att att ta kameran i beslag och radera fotona sen påstå de var kränkande? Eller foto som folk sparat kan dessa beslagtagas och beses igenom hur som helst.
Förbud Sverige har aldrig varit så dignande av förbud som det är idag. Det här förslaget är nog värre än lagar i forna Sovjet. Det kan inte vara med alvar man skapar dessa lagar. Spridningslagar mot kräkning kan jag förstå men det här lagförslaget kan inte vara allvarligt menat???
Huruvida själva bilden är kränkande eller inte är underordnat (och antagligen tämligen oväsentligt).
Det är själva fotograferingshandlingen som kriminaliseras. Att fotografera blir under vissa omständigheter olagligt. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om det inte spelar någon roll om kameran är tom när man begår detta brott.
Problemet är då två grupper eller individer möts som uttrycker olika åsikter och det fångas på foto...
Förbud mot fotografering har funnits länge på vissa platser i sverige.
- Försök fotografera på Centersyd i Skåne så ska du se vad som händer?
- Inget roligt precis eller hur?
:-)
utformats så att uppgifternas innehåll kommer att vara avgörande.
Många fotar ju med smartphones. Då kan man ofta inte avgöra om fotografen står och tar "kränkande" bilder, eller t ex talar i telefon eller läser ett meddelande. Då måste man kolla telefonens innehåll, och se om de innehåller några kränkande bilder.
Jag har blivit drabbad av hur man behandlar en far då den fotograferar på en plats där det var förbjudet.
Jag tog foto på min son. Det är inte trevligt en vakt tog tag i mig och jag med min trut frågade om han ville visa hur dum i huvudet han var. Jag blev undandragen och under hot med en stor folksamling till följd som stod och bevittnade det hela. Det var just med en smartphone jag fotat. Ingen annan eller annat fanns med på fotot utom en leksak som man stoppar pengar på och min son. Sedan drog vakten mig bakom ett hus, precis som om han ville skrämma mig. Tyvärr blir jag aldrig rädd nuförtiden. Var inte det kränkande så säg. Jag tycker det är rent ut sagt skit att det överhuvudtaget ska finnas något fotograferingsförbud överhuvudtaget. Jag polisanmälde och fick portningen på varuhuset upphävt.
Det hela handlar ju om vad fotot ska användas till m a o hur fotot sprids. Jag är definitivt inte emot förbud hur foto används och straffpåföljd med det.
Samma sak med denna lagen. Ja, det är ett problem att ungdomar tar kort på varandra med sina mobiler och sprider över nätet. Ja, det finns gott om ungdomar som far illa, resultatet av en sådan här kränkning kan mycket väl vara självmord. Men stoppar vi verkligen barn/ungdomar från att kränka varandra genom att i lag förbjuda att kort tas? Personligen har jag mycket svårt att tro det.
JB
Men, jag antar att detta är den lätta och enkla vägen, i stället för att hårt gå på det som i allmänhet är det som skadar och verkligen kränker: PUBLICERINGEN och/eller SPRIDNINGEN av dessa bilder.
http://www.dn.se/debatt/fotografers-arbete-kan-kriminaliseras-av-ny-lag